Hur arbeta sned häst?

[Totola]

Jag tycker att gå undan för benen är i princip det mest grundläggande en ridhäst måste kunna så det är något jag påminner mina hästar om rätt ofta Det blir så väldigt jobbigt om man rider ut i skogen och måste vända vid ett krondike bland tät skog och hästen inte går undan eller när man ska prova att rida på en hand och det plötsligt inte går att styra (jag är inte riktigt där än med enhandsfattningen men det är ju ett ypperligt sätt att upptäcka hur mycket jag fuskar med tygeln så därför rider jag så med jämna mellanrum). Ändå tycker jag att jag rätt ofta träffar på hästar som inte fått lära sig vad benen betyder, det måste ju vara jobbigt att ständigt rida en sådan häst?

Hmm. Fick tänka till lite! Det låter logiskt det du skriver, att det liksom är "bra att ha" i många situationer, att kunna gå undan för skänkeln.
Fast ärligt talat kan jag inte komma på någon situation där det känns som att jag måste kunna flytta rumpan för sig, och specifikt med skänkeln. Som sagt så kan man ju rida in-ut på volt-övningen utan skänklar, (med vikten och sin egen position + ev. halvhalter till hjälp), då sitter ju ändå ett sidförande kommando så att säga när hästen lärt sig det.

Sen det där gamla talesättet - att man ska rätta framdelen efter bakdelen. Om man bara flyttar rumpan, då gör man ju egentligen tvärtom. Man tar bort motorn i hästen. (Vissa använder ju t o m det för att undvika att tappa kontrollen på en häst som kan sticka, både inom "vanlig ridning" och NH, som exempel. Fast då som nödlösning, där är det knappast läge att tänka på form och arbete. ) Att lära sig flytta framdelen separat å andra sidan, är ett måste om man ska kunna rätta framdelen efter bakdelen.
Om man går efter den ordningen - och inte lär in sidoflyttande skänklar "för tidigt" så finns det en del som anser att det är mindre risk att man får en häst som flyr undan belastning genom att gå undan med bakdelen i sidled (istället för att kliva på rakt fram) och tappa motorn. Det går det också, men har man en sån häst som gärna börjar korsa bak kan det vara en mycket svårare omställning.

Jag begriper ju inte alls vad det här med rakriktning är för något men jag tror som du att det finns många sätt att nå samma sak. Och det tycker jag kan vara väldigt intressant att fundera över. När jag nu har dig på tråden så måste jag bara få fråga om det alltid är extremfall att ställa/böja hästen utåt? Själv gör jag det i varje uppvärmning.

Ja om man nu spinner vidare på samma sak - att man behöver ha framdelen placerad mitt framför bakdelen för att kunna utnyttja motorn (huvudprincipen för rakriktning) - hur blir det då om du ställer hästen utåt? Då har du åtminstone inte huvudet riktat framför bakdelen. Du har alltså själv valt att inte ha hästen rakriktad - då kan den inte heller utnyttja fördelarna med formen och rakriktningen.
Har du däremot en bakdel som redan är vriden utåt, eller en häst som inte klarar av att lägga så stor belastning på ett stelare bakben t ex, då kommer man ändå inte ha någon nytta av att ha framdelen att följa voltspåret. Den följer ju ändå inte bakdelen, om bakdelen inte följer voltspåret.
Sen har vi väl alla våra olika situationer där vi väljer bort vissa pusselbitar till förmån för andra. Du har ju säkert en tanke med att böja hästen utåt också! Ger det resultat så är ju det huvudsaken.

 

[Totola]

Jag är nog en 1:a i grunden, jag har svårt att inte ha något i handen. Tyvärr hamnar jag ofta i läget lite för långa tyglar och att jag inte riktigt känner när jag bör ta igenom något eller inte (ta igenom innebär inget hårt alls utan bara att inte direkt släppa allt) och hamnar i läget segt som kola med häst som känner sig besvärad.

Är hästen är pigg/spänd och jag vill undvika läget segt som kola så är jag en 2:a fast med väldigt lite kontakt (=läs lätt kontakt på vänstertygeln och klappar med höger). Det trivs min häst allra bäst med. Då kan han komma undan lite lagom men matte är ändå glad, då bjuder han till och är jättefin! Han kan inte tvingas, då blir han ledsen (=seg som kola).

Är hästen däremot motsträvig från början så har jag så jävla apsvårt att rida. Då måste jag våga vara en bestämd 1:a, rida mina halvhalter och hålla ihop ännu mer än när pålle är pigg och det UTAN att fastna i handen (=typ omöjligt).


På min häst har det dock hjälpt mig mycket att få hjälp med att inse VAD han gör med kroppen när jag känner att han lutar sig mot någon bog typ. Han vill tex trilla inåt i höger varv. Jag känner att han är som en banan åt vänster. Och jag vill därför flytta framdelen åt vänster, rikta framdelen på bakdelen (så fick man göra innan, då var det högertyglen han inte kom fram till). Grejen är dock den att han har bakdelen till höger om framdelen redan. Det syns jättetydligt om man rider innanför spåret på långsidan. Säg vänster varv. Då tror jag att han sätter ut bakdelen åt vänster. Istället har han liksom "tryckt in högersidan" så mycket att bakdelen hamnat till höger om framdelen även om han fortfarande är formad i vänstersidan. Lösningen är alltså att tänka lite öppna i höger varv, då blir högertygeln mjuk o man får mer i vänster tygel. Under sådant jobb är jag en klar 1:a, annars tappar jag allt.

Hade du inte egentligen samma tänk igenom hela? Och att du i vissa lägen mer behöver komma åt skallen i första hand? (Insidan alltså) Skallen är väl en viktig del i pusslet för rakriktning också...

