Hur fortsätta hitta nya mål med ridningen?

[Mabuse]

Hur gör ni för att fortsätta hittta nya mål med ridningen när man har ridit ett tag?

Jag har ridit i trettio år lite drygt, och sen knappt tjugo år tävlar jag på lokal nivå i hoppning och dressyr. Aldrig haft egen häst, utan varit medryttare och ridit på ridskola. Just nu rider jag 4-5 gånger i veckan, vilket är vad jag maximalt hinner med, så jag har för närvarande ingen möjlighet att träna mer.

Men det känns lite som att jag nått till vägs ände med ridningen. Antalet nollrundor på tävlingsbanan under alla år kan ärligt talat räknas på ena handens fingrar. Vi tar oss runt, men alltid med 4-12 fel. Under årens lopp har jag förstås tävlat ganska många olika hästar, men det är ungefär där nivån ligger. Skulle jag köpa en egen häst som var tillräckligt bra skulle den kanske kunna hjälpa mig runt såpass att vi gick runt felfritt, men den möjligheten finns inte idag.

Men frågan är lite, hur behåller man motivationen och drivkraften, när det kanske, om man ska vara realist, faktiskt är så att man inte kommer kunna nå så mycket bättre resultat eller bli så mycket bättre ryttare? Jag kan inte ägna ridningen mer tid än jag redan gör, och resultaten är som de är.

Hur har ni andra som ridit länge gjort? Slutar tävla? Hittar andra mål med ridningen (vilka?)?

 

[TheRedLightning]

Byt tränare för att få nya infallsvinklar, hade jag nog gjort.

 

[Lovise]

Hur gör ni för att fortsätta hittta nya mål med ridningen när man har ridit ett tag?

Jag har ridit i trettio år lite drygt, och sen knappt tjugo år tävlar jag på lokal nivå i hoppning och dressyr. Aldrig haft egen häst, utan varit medryttare och ridit på ridskola. Just nu rider jag 4-5 gånger i veckan, vilket är vad jag maximalt hinner med, så jag har för närvarande ingen möjlighet att träna mer.

Men det känns lite som att jag nått till vägs ände med ridningen. Antalet nollrundor på tävlingsbanan under alla år kan ärligt talat räknas på ena handens fingrar. Vi tar oss runt, men alltid med 4-12 fel. Under årens lopp har jag förstås tävlat ganska många olika hästar, men det är ungefär där nivån ligger. Skulle jag köpa en egen häst som var tillräckligt bra skulle den kanske kunna hjälpa mig runt såpass att vi gick runt felfritt, men den möjligheten finns inte idag.

Men frågan är lite, hur behåller man motivationen och drivkraften, när det kanske, om man ska vara realist, faktiskt är så att man inte kommer kunna nå så mycket bättre resultat eller bli så mycket bättre ryttare? Jag kan inte ägna ridningen mer tid än jag redan gör, och resultaten är som de är.

Hur har ni andra som ridit länge gjort? Slutar tävla? Hittar andra mål med ridningen (vilka?)?

Jag känner lite så, just inom ridningen kan man väl alltid bli bättre som ryttare, om man vill? Om du känner att du har kört fast så är det kanske något du behöver ändra på? Din inställning, ditt sätt att träna, kanske byta tränare om inte tränaren kan hjälpa dig att komma till nästa nivå? Eller kanske tvärt om, om ni aldrig kommer runt felfritt kanske du får backa en nivå och hitta till rätt ridning, få självförtroende och känna att det är enkelt innan du går upp en nivå igen? Är det samma häst som du rider 4-5 gånger i veckan, eller är det olika? Det är såklart enklare att träna ihop sig som ekipage om man rider samma häst hela tiden, men som ryttare kan man få flera fördelar av att rida olika hästar också. Ett annat sätt att hitta motivation och nya mål kan ju vara att prova på något nytt, om det är att kunna lasta hästen själv och åka och rida ut någon annanstans, eller prova en helt ny gren, det är ju upp till var och en, vad man själv tycker är roligt.

För egen del hittar jag motivation i att bli bättre, men också i att hålla hästen frisk och glad och stark, men då har jag egen häst så det är ju enklare för mig att sätta upp sådana mål.

