Tack för omtanken
Det har varit "blåsigt". Jag har ju inte barnen och jobbar svåra tider de här veckorna, men han lyckas komma åt mig ändå. Och när jag nu senast för några timmar sen ifrågasatte varför han tillägger "men det kanske är hemligt?" Om saker för att jag blev irriterad. Jadå satte det ju igång igen. Om att vi behöver kommunicera, vad jag värdesätter i ett förhållande... Att vi inte hade diskuterat det ordentligt innan... Att jag inte vet vad jag vill. Och att det för honom var HELT otänkbart att gå isär om man skaffat barn. Att det var därför han ville vänta så länge med det för att vara säker på att det höll.
Sen att han inte kan få ihop att Jag kände mig ensam i vår relation när jag bara var så upptagen med jobb, träning, vänner och barn .. det är ju därför vi är där vi är. Men att jag kände mig och känt mig ensam, det var svårt att förstå....
Jag svarade att det behöver vi inte förstå,och att jag försökte! Men jag orkar inte försöka mer, mina känslor är slut och jag har aldrig sagt att skilsmässa är något som jag varit okej med osv.
-Men inte otänkbart,för då gör man det inte!
,...................................
Han sa mer saker, jag bara orkar inte komma ihåg tror jag...
Eller så kommer orden i huvudet inatt... Eller sen när jag försöker slappna av...
Jag hade en bra dag innan faktiskt...och tänkte att Idag har han inte hört av sig..
Han ringde för att fråga om jag kunde ha barnen i helgen... Han hade ett möte. Det kom fram på slutet