Hur bra fungerar egen häst när man mår dåligt?

[Centaur]

Sv: Hur bra fungerar egen häst när man mår dåligt?

om du blir så dålig att du inte klarar att ta hand om hästen ordentligt, har du då någon som kan hjälpa dig att rida, fodra, mocka, köpa foder etc?

vet du hur mkt det kostar att ha egen häst? är du 110% säker på att du har råd?

det är underbart att ha egna hästar! men det är mkt jobb...

jag är sjuk (inte psykisk men fysisk) och mår ofta fruktansvärt dåligt men smärta, huvudvärk och svaghet. hade jag inte haft mina hästar så skulle jag inte gått upp alls vissa dagar... men det är tungt, jag skulle inte klara av det om jag inte hade hjälp med mockning och andra praktiska saker.

jag älskar mina hästar och dom är en av få saker jag har kvar att leva för nu, jag har förlorat nästan hela mitt liv inom ett halvår pga sjukdom. så det är klart att det är viktigt att ha någon att ta hand om och älska, och jag blir gladare och mår bättre av att pyssla om hästarna. så om du klarar av det ekonomisk tycker jag du ska skaffa en häst.

men glöm inte att hästen aldrig får bli lidande för att du är sjuk! du måste ha någon som kan ställa upp om du mår så dåligt att du inte orkar ta dig till stallet.

 

[kaktusen]

Sv: Hur bra fungerar egen häst när man mår dåligt?

Jag skulle aldrig någonsin låta hästen bli lidande, jag är bara inte sån.

Eftersom jag har så lite kompisar så har jag ingen som jag direkt vet att han/hon skulle kunna hjälpa mig. Men jag ska skaffa en medryttare så det borde gå.

Råd har jag åtminstånde för att ha häst i ett halvår-år. Men självklart kan det hända oväntade saker som kräver mer pengar än jag har... Men det finns risker med allt.

 

[Skogstrollet]

Sv: Hur bra fungerar egen häst när man mår dåligt?

Jag har inte (orkat) läsa hela tråden (lite låg idag) men min häst betydde otroligt mycket för mig. Jag mådde som du beskriver och det var hästen som höll min näsa ovan vattenytan. Han som fick upp mig om morgnarna och såg till att jag fick motion, frisk luft och följdaktligen en glupande aptit.

Var dock noga med att välja rätt häst.
Min var ranglåg och mild till sättet, jag behövde aldrig bråka med honom och möte aldrig några ilskna försök till att "ta över" som man hör andra berätta om.
Däremot fick jag jobba för att få upp hans självförtroende vilket i sin tur främjade alla de bästa sidorna hos mig och gjorde att även jag växte. Det krävdes att jag var mjuk, stadig och bestämd i det jag gjorde vilket smittades av på min egen sinnesstämning. I början blev jag rädd för att åka av om HAN skulle bli rädd och sticka. Fick ta hjälp en stund, kom över det, och vi växte båda två.

Så länge man är införstådd med att det går upp och ned, ibland får man kämpa, det är inte alltid en dröm med rosa fluffiga moln, ibland får man gråta av sorg eller ilska men i slutändan är det alltid värt det. För de där underbara stunderna...

 

[kaktusen]

Sv: Hur bra fungerar egen häst när man mår dåligt?

Jag funderar starkt på ett varmblod (på foder), han går i form i skritt och trav, galopperar ute, jättelätt i handen, följsam och eftergiven, känslig, kan sidförande.

MEN det krävs en massa jobb för att få den häst som jag vill ha, han har inga muskler, bara blivit riden några dagar i veckan. Han har gått på trav i 3 år men galopperat bort sig gång på gång.

Han är jättesnäll mot andra hästar och människor, inte speciellt ranghög, blir nästan helt ifrånsig om man säger åt honom.

Vad tycker ni? Kan det vara svårt att hitta en medryttare som vill betala, även om stallet är fint, har ridhus, mm??

jag måste veta vad ni tycker! Orkar jag det här?

 

[Juzzzen]

Sv: Hur bra fungerar egen häst när man mår dåligt?

