Hur fort känner ni er hemma?

[aprilmaj]

Ja lite så, fast även att jag liksom känner att jag har hamnat rätt (bostad, omgivning, natur osv), men ändå fortfarande finns inflyttadkänslan och att jag inte hör "hemma" där.

Kan du förklara mer? Hur då "inte hör hemma där"?

 

[aprilmaj]

När jag köpte MIN lägenhet kände jag mig hemma så fort jag flyttade in, då hade jag renoverat den i tio dagar innan.
Kände mig nästan mer hemma då för 6 år sedan än jag gör nu.

Då hade jag bott med exet i 3 månader, bo med någon som dumpat en är inte kul.... Så det var otroligt skönt att flytta.
Nu längtar jag efter pojkvän och sambo och trivs nog därför inte lika bra längre

Det är inte själva bostaden som gör hemkänslan utan mer omständigheterna, t ex om du har sambo?

 

[aprilmaj]

Jag känner mig hemma direkt och hemma är där min säng står.

Har det alltid varit så?

 

[Frokennordberg]

@aprilmaj Hm. En jättebra fråga. Jag kan inte påminna mig om att jag bott någonstans där jag inte känt att jag trivs. Sen har jag ju givetvis befunnit mig där jag inte tyckt det varit helt idealt, under kortare perioder, då har det nog varit värst när jag ska sova. Och då funkar det absolut bäst med egna sängkläder och faktiskt, gärna ett gosedjur hemifrån som följt med sen liten

 

[Livssituation]

Jag packade och flyttade 30 mil från min uppväxtort för tre år sedan. Kände mig hemma direkt i staden jag hamnade i. Däremot kände jag inte att bostaden jag bor i var ''hemma'' fören tills för några månader sedan då jag fick till det sista i inredningsväg.

 

[Magiana]

Jag tror det beror på varför man flyttar. Är det för att jag vill, eller för att jag måste? Planerar jag att bo här länge eller är det bara provisoriskt?

Där jag bor nu kände jag mig hemma väldigt snabbt. Då lämnade vi ett hus som jag verkligen älskade, men som vi som familj absolut vuxit ur.

Det ligger nog en del i det. Jag har ofta flyttat för att jag varit tvungen. Senast var för ett år sedan då jag separerade.

 

[aprilmaj]

Skulle kunna bo i ett hotellrum utan problem.

Det var intressant! Jag tänkte på det senast när jag bodde på hotell; att det var så enkelt, inget som binder en, kravlöst.

 

[aprilmaj]

Jag har bott här i tre år drygt och det här är inte hemma för mig och kommer aldrig att bli det heller eftersom jag inte alls trivs med att bo i lgh!

Nödlösning när jag skildes och det får jag stå ut med tills jag kan flytta till ett för mig mer passande boende som kan bli mitt hemma.

Hur gör du för att stå ut under tiden?

 

[WhoIsItAgain]

Har det alltid varit så?

Ja, beror nog på att jag alltid flyttat mycket. Som liten flyttade vi vartannat år (pga min pappas jobb) så man lärde sig snabbt att känna sig hemma och fixa nya kompisar. Har även flyttat mycket som vuxen och samma sak där. Har som längst bott 5 år på samma ställe.

 

[aprilmaj]

Jag har nog aldrig känt mig hemma någonstans. Varje ställe jag bott på har varit "min bostad" och det har jag varit okej med direkt, men ett riktigt hem? Nej, det har det aldrig varit.

Jag längtar fortfarande efter mitt för-evigt-hem som jag valt själv. Då kan jag nog känna mig hemma.

Hur hanterar du att det inte är "ditt hem"?

 

[Gnist]

Hur gör du för att stå ut under tiden?

Bara att bita ihop och härda ut, men visst är det jobbigt och periodvis en ren plåga

 

[aprilmaj]

De ställen jag trivts på har jag känt mig hemma i från det jag gått genom dörren. De andra har varit mer nödvändigt ont, någonstans att sova, äta och tvätta sig typ.
Stället vi bor nu kände jag att jag ville bo på första gången jag såg det, det var när jag träffade min svåger och svärmor första gången, de bor ett stenkast bort. När vi fick veta att makens kusin, som bodde i denna lgh innan oss, skulle flytta fanns det absolut inget att tveka på. Jag blir lycklig bara jag tänker på det och njuter varje gång jag kör de sista km på grusvägen hem. Härifrån får de bära oss ut med fötterna före

Kan du beskriva vad det är som ger den där känslan?

 

[astronaut]

Så fort jag får till det på ett sätt som skriker mig. Då känner jag mig hemma

 

[Magiana]

Hur hanterar du att det inte är "ditt hem"?

Står ut. Försöker gilla läget. Men jag känner mig väldigt rastlös.

 

[aprilmaj]

Där jag bor nu kände jag mig hemma väldigt snabbt. Då lämnade vi ett hus som jag verkligen älskade, men som vi som familj absolut vuxit ur

Hur kände du inför det nya huset? Älskade du det också? Direkt?

 

[Klara]

Hur kände du inför det nya huset? Älskade du det också? Direkt?

Ja. Men inte på samma sätt. Det gamla huset var där vi började vårt liv tillsammans, jag och sambon. Där vi bodde när barnen föddes. Men tillslut fungerade inte den lilla stugan längre. Nya bostaden har mycket som den gamla inte hade och absolut, jag älskar det och har gjort det från dag ett, men på ett annat sätt.

 

[aprilmaj]

Jag packade och flyttade 30 mil från min uppväxtort för tre år sedan. Kände mig hemma direkt i staden jag hamnade i. Däremot kände jag inte att bostaden jag bor i var ''hemma'' fören tills för några månader sedan då jag fick till det sista i inredningsväg.

Vad var det i inredningen som gjorde skillnaden?

 

[Snurrfian]

Det är flera frågor i en liksom... Jag kan känna mig hemma som flera andra i ett hotellrum, åtminstone för stunden, men jag skulle nog inte landa där och tänka mig resten av livet i det hotellrummet. Lite samma sak är det med huset vi bor i just nu, jag skulle kunna lämna det imorgon dag utan att se tillbaka, det stör mig mer än vad det ger mig men jag vantrivs inte. Däremot skulle jag sakna omgivningarna och grannarna. Jag har ett drömhus i närheten och fick jag möjlighet att köpa det så skulle jag lägga mycket engagemang på att övertala maken. Han i sin tur skulle nog ha väldigt svårt att lämna vårat hus och framförallt se någon annan bo i det. Det är hans barndomshem och hans föräldrar byggde det.

 

[aprilmaj]

Ja, beror nog på att jag alltid flyttat mycket. Som liten flyttade vi vartannat år (pga min pappas jobb) så man lärde sig snabbt att känna sig hemma och fixa nya kompisar. Har även flyttat mycket som vuxen och samma sak där. Har som längst bott 5 år på samma ställe.

Det låter smidigt att kunna trivas så lätt.

 

[aprilmaj]

Bara att bita ihop och härda ut, men visst är det jobbigt och periodvis en ren plåga

Jag kände så mer och mer när jag bodde i lägenhet, trots att jag verkligen älskade själva lägenheten. Men jag längtade så starkt till landet.