 

[Cilva]

@Totola Och jag kommer på massor med tillfällen när jag behöver flytta fram- eller bakdelen för sig. När jag behöver nå något som ligger på ridhussargen, när jag ska hänga av mig jackan efter att jag ridit en stund, i en trång collecting ring på tävling när någon annan behöver lite plats, i en line up av samma anledning, när jag behöver öppna och stänga en grind, när jag ska mota kor vid en grind, vid tidigare nämnda krondike, när jag ska nerför en stenig backe på uteritten. Jag är inte så duktig att jag kan flytta bara fram- eller bakdel med sätet men kanske jag någon gång lär mig

Jag kan absolut använda bakdelsförflyttande i en krissituation om det är så att hästen vill dra och jag anser det olämpligt. Men då har jag lärt in det på ett säkert sätt innan så vid det laget brukar det bara behövas en antydan om det för att hästen ska stanna/minska hastigheten. Men det är alltså nödbroms. Det var nytt för mig att man inte ska lära in sidförande för tidigt för att det finns risk att hästen tappar motorn, det har jag aldrig hört och inte heller upplevt att de gör (tappar motorn alltså). Det jag hört i den vägen är att man inte ska backa hästar för tidigt för att de då tappar framåttänk (vilket jag inte heller upplevt).

Jag ställer hästen utåt för att kolla så att den ger efter för tygel och ben. Alltså att den går dit benen/sätet säger och inte följer tygeln. Det går att få den att samla sig även böjd utåt men i början är det ju en ren manöver. Nog måste ju hästen kunna behålla framåtbjudningen även om den är böjd åt något håll? Annars är det något annat som är fel tänker jag.

"Ja om man nu spinner vidare på samma sak - att man behöver ha framdelen placerad mitt framför bakdelen för att kunna utnyttja motorn (huvudprincipen för rakriktning) - hur blir det då om du ställer hästen utåt? Då har du åtminstone inte huvudet riktat framför bakdelen. Du har alltså själv valt att inte ha hästen rakriktad - då kan den inte heller utnyttja fördelarna med formen och rakriktningen."

Nu kanske jag fattar vad rakriktning är och varför en del tycker att det är viktigt, tack för det här förtydligandet.

 

[Totola]

@Totola Och jag kommer på massor med tillfällen när jag behöver flytta fram- eller bakdelen för sig. När jag behöver nå något som ligger på ridhussargen, när jag ska hänga av mig jackan efter att jag ridit en stund, i en trång collecting ring på tävling när någon annan behöver lite plats, i en line up av samma anledning, när jag behöver öppna och stänga en grind, när jag ska mota kor vid en grind, vid tidigare nämnda krondike, när jag ska nerför en stenig backe på uteritten. Jag är inte så duktig att jag kan flytta bara fram- eller bakdel med sätet men kanske jag någon gång lär mig

Ja vid såna tillfällen känns det helt logiskt att ha nytta av en "flytta bakdelen i sidled"-hjälp. Nu gör inte jag så mycket sånt, och kan faktiskt ge signaler för det på andra vis än med skänkeln för att man ändå gjort det i så många andra situationer, så vi har lite olika behov låter det som! Och jag har ju faktiskt också lärt in sidförande skänkel av ungefär samma anledning, att vi ville börja träna WE-hinder (bara för skojs skull) och har försökt lära in sidepass över en bom t ex.
Har man ett brukssyfte, ett ändamål man tränar till (som arbetet med kor som du skriver om) måste det såklart gå först. Då blir det ju viktigare att man förbereder hästens fysik så bra att den kommer klara av det. Det är ju det vi har dressyren till, att göra hästarna hållbara för det vi ska använda dom till. Har man redan en vald inriktning, ett brukssyfte, blir såklart dressyren påverkad av det, att man lägger upp träningen förberedande för det.
Om det leder till att man hoppar delar som hästen hade gynnats av, blir det knas. Tror väl ingen skulle göra det med flit, men kanske i sin iver att gå på sin inriktning så att säga.

@Totola
Jag kan absolut använda bakdelsförflyttande i en krissituation om det är så att hästen vill dra och jag anser det olämpligt. Men då har jag lärt in det på ett säkert sätt innan så vid det laget brukar det bara behövas en antydan om det för att hästen ska stanna/minska hastigheten. Men det är alltså nödbroms. Det var nytt för mig att man inte ska lära in sidförande för tidigt för att det finns risk att hästen tappar motorn, det har jag aldrig hört och inte heller upplevt att de gör (tappar motorn alltså). Det jag hört i den vägen är att man inte ska backa hästar för tidigt för att de då tappar framåttänk (vilket jag inte heller upplevt).

Jag ställer hästen utåt för att kolla så att den ger efter för tygel och ben. Alltså att den går dit benen/sätet säger och inte följer tygeln. Det går att få den att samla sig även böjd utåt men i början är det ju en ren manöver. Nog måste ju hästen kunna behålla framåtbjudningen även om den är böjd åt något håll? Annars är det något annat som är fel tänker jag.

"Ja om man nu spinner vidare på samma sak - att man behöver ha framdelen placerad mitt framför bakdelen för att kunna utnyttja motorn (huvudprincipen för rakriktning) - hur blir det då om du ställer hästen utåt? Då har du åtminstone inte huvudet riktat framför bakdelen. Du har alltså själv valt att inte ha hästen rakriktad - då kan den inte heller utnyttja fördelarna med formen och rakriktningen."

Nu kanske jag fattar vad rakriktning är och varför en del tycker att det är viktigt, tack för det här förtydligandet.

Vi definerar motor olika låter det som. Fast vete sjutton om jag orkar gå in på någon ingående definition just nu, får ta det någon annan gång isåfall.
Alltså i just det här sammanhanget, vad man menar med att bakdelen är motorn, och för att kunna utnyttja den till fullo ska resten av hästen vara i synk med den - att den är linjerad, rakriktad. Det är ju inte motor som i att hästen har framåtbjudning eller energi, utan "motor" i sammanhanget form och rakriktning, bärkraft och skjutkraft (inom dessa begrepp).
En sån stor detalj är att få ett lyft i manken och höjning av bakre delen av halsen, som ett resultat av utbildningen (alltså inte gjort tack vare en viss hjälp eller gjort i en handvändning utan som regel en gradvis utveckling tack vare att dom blir starka och skolade nog).
Den delen är omöjligt att få, på det sätt jag tänker i formsammanhang alltså, om du inte har hästen linjerad (rakriktad) så den kan utnyttja kraften från bakbenen till att lätta fram.
Många kommer aldrig dit. Många är nöjda med sin form ändå utifrån det läge man är! Eller att man klarar sig ändå, har inte haft några slitageskador och det funkar till det man vill. Och även de som hittat dit får dippar mer eller mindre där man får hitta tillbaks igen. Därav att rakriktning är mer eller mindre ett evighetsprojekt!
Men man skulle väl önska att alla strävar dit, för att det är ett mer ergonomiskt läge för hästen att jobba i.