Jag klarade min svåra tonårstid pga min häst, det är jag övertygad om..När jag ville ta livet av mig och var på väg, tänkte jag alltid på det ansvaret jag hade gentemot min häst.

Dessutom var stallet o och min häst, min tillflykt. Där fanns inga föräldrar som använde mej mot varandra, inget bråk, inga lögner. Bara ren härlig ärlighet och kärlek.
När min sociala fobi var så stark att jag knappt orkade gå ut, var jag tvungen att åka till stallet ändå och ta hand om min prins. Det höll mig på språng, och tillät mig inte att stänga in mig.

Han tröstade mig lite extra när jag var lessen, med lite bocksprång och busigheterJag var alltid gladare när jag lämnade stallet, och hade en vilja att leva vidare, något jag inte hade innan jag for dit, många gånger. Utan Pagge i mitt liv hade jag ALDRIG suttit här..

Ärliga härliga Pagge...(Saknar

Så fort jag får råd ska det in häst i mitt liv igen, för jag känner mig alltid så mkt piggare när jag är i ett stall..

Oj va långt detta blev.. Men ja, jag tror det är otrolig bra terapi!!Så länge du har RÅD, annars blir dte bara en börda, att inte kunna betala för det man behöver..Men annars..Världens bästa terapi!!

 

[Forest Autumn]

Sv: Hur bra fungerar egen häst när man mår dåligt?

jag måste veta vad ni tycker! Orkar jag det här?

Jag tror att det är omöjligt att råda dig till något här på ett forum. Det är nog bara du själv som kan avgöra det. Jag hade nog ändå satsat på att vara medryttare på någon annans häst ett tag för att se hur det känns.

Annars säger jag som de andra i tråden: Hästarna är jätteviktiga för mig. Jag har ett jobb som ofta är oerhört stressande och utan hästarna hade jag nog inte kunnat koppla av jobbet på kvällar och helger. Sedan går det ju upp och ner i livet och när det har varit jobbigt har hästarna varit det som fått mig att orka. Det är lätt att gå upp på morgonen om man vet att de står och väntar.

 

[kaktusen]

Sv: Hur bra fungerar egen häst när man mår dåligt?

(Som jag skrev tidigare), vill jag kunna åka dit när jag vill och som ingår lite i planen vill jag att hästen alltid är beroende av mig...
Jag vet att jag måste bestämma om den här hästen passar, men jag vill höra era åsikter också!

 

[arabia]

Sv: Hur bra fungerar egen häst när man mår dåligt?

Medryttare/skötare är inget alternativ... jag vill ju kunna åka dit exakt när jag vill och veta att det bara är MIN häst.

Jag har haft totalt 4 medryttarhästar och det har inte fungerat alls för jag vill bara bestämma för mycket hela tiden så det blir ganska mycket tjaft och bråk med hästägaren.

Pengar är egentligen bara pengar, för mig kan hästar (=lycka) aldrig jämnföras med pengar.
Och jag kan alltid sälja hästen ifall pengarna tar slut. Även om det innebär att mitt liv kraschar har jag iallafall haft en lycklig period...

Mitt liv innehåller ingenting och om jag har en häst kommer det vara det enda...

Men jag har ju inte ens nämnt medryttarhäst eller ens ifrågasatt om du har råd att ha häst.

 

[kaktusen]

Sv: Hur bra fungerar egen häst när man mår dåligt?

Men jag har ju inte ens nämnt medryttarhäst eller ens ifrågasatt om du har råd att ha häst.

Nej men andra gjorde det.
Jag kanske skulle svarat med citat-svar.... gör det nästa gång.

 

[arabia]

Sv: Hur bra fungerar egen häst när man mår dåligt?

ok, trodde det var jag som svarat på nått vis som kunde misstolkats

 

[kaktusen]

Sv: Hur bra fungerar egen häst när man mår dåligt?

Nej verkligen inte. Var inte orolig för det...

 

[Skogstrollet]

Sv: Hur bra fungerar egen häst när man mår dåligt?

Jag funderar starkt på ett varmblod (på foder), han går i form i skritt och trav, galopperar ute, jättelätt i handen, följsam och eftergiven, känslig, kan sidförande.

