Hur fort känner ni er hemma?

[Skjøldur]

Jag har hyrt rätt många hus genom årens lopp. Ett i Hult utanför Karlstad var bäst, men det blev till salu för en peng jag inte hade råd med då jag bott i närmare tre år. Hyresvärden sa det också - alla stannade länge där. Någon med ett fint yrke hade bett att få hyra det en "mellanperiod" i livet, men stannade tills dom fick bära ut honom - han dog hemma av hjärtinfarkt efter att ha bott där i elva år!. Han hade allstå tänkt köpa ett eget hus men trivdes så bra att han stannade livet ut. Det var ett inte speciellt stort timmerhus utan censtralvärme men med en rejäl kamin i mitten och i skortstenen var det extra rökgångar som värmde upp den så att det blev varmt i sovrummet på övervåningen också. Enda toan var på övervåningen så det var ju lite obekvämt. Men det hade en fin glasveranda och "frid i väggarna."

Det jag hyr nu är helt ok men hyresvärden hade tänkt bo här själv. Hon är en rätt ung och modern tjej så hon renoverade badrummet. Svart golv, vita väggar och en glas-skjutdörrs-duschkamin i hörnet. Jag känner mig inte vacker i den miljön och vartenda litet kattsandskorn på golvet lyser en i ögonen! Det + lite annat som jag inte skulle ha gjort i den här gamla stugan. Men hon är snäll och bryr sig inte så länge jag sköter huset o betalar hyran. En liten byväg går förbi och det är lugnt o fridfullt. Jag behöver inte vara rädd för att katten ska bli överkörd eller att någon granne ska vara otrevlig. Troligen så förlänger vi kontraktet och så stannar jag här några år till.

 

[Tassetass]

Några konkreta saker är området (lugnt och nära naturen, lite trafik och lugna grannar), läget i huset om det är lägenhet (vill då bo högst upp) och planlösningen (gillar inte smala kök, "korridorliknande" hallar och vill ha fönster åt minst två håll). Lite mer abstrakt är känslan av lugn, känslan av att det är mitt hem och den där mjuka, gosiga känslan som infinner sig när jag får komma hem efter att ha varit borta ett tag.

Av de ca tio lägenheter jag bott i sedan jag flyttade hemifrån har tre känts som hemma på alla sätt och vis, bland annat den jag bor i nu.

Glömde; jag måste få bestämma hur det ska se ut vad gäller tex ytskikt (i hyresrätter går det ju inte att bestämma så mycket mer). Hur fint och i min smak det än är spelar det ingen roll om jag inte fått välja åtminstone någon tapet själv. I det avseendet är nuvarande lägenhet bäst hittills eftersom det är nyproduktion och vi har fått bestämma allt från golv till tak (hade även kunnat ändra planlösningen till viss del om vi velat).

 

[aprilmaj]

att jag inte hör hemma här

Vad är det som gör att du känner så?

 

[aprilmaj]

"frid i väggarna."

Kan du förklara det där? Jag känner igen det men kan inte beskriva det utförligare.

 

[Mammadutt]

Det här huset föll vi för direkt mäklaren öppnade dörren, det var verkligen "känslan" av att komma hem. Tidigare boenden har inte "känts" hemma.

Lekte tidigare med tanken att sälja stället, bo utomlands ett par år för vinsten och sen komma tillbaka till en lägenhet och 'börja om'... Hemska tanke!!!!

Saker är ju eg bara saker så även ett hus... Men ett HEM är ett HEM

 

[aprilmaj]

Det här huset föll vi för direkt mäklaren öppnade dörren, det var verkligen "känslan" av att komma hem.

Vad ÄR egentligen den där känslan av att komma hem, tror du?

 

[avslutat medlemskap]

Här är ett av dom ställen jag bott på och som var "hemma", över 20 meter berg ovanför skallen "någonstans i sverige". Garanterat inbrottssäkert bakom 3 pansardörrar som väger ett ton styck och inte behövde jag bli störd av grannar heller ens om dom släppt en mindre atombomb i närheten.

