Sv: Hur började du med hästar?
Jag har ingen aning om huruvida det fanns någon utlösande faktor till mitt hästintresse. Det verkar vara medfött - redan när jag var pytteliten lockade hästarna mer än något annat. Jag är verkligen inte uppväxt i någon hästfamilj. Mamma red när hon var ung, men hade inte ridit på åratal när jag föddes, och har inte ridit sedan dess heller. Ingen annan i familjen är det minsta hästintresserad.
Min första ridtur blev på grannens shettis när jag var 7. Jag gick jämt bort till deras hage, och kunde sitta där i timtal och bara titta på hästarna. Grannen noterade mitt intresse och en kväll tog hon helt sonika med sig shettisen och ringde på hos oss för att bjuda mig på en ridtur. Det är mitt absolut tydligaste och mest levande barndomsminne - jag kommer precis ihåg hur det kändes att sitta där och ha en varm hästkropp under mig och se världen mellan ett par ludna öron. Jag visste direkt att jag hörde hemma där.
Visst kan man se hur lycklig jag var?
Jag fick rida en hel del på den shettisen (lilla fina Daisy, min allra första kärlek!), under min underbara grannes överinseende. Ett år efter den första ridturen började jag på ridskola, och sedan dess har mitt längsta hästuppehåll varit två månader (under vilka jag höll på att bli galen). Jag har aldrig haft möjlighet att ha egen häst, men har kombinerat ridskola och medrytteri/delfodervärdskap. 22 år i sadeln nu och många fler ska det bli. Kan inte tänka mig ett liv utan hästar.
Jag har ingen aning om huruvida det fanns någon utlösande faktor till mitt hästintresse. Det verkar vara medfött - redan när jag var pytteliten lockade hästarna mer än något annat. Jag är verkligen inte uppväxt i någon hästfamilj. Mamma red när hon var ung, men hade inte ridit på åratal när jag föddes, och har inte ridit sedan dess heller. Ingen annan i familjen är det minsta hästintresserad.
Min första ridtur blev på grannens shettis när jag var 7. Jag gick jämt bort till deras hage, och kunde sitta där i timtal och bara titta på hästarna. Grannen noterade mitt intresse och en kväll tog hon helt sonika med sig shettisen och ringde på hos oss för att bjuda mig på en ridtur. Det är mitt absolut tydligaste och mest levande barndomsminne - jag kommer precis ihåg hur det kändes att sitta där och ha en varm hästkropp under mig och se världen mellan ett par ludna öron. Jag visste direkt att jag hörde hemma där.
Visst kan man se hur lycklig jag var?

Jag fick rida en hel del på den shettisen (lilla fina Daisy, min allra första kärlek!), under min underbara grannes överinseende. Ett år efter den första ridturen började jag på ridskola, och sedan dess har mitt längsta hästuppehåll varit två månader (under vilka jag höll på att bli galen). Jag har aldrig haft möjlighet att ha egen häst, men har kombinerat ridskola och medrytteri/delfodervärdskap. 22 år i sadeln nu och många fler ska det bli. Kan inte tänka mig ett liv utan hästar.