 

[Cilva]

@Totola, du behöver givetvis inte gå in på någon djupare förklaring. Jag har en känsla av att jag ändå inte riktigt kommer att förstå för att det är så olikt mitt "tänk" Men om du vill svara så är min sista fråga i ämnet huruvida tanken är att man alltid ska rida på raka spår och om arbete på böjda spår inte alls används när hästen väl är rakriktad (för den kanske inte kan vara rakriktad på böjt spår?)?

Jag är rätt nöjd med mitt sätt att rida och har som du skriver skadefria hästar så just nu ser jag inte så stor anledning att ändra på något (annat än att bli bättre på den väg jag redan slagit in på förstås). Men det hindrar ju inte att det är ett intressant ämne och jag vill gärna lära mig mer om vad dressyrmänniskor faktiskt menar när de pratar om form och rakriktning.

 

[Totola]

Nu är väl inte jag någon representabel dressyrmänniska iofs,

Vad jag vet har jag inte pratat alls om att inte rida på ett eller annat spår. Bara pratat om att böja resp. rakrikta och det kan man göra oavsett vad för typ av spår man rider på. Men målet är att hästen alltid ska spåra utifrån den formgivning (böjning eller rakriktning) man har. På vägen dit kommer det inte alltid vara så, och när man hittat dit kommer det inte heller alltid vara så, lite av ett evighetsprojekt som sagt, men ju mer skolat ekipaget blir ju lättare att hitta dit/hitta tillbaka igen.
Med spåra menar jag alltså inte heller nödvändigtvis följa sin formgivning, man kan ju rida den böjd på rakt spår ( = skolor), kanske inte helt rak på volter helst men med olika grad av böjning/ställning.
Ha hästen linjerad så det synkar genom hela ryggraden.

Det späder ju tyvärr på lite fördomen att westernryttare inte skulle vilja ha upp framdelen ordentligt på hästarna om man inte satsar på att rida framifrån och bak, rätta framdelen på bakdelen, ha hästen linjerad för att kunna få det lyftet. Fast man ska väl inte generalisera!

 

[Kallin]

Jag började läsa denna tråd för ett par dagar sedan och vill tacka er alla för den kunskap ni bidrar med. Ni har bidragit till att en pollett ramlat ner i skallen på mig och jag har idag med hjälp av denna kunskap blivit en bättre ryttare. Min häst hälsar också och tackar !

 

[Totola]

Kanske ska tillägga att "linjeringen" eller som sagt att ryggraden ska synka hela vägen, är nyckeln i sammanhanget. Att det är jämnt genom kroppen. Så du inte har hästen vriden utåt eller rak baktill samtidigt som du ställer den inåt i nacken. Förenkling - känsla att ytterbak trampar framåt i riktning mot yttre örat på hästen, att innerbak trampar framåt i riktning mot innerörat på hästen.
Det låter ju busenkelt, men då ska alltså ryggraden vara i harmoni, att varje ryggkota stämmer överens med det som händer bakifrån, och förutsättningen är såklart att hästen börjar kunna använda bra teknik och belastning bak, sen jobbar man därifrån med att få framdelen att stämma överens med det också.

Det var alltså motiveringen till att rida utåtställt i sig inte tränar rakriktning, det motverkar rakriktning, just då iallafall. För bakbenens isättning blir åt fel håll i förhållande till hur hästen är formad (ställd/böjd).

 

[Cilva]

Nu är väl inte jag någon representabel dressyrmänniska iofs,

Vad jag vet har jag inte pratat alls om att inte rida på ett eller annat spår. Bara pratat om att böja resp. rakrikta och det kan man göra oavsett vad för typ av spår man rider på. Men målet är att hästen alltid ska spåra utifrån den formgivning (böjning eller rakriktning) man har. På vägen dit kommer det inte alltid vara så, och när man hittat dit kommer det inte heller alltid vara så, lite av ett evighetsprojekt som sagt, men ju mer skolat ekipaget blir ju lättare att hitta dit/hitta tillbaka igen.
Med spåra menar jag alltså inte heller nödvändigtvis följa sin formgivning, man kan ju rida den böjd på rakt spår ( = skolor), kanske inte helt rak på volter helst men med olika grad av böjning/ställning.
Ha hästen linjerad så det synkar genom hela ryggraden.

Det späder ju tyvärr på lite fördomen att westernryttare inte skulle vilja ha upp framdelen ordentligt på hästarna om man inte satsar på att rida framifrån och bak, rätta framdelen på bakdelen, ha hästen linjerad för att kunna få det lyftet. Fast man ska väl inte generalisera!

Tack för ditt svar. Jag tror att vi menar olika saker med spår (för mig innebär spår ungefär den väg jag tänkt rida) men jag tror att jag förstår vad du menar med att spåra och tycker att det låter vettigt. Jag är lite osäker på vad du menar med det sista stycket så jag lämnar det därhän.

 

[tuaphua]

Hmm. Fick tänka till lite! Det låter logiskt det du skriver, att det liksom är "bra att ha" i många situationer, att kunna gå undan för skänkeln.
Fast ärligt talat kan jag inte komma på någon situation där det känns som att jag måste kunna flytta rumpan för sig, och specifikt med skänkeln. Som sagt så kan man ju rida in-ut på volt-övningen utan skänklar, (med vikten och sin egen position + ev. halvhalter till hjälp), då sitter ju ändå ett sidförande kommando så att säga när hästen lärt sig det.

Sen det där gamla talesättet - att man ska rätta framdelen efter bakdelen. Om man bara flyttar rumpan, då gör man ju egentligen tvärtom. Man tar bort motorn i hästen. (Vissa använder ju t o m det för att undvika att tappa kontrollen på en häst som kan sticka, både inom "vanlig ridning" och NH, som exempel. Fast då som nödlösning, där är det knappast läge att tänka på form och arbete. ) Att lära sig flytta framdelen separat å andra sidan, är ett måste om man ska kunna rätta framdelen efter bakdelen.
Om man går efter den ordningen - och inte lär in sidoflyttande skänklar "för tidigt" så finns det en del som anser att det är mindre risk att man får en häst som flyr undan belastning genom att gå undan med bakdelen i sidled (istället för att kliva på rakt fram) och tappa motorn. Det går det också, men har man en sån häst som gärna börjar korsa bak kan det vara en mycket svårare omställning.




