Hur blev ni?

[Jamtland]

Någon (eller snarare många olika personer) sa till mig innan jag fick Stina att "När du får barn så kommer du också att känna i magen när bebisar gråter, osv, osv"

Men icke, andra bebisar än min som gråter är mig fullständigt likgiltigt, möjligtvis irriterande om inte föräldrarna får tyst på ungarna. Och även fast jag fortfarande ammar så känner jag inget speciellt då andra bebisar hungerskriker, annat än just irritation.

Var på kyrkis idag, och inte tycker jag mer om barn för att jag har en bebis. Tyckte fyraåringen som avbröt samtalet var jobbig och störig och den andra bebisen som skrek var höljudd och jobbig.

Hur är ni andra när andra barn än era egna "lever om"?

Jenny

 

[gulan]

Sv: Hur blev ni?

Jag blir orolig då jag hör en bebis hungergråta. var på affären en dag och en mamma med en typ 3 veckors, ganska lång kö och mamman försökte vagga vagnen i distraherande syfte, men efter ett tag hjälpte inte det och bebin började ta i rejält. Ja jag fick faktiskt lite magknip och kände stark oro. Själv har jag aldrig låtit mina barn gråta av hunger. Jag har stått och ammat. Hade verkligen lust att be henne i alla fall ta upp och försöka trösta.
gulan

 

[Luff]

Sv: Hur blev ni?

Jag är ingen goseperson men har alltid haft bra hand m andras barn - nu är jag dock ganska nöjd med att slippa ta hand om småttingar, fast dom är ju hemskt söta fortfarande.
Blir dock tokig på folk som har 73 lager kläder på bäbisar inne i affärerna och inte fattar att ungen smälter och därför är illröd och tjuter.
Nä, då stoppar man i nappen - jag brukar faktiskt säga till
- Du, barnet är nog väldigt varm.
Och jag skiter i om dom blir sura

 

[Roheryn]

Sv: Hur blev ni?

Jag är precis som du - älskar mitt eget barn (som nu är 5½), men är lika ointresserad av andras ungar som tidigare.....

 

[Eufemia]

Sv: Hur blev ni?

Jag har aldrig varit särskilt barnintresserad person. Jag älskar naturligvis min dotter över allt annat på jorden och sedan jag fick henne så kan jag inte höra andras bäbisar skrika (ofta hunger) Jag får ont i magen och måste gå därifrån. Det har blivit lite bättre nu, två år efter att jag fött men jag hör alla bäbisar när de skriker och mår forfarande dåligt av det. Önskar att jag hade the guts att be mamman/pappan göra nåt. Känner igen det där med att de ofta har för mycket på sig i vagnen. De kan vara 10 grader varmt ute och bäbisen i vagnen är klädd för -25 grader och inget åker av i affären.
Tänker inte nyblivna mammor? Barn i vagn är ju väldigt skyddade från väder och vind och behöver inte 78 lager täcken.

 

[CillaW]

Sv: Hur blev ni?

Äh.

Jag reagerade inte alls på andra barn, men jag kunde hur lätt som helst höra om det var min bebis eller nån annan som grät.

 

[Angelina]

Sv: Hur blev ni?

Jag var inte speciellt barnkär innan jag fick barn. Jag har blivit mer barnkär nu men är ändå ingen riktig barnälskare. Jag kan ofta bli irriterad på andras barn

Men jag fullkomligt älskar och avgudar mina egna, de är fantastiska "varelser"!

Jag kanske är en hemsk person som inte älskar andra barn lika mycket som mina egna???

 

[Bri]

Sv: Hur blev ni?

Jag kanske är en hemsk person som inte älskar andra barn lika mycket som mina egna???

Varför skulle du vara det? Det är väl naturligt att man inte känner samma sak för andra barn som för sina egna? Det vore ju som om man skulle ha samma känslor för alla vuxna som för sin partner...

 

[Cina]

Sv: Hur blev ni?

Kan inte påstå att jag bryr mig särskilt mycket om andra barn än mitt eget. MEN jag har blivit mycket känsligare på när vuxna är elaka med barn eller om barn är utsatta på något sätt. Det är jättefånigt men tom i filmer har jag svårt att se det. Och tidningarnas rapportering från Bobby-mordet gör mig enormt ledsen. Det tror jag inte hade påverkat mig på samma sätt förut.

 

[Mustasukka]

Sv: Hur blev ni?

Jag gillar inte andras barn alls.
Speciellt inte om de är "jobbiga".
Blir irriterad på bebisar som skriker i affären och föräldrarna ignorerar det.

Tycker tom att min egen lillasyster är jobbig :smirk: . Hon är ett halvår äldre än min son.

När jag var yngre gillade jag barn jättemycket. Men sen jag fick barn själv struntar jag i andras helt.

 

[CillaW]

Sv: Hur blev ni?

Jag kanske är en hemsk person som inte älskar andra barn lika mycket som mina egna???

Finns det någon som kräver att man ska göra det????

 

[mizz]

Sv: Hur blev ni?

