Hur fort känner ni er hemma?

[aprilmaj]

Spinner vidare. Hemkänsla för mig är att vardagen funkar. Eller om man ser i ett större perspektiv, att det jag ska utnyttja platsen till funkar ger mig en bra känsla och jag trivs.

Tyvärr stör det mig något otroligt när vardagen inte funkar, det behöver jag jobba vidare på.

Vad exakt är det som ger en bra känsla och gör så att du trivs?

 

[aprilmaj]

Det tar rätt lång tid för mig att känna mig hemma. Det som får mig att känna mig som hemma är något annat. Jag känner mig hemma hos min bästa vän, hos min bio-pappa med familj, hos min morfar och hos mina stallägare. Det tog ett år innan jag började känna mig hemma i min lägenhet men det är ändå något som fattas där. Anledningen, som jag tror, att jag känner mig hemma där är för att de bott där länge och att hemkänslan liksom sitter i väggarna på något vis. Jag själv har flyttat runt så otroligt mycket under min uppväxt, då min mamma och min mormor är Förändringens Gudinnor typ. Det har gjort att en bostad och ett hem för mig är långt ifrån samma sak.

Så ett hem är en känsla man inte riktigt kan ta på, men som nog avgörs av människorna som finns omkring och vad de har gjort av sitt hem. En bostad bor man i, men känslan finns inte.

Å, vad bra förklarat!

 

[the_connemara]

Vad är det där feel good för dig?

Att jag blir lugn inombords! Övar på att mindre ska krävas och att färre grejer ska stressa mig.

 

[aprilmaj]

Att jag blir lugn inombords! Övar på att mindre ska krävas och att färre grejer ska stressa mig.

Och vad är det som gör att du blir lugn inombords gällande boendet?

 

[the_connemara]

Vad exakt är det som ger en bra känsla och gör så att du trivs?

Om du menar med ett hus rakt av så har jag svårt att svara på det, jag har aldrig känt att jag till flytta pga huset i sig utan av praktiska orsaker (lite trångt o dela 19 kvm, flytta ihop med sambo etc).

Där jag bor nu hade jag kunnat bo resten av mitt liv, eller köpa nytt i morgon. Allt beror på de praktiska omständigheterna. Så har jag alltid känt.

Däremot kan jag ha dagar jag bara kräks på där jag bor nu och bara vilja flytta själv till en lägenhet. Det handlar enbart om att jag har svårt att släppa MIN ordning och det stressar mig. Bor på gård med renoveringsbehov och en massa projekt överallt och är väldigt olik min sambo.

 

[the_connemara]

Och vad är det som gör att du blir lugn inombords gällande boendet?

Blev kanske bättre svar på detta i inlägget ovan? Avvaktar om du följdfrågar på det så slipper vi ha två parallella diskussioner

 

[sjoberga]

Om ni flyttar, hur fort känner ni er hemma? Och vad är det som avgör om ni känner er hemma?

Oj vad svårt.

På vissa platser - aldrig. Och då går flyttlasset.
På andra - direkt.

 

[the_connemara]

Oj vad svårt.

På vissa platser - aldrig. Och då går flyttlasset.
På andra - direkt.

Snodde ditt inlägg bara.

Jag är nog tvärtom. Småsaker kan göra att jag inte får ro alls. Fula kuddar i soffan stör mig tio miljoner gånger mer än en ful vägg tex. Väggen går ju att fixa när tid finnes men om min sambo skulle vilja ha en ful jävla kudde hade jag fått mer jobb att godkänna den än att fixa väggen tex

Vi bor tex i ett för litet hus med ett för litet stall och extremt stor brist på verkstad/garage/uthus. Det stör mig eftersom massa grejer måste vara inne i huset o stallet. Men det är ju något som går att göra något åt på sikt om man vill - hanterbart. Inget som gör att jag inte känner mig hemma/inte passar eller liknande.

Men jag är en extremt praktisk person, det inser jag ännu mer när jag läser denna tråden.

 

[corzette]

Uppfödd i villa, bott på 3 olika gårdar, bott i en etta på söder till tvåor med balkong och som nu tvåa med egen uteplats...
Jag trivs där jag VÄLJER att bo. Jag har förutom första boendet (tom 12 år) fått vara med och välja hur jag bor. Så den vanan sitter kvar. Har flyttat 8 ggr på 15 år. Men ALLTID flyttat med "hjärtat" dvs hittar jag inte det jag söker så skiter jag i att flytta (har alltså aldrig suttit i "skiten än" och bara MÅSTE BORT... Eller jo de har jag men har ändå i de lägena inte bara valt EN lgh utan DEN lägenheten där jag känner att jag VILL bo.
Samma med möbler. Funkar de inte ryker de, oavsett jag hittat "ersättare" eller inte. Är hellre utan än att jag "vantrivs" med nåt. Va utan vardagsrumsbord i ca 6 månader i ett hus för att jag inte hittade nåt jag ville ha...
Anledningen till alla flyttar är att precis när jag tror att jag ska bo "för alltid" i min lgh så hittar jag en tillräckligt billig gård men jag är samma där, allt eller inget, så nu är jag inne i "inget" dvs säljer av alla hästarna och ser vad som händer... Har sålt alla utom en som inte hunnit bli såld än. Sen är det första gången sen jag va 14 som jag inte "äger" en häst (tekniskt sett familjens häst den första )
Har nu bott 1 månad i min lgh. Och nu sen ca 1-1½ vecka är jag "nästan" flyttklar, dvs allt står på sin plats, nu är jag def HELNÖJD, vilket jag va redan när jag köpt lägenheten men det är ju skillnad på att bo bland kartonger och att allt är på "plats"... Nu väntar jag förvisso på bubbelbadkaret jag beställt och har redan hunnit bli av med badkaret (sålt) som ingick.
Jag trivs som fisken i vattnet =) Den enda som saknas är nån jag ändå aldrig kommer få (men då hellre ensam än med fel person )

 

[Skjøldur]

Kan du förklara det där? Jag känner igen det men kan inte beskriva det utförligare.

-Med "frid i væggarna" så menar jag att man kænner sig trygg då man ær dær. Kunde væggarna berætta så skulle dom sækert berætta om hur det blev byggt med omsorg och om hederligt folk som bara levt och trivts i all enkelhet. Att en man i sextiofemårsåldern råkade få hjærtinfarkt och dø hemma var nog inget ont i sig, jag tror inte alla ær æmnade att leva upp till genomsnittsåldern.

 

[lil-sis]

Där jag bor nu är det inte 100% rätt, det är någon annans hus och det känns på hela gården.

Får se om det ger sig när vi har råd att bygga det nya huset, göra färdigt stallet och sadelkammaren osv.

Andra platser har varit rätt på en gång.