Ja om man nu spinner vidare på samma sak - att man behöver ha framdelen placerad mitt framför bakdelen för att kunna utnyttja motorn (huvudprincipen för rakriktning) - hur blir det då om du ställer hästen utåt? Då har du åtminstone inte huvudet riktat framför bakdelen. Du har alltså själv valt att inte ha hästen rakriktad - då kan den inte heller utnyttja fördelarna med formen och rakriktningen.
Har du däremot en bakdel som redan är vriden utåt, eller en häst som inte klarar av att lägga så stor belastning på ett stelare bakben t ex, då kommer man ändå inte ha någon nytta av att ha framdelen att följa voltspåret. Den följer ju ändå inte bakdelen, om bakdelen inte följer voltspåret.
Sen har vi väl alla våra olika situationer där vi väljer bort vissa pusselbitar till förmån för andra. Du har ju säkert en tanke med att böja hästen utåt också! Ger det resultat så är ju det huvudsaken.

Jag checkar alltid av att sidförande a la flytta bakdelen för skänkeln funkar i tidigt stadie av ridning, tom inridningen. Det är för mig en grund som alltid måste finnas.
En häst som flyttar sig så kan inte resa sig och kan inte braka iväg.
Det är inget bara NH/Problemlösare/bruks/whatever kör med. Det gör de flesta dressyrryttare också. Varför inte safe:a med det som går?

Jag anser ju iaf att att ärligt och korrekt svara framåt för skänkeln kommer med utbildning. Det är ingen häst som kan det per natur, skänkelvikad eller ej.
Just iom att det inte bara är en gas för mig. Det kan alla hästar lära sig fort. Att om man kickar med benen ska man springa.
Men att skänkeln verkligen blir framåtdrivande kommer för mig först då hästen lärt sig samling. Då först kliver bakbenen in korrekt vid skänkelns påverkan. Dvs de driver bakbenet framåt, inte trycker på i mer påskjut och driver hela hästen framåt.

Jag använder visserligen inte skänkeln så värst mycket i skolningsstadiet av hästen för att flytta rumpan. Det gör jag hellre med tygeln.
Men innan skolningsstadiet gör jag det. Och i skolningsstadiet om jag måste gå in i korrigering och då ge avkall på kvalitet - absolut går skänkeln ev in i sidvärtshjälper.

Så jag tror inte man sabbar hästen för att man lär in vad sidförande skänkel för bakdelen betyder. Men sen att välja använda det eller inte är något annat.
Skänkelvikning behövs ju inte på en häst som svarar korrekt och är kommen till skolorna och inte har fysiska problem.

Vissa hästar kan ju också ha lärt sig stå emot framåt. Då kan sidvärts vara kanon för att få till rörelse för skänkeln. Senare kan man börja få dem att svara i annan riktning med.

Utöver det tycker jag absolut att en del kan gynnas av att ställa höger/vänster lite. Även med bakdelen på väg åt sidan.. Dels för att vissa ryttare och hästar behöver träna på att hålla balansen för att kunna bli riktigt "med varann" och därför få till lösgjordhet(hästen vågar släppa till eller bryr sig i att göra det om den varit avdövad iom dåliga ryttarbeslut under längre tid och man nu lagt om träningen).
Men också för vissa hästar som inkörsport till slutan om de har issues kring den övningen. Det finns en del balanskänsliga som felridits som gärna blir stoppiga i slutan och man då tappar bakbenens energi.

Dock kräver det, tycker jag, att man hittat balansen mellan hjälperna och kan ligga kvar i rätt balans, manken still i sidled och bogarna dito, när man böjer över.

 

[tuaphua]

@Totola, du behöver givetvis inte gå in på någon djupare förklaring. Jag har en känsla av att jag ändå inte riktigt kommer att förstå för att det är så olikt mitt "tänk" Men om du vill svara så är min sista fråga i ämnet huruvida tanken är att man alltid ska rida på raka spår och om arbete på böjda spår inte alls används när hästen väl är rakriktad (för den kanske inte kan vara rakriktad på böjt spår?)?

Jag är rätt nöjd med mitt sätt att rida och har som du skriver skadefria hästar så just nu ser jag inte så stor anledning att ändra på något (annat än att bli bättre på den väg jag redan slagit in på förstås). Men det hindrar ju inte att det är ett intressant ämne och jag vill gärna lära mig mer om vad dressyrmänniskor faktiskt menar när de pratar om form och rakriktning.

Jag är visserligen dressyrtränare. Men jag gör en del problemlösningar/inridningar och får då rida diverse olika inriktningar på hästar. Utöver det tycker jag det är min skyldighet som tränare att veta mycket om övriga inriktningar, även de jag sas valt bort. Så jag har ridit de flesta olika för att få lära mig.
En av de som utbildat mig är mest skogsryttare själv, även om han ridit mkt western och behärskar övriga inriktningar hyfsat och framför allt förstår dem.

Så ja, det finns en del olika tänk inom grenarna. Och man använder begrepp som rakriktning, framåtbjudning, spår, samling etc på olika sätt. De betyder lite olika saker.
Det blir ibland ett problem då folk ska prata ridteori iom det.
Jag och min "icke-dressyr-tränare" har enats om att inte enas i vissa saker just kring ridbegreppen.
Och jag passar mig för att dra "dressyr-sanningar" bland tex westernfolk eller islandsfolk. Där får jag bara köpa att vi menar olika saker kring vissa ord.

Däremot anser jag nog att rider man mycket i skog och mark och använder sig av naturen som du gör så brukar hästarna hålla rätt bra.
Har man dessutom inte halvblod av gångartsmodell så håller de ofta ännu bättre.

Det går att hjälpa hästarna mer än så, absolut! Men så duktiga blir iaf sällan gemene man. Och det är inget de flesta tränare kan lära ut iaf.

Alla har vi olika läggning gällande ridningen och tycker olika saker är kul/intressant. Mår hästen bra så tycker jag vår läggning kvittar.
Jag har ingen lust att välja och rider både buschridning a la långturer offroad och tricktränar utöver dressyren.
Så kör på du!