 

[Mabuse]

Jag känner lite så, just inom ridningen kan man väl alltid bli bättre som ryttare, om man vill? Om du känner att du har kört fast så är det kanske något du behöver ändra på? Din inställning, ditt sätt att träna, kanske byta tränare om inte tränaren kan hjälpa dig att komma till nästa nivå? Eller kanske tvärt om, om ni aldrig kommer runt felfritt kanske du får backa en nivå och hitta till rätt ridning, få självförtroende och känna att det är enkelt innan du går upp en nivå igen? Är det samma häst som du rider 4-5 gånger i veckan, eller är det olika? Det är såklart enklare att träna ihop sig som ekipage om man rider samma häst hela tiden, men som ryttare kan man få flera fördelar av att rida olika hästar också. Ett annat sätt att hitta motivation och nya mål kan ju vara att prova på något nytt, om det är att kunna lasta hästen själv och åka och rida ut någon annanstans, eller prova en helt ny gren, det är ju upp till var och en, vad man själv tycker är roligt.

För egen del hittar jag motivation i att bli bättre, men också i att hålla hästen frisk och glad och stark, men då har jag egen häst så det är ju enklare för mig att sätta upp sådana mål.

Jag har som sagt ingen egen häst, vilket begränsar vad jag kan hitta på. Jag tävlar redan på lägsta nivå så det är svårt att sänka ytterligare, och i princip är det helt enkelt så att vi är felfria på 70 med lätthet, felfria om vi får till det på 85 (men kan lika gärna riva ett), river ett eller två på 90 (men kan klara det om banan är tillräckligt enkel), och river 2-3 när det är 95. 1 m har vi inte prövat, av förklarliga skäl. Och där ligger vi, kan man säga. Går jag ner i höjd river vi mindre, går jag upp river vi mer. Huvudanledningen är att jag ibland gör lite fel, t ex att hästen inte är spikrak mot hindret, eller framförallt att vi kommer för nära, för att jag inte alltid lyckas lägga oss rätt. Att alltid komma helt rätt på alla hinder skulle ge oss felfria ritter, men tyvärr fixar jag inte det.

Men lasta hästen själv, åka iväg, prova en ny gren, hålla hästen frisk - inget av det är något jag kan göra riktigt (mer än att försöka bidra till att hästen är frisk, men det gör man ju alltid.)

Jag rider alltså inte samma häst alla dagar i veckan, utan normalt tre olika.

Jag skulle förstås kunna ge upp hoppningen och fokusera på dressyr istället, men det är ju ändå hoppningen som är roligast. Det är bara att jag börjar inse att jag kanske börjar nå vägs ände i min utveckling där, och hur motiverar man sig då, när man kanske inte kan utvecklas så mycket mer? Inte för att det inte går att rida bättre, utan för att man kanske får inse att om man tränat på något i 20 år utan att egentligen nå bättre resultat, så är det kanske just så bra man är? Det måste ju hända de flesta ryttare som tävlar länge, det är ju få som gör bättre och bättre resultat hela tiden. I nåt läge planar resultatutvecklingen ut, pga begränsningar i talang och resurser - och vad gör man då?

 

[Ray]

Jag har som sagt ingen egen häst, vilket begränsar vad jag kan hitta på. Jag tävlar redan på lägsta nivå så det är svårt att sänka ytterligare, och i princip är det helt enkelt så att vi är felfria på 70 med lätthet, felfria om vi får till det på 85 (men kan lika gärna riva ett), river ett eller två på 90 (men kan klara det om banan är tillräckligt enkel), och river 2-3 när det är 95. 1 m har vi inte prövat, av förklarliga skäl. Och där ligger vi, kan man säga. Går jag ner i höjd river vi mindre, går jag upp river vi mer. Huvudanledningen är att jag ibland gör lite fel, t ex att hästen inte är spikrak mot hindret, eller framförallt att vi kommer för nära, för att jag inte alltid lyckas lägga oss rätt. Att alltid komma helt rätt på alla hinder skulle ge oss felfria ritter, men tyvärr fixar jag inte det.

