Hur bestämde ni er för en ras/ hur botar man tunnelseende?

[Lady_A]

Sv: Hur bestämde ni er för en ras/ hur botar man tunnelseende?

Retriver och spanielraserna är lagom mycket hund tycker jag! Funkar till spår sök lydnad agility räddning mm mm är mjuka glada lättlärda och pälsvården är inte så besvärlig iaf om man inte väljer amris...

Men vill du ha en tuff och egensinnig hund kansek de inte passar så bra.

Jag drömmer själv om en rottis nån gång men har nu en spaniel och nästa blir nog också spaniel... (jag har en welsh springer nu men nästa blir nog en engelsk springer)

 

[imported_gerbera]

Sv: Hur bestämde ni er för en ras/ hur botar man tunnelseende?

sluta inte! jag gillar utläggningar om vinthundar, det är som en helt ny värld för mig. Jag är van vid att hundar är buffliga och lurviga och kommer in från regnet och luktar skunk.

Mild? Vad är det för ett karaktärsdrag liksom
Det känns så främmande.

 

[imported_gerbera]

Sv: Hur bestämde ni er för en ras/ hur botar man tunnelseende?

oj. tackar.

 

[Red_Chili]

Sv: Hur bestämde ni er för en ras/ hur botar man tunnelseende?

Haha Jag lovar, jag kan tjata öronen av vem som helst när jag väl sätter igång.

 

[lady_vip]

Sv: Hur bestämde ni er för en ras/ hur botar man tunnelseende?

Retriver och spanielraserna är lagom mycket hund tycker jag! Funkar till spår sök lydnad agility räddning mm mm är mjuka glada lättlärda och pälsvården är inte så besvärlig iaf om man inte väljer amris...

Fast det där är så himla grovt sagt... Jag har weimaraner som är relativt svåra och skulle inte vilja ha en jaktlabbe för allt smör i Småland, de kan vara riktigt svåra/jobbiga. Likaså spaniels med jaktlinjer är inget man "leker med".

Var på apporteringsträning i söndags och labbarna var överallt, för att inte prata om jaktcockrarna som tillochmed var uppe på fikabordet flertalet gånger. Det fanns liksom ingen frivillig av-knapp öht...

 

[Pilot]

Sv: Hur bestämde ni er för en ras/ hur botar man tunnelseende?

lånar knapp samt slänger in en fråga

Vad finns det för stora sällskapshundar? Och när jag säger stora så menar jag schäfer storlek.
Jag tycker att antingen är de små eller gigantiska, tunga hundar.

 

[Red_Chili]

Sv: Hur bestämde ni er för en ras/ hur botar man tunnelseende?

Vinthundar I stort sett alla vinthundsraser är 60cm och högre.

 

[movi]

Sv: Hur bestämde ni er för en ras/ hur botar man tunnelseende?

Jag har också lite tunnelseende när det gäller ras..men även när det gäller uppfödare..

Jag skaffade mig min 1a riesen när jag var 19 år och flyttade hemifrån..och fortfarande 26 år senare,så ligger det en riesen framför mina fötter..och under dessa 26 år så har jag haft samma uppfödare..

Men när denna riesen åker till hundhimlen(ja inte nu),då får jag problem..för min uppfödare är också hos änglarna..

Vad ska jag då göra? Byta både ras och uppfödare..

 

[Aliide]

Sv: Hur bestämde ni er för en ras/ hur botar man tunnelseende?

Jag väljer hund genom att tänka; "Vad vill jag ha hunden till? Vad kan jag erbjuda en hund?"

Sedan sållar man bort ganska mycket skit efter det. Utseendet är inget jag går på, utan mer mentala egenskaper.

1. Mentala egenskaper (Kön om man nu vill kolla på det.)
2. Storlek
3. Päls

Har man gjort den gallringen så är det inte många hundar kvar!

 

[Aliide]

Sv: Hur bestämde ni er för en ras/ hur botar man tunnelseende?

Även om Dalmantin och Berner Sennen inte är under kategorin Sällskapshundar så anser jag att typ alla passar in där

 

[Pilot]

Sv: Hur bestämde ni er för en ras/ hur botar man tunnelseende?

Jag var ett tag riktigt förälskad i whippets
Men de är för små! Och salukis tycker jag är underbara, men av någon anledning inbillar jag mig att det är mycket jobb med dem.
Sedan är det ju det, min nästa hund ska vara viltren, den biten SKA inte gå att misslyckas på

 

[Pilot]

Sv: Hur bestämde ni er för en ras/ hur botar man tunnelseende?