 

[tuaphua]

Tack för ditt svar. Jag tror att vi menar olika saker med spår (för mig innebär spår ungefär den väg jag tänkt rida) men jag tror att jag förstår vad du menar med att spåra och tycker att det låter vettigt. Jag är lite osäker på vad du menar med det sista stycket så jag lämnar det därhän.

En sak jag upplever som skillnad i i western vs dressyr är att man i dressyr vill få rörelserna att också gå uppåt. Dvs att benet rör sig med högre lyft.
I många westerngrenar blir det bara slöseri med tid och energi. Man kan inte vända hästen lika fort om benet är så högt upp. Så att tex rida på kor så är ju vansinne. De hästarna ska ha en låg balanspunkt och kunna skifta riktning och axa fort.

Utöver det vill jag lägga balansen i min häst. Både i sidled i manken och fram/bak.
Alltså måste hästen ridas i varje steg. Jag måste i varje steg vara exakt med formgivning, balansering, tempo, takt, energi. Hästen måste vara eftergiven och vänbta på instruktioner.

Så min skulle vara en urusel kohäst tex. Men då satsar jag på svårklass dressyr.
Så det är ett val jag medvetet gjort.

Det går att få hästar med släpigare gång att få mer lyft i steget genom att utbilda dem.
Men generellt rider ju folk på raser som har förutsättningar för just sin gren och har avlats på de egenskaper som är viktiga för den.
Så det kräver mer jobb med tex en quarter eller vb-travare än halvblod eller PRE tex.
Men det är kul när såna individer som har svårt för sig får en gedigen utbildning och får glänsa! Det impar mer på mig än samma jobb av ett halvblod.

 

[Totola]

Så min skulle vara en urusel kohäst tex. Men då satsar jag på svårklass dressyr.
Så det är ett val jag medvetet gjort.

Ursäkta att jag kapar inlägget, kan såklart komma bort från sammanhanget! Men jag tänker - beror inte det här mer på hästtyp än vad man ska göra med den? Alltså vad man väljer för form och vad man kan göra utifrån den formen.
Man kan ju göra samma moment på 1000 olika sätt.
Portugiserna rider ju sin bruksridning helt annorlunda. Nu är inte jag någon ko-människa så det kanske finns fler faktorer som påverkar. Är det någon insatt som orkar redogöra så vore det intressant att veta vad som orsakat valet av hästtyp och form! T ex quarter v.s. Lusitano.
Sen vet jag ju att quarterhästarna och andra westernraser även de kan hitta den högre, lättare formen. Att man inte rider så på tävling och ffa i de moment som traditionellt rids på så vis att det inte gynnar, det förstår man ju. Men jag tycker det är roligt att se att det finns dom som tänker annorlunda med sin skolning på sidan av! Eller helt enkelt klarar av att rida flera olika inriktningar samtidigt och rida dom bra - det är riktigt imponerande!


Angående sidvärts osv. så vet jag att vi tänker ganska olika där. Det är helt ok!

Är lite nyfiken på hur du tolkar - "rätta framdelen på bakdelen". "rida hästen framifrån och bak" - vad man tittar på och hur det tillämpas? (I grova drag såklart, annars blir det väl en novell!)
Jag vet att det finns klassiska dressyrryttare som får till väldigt fina piaffer m.m. och har trevligt ridna hästar. Men bland det inte fullt lika långt komna skiktet upplever jag att det är många hästar som aldrig riktigt lärt sig att belasta bak och sträva i rätt riktning, ej ergonomisk isättning av benen. Raka osviktande haser, vinklade ben/isättning (i sidled, vridna kanske är bättre ord) och då tänker jag ändå om det kan ha något med valet av övningar att göra, och ordningen man lägger upp träningen.
Eller om det kanske är många av tränarna som är duktigare på att rida själva än att lära ut? Eller kanske att koncepten är för svåra för att en intresserad Svensson ska klara av att lära sig?
Nu är det absolut inget jag menar för att peka ut en inriktning eller tränare eller så, isåfall hade man kunnat peka ut andra mycket mer tydliga exempel! :P Men det är ju intressant att få en förklaring när det är något man gått och funderat på, av någon väl insatt! Ja alltså, inom den ridning du pysslar med iallafall, kommer inte ihåg vad du brukar kalla det!

 

[tuaphua]

Ursäkta att jag kapar inlägget, kan såklart komma bort från sammanhanget! Men jag tänker - beror inte det här mer på hästtyp än vad man ska göra med den? Alltså vad man väljer för form och vad man kan göra utifrån den formen.
Man kan ju göra samma moment på 1000 olika sätt.
Portugiserna rider ju sin bruksridning helt annorlunda. Nu är inte jag någon ko-människa så det kanske finns fler faktorer som påverkar. Är det någon insatt som orkar redogöra så vore det intressant att veta vad som orsakat valet av hästtyp och form! T ex quarter v.s. Lusitano.
Sen vet jag ju att quarterhästarna och andra westernraser även de kan hitta den högre, lättare formen. Att man inte rider så på tävling och ffa i de moment som traditionellt rids på så vis att det inte gynnar, det förstår man ju. Men jag tycker det är roligt att se att det finns dom som tänker annorlunda med sin skolning på sidan av! Eller helt enkelt klarar av att rida flera olika inriktningar samtidigt och rida dom bra - det är riktigt imponerande!


Angående sidvärts osv. så vet jag att vi tänker ganska olika där. Det är helt ok!

Är lite nyfiken på hur du tolkar - "rätta framdelen på bakdelen". "rida hästen framifrån och bak" - vad man tittar på och hur det tillämpas? (I grova drag såklart, annars blir det väl en novell!)
Jag vet att det finns klassiska dressyrryttare som får till väldigt fina piaffer m.m. och har trevligt ridna hästar. Men bland det inte fullt lika långt komna skiktet upplever jag att det är många hästar som aldrig riktigt lärt sig att belasta bak och sträva i rätt riktning, ej ergonomisk isättning av benen. Raka osviktande haser, vinklade ben/isättning (i sidled, vridna kanske är bättre ord) och då tänker jag ändå om det kan ha något med valet av övningar att göra, och ordningen man lägger upp träningen.
Eller om det kanske är många av tränarna som är duktigare på att rida själva än att lära ut? Eller kanske att koncepten är för svåra för att en intresserad Svensson ska klara av att lära sig?
Nu är det absolut inget jag menar för att peka ut en inriktning eller tränare eller så, isåfall hade man kunnat peka ut andra mycket mer tydliga exempel! :P Men det är ju intressant att få en förklaring när det är något man gått och funderat på, av någon väl insatt! Ja alltså, inom den ridning du pysslar med iallafall, kommer inte ihåg vad du brukar kalla det!