MEN det krävs en massa jobb för att få den häst som jag vill ha, han har inga muskler, bara blivit riden några dagar i veckan. Han har gått på trav i 3 år men galopperat bort sig gång på gång.

Han är jättesnäll mot andra hästar och människor, inte speciellt ranghög, blir nästan helt ifrånsig om man säger åt honom.

Vad tycker ni? Kan det vara svårt att hitta en medryttare som vill betala, även om stallet är fint, har ridhus, mm??

jag måste veta vad ni tycker! Orkar jag det här?

Låter som min häst, fast min var bara lite skrittad i skog en månad ungefär när jag köpte honom. Jobbade mycket från marken i början vilket var otroligt nyttigt.

Dock kan det bli svårt att hitta betalande medryttare på ett varmblod idag, tyvärr, så räkna inte med det. Om du måste ha betalande medryttare för att få hästeriet att gå runt så tänk igenom det hela en extra gång. Att fastna i en ekonomisk rävsax är INTE att rekommendera! Sitter själv fast med gamla veterinärräkningar efter min häst som nu varit död i 2,5 år.

 

[nexxa]

Sv: Hur bra fungerar egen häst när man mår dåligt?

För mig har det varit räddningen, att komma ut i livet, vara tvungen att göra saker som jag gillar varje dag. Annars blir det lätt att man lägger ner allt.

 

[Taana]

Sv: Hur bra fungerar egen häst när man mår dåligt?

Jag instämmer i att hästen är en fantastisk vän när man mår dåligt och allt det där, men som många säger är det ekonomiska också en faktor som man måste ta med i beräknandet.

När jag köpte häst hade jag mina föräldrars försäkran om att de skulle hjälpa mig om jag hamnade i "ekonomisk kris" vilket var den enda anledningen till att jag skulle våga ta steget. Nu har jag inte behövt den hjälpen då jag har två jobb och sparar allt jag får in till min lilla pålla men pengar är ändå något som jag oroar mig för varje månad.

Men har man råd så överväger hästen allt annat och är totalt det bästa i mitt liv! Känns det rätt och man har möjlighet så gör det

Lycka till med vad du än bestämmer dig för!

/Fanni
(som levt med ätstörningar, depression och social fobi de senaste 10 åren och haft häst i 6 mån)

 

[Forest Autumn]

Sv: Hur bra fungerar egen häst när man mår dåligt?

Men jag har ju inte ens nämnt medryttarhäst eller ens ifrågasatt om du har råd att ha häst.

Oj vad det blev snurrigt. Det var kanske mitt fel.
Jag förstod det som att det om medryttare var till mig.

Till ts
Jag svarade i inlää 26 på din ursprungliga fråga som jag tolkade dedt som om du skulle orka med att ha en häst när du mår så dåligt. Jag vet att du hade skrivit om mederyttare tidigare. Men för min del verkar det enklare att testa om man orkar med det genom att vara medryttare ett tag och sedan skaffa egen häst.

Jag skulle nog att tryckt på citatknappen från inlägg 1 när jag svarade.

När det gäller hästvalet så tror jag som någon annan att det kanske inte är lätt att hitta en medryttare till den.

 

[Nicke]

Sv: Hur bra fungerar egen häst när man mår dåligt?

Medryttare/skötare är inget alternativ... jag vill ju kunna åka dit exakt när jag vill och veta att det bara är MIN häst.

Jag har haft totalt 4 medryttarhästar och det har inte fungerat alls för jag vill bara bestämma för mycket hela tiden så det blir ganska mycket tjaft och bråk med hästägaren.

Pengar är egentligen bara pengar, för mig kan hästar (=lycka) aldrig jämnföras med pengar.
Och jag kan alltid sälja hästen ifall pengarna tar slut. Även om det innebär att mitt liv kraschar har jag iallafall haft en lycklig period...

Mitt liv innehåller ingenting och om jag har en häst kommer det vara det enda...

Klart du ska ha häst!
Den kommer att ge dig mycket kärlek, och du den!
(*spark i röven* Det kommer att gå bra!!)

 

[veronican]

Sv: Hur bra fungerar egen häst när man mår dåligt?