 

[aprilmaj]

20 meter berg ovanför skallen

Hjälp, jag får panik av att bara läsa det .
Vad var det som gjorde att det kändes hemma, tror du? Det är ju ett väldigt ovanligt "hem"!

 

[avslutat medlemskap]

Hjälp, jag får panik av att bara läsa det .
Vad var det som gjorde att det kändes hemma, tror du? Det är ju ett väldigt ovanligt "hem"!

Kanske för att jag är väldigt jordnära, jag kan garantera att nere i berget sover man som en gris och att bo på jobbet har ju bara en massa fördelar och man slipper gå ut och se om det är skitväder, bara att titta på bevakningsmonitorn.

Detta är bara en av alla ovanliga platser jag bott på, jag har tom. haft granatlådor med en tjock dyna som säng på ett ställe jag sov över på, och, ja, det var skarpladdade granater i lådorna.

Jag tror det hela började i lumpen för där sov man ju lite varstans, jag fick eget rum i en barack som inte var större än två städskrubbar, typ, och där bodde jag 1,5 år och dessutom låg stället på en ö i yttre havsbandet. Kalla kriget pågick ju för fullt och obeväpnade gick vi aldrig ens på fritiden (minst en stor skarpslipad Morakniv i bältet) så jag misstänker att tryggheten kom av att vi fick lov att lära oss klara oss själva om det skulle bli allvar. Det hände mycket därute då.

 

[Mammadutt]

Vad ÄR egentligen den där känslan av att komma hem, tror du?

För mig var det att huset påminde om min barndom, väckte alla sinnen. Ett älvsbyhus där jordlukten satt i ägarnas möbler det luktade farmor och farfar liksom. Massor med minnesbilder från barndomen flashade förbi. Jag såg liksom min dotters uppväxt framför mig, hon var 1,5 år då vi tittade på huset.

Varje gång jag kommer hem till huset så är det lite som att öppna dörren till all tid, både barndom, ålderdom och nutid.

 

[aprilmaj]

Varje gång jag kommer hem till huset så är det lite som att öppna dörren till all tid, både barndom, ålderdom och nutid.

Vilken bra förklaring! Det svindlar lite!

 

[aprilmaj]

Kanske för att jag är väldigt jordnära, jag kan garantera att nere i berget sover man som en gris och att bo på jobbet har ju bara en massa fördelar och man slipper gå ut och se om det är skitväder, bara att titta på bevakningsmonitorn.

Detta är bara en av alla ovanliga platser jag bott på, jag har tom. haft granatlådor med en tjock dyna som säng på ett ställe jag sov över på, och, ja, det var skarpladdade granater i lådorna.

Jag tror det hela började i lumpen för där sov man ju lite varstans, jag fick eget rum i en barack som inte var större än två städskrubbar, typ, och där bodde jag 1,5 år och dessutom låg stället på en ö i yttre havsbandet. Kalla kriget pågick ju för fullt och obeväpnade gick vi aldrig ens på fritiden (minst en stor skarpslipad Morakniv i bältet) så jag misstänker att tryggheten kom av att vi fick lov att lära oss klara oss själva om det skulle bli allvar. Det hände mycket därute då.

Jag försöker sätta mig in i det, men jag greppar det nog inte. Det ligger för långt borta från det jag har erfarenhet av. Det jag - kanske - kan förstå är det här med att tryggheten kommer av att man får lov att lära sig att klara sig själv. När man släpper taget och vet att man måste förlita sig på sig själv, så blir det en trygghet i det. Eller du kanske menar något annat?

 

[avslutat medlemskap]

Jag försöker sätta mig in i det, men jag greppar det nog inte. Det ligger för långt borta från det jag har erfarenhet av. Det jag - kanske - kan förstå är det här med att tryggheten kommer av att man får lov att lära sig att klara sig själv. När man släpper taget och vet att man måste förlita sig på sig själv, så blir det en trygghet i det. Eller du kanske menar något annat?