I grunden är nog min häst en av få halvblod som skulle kunna bli bra kohäst om han tränats så. Han har ju en del arab och fullblod en bit bak som verkar slagit igenom mkt i honom. Han är extremt rörlig a la sladder som är vanligt bland både araber, PRE etc.. Han är också så snabb och lätt och har extremt lätt att sätta sig. Han har inga monstergångarter av naturen.
Iom att han också gått många år på lösdrift med polohästar i jääättehage har han lärt sig att hushålla på energin och bli markbunden.
Jag tror både att som ung slängas in i storflock på 30 polohästar som han försökt kopiera och att just vara ute, ridas mycket ute lååånga turer har format honom till den individen han var innan skolningen sattes in.

Nu är han ju iom sitt höga blod och spensliga kropp också naturligt lätt, elastisk och fjädrig bara han balanseras rätt och lärt sig tilltro till att ryttaren lägger honom rätt.
Då blir han luftig och lätt när han vågar spänna av. Och man nu kan formge och styra var energin tar vägen.

Jag är väl inte heller representativ för den traditionella dressyren kanske.
Jag har varken samma signalsystem eller alltid samma utbildningsväg.
Men jag ser ingen problematik med att hästar skulle bli mer benägna att placera benen vid sidan av bärpunkt, inte kliva in korrekt etc för att de lärt sig sk-vikn.
Jag anser ju som sagt att det korrekta sättet att verkligen lyfta in bakbenen, skänkeln blir framåtdrivande, inte finns naturligt på någon häst.
Jag ser dock inte hur hästen skulle lära sig samla sig endast för skänkeln bara för att man inte använder den i sidvärts.
Jag lär in samling via först placera på linjen i böjning, därefter skolor. Men jag rider tex inte sluta på ytterskänkeln utan för innertygeln(inte endast givetvis.. men jag tror iaf du fattar vilken hjälpgivningsmetod jag menar). Ställning som går igenom ska ju leda till att ytter bak svarar. Och i nästa steg ska man kunna rida sluta på det.
Jag upplever att det är först i piaff skänkeln verkligen blir korrekt framåtdrivande.

Jag riktar framdelen på bakdelen japp. Annars går bakdelens energi förlorad anser jag.
Men det är ju dressyrridning vi pratar då, skolning.
Är det så att jag måste göra ett avsteg i tidigt skede och gå in i korrigering så är det så. Då tappar jag kvaliteten och flyttar bakdelen oberoende av framdelen.
I en ideal värld där man alltid gjort rätt och utbildat hästen från början slipper man det särskilt mycket.
Men de flesta av oss får ta vid på hästar som andra gjort annat med. Då får man ibland köra en sån period för att slippa riskera åka i backen eller för att stretcha upp stela hästar eller få dem att börja svara för hjälperna.
Få människor har lust att börja om med sina hästar så pass att man kan börja formge i longering först, sen för hand etc..
Detsamma gäller om man ska rida in hästar. Jag måste skola dem så att de funkar för den som ska ha dem, inte till mig. Det är väldigt skilda saker.
Och vet man inte vem som ska ha dem ger man dem en så bred grund som möjligt. För att ge dem så bra förutsättningar som möjligt i livet.
Så har jag på sätt och vis tänkt med min med. Jag kan behöva göra mig av med honom.
Numer är han så pass skolad och trevlig att man kan sälja honom till någon duktig.
Förr ville jag bara få honom safe och tålig för en viss bredd. Men ändå så att jag inte behöver byta signalsystem så klart.

Sen är även jag praktiker. Jag rider ut. Jag vill kunna flytta hästens respektive kroppsdelar oberoende av varann ibland för att vända, för att köra fram till ngt jag kan sitta upp från/av på eller för att ta oss fram i oländig terräng etc etc..
Så hästen måste därför svara enligt mig.

 

[tuaphua]

Ursäkta att jag kapar inlägget, kan såklart komma bort från sammanhanget! Men jag tänker - beror inte det här mer på hästtyp än vad man ska göra med den? Alltså vad man väljer för form och vad man kan göra utifrån den formen.
Man kan ju göra samma moment på 1000 olika sätt.
Portugiserna rider ju sin bruksridning helt annorlunda. Nu är inte jag någon ko-människa så det kanske finns fler faktorer som påverkar. Är det någon insatt som orkar redogöra så vore det intressant att veta vad som orsakat valet av hästtyp och form! T ex quarter v.s. Lusitano.
Sen vet jag ju att quarterhästarna och andra westernraser även de kan hitta den högre, lättare formen. Att man inte rider så på tävling och ffa i de moment som traditionellt rids på så vis att det inte gynnar, det förstår man ju. Men jag tycker det är roligt att se att det finns dom som tänker annorlunda med sin skolning på sidan av! Eller helt enkelt klarar av att rida flera olika inriktningar samtidigt och rida dom bra - det är riktigt imponerande!


Angående sidvärts osv. så vet jag att vi tänker ganska olika där. Det är helt ok!

Är lite nyfiken på hur du tolkar - "rätta framdelen på bakdelen". "rida hästen framifrån och bak" - vad man tittar på och hur det tillämpas? (I grova drag såklart, annars blir det väl en novell!)
Jag vet att det finns klassiska dressyrryttare som får till väldigt fina piaffer m.m. och har trevligt ridna hästar. Men bland det inte fullt lika långt komna skiktet upplever jag att det är många hästar som aldrig riktigt lärt sig att belasta bak och sträva i rätt riktning, ej ergonomisk isättning av benen. Raka osviktande haser, vinklade ben/isättning (i sidled, vridna kanske är bättre ord) och då tänker jag ändå om det kan ha något med valet av övningar att göra, och ordningen man lägger upp träningen.
Eller om det kanske är många av tränarna som är duktigare på att rida själva än att lära ut? Eller kanske att koncepten är för svåra för att en intresserad Svensson ska klara av att lära sig?
Nu är det absolut inget jag menar för att peka ut en inriktning eller tränare eller så, isåfall hade man kunnat peka ut andra mycket mer tydliga exempel! :P Men det är ju intressant att få en förklaring när det är något man gått och funderat på, av någon väl insatt! Ja alltså, inom den ridning du pysslar med iallafall, kommer inte ihåg vad du brukar kalla det!