Men det är ju det som är så svårt, finns en massa hundar som egentligen inte borde passa in som sällskapshund, men som av en eller annan anledning har hamnat där och trivs med det, det blir ju så ibland med individer

 

[squarepants]

Sv: Hur bestämde ni er för en ras/ hur botar man tunnelseende?

Jag är just nu samma situation om du, men kommer inte skaffa min andra hund på några år än.

Har nu en blandras som ramlade över mig då en kompis blev svårt sjuk och inte kunde ta hand om honom som han kräver. Han var lagom stor, lagom aktiv, hade kort päls och jag har känt honom sedan han var valp. Jag har haft honom i två år till sommaren, och ångrar inte mitt val en sekund. Men har under tiden med honom blivit mer och mer intresserad av bruks. Där kom mitt första kriterie in, inte en blandras till! Jag kanske till slut inte vill tävla bruks när jag väl skaffar min andra hund, men jag vill inte vara begränsad till att inte kunna.

Jag har alltid vetat att jag vill ha en korthårig eller klippbar ras då jag inte gillar mycket päls och pälsvård, och vips så var vi nästa kriterie. Jag vet att jag vill ha en hund som är stor nog att hänga mer på ridturer, med lätthet tar sig fram överallt och dessutom gillar jag stora hundar. Hunden ska alltså vara frisk nog för detta. Kriterie tre! Jag vill ha en hund som går att arbeta med och träna det mesta, och jag kan erbjuda motion för en "lagom" aktiv hund, d v s två till tre timmars promenad per dag samt träning. Jag vill spåra, träna bruks och trix.

Min hund ska alltså vara renrasig, korthårig(eller trimmbar), större än 65 cm, utan allvarliga rasbudna sjukdomar och den ska vara arbetsglad. Det drar ner antalet till ungefär 100 olika raser (kanske inte riktigt, men det känns så )!

Det jag tycker man ska göra sedan, är att göra en lista på hundar som stämmer in på kriterier och det man har att erbjuda, och sedan helt sonika ge sig ut i hundvärlden och läsa om dem, åka på kennelträffar, åka på tävlingar om man så vill och träffa så många hundar som möjligt av rasen. Prata med människor som har erfarenhet och prata med uppfödare.

 

[Red_Chili]

Sv: Hur bestämde ni er för en ras/ hur botar man tunnelseende?

Tycker inte att det är jobbigare med saluki än med whippet (ja, jag har upplevt whippet på "nära håll". Har vän med whipp och det bor whippar på kenneln som jag periodvis bor på).
Tycker snarare att det är tvärt om - att whippar är jobbigare. Salukin blir lugn när den blir vuxen. Det blir inte en whippet
Många säger att "så vild som en saluki är som valp, så lugn blir den som vuxen" och jag vet många som kallar whippar för "levande popcorn" (mao, de studsar runt hela tiden) Dock har många whippar iaf lite mer "will to please" än salukin. Ofta, långt ifrån alltid.

Men, det faller ju på det där med viltren.

 

[Lilljessicah]

Sv: Hur bestämde ni er för en ras/ hur botar man tunnelseende?

Första hunden var en rottweiler, och det blev nog så pga att familjen alltid haft dem och jag visste faktiskt inte mycke alls om någon annan ras, mja förutom huskeys då som min farfar hade i sina spann, vilket inte var ett alternativ för mig då jag alltid varit träningstypen.

Efter Kenzo tog jag hand om lite "tillfälliga" hundar varav två tervar och en tax som jag stal () från en gubbe som behandlade honom illa.

När det sedan var dags för hund nummer två så ville jag ha en mindre, smidigare hund som skulle klara av ganska tuffa dagar och klimat.
Jag hann ärligt talat inte kolla så mycket på olika raser förän schipperken dök upp framför ögonen på mig.

En bekants föräldrar hade uppfödning och ju mer jag läste på desto säkrare blev jag på att den där lilla tikvalpen var perfekt för mig.

Det har visat sig vara den största utmaningen i hundväg för mig, rottweiler släng dig i väggen.
Är det något som är tufft, så är det en schipperke med bestämda åsikter.
Efter två års STOR prövning på alla sorts plan så kom där världens mest speciella lilla hund, och jag tror inte att ord kan beskriva bandet vi har imellan oss idag.

Det kommer nog alltid att finnas en schipperke här hemma!

Hund nummer 3 fångade mig som individ, en 1½ årig blandras som verkligen kom in i mitt liv och tog plats.

När det sedan planerades för hund nr 4 så snurrade alla raser i huvudet på mig.
Detta valet var mycket mer genomtänkt och verkligen planerat in i minsta detalj, jag vände och vred och försökte se det ur alla sorts vinklar.
Till slut kom jag med hjälp av uteslutningsmetoden och genom att skriva en kriterielista fram till att nästa hund :

*inte skulle ha några begränsningar kapacitetsmässigt i främst lydnad, men även dom andra grenarna förutom skydd.