Men lasta hästen själv, åka iväg, prova en ny gren, hålla hästen frisk - inget av det är något jag kan göra riktigt (mer än att försöka bidra till att hästen är frisk, men det gör man ju alltid.)

Jag rider alltså inte samma häst alla dagar i veckan, utan normalt tre olika.

Jag skulle förstås kunna ge upp hoppningen och fokusera på dressyr istället, men det är ju ändå hoppningen som är roligast. Det är bara att jag börjar inse att jag kanske börjar nå vägs ände i min utveckling där, och hur motiverar man sig då, när man kanske inte kan utvecklas så mycket mer? Inte för att det inte går att rida bättre, utan för att man kanske får inse att om man tränat på något i 20 år utan att egentligen nå bättre resultat, så är det kanske just så bra man är? Det måste ju hända de flesta ryttare som tävlar länge, det är ju få som gör bättre och bättre resultat hela tiden. I nåt läge planar resultatutvecklingen ut, pga begränsningar i talang och resurser - och vad gör man då?

Allvarligt talat låter som du behöver bättre hästar.
På 90 Cm ska du inte behöva lägga hästen särskilt rätt . Många ridskolehästar som hoppar med olika ryttare är ju inte jätterädda om sig. De som är det brukar stanna istället. Och en häst som inte vill vara felfri är ju svår att få felfria rundor på oavsett ryttarens kapacitet.
Der ÄR svårt att klättra uppåt i höjderna med dina förutsättningar. Du skulle behöva en schysst och hinderklok häst som du fick rida ett tag. En som liksom fightas MED dig och VILL hoppa felfritt och har kapacitet och mod nog att hoppa 1,20. En sån häst tycker 1m är plättlätt och hade gett dig en mycket bättre känsla för vad du egentligen behöver förbättra i ridningen.

 

[Elo]

Hur ofta tränar du för en bra tränare? Dvs, en tränare som hjälper både dig och hästen prestera bättre?

också:

Huvudanledningen är att jag ibland gör lite fel, t ex att hästen inte är spikrak mot hindret, eller framförallt att vi kommer för nära, för att jag inte alltid lyckas lägga oss rätt. Att alltid komma helt rätt på alla hinder skulle ge oss felfria ritter, men tyvärr fixar jag inte det.

Varför behöver du lägga hästen rätt på dessa 'låga' höjder? Trodde det var så att man inte behövde trixa med sådant förrän typ 110-120. Att en normal häst tar sig över i alla fall (även om det blir lite långt/kort?) Min helt dressyrstammade, hoppad uppsutten <10ggr, knasboll klarar ju en bana på 90 cm om jag bara hittar hindren och blundar.

 

[Hoarfrost]

För mig, som huvudsakligen är ridskoleryttare och även medryttare hjälpte det enormt att byta inriktning ett tag. Jag bestämde mig helt enkelt för att ta ett år på en annan mindre ridskola (bara 4 hästar har jag för mig, och två i min "grupp") där jag lärde mig centrerad ridning. Efter året var slut kände jag att det inte riktigt var det jag ville göra - åtminstånde inte hela tiden, och jag flyttade tillbaka till gamla ridskolan.
En annan sak som gav mig ett jättetydligt "uppsving" i min ridning är att jag fick byta ridärare.
Hon såg andra saker än vad ridläraren jag hade innan i nästan 4 år gjorde. Jag tror det är lätt för tränare att bli hemtama även de.

 

[miss_lillamy]

Hur mycket tränar du själv? Kondition, styrka och smidighet?

Tänk på att ta mycket eget ansvar i din ridning, även om du rider i grupp. I galoppen kan du till exempel räkna sprången mellan bokstäverna och försöka förändra.
I traven kan du kanske ställa dig upp i lätt sits ibland för att kontrollera balansen. Sätt upp egna mål för varje lektion. "Idag ska jag hålla ihop händerna hela tiden oavsett vad som händer" eller "idag ska jag verkligen tänka på att galoppera framåt mot hindret och inte sitta och backa".

Även om du inte kan rida mer själv i veckan, så titta på ridning. På youtube finns det oändligt mycket. Se, lär och försök göra lika dant.
Läs ridhandboken och utmana dig själv att lära dig så mycket som möjligt. Hästens olika faser över hindret, anridningar, alla olika eftergifter, relaterade avstånd och så vidare.

