Hur bemöta kvinnofientliga åsikter på bästa sätt?

Kanske litet OT men...
Jag tror(!) att uppfattningen att våldtäkter oftast begås av närstående och inom familjens ram kan vara föråldrad. Jag är medveten om att statistik om brott i allmänhet, och sexualbrott i synnerhet, kan vara lurig och i viss mån missledande och att det finns fallgropar. Men när den kanske mest etablerade källan, BRÅ, redovisar den Nationella Trygghetsundersökningen så visar den att...
"I majoriteten av de sexualbrott som rapporteras i NTU är förövaren en helt okänd person (65 %). I 24 procent av fallen var gärningspersonen en bekant, och i 11 procent av fallen en närstående."
Sen kan mörkertalet för anmälningar säkert vara större när gärningspersonen är bekant eller närstående - men detta är såvitt jag vet den enda hyfsat färska statistik som finns tillhands just nu.

(I övrigt håller jag med det som sagts i tråden hittills.)
Det tragiska är väl att en majoritet av de övergrepp som sker i hemmen inte rapporteras överhuvudtaget..Så min uppskattning är nog att en klart överväldigande majoritet av alla övergrepp sker i hemmen eller hemma hos någon man känner.
 
Kära allvetande Buke. Jag behöver er hjälp.
Hur bemöter jag på sakligaste möjliga vis kvinnofientliga åsikter, riktade mot mig?
Det enklaste är ju naturligtvis att bara be den som uttrycker åsikterna att dra åt helvete, men jag vill ha ett mer "sakligt" alternativ som ger idioten en tankeställare. Hur ska jag lägga fram och resonera kring det då?
Förtydligande: Nedanstående kursiverade text inom " " är min omgivnings åsikter.

Åsikterna handlar i mångt och mycket om den "helt enorma risken" att som ung tjej i storstan (med dess förorter) idag, våldtas. Och hur jag "måste" förebygga det på alla tänkbara vis.
Alltså att det är olämpligt för mig att gå klädd i annat än bylsiga heltäckande kläder, helst med mitt långa hår helt/delvis täckt också (av t.ex. en huva), att jag inte bör vistas ute alls under kvällar och nätter, och annars bara ta bil (skjuts) eller taxi (av stort känt bolag) från dörr till dörr bokstavligen, bara för att ta några exempel.
Och att om jag inte gör ovanstående, faktiskt får skylla mig själv "när" jag blir våldtagen. För har jag inte vidtagit "nödvändiga försiktighetsåtgärder" (läs: ovanstående), då kan jag ju faktiskt inte lägga skulden ("åtminstone inte mer än endast en liten bit") på gärningsmannen, för då är ju trots allt jag "som uppmanat till gärningen genom mitt beteende och utseende", "och då får jag ju stå mitt kast".

Kan tillägga att jag själv faktiskt inte är rädd för att bli våldtagen. Det är faktiskt ingenting jag ägnat någon större tanke alls, eller har åtminstone inte gjort de senaste månaderna. Jag känner inte mig otrygg om jag är på väg hem från stan en fredagskväll, även fast jag alltid har musiken på hög volym i öronen (detta vet dock inte omgivningen om, givetvis!). Här hemma i hålan är jag snarare rädd för att råka snubbla eller något, för kommer jag inte upp finns det inte en kotte att fråga efter kl. 23.00...
Kort sagt, risken för att bli våldtagen ser inte jag som något problem.

Även om ovanstående kanske är uttryckt av välmening (om än något något klumpigt isf...), så tolkar jag det som ren kvinnofientlighet och ett försök att begränsa mig. Frågan är som sagt, hur bemöter jag detta på sakligast möjliga vis?

Äsch, det låter som min mamma.... Jag är 37 år men får fortfarande höra att jag inte måste gå ensam på stan på kvällarna, eller åka med nattbussen. :p

Vissa människor är det helt enkelt inte lönt att försöka få att ändra sina åsikter. Så jag brukar undvika den typen av diskutioner. Personerna menar såklart väl och är nog helt ärligt ängsliga för en. Även om det blir helt fel att säga så.