Jag har blivit tåligare och mer förstående för andras ouppfostrade ungar, alltså små barn som skriker. Sedan har jag även blivit mer känslig för lidanden, kan tom gråta för en sorglig tecknad film.

 

[Pysen]

Sv: Hur blev ni?

Någon (eller snarare många olika personer) sa till mig innan jag fick Stina att "När du får barn så kommer du också att känna i magen när bebisar gråter, osv, osv"

Men icke, andra bebisar än min som gråter är mig fullständigt likgiltigt, möjligtvis irriterande om inte föräldrarna får tyst på ungarna. Och även fast jag fortfarande ammar så känner jag inget speciellt då andra bebisar hungerskriker, annat än just irritation.

Var på kyrkis idag, och inte tycker jag mer om barn för att jag har en bebis. Tyckte fyraåringen som avbröt samtalet var jobbig och störig och den andra bebisen som skrek var höljudd och jobbig.

Hur är ni andra när andra barn än era egna "lever om"?

Jenny

Låter precis som något jag skulle säga...
Alla verkar tro att för att jag just fått barn så älskar jag alla barn.Jag har aldrig tyckt om barn och kommer heller aldrig att göra det,men min son älskar jag överallt annat.Men när han skriker tycker jag oxå att det är apjobbigt,jag verkligen avskyr ljudet,jag går omkring med hörselkåpor hemma jämt.

 

[Sar]

Sv: Hur blev ni?

Jag har blivit mycket känsligare sedan jag fick barn. Jag har alltid gått bra ihop med barn men aldrig varit speciellt intresserad av barn. Sedan jag själv blev mamma har jag blivit mycket känsligare även för andras barn. På något konstigt sätt känns alla barn som min angelägenhet, inte så att jag går omkring och strör välmenande råd omkring mig utan att jag faktiskt blir berörd av barnens situation, välmående etc.
Rent objektivt kan jag dock säga att inga barn går upp mot mina egna guldklimpar

 

[ulda]

Sv: Hur blev ni?

Jag har nog fått större tolerans mot gråtande barn sen vi fick barn. Fast jag har egentligen inte tyckt att barn varit så jobbiga tidigare heller... Däremot känns det inte så annorlunda "i själen" när barn gråter.

Och så har jag börjat tycka att nyfödda är helt fantastiskt söta. Det känns som att Sara aldrig har varit så liten - men det är ju faktiskt bara 5 månader sen...

 

[Miran]

Sv: Hur blev ni?

Tycker att ni skriver om två olika saker.

Dels om man "Tycker om" andras mer om man har egna. och dels om man reagerar på ett annat sätt inför andra barn efter man fått egna.

Innan jag fick egna brydde jag mig inte ett skvatt om jag hörde babyskrik. Det gör jag inte nu heller, egentligen. MEN min kropp gör det.

Såg t.ex på Lost (tv-program) häromkvällen. Där var det en sjuk baby som skrek mest hela tiden. Och då fick jag så ont i brösten att jag knappt kunde se klart! Och då är det snart 11 år sen jag hade en baby sist.

 

[Timsetim]

Sv: Hur blev ni?

Usch, det är många av kommentarerna i denna tråden som får en blivande första-mamma att få prestationsångest! Det får bli handling utan barn, för att dubbelamma i kassan är förmodligen bara att glömma!

/Timsetim

 

[Bebben]

Sv: Hur blev ni?

Sist jag var på Mc Donalds, så satte sig en mamma och pappa och deras tvillingar bredvid mig. Bebisarna såg ut att vara max 2 månader gamla, och blev så småningom hungriga och lite skrikiga. Som tur var för mamman så hade barnen en perfekt tajming, så att när den ena somnat efter amningen så vaknade nästa och var hungrig!

Hennes mat såg dock ganska kall ut, när jag hade ätit upp min och skulle gå därifrån.

 

[Sar]

Sv: Hur blev ni?

Just i affären känner man sig ofta diskriminerad som tvillingmamma. Jag var på min lokala affär om att göra en "dubbelvagn", en sådan kundvagn som har två insatser på sig. Det lovade de men det hände ingenting så jag fick ockupera två spädbarnsvagnar och klämma mig fram .
Jag är själaglad att jag har "stockholmsmått" på min tvillingvagn eftersom jag då kommer in på alla affärer i stan. Det är dock ett bök att ta med sig bilinsatserna in i butikerna, tungt och rätt omöjligt att bära något mer.
Jag ser bara positiva saker i att få förmånen att få bli dubbelmamma (hur roligt som helst med två små som essutom har rolligt med varandra ) förutom just logistiken. Nu är vi på jakt efter en lätt sulkyvariant eftersom vi nu har fasta bilbarnsstolar, barn som ännu ej kan gå och det är för bökigt att lasta tvillingvagnen själv. Jag tror det blir en Emmaljunga tvillingscooter.

 

[Sar]

Sv: Hur blev ni?

jag glömde tillägga att jag tycker det är lyxigt att få storhandla utan barn, jag anmäler mig gärna som frivillig när det är handlingsdax!