Sv: Hur bra fungerar egen häst när man mår dåligt?
Ja alltså, man skaffar ju aldrig häst av solidariska skäl. Utan för att man vill ha häst. Egoistiskt är väl egentligen att ta i, men man skaffar den för sin egen skull om man säger så
och INGEN är en perfekt hästägare även om det såklart finns lite olika gråskalor. Min poäng är väl att det nog är lätt att känna sig misslyckad som hästägare om man är sån som person (lite taskig självkänsla eller sjäförtroende eller FÖR mycket empati för hästen...) och att det då är bra att komma ihåg att hästen är till för vårt nöjes skull, inte att ha dåligt samvete för stup i kvarten!
Ja, absolut. Och "bara" för att man har hästen för sitt nöjes skull så utesluter ju inte det att man vill ta hand om hästen på ett bra sätt och försöka hålla hästen nöjd. Så länge tanken är god och man tar sitt ansvar i fråga om att ta hjälp när man inte räcker till - då tycker jag det räcker gott och väl.
Haha jag tänker precis tvärtom! Gillar inte "vanliga" lektioner för då får man ju inte så mycket uppmärksamhet.. Och då blir det lätt att man känner att man bara får kritik, att man får uppmärksamhet först när det skiter sig Sen så betalar jag hellre 750 spänn i timmen (inte en gång i veckan såklart, men ibland) för en riktigt BRA tränare om man hittat någon man synkar med och som verkligen ger det resultat man är ute efter än 100-300:- för en medelmåttig tränare eller som man inte riktigt passar med. Hellre ingen tränare alls än fel tränare, men helst att man hittar NÅGON iaf.
Annars så kan jag rekommendera privatlektioner som man delar med bara en till person. Du får tillräckligt mycket uppmärksamhet för att (förhoppningsvis) få den hjälp du behöver, men du har inte ögonen på dig precis hela tiden. Blir billigare också!
Ja alltså, man skaffar ju aldrig häst av solidariska skäl. Utan för att man vill ha häst. Egoistiskt är väl egentligen att ta i, men man skaffar den för sin egen skull om man säger så
och INGEN är en perfekt hästägare även om det såklart finns lite olika gråskalor. Min poäng är väl att det nog är lätt att känna sig misslyckad som hästägare om man är sån som person (lite taskig självkänsla eller sjäförtroende eller FÖR mycket empati för hästen...) och att det då är bra att komma ihåg att hästen är till för vårt nöjes skull, inte att ha dåligt samvete för stup i kvarten! Sen ser man ju måmga hemska exempel, då man ser folk "förstöra" sina hästar, pga okunskap. Enligt mig måste man, när man skaffar häst vara beredd att betala för lektioner och fråga om hjälp när man behöver det... hoppas bara att jag lever upp till det själv.
Ja, absolut. Och "bara" för att man har hästen för sitt nöjes skull så utesluter ju inte det att man vill ta hand om hästen på ett bra sätt och försöka hålla hästen nöjd. Så länge tanken är god och man tar sitt ansvar i fråga om att ta hjälp när man inte räcker till - då tycker jag det räcker gott och väl.
Haha jag tänker precis tvärtom!
Gillar inte "vanliga" lektioner för då får man ju inte så mycket uppmärksamhet.. Och då blir det lätt att man känner att man bara får kritik, att man får uppmärksamhet först när det skiter sig Sen så betalar jag hellre 750 spänn i timmen (inte en gång i veckan såklart, men ibland) för en riktigt BRA tränare om man hittat någon man synkar med och som verkligen ger det resultat man är ute efter än 100-300:- för en medelmåttig tränare eller som man inte riktigt passar med. Hellre ingen tränare alls än fel tränare, men helst att man hittar NÅGON iaf. Annars så kan jag rekommendera privatlektioner som man delar med bara en till person. Du får tillräckligt mycket uppmärksamhet för att (förhoppningsvis) få den hjälp du behöver, men du har inte ögonen på dig precis hela tiden. Blir billigare också!