ANg raserna så har man ju avlat på vissa saker. Och det har gett utslag i aveln. Men självklart går det att lär dem annat, till viss del.

Jag har tex aldrig sett en häst utan mkt spanskt blod i göra skolsprång. De kan göra liknande hopp och komma in och ur dem fel. Men inte korrekta språng med korrekt landning.

Rider man mycket olika raser märker man tydliga skillnader i dem.
Men man märker om man är uppmärksam och intresserad också kulturella skillnader i ridsätt som gör sitt med.
Så visst gör träningen mycket.
Och jag upplever nog att man lär sig väldigt av att jobba med de individer som har svårt för sig.
Däremot är jag nu glad att min nuvarande egen har lätt för sig fysiskt.
Jag har hållit på i så många år med svåra individer, sjuka etc att det är fantastiskt härligt att bara få rida dressyr och inte behöva ha en extremplan för att komma till det stadiet ens. Vi är förbi korrigeringsstadiet och han ska bara skolas vidare.

 

[Cilva]

Jag är visserligen dressyrtränare. Men jag gör en del problemlösningar/inridningar och får då rida diverse olika inriktningar på hästar. Utöver det tycker jag det är min skyldighet som tränare att veta mycket om övriga inriktningar, även de jag sas valt bort. Så jag har ridit de flesta olika för att få lära mig.
En av de som utbildat mig är mest skogsryttare själv, även om han ridit mkt western och behärskar övriga inriktningar hyfsat och framför allt förstår dem.

Så ja, det finns en del olika tänk inom grenarna. Och man använder begrepp som rakriktning, framåtbjudning, spår, samling etc på olika sätt. De betyder lite olika saker.
Det blir ibland ett problem då folk ska prata ridteori iom det.
Jag och min "icke-dressyr-tränare" har enats om att inte enas i vissa saker just kring ridbegreppen.
Och jag passar mig för att dra "dressyr-sanningar" bland tex westernfolk eller islandsfolk. Där får jag bara köpa att vi menar olika saker kring vissa ord.

Däremot anser jag nog att rider man mycket i skog och mark och använder sig av naturen som du gör så brukar hästarna hålla rätt bra.
Har man dessutom inte halvblod av gångartsmodell så håller de ofta ännu bättre.

Det går att hjälpa hästarna mer än så, absolut! Men så duktiga blir iaf sällan gemene man. Och det är inget de flesta tränare kan lära ut iaf.

Alla har vi olika läggning gällande ridningen och tycker olika saker är kul/intressant. Mår hästen bra så tycker jag vår läggning kvittar.
Jag har ingen lust att välja och rider både buschridning a la långturer offroad och tricktränar utöver dressyren.
Så kör på du!

Jag brukar försöka att ha en öppen attityd och fråga när jag inte förstår. Det är ju trots allt intressant att diskutera och man kan kanske hitta någon bra övning eller så. Men just det här med olika ord och begrepp ställer ju till det en del. Exempelvis så har jag nog inte tränat för någon som pratar om form utan det är samling som används (plocka eller pick her/him up är andra varianter). Jag kommer ju aldrig att bli något proffs men bättre kan jag ju bli och ju bättre jag blir desto kinkigare blir jag märker jag. Något jag varit nöjd med för tre år sedan är jag absolut inte nöjd med idag så utvecklingen har ju gått framåt Jag är också inne på att inte välja så mycket utan mer göra det som är roligt, det är därför jag både kör släde och föser kor

 

[Cilva]

En sak jag upplever som skillnad i i western vs dressyr är att man i dressyr vill få rörelserna att också gå uppåt. Dvs att benet rör sig med högre lyft.
I många westerngrenar blir det bara slöseri med tid och energi. Man kan inte vända hästen lika fort om benet är så högt upp. Så att tex rida på kor så är ju vansinne. De hästarna ska ha en låg balanspunkt och kunna skifta riktning och axa fort.

Utöver det vill jag lägga balansen i min häst. Både i sidled i manken och fram/bak.
Alltså måste hästen ridas i varje steg. Jag måste i varje steg vara exakt med formgivning, balansering, tempo, takt, energi. Hästen måste vara eftergiven och vänbta på instruktioner.

Så min skulle vara en urusel kohäst tex. Men då satsar jag på svårklass dressyr.
Så det är ett val jag medvetet gjort.

Det går att få hästar med släpigare gång att få mer lyft i steget genom att utbilda dem.
Men generellt rider ju folk på raser som har förutsättningar för just sin gren och har avlats på de egenskaper som är viktiga för den.
Så det kräver mer jobb med tex en quarter eller vb-travare än halvblod eller PRE tex.
Men det är kul när såna individer som har svårt för sig får en gedigen utbildning och får glänsa! Det impar mer på mig än samma jobb av ett halvblod.

Många westernhästar tränas med mer lyft i gångarterna och med en högre samling men sedan är ju målet att på tävling vara släpigare och mer energibesparande. En kohäst ska ju som du skriver vara närmare marken på alla sätt för att snabbt kunna vända efter kon. Jag som till exempel rider på kor ibland behöver ju inte det, vi jobbar mer med att faktiskt gå nära korna och kanske ibland lyckas flytta lite på dem.

Jag tänker att för en ryttare kan det vara ett roligt projekt att ta sig an en travare och se hur långt den kan utbildas. För som du skriver är det väldigt imponerande att se exempelvis en varmblodstravare göra ett prydligt reiningmönster.

 

[Totola]

Jag tänker att för en ryttare kan det vara ett roligt projekt att ta sig an en travare och se hur långt den kan utbildas. För som du skriver är det väldigt imponerande att se exempelvis en varmblodstravare göra ett prydligt reiningmönster.