Om du känner att du måste säga något så kanske jag skulle råda till en enkel kommentar i stil med: "Jag är medveten om att det kan finnas en viss risk, och vidtar de åtgårder jag känner är rimliga. På samma vis som jag använder bälte när jag kör bil, hjälm när jag rider, m.m." (anpassat till dig) Eventuelt också fråga om de vill att du sitter hemma hela dagarna.... fast de flesta olyckor sker ju i hemmet.... :angel:

Det där med skuldbeläggning om man blir våldtagen känns ju helt vidrigt om man tolkar det så bokstavligt, men jag tror helt ärligt inte dessa personer skulle vidhålla såna åsikter om en person de känner faktiskt blev våldtagen. Så jag skulle inte orka bry mig.
 
Man bör vara medveten om att det, precis som för hot- och misshandelsbrott, finns anledning att tro att händelser där personer har blivit utsatta för sexualbrott av en närstående och händelser där personer utsatts i en bostad, är särskilt underrepresenterade i undersökningen. Den typen av utsatthet kan upplevas som särskilt känslig och är därmed svår att fånga upp i en frågeundersökning.
Jovisst, som jag skrev om mörkertalet. Samtidigt poängteras ju i samma Metroartikel att upprepade våldtäkter registreras som unika fall i statistiken - och upprepade våldtäkter gissar jag till största del sker just i hem/närstående-situationen, vilket skulle kunna skeva till statistiken en aning åt andra hållet. Och NTU från 2016 var förmodligen inte klar när Metroartikeln publicerades i mitten av januari.
Jag tror att absoluta sanningar är svåra eller omöjliga att hitta, men mitt intryck är bara att man kanske inte kan avfärda NTU rakt av och den gamla sanningen att de absolut flesta våldtäkterna sker i hemmet och av en närstående kanske inte nödvändigtvis är lika aktuell idag som tidigare.
 
Kära allvetande Buke. Jag behöver er hjälp.
Hur bemöter jag på sakligaste möjliga vis kvinnofientliga åsikter, riktade mot mig?
Det enklaste är ju naturligtvis att bara be den som uttrycker åsikterna att dra åt helvete, men jag vill ha ett mer "sakligt" alternativ som ger idioten en tankeställare. Hur ska jag lägga fram och resonera kring det då?
Förtydligande: Nedanstående kursiverade text inom " " är min omgivnings åsikter.

Åsikterna handlar i mångt och mycket om den "helt enorma risken" att som ung tjej i storstan (med dess förorter) idag, våldtas. Och hur jag "måste" förebygga det på alla tänkbara vis.
Alltså att det är olämpligt för mig att gå klädd i annat än bylsiga heltäckande kläder, helst med mitt långa hår helt/delvis täckt också (av t.ex. en huva), att jag inte bör vistas ute alls under kvällar och nätter, och annars bara ta bil (skjuts) eller taxi (av stort känt bolag) från dörr till dörr bokstavligen, bara för att ta några exempel.
Och att om jag inte gör ovanstående, faktiskt får skylla mig själv "när" jag blir våldtagen. För har jag inte vidtagit "nödvändiga försiktighetsåtgärder" (läs: ovanstående), då kan jag ju faktiskt inte lägga skulden ("åtminstone inte mer än endast en liten bit") på gärningsmannen, för då är ju trots allt jag "som uppmanat till gärningen genom mitt beteende och utseende", "och då får jag ju stå mitt kast".

Kan tillägga att jag själv faktiskt inte är rädd för att bli våldtagen. Det är faktiskt ingenting jag ägnat någon större tanke alls, eller har åtminstone inte gjort de senaste månaderna. Jag känner inte mig otrygg om jag är på väg hem från stan en fredagskväll, även fast jag alltid har musiken på hög volym i öronen (detta vet dock inte omgivningen om, givetvis!). Här hemma i hålan är jag snarare rädd för att råka snubbla eller något, för kommer jag inte upp finns det inte en kotte att fråga efter kl. 23.00...
Kort sagt, risken för att bli våldtagen ser inte jag som något problem.

Även om ovanstående kanske är uttryckt av välmening (om än något något klumpigt isf...), så tolkar jag det som ren kvinnofientlighet och ett försök att begränsa mig. Frågan är som sagt, hur bemöter jag detta på sakligast möjliga vis?