Åk på en intensivkurs då och då. Flyinge och Strömsholm brukar ha helger med både hoppning och dressyr. Fantastiska lärare och otroligt fina hästar.

Det finns så mycket mer än själva ridningen som är bra för utvecklingen.

Skriv ner en målplanering. Hippson har en jättebra mall för det. Ett huvudmål med många delmål.

Och tänk på en sak: ofta ser och märker man inte sin egen utveckling... hör med dina tränare vad dom tycker har blivit bättre under det senaste halvåret.

Lycka till

 

[Javan]

Jag tänker också hästmaterial - jag har tävlat ANDRAS hästar som varit mkt duktiga och välutbildade en gick msv en hade gått svår hoppning och jag tävlade max upp till 110. Den som tävlat svår hoppning hade du kunnat stoppa vem som helst på så länge du styrde mot rätt hinder och inte höll fast den mot hindret (det kunde gå fort) jag var/är inte en duktig hoppryttare men hoppade utan problem felfritt på 110 (vilket jag ger hästen all förtjänst av).

Nu rider jag på ridskola och det finns flera av hästarna där som i tävlingsgruppen utan svårighet hoppar upp till 1m -1.10m banor felfritt.

När man med svårighet tar sig över 90 cm tycker jag nog inte att det bara sitter i ryttaren utan det är svårt att köra formel 1 med en volvo om alla andra kör racerbilar.

Ny medryttarhäst kanske kan ge en nytändning?

 

[Speedway]

När man med svårighet tar sig över 90 cm tycker jag nog inte att det bara sitter i ryttaren utan det är svårt att köra formel 1 med en volvo om alla andra kör racerbilar.

Jag tänker nog likadant. 90 cm ska vilken normal häst som helst kunna kliva över oavsett vem som sitter på ryggen. Det är ju inte ens tävlingsnivå.

 

[Lutten]

För några år sedan var jag i samma sits som du, fast med egen häst. Kom sällan runt en 90-100 cm bana felfritt, hästen har talang men lyssnar oxå för väl på mig och jag har väldigt svårt med avståndsbedömningen. Så jag bytte inriktning helt, ett val jag inte har ångrat det minsta! Nu i år har jag börjat rida hopplektioner igen, mestadels kravlös gymnastikhoppning och det är jätteskoj! Har inget särskilt mål med hoppningen mer än att gymnastisera hästen samt träna oss som ekipage. Hoppningen har alltså blivit ett bra komplement till min huvudsakliga inriktning, ren dressyr rider jag inte för någon tränare då jag inte hittat någon jag är nöjd med (alla jag provat har fokuserat på hästen och inte på mig som ryttare, blir alltför lätt bara tråkig "tygelridning" då), men hopptränarens instruktioner funkar jättebra för oss.

Så mitt tips är att antingen byta tränare, inriktning eller helt enkelt nöja sig med att vara på den nivån du är nu, det är absolut ingen fel med det Byter du inriktning kan du ju alltid byta tillbaka.Trivs du med hästarna tycker jag inte du ska byta dom, om du absolut inte vill högre förstås och det är dom som är problemet!

Och du, jag rider sällan mer än 4-5 gånger/veckan fungerar alldeles utmärkt på den nivån min ridning är på nu d.v.s regional/nationell.

 

[Squie]

@Mabuse - Vad har du för dröm med din ridning? Har du någon dröm som du kan använda som inre motivator?

Jag tävlade rätt friskt som liten, lade av -92/93 ungefär. Livet gick vidare o en dag insåg jag att ridning var jäkligt trist. Så jag bytte gren...till trav och stannade i denna värld ungefär 14 år. Under åren fick jag äran att ta hand om, i mångas ögon, en skithäst men för mig blev det en ögonsten. Han blev aldrig någon starthäst utan vi blev paret man kallade in när någon annan behövde ridas in eller köras in. Han visade mig att bli riden var jäkligt roligt, att få springa fint i dressyren eller ta små skutt i skogen var ett rent nöje. O för mig blev det vägen tillbaka till att inse att rida var ändå rätt kul och kanske en dag hittar jag även tillbaka till tävlandet.

