Hur bemöter ni "faror " med valpen?

[eldkyss]

Vår valp på 15 veckor har börjat se lite faror. Miljötränat henne mycket men nu så ser hon lite spöken ibland. Kan vara att morra åt soptunnan eller skälla på något annat dött ting som hon ser ute. Hur brukar ni bemöta sådant? Ignorerar ni det eller går ni fram och intresserar er för de som hunden är misstänksam mot så att det avdramatiseras?

Märker även i soffan nu på kvällarna att hon är lite mer på sin vakt när det är mörkt ute. Hon kan sätta sig upp och morra för att hon ser något på utsidan fönstret till exempel.

 

[Raderad medlem 94602]

Jag har alltid låtit hunden i första hand få sköta problemet själv, dvs få titta, låta, undersöka faran. Har det behövts så har jag gått fram till faran, satt mig på huk och klappat faran och uppmuntrat hunden att ta kontakt.
Jag anser att det är viktigt att hunden får en chans att hantera problemet och avreagera. Så gör man även på mentaltest.

 

[Red_Chili]

Jag har alltid låtit hunden i första hand få sköta problemet själv, dvs få titta, låta, undersöka faran. Har det behövts så har jag gått fram till faran, satt mig på huk och klappat faran och uppmuntrat hunden att ta kontakt.
Jag anser att det är viktigt att hunden får en chans att hantera problemet och avreagera. Så gör man även på mentaltest.

Precis så har jag också gjort. Vid det fåtal tillfällen då mina har reagerat på något så har vi först bara stått still, sedan när hundarna fått fundera så har de självmant velat gå fram och då följer jag efter.

 

[Monstermom]

Låter hunden välja hur den vill hantera det. Vill den ha hjälp att gå fram och kolla, då hänger jag med (eller rentav går före om det är vad hunden behöver). Vill den gå därifrån, då gör vi det. Vill den sitta kvar där den är och fundera, då gör vi det.

 

[Migo]

Med min ras så tycker jag det fungerar bäst att tryggt och lite skämtsamt säga att de är fåntrattar och så bara fortsätta som om inget har hänt. Till skillnad från många andra så tar jag INTE med hundar i formbar ålder ut och utsätter dem för allt och alla, utan väljer träningstillfällen väldigt noga och undviker situationer som lätt kan bli låsningar.

Mina tvååringar har varit i stadsmiljö... kanske tre gånger vardera? Jag ser till att de är trygga med mig och sen så bara visar jag dem att omvärlden kan se olika ut på olika ställen, men relationen mellan oss är densamma och de kan släppa allt annat.

För mig, mina hundar och mina linjer, så fungerar det fint. Men det är de ganska stabila linjer.