Hur fort känner ni er hemma?

[aprilmaj]

Så fort jag får till det på ett sätt som skriker mig. Då känner jag mig hemma

Och vad är det som skriker dig?

 

[Gnist]

Jag kände så mer och mer när jag bodde i lägenhet, trots att jag verkligen älskade själva lägenheten. Men jag längtade så starkt till landet.

Jag älskar definitivt inte lägenheten För mig är det en förvaringsplats, tak över huvudet i väntan på att kunna skapa mig ett boende, hem där jag trivs

 

[aprilmaj]

Står ut. Försöker gilla läget. Men jag känner mig väldigt rastlös.

Så kände jag mot slutet när jag bodde i lägenheten (som jag älskade som bostad med inte att det var en lägenhet). Det var det som skyndade på flytt-processen.

 

[aprilmaj]

Jag har ett drömhus i närheten och fick jag möjlighet att köpa det så skulle jag lägga mycket engagemang på att övertala maken. Han i sin tur skulle nog ha väldigt svårt att lämna vårat hus och framförallt se någon annan bo i det. Det är hans barndomshem och hans föräldrar byggde det.

Vad är det som gör att huset i närheten är ditt drömhus? Hur är det för dig att bo i din mans barndomshem? Känns det som ditt också?

 

[Magiana]

Så kände jag mot slutet när jag bodde i lägenheten (som jag älskade som bostad med inte att det var en lägenhet). Det var det som skyndade på flytt-processen.

Jag längtar efter att flytta men det blir inte helt enkelt att genomföra: http://www.bukefalos.com/xfa-blog-entry/kuggarna-gar.7679/

 

[aprilmaj]

Jag älskar definitivt inte lägenheten För mig är det en förvaringsplats, tak över huvudet i väntan på att kunna skapa mig ett boende, hem där jag trivs

Låter du det vara så i väntan på ditt blivande hem eller försöker du skapa ett hem i nuvarande bostad? Om det går?

 

[Gnist]

Låter du det vara så i väntan på ditt blivande hem eller försöker du skapa ett hem i nuvarande bostad? Om det går?

Finns nog ingen som kommer hit som inte tycker att det är mysigt och hemtrevligt här där jag bor, men för mig är det ändå bara en förvaringsplats. Inget mer, inget mindre men det betyder ju inte att jag inte tar hand om den och håller det rent och fint osv.

 

[Livssituation]

Vad var det i inredningen som gjorde skillnaden?

Först köpte jag bara det nödvändigaste som köksbord med stolar, tv-bänk, soffa och soffbord. För mig som gillar mycket levande ljus, fina tavlor och små inredningsdetaljer gjorde det att hemmet bara kändes tomt, opersonligt och kallt. Jag gillade inte vara hemma ens.

Ju mer jag har bonat till lägenheten och fått sätta min prägel med hjälp av diverse ljuslyktor, målningar osv. ju mer uppskattar jag att komma hem. Jag kan slappna av och känna att det är mitt hem just för att jag har satt min personliga prägel på det hela.

 

[aprilmaj]

Jag längtar efter att flytta men det blir inte helt enkelt att genomföra: http://www.bukefalos.com/xfa-blog-entry/kuggarna-gar.7679/

Går det att hitta ett jobb på någon ort i närheten så att det går att pendla tills att du hittar ditt boende?

 

[Angua]

Kan du beskriva vad det är som ger den där känslan?

Svårt, är så mycket hur det ligger i naturen, atmosfären. Bor i en av byggnaderna på ett gods, vackra omgivningar och välskött och vid en sjö. Det har allt jag älskar med utsikten, de gamla lövträden, alle och knotiga äppelträd. Det knyter qn till mina lyckligaste barndomsminnen från morfars föräldrahem, spelar in mycket. Gamla Hagmarker runt omkring så öppet men ändå ombonat på något vis.
Jag gillar gamla hus, vi har alla bekvämligheter men också en charm som okopplade fönster med originalglas, högt i tak, kakelugnar. Och ffa känslan av att jag tillhör här, kan inte beskriva det annorlunda.

 

[aprilmaj]

Finns nog ingen som kommer hit som inte tycker att det är mysigt och hemtrevligt här där jag bor, men för mig är det ändå bara en förvaringsplats. Inget mer, inget mindre men det betyder ju inte att jag inte tar hand om den och håller det rent och fint osv.

Jag menade om du försöker skapa hem-känslan i dig? Eller om du redan vet att det inte är lönt?

 

[Fan of Bill]

Jag känner mig fortfarande efter 5 år inte hemma där jag bor. Kanske att det beror på att jag bor här för familjens (inklusive djurens) skull, inte min egen.

Jag har gillat (accepterat) läget och bidar min tid. Jag vägrar flytta "bara för att" utan ska jag göra det, så ska det vara som jag vill ha det.