Med det sagt, kanske behöver du också prova något komplett annat för att hitta tillbaka till det där som är det roliga med ex. att rida?

 

[Snubbelfot]

Hur har ni andra som ridit länge gjort? Slutar tävla? Hittar andra mål med ridningen (vilka?)?

Det är så väldigt individuellt vad man motiveras av... Jag har inte ridit så länge men har egen häst. För min del sitter motivationen inte i tävlande alls, utan i umgänget med hästen. Naturligtvis(?) vill jag utvecklas, och utveckla honom, och rider för tränare eller åker på clinics ibland. Men det är faktiskt umgänget för stunden, oavsett om vi tränar något specifikt moment eller bara leker eller rider ut lägre eller kortare, som jag njuter av och som ger mig energi och glädje. Den biten hade jag nog inte fått, åtminstone inte på samma sätt, om jag inte haft just honom hela tiden.
Och sen finns det ju andra discipliner än dressyr och hoppning.

 

[Mabuse]

Allvarligt talat låter som du behöver bättre hästar.
På 90 Cm ska du inte behöva lägga hästen särskilt rätt . Många ridskolehästar som hoppar med olika ryttare är ju inte jätterädda om sig. De som är det brukar stanna istället. Och en häst som inte vill vara felfri är ju svår att få felfria rundor på oavsett ryttarens kapacitet.
Der ÄR svårt att klättra uppåt i höjderna med dina förutsättningar. Du skulle behöva en schysst och hinderklok häst som du fick rida ett tag. En som liksom fightas MED dig och VILL hoppa felfritt och har kapacitet och mod nog att hoppa 1,20. En sån häst tycker 1m är plättlätt och hade gett dig en mycket bättre känsla för vad du egentligen behöver förbättra i ridningen.

Säkert, men som sagt har jag ingen möjlighet att rida en sån häst. Saken är egentligen inte att jag vill uppåt i klasserna, utan mer att jag vill känna att det finns utvecklingsmöjligheter. Det kunde ju t ex vara att rida en nolla någon gång, och sen en dubbelnolla, och sen en placering.


Sen, det där att alla hästar hoppar 90 felfritt som ingenting - uppenbarligen inte, åk till en lokal hopptävling så finns det massor av hästar som inte hoppar felfritt. Och då är det ju långt ifrån alla hästar som ens kommer så långt att de startar några hopptävlingar.

Jag tycker inte det är svårt att se vad jag behöver förbättra i ridningen. Jag behöver ha ett bättre öga så att jag placerar hästen rätt. Hästen jag tävlar är en hedersknyffel som verkligen gör sitt bästa för att hoppa felfritt, men han är nu em gång skapt sån att han inte är snabb med frambenen. Får han hoppa av långt ifrån är frambenen bra, då hinner han få upp dem innan man är över hindret, men kommer han nära hinner han inte få upp knäna, då river han i regel fram, särskilt på räcken.

De allra flesta hästar skulle ju prestera bättre om de fick en bättre ryttare på ryggen som aldrig gjorde fel, men hur det nu är har ju vi människor våra begränsningar. Alla kan inte bli hur bra som helst. Vad gör man när man blivit så bra man realistiskt kanske kan bli?

 

[Mabuse]

Det är så väldigt individuellt vad man motiveras av... Jag har inte ridit så länge men har egen häst. För min del sitter motivationen inte i tävlande alls, utan i umgänget med hästen. Naturligtvis(?) vill jag utvecklas, och utveckla honom, och rider för tränare eller åker på clinics ibland. Men det är faktiskt umgänget för stunden, oavsett om vi tränar något specifikt moment eller bara leker eller rider ut lägre eller kortare, som jag njuter av och som ger mig energi och glädje. Den biten hade jag nog inte fått, åtminstone inte på samma sätt, om jag inte haft just honom hela tiden.
Och sen finns det ju andra discipliner än dressyr och hoppning.

Vad är det långsiktiga målet för dig?

 

[Snubbelfot]

Vad är det långsiktiga målet för dig?

