Tuaphua:
Förstår absolut tänket att en del ridning blir mer ridning utifrån vad som går/behöver göras just då. Så måste det ju få vara. Sen har nog var och en sina tankar om hur/vad/varför också! Vilket väl är en del av charmen. Och intressant om man är och tittar på olika tränare.
Och att man som tränare eller beridare behöver anpassa sig till att hästarna ska kunna ridas med ett mer generellt system så hästarna kan ridas av andra sen. Där är det helt andra förutsättningar för mig, och själv trivs jag väldigt bra med att vara fri och inte behöva bekymra mig om vad andra skulle tänka om dom red hästen. Lyxigt!
Jag tänker egentligen inte så mycket på benlyft som hur mycket tonus, och hur hög "grundbärkraft" (är ju inte alltid grundformen är stark även om maxstyrkan är bra eller helt ok, särskilt om man har grovjobb kvar i grunderna). Vissa hästar har liksom hållningen mer naturligt, och vissa individer har lättare för hållning i någon specifik gångart. Då blir det, utgår jag ifrån, lättare att hitta en form med hållning i ridningen också. Behhöjd kanske en del personer/kulturer ser som något estetiskt, men har väl egentligen inte så mycket att göra med vad som krävs till att utföra diverse saker.
Tycker det är väldigt intressant att notera hur hästkroppen ställer in sig på olika rörelser, anpassar sig till att fungera för det. Något som kanske är självklart, som man lägger upp övningar utefter - hur man tror hästkroppen kommer svara på det.
Men också intressant eftersom en häst som tror att den ska utföra ett visst moment eller en viss rörelse, brukar anpassa sig fysiskt (och kanske även i skallen, men då beror det väl på vilken inställning den har till det! ) för att klara det momentet.
Det är en sak jag noterat i de fall man märkt att hästfysiken inte gynnas utan snarare tvärtom, utav en rörelse, en övning eller ett hinder eller vad det nu kan vara. Men även tvärtom såklart (att man får med sig saker gratis om den har rätt förväntan). Känner man att man "måste" lära hästen något så kanske man viftar bort de mindre bra tecknen med att det kommer vara värt det, att det kommer bli bättre med tiden, och hästen rör sig inte så gynnsamt och det ploppar fram emellanåt i fler situationer, eller genomgående hela tiden.
Har man inget man känner att man "måste" lära sig, (eller åtminstone inte med någon brådska så man kan göra det lite och ofta istället) så har man all chans i världen att mata hjärna och nervsystem med bra förväntan!
För att sortera trådarna lite så menar jag med det att vissa saker har jag själv upplevt ogynnsamt för fysiken. Eller vissa (läs: många) tränares upplägg där man får med sig ogynnsam förväntan från hästen som sprider sig mer ju mer man gör vissa saker. En sån sak var side-passträningen som iallafall de hästar jag tränat det med inte har pallat med det fysiskt utan att man sett negativa biverkningar. (Inte något så extremt som fysiska problem - utan det man får med sig i bagaget i resten av ridningen). Ett annat sånt exempel - att man sitter och nöter på och korrigeringsrider och är noga med att hålla hästen inom sin fasta ram (får den inte falla iväg eller prova sig fram så upplever jag att dom inte hittar något bra heller) . Skänkelvikning är också en sån grej. Fast med reservation för att jag absolut inte tror att det måste vara så, och att det är så för alla. Själv får jag iallafall med mig fel förväntan i hästkroppen! Vilket inte hjälper till på ett positivt att förbereda inför annat, utan snarare är något jag "får ta" och sen kompensera för om jag ändå av någon anledning får för mig att göra det.
Förstår att det känns skönt att äntligen ha en häst som har lättare för sig! Du har garanterat gjort dig förtjänt av det! Han kan säkert lära ut massor också. Men det är ju helt klart större chans att man vaknar och tar tag i saker om inget funkar annars.
Jag anser nog att inget inom dressyren är ogynnsamt för hästen bara man gör det på rätt sätt. Och för det krävs viss utbildning av hästen och att man gör det i rätt tid sas.
Sen tycker jag det är stor skillnad på att "inte göra rätt" och att "göra fel". Att inte göra rätt är helt ok på en oskolad häst eller om man som ryttare tabbat sig. Att rent gör fel är inte ok och ngt jag vill träna bort.
Att försöka det man tror ryttaren menar är alltså helt ok och inget fel. Men att gå emot hjälperna och göra annat är aldrig ok.
Man kan inte utbilda någon som inte förstår vad språket/orden betyder. Och signalsystemet är detsamma, hästutbildning är detsamma.
Som ryttare måste man lära sig få hästen ställa frågor, rätt fråga och vänta på "var så god!".
Tex inför ett byte måste hästen ställa frågan "ska jag byta galopp?" men vänta på hjälpen som säger "var så god". Det börjar man ju med redan i galoppfattningarna.
Därför tycker jag att det är viktigt med en förberedande-fas och en utförnings-fas.
Förbereder man rätt och låter dem fråga börjar de när de får belöning för det ställa rätt frågor.
Ja, min nuvarande är ju eg mer svårriden än min förra på sätt och vis. Min gamla ponny var svår iom att han dels var tokig(utdömd för lynnesfel) och för att han var islandskorsning med 65 orena gångarter och överbyggd, framtung etc av naturen.
På honom fick man gradvis stärka och utbilda för att saker ens skulle vara fysiskt möjligt.
Nuvarande är ju inte hindrad av naturligt framskjuten balans, massa gångarter etc. Däremot är han ju väldigt känslig och balanskänslig. Han är ju extremt rörlig han med.
Så visst får man lära sig av att rida honom. Oj! Annars åker man i backen!
Men han behöver inte särskild träning för att klara saker rent fysiskt. Psykiskt däremot har han ju en del bagage som jag fått jobba med.
Men numer är han så stadig att jag bad en hopptjej som rider enligt samma system hoppa honom. Hon tyckte han var hemskt vinglig iom att han är riden så mkt att han ska svara för allt jag gör och att jag lägger honom i balans.
Hon hittade det hyfsat och han trubbade också ner efter lite testande.
Däremot sket sig galoppfattningarna lite just därför. Hon hade inte förberedande fas ordentligt, lade honom inte rätt inför galoppen och han svarade helt enkelt inte iom att han inte riktigt fattade. Då förstärkte hon sina hjälper och han blev chockad och slog/gick emot. Då har hästen rätt att ha synpunkter tycker jag.
Hon är alltså en tjej som rider mjukt och med fin feeling. Annars hade jag inte slängt upp henne. Det handlar om små saker!
Det var dock intressant att se min supermjuka, slingerslanger till häst bli lite styv, lite opåverkbar av att inte läggas i balans helt. Det var alltså ändå inte så att folk skulle reagerat på det etc. Men så man kan tyda det om man har kunskap nog och känner honom. Mina tränare tex hade ju sett det.
Det var första gången tjejen red honom och hon har aldrig ridit en sån häst. Så jag tycker hon gjorde det jättebra!
Men om man tänker sig att en häst som är så pass välbalanserad att den trampar fint, börjat med galoppiruetter etc blir spänd av att en ändå duktig ryttare rider den rätt trevligt kan man ju förstå om mindre utbildade hästar, men sämre exteriöra förutsättningar och som rids av sämre ryttare dagligen börjar spänna till och hur det gradvis utvecklas om de inte får hjälp med balansen.
Och för att man ska kunna hjälpa dem med balansen måste de ju svara. Och för att de ska kunna och våga svara får man inte fatta dåliga beslut.