En tankeställare dock;

Jag tillhör också dem som känner att min psykiska hälsa räddats av min häst under perioder. Jag fick en nackskada strax innan jag köpte min häst för 6 år sedan, utan henne hade jag nog inte tagit mig upp ur depressionen som kom med all smärta. Det är för jävligt att som 19-åring behöva gå sjukskriven, ha så ont att man inte vill leva, se framtiden som nåt svart och omöjligt... Men hon höll mig över ytan, fick mig att kämpa och idag må mkt bättre.

MEN, man ska också ha klart för sig att hästarna är så fina vänner för att de gärna bär våra bördor. På gott och ont. Jag har många ggr undrat om det egentligen är det bästa för min häst att vara just min, eftersom hon verkligen tar på sig att bära mina problem, fysiskt och psykiskt. När jag har mkt ont i nacken tex får hon spänningar i nacke/hals och om jag är mkt deppig kan jag märka att hennes humör också sänks. Det är ett ansvar man inte får glömma.

Hästarna VILL ju hjälpa, vill ju bära våra bördor men jag tycker att det är viktigt att man försöker hjälpa dem också, tex genom att medvetet kämpa för att bli bättre, INTE tänka för mkt när man är i stallet, njuta av nuet, hästen och lägga alla andra bekymmer åt sidan.

Tänk igenom det noga, ekonomi, ork och tid är ju viktiga faktorer.
Å som Centaur skrev, jag har också min familj att tacka för alla de ggr jag mått för kasst och de hjälpt mig mig i stallet.

Dock undrar jag om du verkligen kommer fixa att ha en medryttare om du har social fobi, eftersom det är ju viktigt för dig att din häst blir väl omhändertagen medryttarens dagar och för att veta det krävs ju en god relation mellan dig och medryttaren. Men å andra sidan är det kanske perfekt tillfälle för dig att "tvingas träna" så att säga

 

[Nicke]

Sv: Hur bra fungerar egen häst när man mår dåligt?

En tankeställare dock;

Jag tillhör också dem som känner att min psykiska hälsa räddats av min häst under perioder. Jag fick en nackskada strax innan jag köpte min häst för 6 år sedan, utan henne hade jag nog inte tagit mig upp ur depressionen som kom med all smärta. Det är för jävligt att som 19-åring behöva gå sjukskriven, ha så ont att man inte vill leva, se framtiden som nåt svart och omöjligt... Men hon höll mig över ytan, fick mig att kämpa och idag må mkt bättre.

MEN, man ska också ha klart för sig att hästarna är så fina vänner för att de gärna bär våra bördor. På gott och ont. Jag har många ggr undrat om det egentligen är det bästa för min häst att vara just min, eftersom hon verkligen tar på sig att bära mina problem, fysiskt och psykiskt. När jag har mkt ont i nacken tex får hon spänningar i nacke/hals och om jag är mkt deppig kan jag märka att hennes humör också sänks. Det är ett ansvar man inte får glömma.

Hästarna VILL ju hjälpa, vill ju bära våra bördor men jag tycker att det är viktigt att man försöker hjälpa dem också, tex genom att medvetet kämpa för att bli bättre, INTE tänka för mkt när man är i stallet, njuta av nuet, hästen och lägga alla andra bekymmer åt sidan.

Tänk igenom det noga, ekonomi, ork och tid är ju viktiga faktorer.
Å som Centaur skrev, jag har också min familj att tacka för alla de ggr jag mått för kasst och de hjälpt mig mig i stallet.

Dock undrar jag om du verkligen kommer fixa att ha en medryttare om du har social fobi, eftersom det är ju viktigt för dig att din häst blir väl omhändertagen medryttarens dagar och för att veta det krävs ju en god relation mellan dig och medryttaren. Men å andra sidan är det kanske perfekt tillfälle för dig att "tvingas träna" så att säga

Jag är också medveten om de här faktorerna.
Men om alla skulle tänka att man bara kan ha häst om man mår toppen, annars blir den sjuk och deppig, skulle knappast någon ha häst För alla har vi våra svackor.
Vårt jobb är också att peppa hästen när man tränar, så förhoppningsvis kan man försöka göra varandra glada istället.