Långsiktigt mål i traditionell mening, som att placera mig topp-tre i en regional tävling, att klara en viss hopphöjd, eller kvala till en viss tävling, har jag inte med mitt hästande. Den mening jag eftersträvar är just glädjen i ögonblicket, samvaron med hästen, att utvecklas bit för bit (eller åtminstone inte backa ) medan både jag och hästen har kul på vägen.
Litet provocerande för somliga, är jag medveten om.

 

[Ray]

Säkert, men som sagt har jag ingen möjlighet att rida en sån häst. Saken är egentligen inte att jag vill uppåt i klasserna, utan mer att jag vill känna att det finns utvecklingsmöjligheter. Det kunde ju t ex vara att rida en nolla någon gång, och sen en dubbelnolla, och sen en placering.


Sen, det där att alla hästar hoppar 90 felfritt som ingenting - uppenbarligen inte, åk till en lokal hopptävling så finns det massor av hästar som inte hoppar felfritt. Och då är det ju långt ifrån alla hästar som ens kommer så långt att de startar några hopptävlingar.

Jag tycker inte det är svårt att se vad jag behöver förbättra i ridningen. Jag behöver ha ett bättre öga så att jag placerar hästen rätt. Hästen jag tävlar är en hedersknyffel som verkligen gör sitt bästa för att hoppa felfritt, men han är nu em gång skapt sån att han inte är snabb med frambenen. Får han hoppa av långt ifrån är frambenen bra, då hinner han få upp dem innan man är över hindret, men kommer han nära hinner han inte få upp knäna, då river han i regel fram, särskilt på räcken.

De allra flesta hästar skulle ju prestera bättre om de fick en bättre ryttare på ryggen som aldrig gjorde fel, men hur det nu är har ju vi människor våra begränsningar. Alla kan inte bli hur bra som helst. Vad gör man när man blivit så bra man realistiskt kanske kan bli?

Har man blivit så bra man jan bli får man antingen vara nöjd och glad, byta intresse eller prova tänka annorlunda.

Men jo- en vettigt bra häst hoppar lätt runt 90 cm. Sen finns många hästar som inte gör det men det är ju det jag menar med lite för dåliga hästar.
Tanken att lägga hästen rätt tror jag gör krokben för dig. Jag tror det är andra bitar som felar. Till exempel: sits-blick- rytm och förmågan att få hästen att: ha en bra balanserad galopp och lagom bjudning .

Du får kanske ställa fler följdfrågor till din tränare?

 

[Minett]

Hur gör ni för att fortsätta hittta nya mål med ridningen när man har ridit ett tag?

Jag har ridit i trettio år lite drygt, och sen knappt tjugo år tävlar jag på lokal nivå i hoppning och dressyr. Aldrig haft egen häst, utan varit medryttare och ridit på ridskola. Just nu rider jag 4-5 gånger i veckan, vilket är vad jag maximalt hinner med, så jag har för närvarande ingen möjlighet att träna mer.

Men det känns lite som att jag nått till vägs ände med ridningen. Antalet nollrundor på tävlingsbanan under alla år kan ärligt talat räknas på ena handens fingrar. Vi tar oss runt, men alltid med 4-12 fel. Under årens lopp har jag förstås tävlat ganska många olika hästar, men det är ungefär där nivån ligger. Skulle jag köpa en egen häst som var tillräckligt bra skulle den kanske kunna hjälpa mig runt såpass att vi gick runt felfritt, men den möjligheten finns inte idag.

Men frågan är lite, hur behåller man motivationen och drivkraften, när det kanske, om man ska vara realist, faktiskt är så att man inte kommer kunna nå så mycket bättre resultat eller bli så mycket bättre ryttare? Jag kan inte ägna ridningen mer tid än jag redan gör, och resultaten är som de är.

Hur har ni andra som ridit länge gjort? Slutar tävla? Hittar andra mål med ridningen (vilka?)?

Har du frågat din tränare - som ju är den som faktiskt ser dig rida och vet vad du sitter på för hästar - vad han/hon tror? Jag tolkar din beskrivning som att du hittills hittat motivation i att utvecklas och bli en bättre ryttare men att du nu upplever att du stagnerat... Det skulle ju t ex kunna vara så att du behöver rida en häst med mer kapacitet för att komma vidare i din utveckling som ryttare.

