många skriver att barn inte ska banta, utan växa i sin vikt
Men detta är ett barn som om vikten står stilla och barnet blir 167 cm, så ligger barnet på BMIgränsen (för vuxna) mellan normal- och övervikt.
Som jag ser det så handlar det om att det här barnet behöver gå ner i vikt, inte bara växa i sin vikt. Och hur man än vänder och vrider på saken så är de viktnedgång som kallas för bantning.
Det är, för mig, uppenbart att den här familjen har ett mat- och ätbeteende som inte är fungerande. De skulle behöva hjälp med sin kosthållning och inställning till ätande. Och detta i kombination med att hitta motionsformer som passar för familjen.
Jag tror att man behöver kunna sätta fingret på varför övervikten uppstår, vari ligger problemet?
Ser jag till mig själv så har jag "druckit" mig till en stor del av min övervikt. Jag 'kan inte' dricka mig otörstig på vatten (det knyter sig i strupen, har alltid gjort) och det är svårt att hitta alternativ som inte lägger sig på hullet. Jag har genom livet konsumerat stora mängder saft, läsk och energidrycker. Jag är nu medveten om problemet och försöker åtgärda det.
Jag har ett barn (av fyra) som är överviktigt, inte alls lika mycket som det barn TS nämner, men ändå tillräckligt för att vara störande.
Även här är väl orsaken känd - hen är tämligen kräsen, äter få grönsakssorter (typ bara morötter och röd paprika, plus gurka under tvång...), äter stora portioner och gärna stora mängder ris eller pasta. Kräsenheten gör det svårt att förändra kosthållningen, även om försök görs. Och mindre portioner jobbar vi på, men det är samtidigt viktigt att barnet ifråga kan äta sig mätt för hen har ett väldigt svängigt humör, som svänger mer med sjunkande blodsocker... (och, att välja livsmedel som ger jämnare blodsockerhalt är, som sagt, inte lätt när barnet är kräset och totalvägrar att smaka)
Och barnet är ganska ointresserat av det mesta som har med motion att göra, även om hen just nu cyklar en del på fritiden.