 

[Forest Autumn]

Sv: Hur bra fungerar egen häst när man mår dåligt?

Jag tycker att det är jättesvårt att råda någon så här på ett forum. Om man verkligen mår dåligt kan man vara så dålig att man inte orkar ta hand om ett så pass krävande djur som en häst är.

Annars håller jag med om att det är klart att man ska skaffa en häst om man vill.

 

[Totola]

Sv: Hur bra fungerar egen häst när man mår dåligt?

Jag har på sista tiden inte mått så bra, depression, social fobi, total orkeslöshet, konstant illamående, tomhet, inget är kul och det finns ingen mening med nånting. Ungefär så är mitt liv kortfattat.

Under 2-3 månader har jag funderat på en egen häst eftersom det är det enda jag vill mest och jag har tusentals gånger bestämt mig för det ska bli verklighet.

Jag vill tro att mina problem blir mindre, men det kan ju också vara en risk ifall jag upptäcker att jag inte ens klarar av min egen häst och får ännu sämre självförtroende.

Nu undrar jag hur det kommer att fungera? Någon som har liknande erfarenheter och problem?

Jag har *tyvärr* upplevt att det inte blir bättre eller t o m sämre av att ha häst. OM det som du säger uppstår bekymmer med hästarna (ekonomiskt t ex, eller att man får dåligt självförtroende inom ridning/hantering, för sånt där brukar genomsyra det mesta man gör när det väl är en "bottenperiod") eller om det innebär att man får mindre tid för sig själv, sämre ekonomi, eller att det smittar av sig så att hästägandet känns tungt.

För min del just nu är situationen att livet EGENTLIGEN känns rätt bra (brukar dock få lindriga höstdepressioner) men att jag har noll rekreationstid. Vilket beror på att jag varje dag måste ta mig ut till stallet, med cykel om ingen skjuts finnes och moppen inte fungerar - vilket den inte gör - och med cykel tar det ca 1 timme dit, 1 timme hem. Så kommer man hem runt 11, kan inte sova direkt för att man är lite för uppe i varv och kanske har lite måste-saker att göra, och så vaknar man morgonen efter aptrött och vill absolut inte gå till jobbet. Sitter hela dagen på jobbet med sprängande spänningshuvudvärk och bara längtar till att få komma hem och sova... Yeah, right! Det här var lite av en beskrivning på min dag idag

Sen pengamässigt så hade jag för bara ett par månader sen riktigt bra ekonomi. Nu har jag plötsligt två (!) hästar varav den ena förr eller senare ska säljas, men jag vill helst inte skicka iväg honom direkt (intresset har inte varit så stort och jag har insett att det är lätt för att råka ut för fel typ av köpare) för att han ska slippa skjutsas fram och tillbaka hela tiden. Stackarn verkar ha tappat allt självförtroende och trygghet den någonsin haft. Så nu - efter att noga ha räknat ut en budget innan jag köpte "min egen" häst i somras som precis räckte för att vara realistisk - blir det alltså DUBBELT så mycket kostnader för häst per månad då får man dåligt samvete för att man måste snåla.
Och sen så var det det där med körkortet. Har uppkörning i början av December och *måste* klara det för att öht kunna ta mig ut till kusarna i vinter. Visst gör jag såklart om det om det inte lyckas första gången, men då blir det ju troligen inte förrän efter årsskiftet och DÅ är det garanterat för dåligt väglag för att cykla...
Nej hua. Just nu känns det som att ALLT blir för mycket, som att minsta lilla motgång blir den där droppen som får allt att brista, att man inte orkar. Lyckligtvis är det inte så illa att man inte vet att man klarar det, är ingen "depression" i den bemärkelsen, bara ren och skär deppighet rent allmänt och rejäla humörsvängningar.

Hästarna är kanon för att de tar mig bort från verkligheten in till en annan verklighet, det blir mer "nu" när man är hos hästarna och lite mindre fokus på sina egna bekymmer.
Men i det stora hela tror jag hästarna bidrar lika mycket till "ursäkter" att känna sig nere som de hjälper en upp.