havreflinga
Trådstartare
Vår son blir två år om knappt en månad. För några månader sedan fick vi passa på att njuta de få gånger han kunde tänka sig att sitta några sekunder i knäet. Och för bara några veckor sedan bestämde han själv att han ska somna själv i egen säng på övervåningen, medan resten av familjen befinner sig på nedervåningen. Vi trodde inte att han skulle klara det, men det har funkat otroligt bra.
Men den senaste veckan har han fått ett jättestort närhets-behov igen. Nästan som när han var bebis. Han vaknar massor av gånger på nätterna och ska bli klappad, pussad och kramad. På dagarna vill han bli buren och sitta i knäet jätteofta. Till och med när vi åker bil sitter han i bilbarnstolen och ropar "bäja" och gallskriker när vi säger att det inte går. Det måste han väl ändå fatta, att vi inte kan bära när vi kör bil? Sånt känns det som han fattat förut... För ett tag sedan verkade det som att han höll på att avsluta amningen, men nu vill han bli ammad jätteofta.
Är det något som händer runt två år? Något steg i utvecklingen som är extra jobbigt, eller så?
Hur är/var era två-åringar?
Men den senaste veckan har han fått ett jättestort närhets-behov igen. Nästan som när han var bebis. Han vaknar massor av gånger på nätterna och ska bli klappad, pussad och kramad. På dagarna vill han bli buren och sitta i knäet jätteofta. Till och med när vi åker bil sitter han i bilbarnstolen och ropar "bäja" och gallskriker när vi säger att det inte går. Det måste han väl ändå fatta, att vi inte kan bära när vi kör bil? Sånt känns det som han fattat förut... För ett tag sedan verkade det som att han höll på att avsluta amningen, men nu vill han bli ammad jätteofta.
Är det något som händer runt två år? Något steg i utvecklingen som är extra jobbigt, eller så?
Hur är/var era två-åringar?