Jag är väl lite för influerad av folk omkring som pratar väldigt mycket etik i ridningen.
Ta en travare för att göra en "kolla vad jag kan!" eller visa att dom kan minsann ditten och datten dom också, det är inte nödvändigtvis något positivt för hästen. Hästar är hästar, individer med olika styrkor och svagheter. Är inte högre nivå på reining något som skulle gynna hästen fysiskt, så kanske det inte är i hästens bästa att visa att det går ändå. Är det gynnsamt för den -ja då är den ju det! Precis som det skulle vara för vilken annan häst som helst med liknande individuella styrkor/svagheter.
Sen tror jag varmblodstravare oftare är hästar som behöver individanpassad träning och fingertoppskänsla för att inte gå för fort fram eller pressa för mycket. Vilket gör att många kanske inte gynnas av prestationstänket (och tidspressen ett proffs skulle ha).

Sorry för onödig kommentar egentligen. Kunde inte låta bli!


Tua; intressant läsning! Nu blev middagen klar och jag avlider snart av hunger, men återkommer med svar!

 

[Totola]

Tuaphua:

Förstår absolut tänket att en del ridning blir mer ridning utifrån vad som går/behöver göras just då. Så måste det ju få vara. Sen har nog var och en sina tankar om hur/vad/varför också! Vilket väl är en del av charmen. Och intressant om man är och tittar på olika tränare.
Och att man som tränare eller beridare behöver anpassa sig till att hästarna ska kunna ridas med ett mer generellt system så hästarna kan ridas av andra sen. Där är det helt andra förutsättningar för mig, och själv trivs jag väldigt bra med att vara fri och inte behöva bekymra mig om vad andra skulle tänka om dom red hästen. Lyxigt!

Jag tänker egentligen inte så mycket på benlyft som hur mycket tonus, och hur hög "grundbärkraft" (är ju inte alltid grundformen är stark även om maxstyrkan är bra eller helt ok, särskilt om man har grovjobb kvar i grunderna). Vissa hästar har liksom hållningen mer naturligt, och vissa individer har lättare för hållning i någon specifik gångart. Då blir det, utgår jag ifrån, lättare att hitta en form med hållning i ridningen också. Behhöjd kanske en del personer/kulturer ser som något estetiskt, men har väl egentligen inte så mycket att göra med vad som krävs till att utföra diverse saker.

Tycker det är väldigt intressant att notera hur hästkroppen ställer in sig på olika rörelser, anpassar sig till att fungera för det. Något som kanske är självklart, som man lägger upp övningar utefter - hur man tror hästkroppen kommer svara på det.
Men också intressant eftersom en häst som tror att den ska utföra ett visst moment eller en viss rörelse, brukar anpassa sig fysiskt (och kanske även i skallen, men då beror det väl på vilken inställning den har till det! ) för att klara det momentet.
Det är en sak jag noterat i de fall man märkt att hästfysiken inte gynnas utan snarare tvärtom, utav en rörelse, en övning eller ett hinder eller vad det nu kan vara. Men även tvärtom såklart (att man får med sig saker gratis om den har rätt förväntan). Känner man att man "måste" lära hästen något så kanske man viftar bort de mindre bra tecknen med att det kommer vara värt det, att det kommer bli bättre med tiden, och hästen rör sig inte så gynnsamt och det ploppar fram emellanåt i fler situationer, eller genomgående hela tiden.
Har man inget man känner att man "måste" lära sig, (eller åtminstone inte med någon brådska så man kan göra det lite och ofta istället) så har man all chans i världen att mata hjärna och nervsystem med bra förväntan!
För att sortera trådarna lite så menar jag med det att vissa saker har jag själv upplevt ogynnsamt för fysiken. Eller vissa (läs: många) tränares upplägg där man får med sig ogynnsam förväntan från hästen som sprider sig mer ju mer man gör vissa saker. En sån sak var side-passträningen som iallafall de hästar jag tränat det med inte har pallat med det fysiskt utan att man sett negativa biverkningar. (Inte något så extremt som fysiska problem - utan det man får med sig i bagaget i resten av ridningen). Ett annat sånt exempel - att man sitter och nöter på och korrigeringsrider och är noga med att hålla hästen inom sin fasta ram (får den inte falla iväg eller prova sig fram så upplever jag att dom inte hittar något bra heller) . Skänkelvikning är också en sån grej. Fast med reservation för att jag absolut inte tror att det måste vara så, och att det är så för alla. Själv får jag iallafall med mig fel förväntan i hästkroppen! Vilket inte hjälper till på ett positivt att förbereda inför annat, utan snarare är något jag "får ta" och sen kompensera för om jag ändå av någon anledning får för mig att göra det.


Förstår att det känns skönt att äntligen ha en häst som har lättare för sig! Du har garanterat gjort dig förtjänt av det! Han kan säkert lära ut massor också. Men det är ju helt klart större chans att man vaknar och tar tag i saker om inget funkar annars.

 

[Cilva]

Jag är väl lite för influerad av folk omkring som pratar väldigt mycket etik i ridningen.
Ta en travare för att göra en "kolla vad jag kan!" eller visa att dom kan minsann ditten och datten dom också, det är inte nödvändigtvis något positivt för hästen. Hästar är hästar, individer med olika styrkor och svagheter. Är inte högre nivå på reining något som skulle gynna hästen fysiskt, så kanske det inte är i hästens bästa att visa att det går ändå. Är det gynnsamt för den -ja då är den ju det! Precis som det skulle vara för vilken annan häst som helst med liknande individuella styrkor/svagheter.
Sen tror jag varmblodstravare oftare är hästar som behöver individanpassad träning och fingertoppskänsla för att inte gå för fort fram eller pressa för mycket. Vilket gör att många kanske inte gynnas av prestationstänket (och tidspressen ett proffs skulle ha).

Sorry för onödig kommentar egentligen. Kunde inte låta bli!


Tua; intressant läsning! Nu blev middagen klar och jag avlider snart av hunger, men återkommer med svar!

Ja, det är bara att konstatera att vi tänker väldigt olika alternativt skriver om varandra så att säga. När det gällde exemplet vbl.travare och reining tänkte jag mer på att det är häftigt att se att den klarar det enklaste mönstret på ett bra sätt (utan pluspoäng). Ser inget oetiskt med det alls, det är ju en ganska omfattande och noggrann utbildning som ligger bakom. Jag menade inte heller att man ska visa att de minsann kan utan bara att det de facto är en utmaning för en duktig ryttare att på ett medelmåttigt sätt genomföra ett reiningmönster med en vbl.travare.

Individanpassar inte alla sin träning av hästen?