Om jag ser till mig själv så hittar jag definitivt motivationen till största delen i att utvecklas som ryttare, tillsammans med hästen. Jag har haft egna hästar sedan 1995 och vid några tillfällen under åren, när jag upplevt en stagnation, har mina tränare rekommenderat mig att byta häst. Eftersom de bedömt att jag inte kommer att komma längre än vad jag redan gjort med nuvarande häst och det inte varit juste mot befintlig häst att kräva mer än vad den faktiskt klarar av. Vid andra tillfällen har hästbytet kommit "påtvingat" när jag haft sjuk häst som behövt avlivas. Samtliga hästbyten har på olika sätt inneburit att jag tagit nya utvecklingssteg som ryttare. Ju bättre hästar jag köpt desto svårare har ridningen blivit i o m att marginalerna för att göra fel blivit mindre och mindre - och konsekvenserna av ett fel större... Och det är ju detta som triggar mig - det SKA vara svårt, det ska krävas träning och träning och träning för att jag ska få den riktiga kicken när någon detalj tillslut faller på plats - i alla fall för ett ögonblick!

 

[akleja]

Hur gör ni för att fortsätta hittta nya mål med ridningen när man har ridit ett tag?

Jag har ridit i trettio år lite drygt, och sen knappt tjugo år tävlar jag på lokal nivå i hoppning och dressyr. Aldrig haft egen häst, utan varit medryttare och ridit på ridskola. Just nu rider jag 4-5 gånger i veckan, vilket är vad jag maximalt hinner med, så jag har för närvarande ingen möjlighet att träna mer.

Men det känns lite som att jag nått till vägs ände med ridningen. Antalet nollrundor på tävlingsbanan under alla år kan ärligt talat räknas på ena handens fingrar. Vi tar oss runt, men alltid med 4-12 fel. Under årens lopp har jag förstås tävlat ganska många olika hästar, men det är ungefär där nivån ligger. Skulle jag köpa en egen häst som var tillräckligt bra skulle den kanske kunna hjälpa mig runt såpass att vi gick runt felfritt, men den möjligheten finns inte idag.

Men frågan är lite, hur behåller man motivationen och drivkraften, när det kanske, om man ska vara realist, faktiskt är så att man inte kommer kunna nå så mycket bättre resultat eller bli så mycket bättre ryttare? Jag kan inte ägna ridningen mer tid än jag redan gör, och resultaten är som de är.

Hur har ni andra som ridit länge gjort? Slutar tävla? Hittar andra mål med ridningen (vilka?)?

Jag har ridit länge men aldrig tävlat förutom lite dressyr på klubbnivå. Nu har jag egna hästar som jag tränar med någon slags akademisk inriktning men inte särskilt renlärigt. Bara ridning och markarbete som jag tycker är bra för dem. Det är kanske inte dit du vill, men några duktiga ryttare jag känner har gått över till working equitation. De verkar helt bitna av det, och det är människor som tävlat på ganska hög nivå, typ st george. Så mitt tips är att du letar upp en ny medryttarhäst inom en annan diciplin, helst någon som du kan träna minst 3 ggr per vecka och som har en ägare som vill något med sin häst. Jag har en medryttare på min ena häst och vi tar lektioner på henne för samma tränare.

 

[sassiball]

Har du provat att träna upp din avståndsbedömning? Ändra antalet galoppsprång mellan två hinder där det normalt kanske är 6 språng? Testa att gå ner till 5 språng och nästa gång testa att få in fler språng, kanske 7-9? Om du provar att reglera galoppen mer ordentligt? Eller det kanske du redan gör? Rider man på i samma galopp hela tiden så finns ju risken att hästen blir lite halvseg, reaktionsförmågan blir sämre.
Har du provat att öva upp avståndsbedömningen utan häst? alltså att tex se hur många steg det är till den där trottoaren framför dig?

Själv har jag provat lite olika grenar, är inte särskilt duktig i någon, men det är ändå roligt att testa lite olika. Ny tränare kan göra mycket.