Det tar olika lång tid för mig och det som avgör är när jag får fixa till det som jag vill ha det.
Det har gått i perioder ska jag ärligt säga, nu har vi bott här så pass länge att de nästan har glömt bort hur det var innan och jag har blivit tuffare på att bara fräsa ifrån. Tidigare så har jag gått undan och gråtit en sväng eller blivit tvärförbannad och blivit osams med maken för det istället.
Jag tror att det är svårt att förklara, vissa hus har bara den där hemtrevliga känslan, själva huset är vänligt helt enkelt. De som bor där nu är dessutom världens gulligaste äldre par som jag skulle vilja adoptera som släktingar rakt av men jag tror inte att de är intresserade av det, de har båda stor släkt som de umgås med trots att de aldrig själva fick några barn.
Jag minns när jag flyttade första gången, dagen efter jag gått ut gymnasiet och då till Stockholm, och det kändes så stort och märkvärdigt. Det tog ganska lång tid innan jag kände mig hemma, för "hemma" det var mitt barndomshem.
Jag påverkas också starkt av att bo "fel". Men det som är "rätt" för mig har ofta förvånat andra och jag har aldrig lyckats klura ut exakt vad det är som gör att det är rätt. Jag bara känner det. Har du fått kläm på vad det är för din del?
Så dels att du vet att du ska bo där en längre tid och dels mer utrymme?
Det var intressant! Så att känna sig hemma är underordnat att trivas? Är det fixandet och dina egna möbler som ger hemma-känslan?
Ja, hem/hus kan vara laddat. Strongt att du stått på dig.
Ja det är det.
Det är att få det på mitt sätt som gör det.
Du kan inte få det på ditt sätt i nuvarande hus? Eller vill du inte? Är det bättre att det inte känns hemma?
Nej det är inte möjligt.
Det spelar ingen roll alls.
Är det skillnad för dig mellan att trivas och känna dig hemma? (Se fetningar)
Huset vill ha dig där, så därför slipper du eländet som de andra råkat ut för
Eller också har det gett upp, det var ju här jag nästan blev ihjälsparkad, bröt ett ben mm. men snart ska hela rasket rivas och det blir en ny bostad på samma plats. Jag ska bara samla ihop pengar först så det räcker till bygget.Huset vill ha dig där, så därför slipper du eländet som de andra råkat ut för
Huset har mött sin överman, en som inte ger upp trots trilskande från husets sida
Precis, gammal bondesläkt och otroligt tjurig på det, en oslagbar kombination. Man ska inte starta ett krig man inte kan vinna, gäller både gamla kåkar, maskiner som jävlas och människor som tror dom kan använda andra som spelpjäser att bara flytta runt på efter behag. En dag möter dom sin överman och då,,,,,,,blir det inge kul alls!Huset har mött sin överman, en som inte ger upp trots trilskande från husets sida
Ja det är skillnad. För att känna mig hemma måste jag trivas. Men jag kan trivas också utan att känna mig hemma, dvs att jag tycker att det är trevligt här och nu men att jag inte hör hemma här.