Ingenting är oföränderligt, saker händer konstant även om det inte märks på ytan och någon gång gissar jag på att det är min tur att få som jag vill och önskar. Det är vad jag hoppas och tror iaf.

 

[Gnist]

Jag menade om du försöker skapa hem-känslan i dig? Eller om du redan vet att det inte är lönt?

Det är inte något jag kan skapa/jobba fram. Antingen finns det eller så finns det inte och en lgh kommer aldrig att vara ett hem på så vis för mig personligen.

 

[Snurrfian]

Vad är det som gör att huset i närheten är ditt drömhus? Hur är det för dig att bo i din mans barndomshem? Känns det som ditt också?

Varför det är mitt drömhus? Dels var det en otrolig hemtrevlig känsla som infann sig första gången jag kom in där. Hela huset andas välkomnande och jag vill bara krypa upp i köks soffan med en kopp kaffe och massor av vänner. Sen är det väldigt smart planlagt, det finns allt det där som jag har önskat mig. Vedeldad kökspis i köket, kakelugnar, många rum, härlig utsikt, fina uthus osv.
Vårat hus... Det har tagit väldigt lång tid att få det att kännas lite som mitt, nu har jag fått in möbler och tavlor som vi dels har valt tillsammans och dels sånt som jag har ärvt. Men jag kan stundtals när jag vill ändra något och maken rent spontant säger "ja men så har det ju alltid varit"...
Men huset är idiotiskt planerat, ligger för nära vägen och jag har så många viljor emot mig när jag försöker ändra, även om tex svägerskan försöker vara tyst så känns hennes protester i kroppen, och hennes barn som har gått i huset när det var mormor och morfars kan ibland undslippa sig kommentarer som jag förstår att de tycker att det är lite jobbigt att jag ändrar hur det alltid har varit.

 

[aprilmaj]

Jag känner mig fortfarande efter 5 år inte hemma där jag bor. Kanske att det beror på att jag bor här för familjens (inklusive djurens) skull, inte min egen.

Jag har gillat (och accepterat) läget och bidar min tid. Jag vägrar flytta "bara för att" utan ska jag göra det, så ska det vara som jag vill ha det.

Ingenting är oföränderligt, saker händer konstant även om det inte märks på ytan och någon gång gissar jag på att det är min tur att få som jag vill och önskar. Det är vad jag hoppas och tror iaf.

Hur känns det att ha bott där i fem år och inte känna sig hemma? Vad tänker du när du ska "hem"?

 

[aprilmaj]

Det är inte något jag kan skapa/jobba fram. Antingen finns det eller så finns det inte och en lgh kommer aldrig att vara ett hem på så vis för mig personligen.

Så funkar nog jag också.

 

[astronaut]

Och vad är det som skriker dig?

Kollar man i min kyl och frys = veganska produkter = mig.
Mycket i svart = mig.
Rökelser i vaniljdoft = mig.

Samt.. så är det stökigt (eller ja, inte stökigtstökigt men allt har kanske inte alltid sin egna plats).

 

[Magiana]

Går det att hitta ett jobb på någon ort i närheten så att det går att pendla tills att du hittar ditt boende?

Stockholm är så dyrt att jag aldrig kommer att ha råd med något vettigt här och därför är det heller inte vettigt att skaffa ett annat jobb här eller ens i närheten. Helst vill jag ha kvar mitt nuvarande jobb men det går ju inte om jag måste flytta till ett ställe där husen är billiga och det är 50-60 mil härifrån (södra Kalmar län, Blekinge och även norra Skåne). Eftersom jag inte gillar kyla och en massa snö vill jag söderut.

 

[aprilmaj]

jag har så många viljor emot mig när jag försöker ändra, även om tex svägerskan försöker vara tyst så känns hennes protester i kroppen,

Vad svårt. Det nästan kryper i min kropp när jag läser det där. Vete sjutton om jag skulle kunna hantera det så bra som du.

Dels var det en otrolig hemtrevlig känsla som infann sig första gången jag kom in där. Hela huset andas välkomnande och jag vill bara krypa upp i köks soffan med en kopp kaffe och massor av vänner.

Det där har jag så många gånger undrat över; vad är det som gör att man känner så? Man vet liksom direkt när man kliver in.

 

[Fan of Bill]

Hur känns det att ha bott där i fem år och inte känna sig hemma? Vad tänker du när du ska "hem"?

Det känns inte bra naturligtvis och jag kan längta hem även om jag inte vet var hemma är?

Men jag älskar mina saker och möbler som finns här och jag har i stort sett bara sånt som jag tycker om och blir glad av att titta på. Det är svårt att förklara för någon annan att detta är viktigt för mig. Men det hjälper upp väldigt mycket.

Det är egentligen inget fel på det här stället eller läget alls, bor väldigt centralt i stan, bara det att jag inte vill ha det eller trivs. Jag är en "landetmänniska" och har alltid varit. Så det är dit jag vill