Jag har ju erfarenheten av en föränderlig värld iom. att jag är född på 50-talet. Allt var inte, och är fortfarande inte så självklart så basic var och är fortfarande att skaffa sig en bas för återhämtning där man känner sig trygg och kan slappna av. Sen kommer resten av sig själv.

Jag planerar ju för ett bygge en bit in i framtiden som kommer att bli ett sk. Earth shelter house som nästan helt ligger nedgrävt med bara södersidan öppen och synlig. Energieffektivt, enkelt, lite dyrare än en billig låda ovan jord på torpargrund men med minimalt med underhåll. Dessutom enplans för jag blir ju liksom inte yngre med åren.

 

[aprilmaj]

Jag planerar ju för ett bygge en bit in i framtiden som kommer att bli ett sk. Earth shelter house som nästan helt ligger nedgrävt med bara södersidan öppen och synlig.

Spännande!

 

[hvala]

Vad är det som gör att du känner så?

Till exempel att jag bor där tillfälligt pga studier eller ett tidsbegränsat jobb eller att jag hellre skulle bo någon annanstans/på ett annat sätt men inte kan bo som jag vill pga till exempel dålig ekonomi eller separation.

 

[the_connemara]

Om ni flyttar, hur fort känner ni er hemma? Och vad är det som avgör om ni känner er hemma?

Jag är en okomplicerad person som känner mig hemma på typ alla ställen direkt. Bestämmer jag att jag ska göra ditten o datten på det där stället så är det ett bra ställe, alltid. Inkl om jag flyttar. Och jag har betydligt mer jordnära kvar än "känsla". Jag skapar mig alltid "feel good" i vardagen varje dag och det är med de ögonen jag ser på alla hemnetannonser också, sedan faller det på mer praktiska grejer.

Nackdelen är väl att om jag bestämt mig för att något ställe inte är "feel good" så har jag sjukt svårt att ändra mig. Vissa områden på mitt jobb tex hoppas jag att jag inte behöver lära mig, det kommer kräva en kraftinsats att ändra grundinställningen.

 

[the_connemara]

Om du hamnar någonstans som du inte valt, kan du skapa "hemkänsla" då?

Spinner vidare. Hemkänsla för mig är att vardagen funkar. Eller om man ser i ett större perspektiv, att det jag ska utnyttja platsen till funkar ger mig en bra känsla och jag trivs.

Tyvärr stör det mig något otroligt när vardagen inte funkar, det behöver jag jobba vidare på.

 

[fryckan]

Så dels att du vet att du ska bo där en längre tid och dels mer utrymme?

Ja för ska jag inte bo där en längre tid ids jag inte få det att kännas som hemma.

 

[aprilmaj]

"feel good"

Vad är det där feel good för dig?

 

[LindgrenV]

Om ni flyttar, hur fort känner ni er hemma? Och vad är det som avgör om ni känner er hemma?

Det tar rätt lång tid för mig att känna mig hemma. Det som får mig att känna mig som hemma är något annat. Jag känner mig hemma hos min bästa vän, hos min bio-pappa med familj, hos min morfar och hos mina stallägare. Det tog ett år innan jag började känna mig hemma i min lägenhet men det är ändå något som fattas där. Anledningen, som jag tror, att jag känner mig hemma där är för att de bott där länge och att hemkänslan liksom sitter i väggarna på något vis. Jag själv har flyttat runt så otroligt mycket under min uppväxt, då min mamma och min mormor är Förändringens Gudinnor typ. Det har gjort att en bostad och ett hem för mig är långt ifrån samma sak.

Så ett hem är en känsla man inte riktigt kan ta på, men som nog avgörs av människorna som finns omkring och vad de har gjort av sitt hem. En bostad bor man i, men känslan finns inte.