*det skulle vara en hund som var lik mig, ivrig och träningsnarkoman, verkligen vilja arbeta och göra det helhjärtat

*stor, liten, gul, blå, naken, krullig hade ingen betydelse eftersom det inte var det jag kollade på

*en "lättare" typ av hund, dvs ingen tung ras utan en smidig, nättare variant

Det stod mellan kelpie och jaktgolden och det som avgjorde saken var apporteringen och jaktgoldens härliga sätt.

Lång men nerkortad livshistoria från mig avklarad.

 

[imported_gerbera]

Sv: Hur bestämde ni er för en ras/ hur botar man tunnelseende?

Åh, jag satt som på nålar och trodde det skulle sluta med att du fick en bichon frisé eller nåt. Jag trodde verkligen att det var en sån historia med en twist

Kul att läsa hur alla tänkt när de skaffat hund!
Tack för att ni dela med er.

 

[Milosari]

Sv: Hur bestämde ni er för en ras/ hur botar man tunnelseende?

Fast det där är så himla grovt sagt... Jag har weimaraner som är relativt svåra och skulle inte vilja ha en jaktlabbe för allt smör i Småland, de kan vara riktigt svåra/jobbiga. Likaså spaniels med jaktlinjer är inget man "leker med".

Var på apporteringsträning i söndags och labbarna var överallt, för att inte prata om jaktcockrarna som tillochmed var uppe på fikabordet flertalet gånger. Det fanns liksom ingen frivillig av-knapp öht...

men det är ju det som är så charmigt! (och det tycker jag på riktigt alltså, ingen ironi här inte). det händer liksom hela tiden något med de hundarna. fast det är klart att det finns tillfällen när jag önskar att min hund kunde sitta stilla en liten stund och bara vänta. att han inte på en millisekund hade pejlat in var allt ätbart (och halvätbart) fanns, och inte tagit första bästa tillfälle att fylla ut magen lite.

 

[Aliide]

Sv: Hur bestämde ni er för en ras/ hur botar man tunnelseende?

Även min malle är på fikabord

 

[Rouise]

Sv: Hur bestämde ni er för en ras/ hur botar man tunnelseende?

Jag fick "min" ras på köpet. Mamma köpte sig en amerikansk cocker spaniel när jag var lite, sedan en till, och på den tiken har det blivigt valp som utvecklade sig till en kennel. Mit tik kommer alltså från mammas kennel


Jag har nu börat fundera på nästa hun, det är ett tag kvar men jag vill kunan känna tycka och tänka innan jag tar beslut

jag har funderat på dessa punkter:
1. Vad vill jag ha hunden till?
2. Vilka raser tycker jag i dagsläget om och passar de in i ovanstående?
3. vilken typ av hund vill jag ha: stor lite, energisk, ambitiös, något att bita i, lätt motiverad
4. på vilken nivå vill jag ligga. (Jag köper nog inte en tax om jag vill tävla elit i lydna då är odes emot mig rean från början, men taxen kanske kan pass om jag bara vill tävla på hobby nivå)

 

[prinsessfeminist]

Sv: Hur bestämde ni er för en ras/ hur botar man tunnelseende?

men det är ju det som är så charmigt! (och det tycker jag på riktigt alltså, ingen ironi här inte). det händer liksom hela tiden något med de hundarna. fast det är klart att det finns tillfällen när jag önskar att min hund kunde sitta stilla en liten stund och bara vänta. att han inte på en millisekund hade pejlat in var allt ätbart (och halvätbart) fanns, och inte tagit första bästa tillfälle att fylla ut magen lite.

Tänk vad olika man är! Jag hade blivit galen av vansinne över sådana där vispar. Hundar som flåsar runt och ivrigt letar efter något ätbart eller en person som skall klappa dem eller bara allmänt rör på sig när jag sitter still går helt bort på min lista över "trevliga hundar". Jag blir störtnervös och det skakar om hela min själ av kontrollbehov.

Jag funderade faktiskt senast idag på varför jag inte gillar spaniels av olika typer så mycket, för de är trots allt väldigt vackra i färgen, pälsen, nosen och ja... de är tilltalande hundar helt enkelt.

Efter en stunds funderande kom jag på just det där du beskriver, ivrigheten och myror-i-byxorna-syndromet... Nej, den ras som jag tilltalas av skall ha mer självkontroll...

(ta inte illa upp nu alla spaniel- och retriverägare