Det kan jag också hålla med om, jag tror tempot var största skillnaden mellan när vi red lektion och när vi red själva.
Denna gamla herrn är lat! Och när vi red själva så drev man på honom så att han gick i ett för honom bra tempo och sen försökte vi behålla det i arbetet.
Men när vi red lektion så började vi med att jobba med blixtsnabba övergångar, halt, skritt, halt, trav, halt. Ja, det skulle vara blixtsnabb reaktion, i början fick man vara konsekvent och peta till med spöt om han inte gick fram DIREKT! och efter ett par övergångar så var han betydligt mycket framåt och jag tror det var aktiviteten som gjorde det. Inte en sekund skulle gå som han bara trampade på i sitt tempo, även om han inte gick fortare än vad han normalt gör så hände det nåt, han var med och verkligen framme för hjälperna. Så det tror jag var det som hjälpte mest, inte bara att vi gjorde olika övningar utan att vi gjorde något hela tiden. När vi jobbade så var det en uppgift hela tiden och vi höll inte på för mycket med varje sak heller. Sen fick han vila lite emellanåt, men sen när vi började jobba igen så var det jobb varenda sekund.
Otroligt effektivt! Vi tränade ända en timma (till och med liute drygt några gånger) och han var ändå på hela tiden eftersom vi satte eld i röven på honom från start. Tänk dig passet som ett hundrameterslopp, när startskottet går så jobbar du hlea tiden, du kan inte småjogga lite mitt i loppet, sen är ni i mål och så får ni vila och sen är det ett lopp till då jobbar ni hela tiden. (sen behöver ju inte tempot vara så högt, men tänk att allt ni gör är ett steg som sprintern tar, om ni slutar jobba så slutar sprintern springa)