Alltså dom åsikterna är så långt ut på idiotkanten att jag förmodligen inte skulle bry mig om att ta debatten. Folk som tänker så har redan bestämt sig/är grundligt indoktrinerade, och brukar ha en enorm och ogenomtränglig mur av faktaresistens omkring sig.

Skulle jag vara tvungen att säga något skulle jag påpeka att 99 komma nånting % av alla män inte verkar ha några problem med att avstå från att våldta kvinnor oavsett hur dom är klädda, o att man borde alltså söka förklaringen till våldtäkt hos den lilla procentandel män som faktiskt våldtar, snarare än hos offren.

Du även skicka Linnéa Claeson's helt underbara utläggning:

https://www.expressen.se/omtalat/roster/linnea-claesons-10-tips-for-att-undvika-valdtakt/
 
Jovisst, som jag skrev om mörkertalet. Samtidigt poängteras ju i samma Metroartikel att upprepade våldtäkter registreras som unika fall i statistiken - och upprepade våldtäkter gissar jag till största del sker just i hem/närstående-situationen, vilket skulle kunna skeva till statistiken en aning åt andra hållet. Och NTU från 2016 var förmodligen inte klar när Metroartikeln publicerades i mitten av januari.
Jag tror att absoluta sanningar är svåra eller omöjliga att hitta, men mitt intryck är bara att man kanske inte kan avfärda NTU rakt av och den gamla sanningen att de absolut flesta våldtäkterna sker i hemmet och av en närstående kanske inte nödvändigtvis är lika aktuell idag som tidigare.
Nej avfärda, absolut inte. De mäter ju olika saker. BRÅ:s vanliga statistik mäter anmälda brott, NTU frågar folk vad de varit utsatta för. Och då reserverar sig BRÅ alltså för att relationsvåldtäkter tenderar vara underrepresenterade när man frågar folk.

Att NTU helt skulle kullkasta det utredaren säger - "Det vanligaste är våldtäkt som begås i offrets eller gärningspersonens bostad av en person som man känner eller är bekant med" - tvivlar jag på. Hon grundar sig sannolikt på år av samlade utredningar när hon säger så.
 
Problemet är att det är inte direkt så att man våldtar av misstag utan man är nog högst medveten om att man som minst gör något väldigt tveksamt. Då hjälper det inte att säga ajabaja för personen struntar helt enkelt i att den inte får eller borde, den gör som den vill. Vissa personer saknar spärrar och saknar respekten för andra människor helt enkelt, jagets begär och vilja är viktigare än vad det har för följder för andra. Samma fenomen gäller de allra flesta brott, man vet att man inte får eller borde men man gör det ändå.
 
Problemet är att det är inte direkt så att man våldtar av misstag utan man är nog högst medveten om att man som minst gör något väldigt tveksamt. Då hjälper det inte att säga ajabaja för personen struntar helt enkelt i att den inte får eller borde, den gör som den vill. Vissa personer saknar spärrar och saknar respekten för andra människor helt enkelt, jagets begär och vilja är viktigare än vad det har för följder för andra. Samma fenomen gäller de allra flesta brott, man vet att man inte får eller borde men man gör det ändå.
Och det är därför de flesta av oss låser ytterdörren när man går hemifrån eller låser bilen när man parkerar på p-platsen.Visst tjuven är 100% skyldig till inbrottet men självbevarelsedriften gör att vi tar mått o steg för att minska risken eller hur?
 
Haha
Minns när avkomman lånade min lägenhet i stan medan hen bodde på landet.

På väg hem från krogen sa de oroliga kompisarna att hen nog borde ha sällskap den vägen eftersom det ju varit ett mord i området .
Äsch - det är nog ingen dubbelmördare sa avkomman :D
:rofl: såg denna på fb för någon dag sen.
FB_IMG_1524040818030.webp
 
När jag var 15 (snart 16) år kom jag hem vid femtiden på morgonen. Bad om ursäkt till mamma för att jag var sen och berättade att jag suttit i förhör hos polisen efter att ha blivit utsatt för våldtäktsförsök (är en lång och stark tjej som kan slåss rätt bra, annars hade det blivit fullbordat). Fick ett jaha och sen har vi aldrig nämnt det igen.

Antar att hon tyckte jag fick skylla mig själv eller så brydde hon sig inte bara.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp