Hundmöten.... gaaah!

[Milosari]

Sv: Hundmöten.... gaaah!

Jag ser att det jag skrivit kan missuppfattas, mellansteget med kamp precis innan fortsatte alltså tills den mötande hunden hade passerat

 

[MissourisTopsanna]

Sv: Hundmöten.... gaaah!

Låter som ett vettigt sätt att hantera det hela.
Får man fråga hur du gör om hunden redan är kopplad och du inte var beredd på mötet och alltså inte hunnit placera hunden rätt?

Om jag inte är beredd på mötet och min hund gör ett utfall, ja då får jag rycka på axlarna och se till att vara mer beredd nästa gång , jag gör absolut ingen sak av det Jag ser alltid till att vara beredd, men nu är det knappt så jag behöver göra något då hans utfall minskat markant sen jag börjat göra på detta viset. När han är lös och vi får möte så har han själv börjat sakta ned och söka sig snett bakom mig. Jag har kört på godis och leksaker förut, och visst han gjorde inte utfall när jag drog fram en kampleksak för att han hade fullt upp att leka. Men de gånger jag ej hade en leksak så gjorde han utfall lika mycket som innan. Och det skapade en "stress" vid hundmöten.

 

[hastflicka]

Sv: Hundmöten.... gaaah!

KL

Min stora kan skvallra och det funkar for det mesta aven om motande hundar gor valdsamma utfall i koppel mot henne ... Det som fungerar allra bast ar dock att helt simpelt "ga fot" forbi hundar som gor utfall. Det ar alltid enklare att be dem utfora ett jobb ... det ar mycket svart att konsentrera sig pa mer an en sak i taget. Fotgaende innebar ju ocksa att hon maste titta pa mig.
Mandy tittar bara pa hundar som blir galna nar hon kommer och drar pa vagnen (manga hundar har svart for den) hon hojer inte ens huvudet och spetsar oronen ... hon ar fullt upptagen med att dra oavsett hur hotfullt andra upptrader.

 

[paradiset]

Sv: Hundmöten.... gaaah!

Det verkar som att miss MAndy är en modig hund

Min hund han är rädd. Han litar inte längre på att hundar faktiskt är det de utger sig för att vara genom sitt kropsspråk efter att en amstaff bet och attackerade utan minsta förvarning i sitt kroppspråk ( så som de är avlade att attackera )

Så när han drar skrinda är han livrädd, stannar och försöker backa under skaklarna bara han ser en hund på långt avstånd närma sig. För sådana hundar som min som verkligen är rädda och därmed vill ha ett ordentligt avstånd till andra hundar fungerar just bara avstånd. Man kan be dem göra en uppgift, skvallra eller ta godis men man måste ta ut avståndet.

Så vad jag vill säga är först är det bra ta reda på vilket avstånd den egna hunden klarar av och hålla sig där och se vad hunden klarar av att göra på det avståndet. Sedan kan man sakta möta hundar närmare.

Det var ett enormt framsteg när min hund förstod att han även i koppel ( som han annars känner sig trängd i och tvingad att göra utfall för att få avstånd ) självmant började ta ett steg ut åt sidan utan minsta skall eller utfall. Jag berömmder då riktigt ordentligt och följer efter honom.

För mig var kommunikationsmetoden ett genombrott. Man ska läsa sin hunds små signaler och i god tid och inte tvinga hunden gå längre än den klarar av. Man kan absolut t ex sätta sin hund utifrån vad den egna hunden klarar av. Kissar den, nosar, vänder bort huvudet, eller går åt sidan är det RÄTT och det man vill belöna. Dessa signaler går inte fram om man kortar kopplet och hunden drar, den måste kunna röra sig naturligt för att uppvisa ett naturligt kroppspråk.

När inget av detta går att genomföra då tar jag mina hundar bakom mig i kort koppel och bara går. Att stanna går absolut inte. Att jogga förbi har visat sig fungera väldigt bra oxå för då måste de fokusera på att hålla jämna steg med mig!

 

[hastflicka]

Sv: Hundmöten.... gaaah!

Det verkar som att miss MAndy är en modig hund

Eller bara alltid hungrig sa hon maste "fjaska" och gora det som leder till en godis.

<snip>
man kan be dem göra en uppgift, skvallra eller ta godis men man måste ta ut avståndet.

Så vad jag vill säga är först är det bra ta reda på vilket avstånd den egna hunden klarar av och hålla sig där och se vad hunden klarar av att göra på det avståndet. Sedan kan man sakta möta hundar närmare.
<snip>

Sjalvklart maste man "lyssna" pa hunden och halla sig pa ett avstand som den klarar. Vad jag sager ar bara att man kommer mycket narmare den andra hunden och det gar fortare att komma over "motes problem" om man samtidigt ger sin hund en uppgift och inte bara "gar forbi".

Det finns inte en chans att jag skulle kunna ta tva rottisar (eller bara Miss Mandy, hon vager 37 kg och slapar mig med latthet om hon skulle vilja) i kort koppel och slapa forbi dem om vi hade det problemet och den andra hunden "kom for nara". Det galler att vara forutseende och planera sina promenader sa hunden lar sig att kunna lita pa att dens manniska faktiskt inte utsatter den for saker som ar sa laskiga. Maste man vanda och ga tillbaka far man gora det. Ju fler moten som gar bra sa att hunden aldrig kommer for nara, ju fortare kommer den over skracken att mota andra hundar.

Och sjalvklart kan man inte "dalta" med hunden. Det ar som med en tvaaring som ramlar, man lyfter upp den, borstar av kana och helt lugnt sager "keep going!" innan de ens forstatt att det kunde ha varit laskigt.

 

[Blandrastik]

Sv: Hundmöten.... gaaah!

Ögnade bara igenom tråden, men; om du ska lära henne att skvallra ska du inte göra det på andra hundar, om hundmöten är ett problem.

Först lär vi oss principen och lönsamheten i skvaller, det gör man på allt som hunden reagerar för, men som inte sätter den i affekt. Gröna plastpåsar, barnvagnar what ever.
Sen sen principen är helt klar för dig och hund, hund ser, hund skvallar. Då och först då blandar ni in andra hundar i bilden.

 

[Tyrann]

Sv: Hundmöten.... gaaah!

*kl*

Tänkte ge er en liten uppdatering om igår och idag.

Igår på promenaden mötte vi en hel del hundar hon fick skvallra på flera gånger och fick en god korvbit varje gång. Tillslut började hon även ta kontakt med mig medan vi gick mot den mötande hunden men fortfarande hade lite avstånd.

Idag mötte vi tyvärr väldigt lite hundar när vi var ut. Vi gick ut på isen och först fick hon syn på en hund som var ganska långt bort. Eftersom jag vet att hon aldrig skulle sticka så långt bort brydde jag mig inte om att koppla henne utan kallade in henne och vi kampade med favorit leksaken. När hunden sen fick syn på oss kom den rusandes men stannade en bit bort, då sprang jag åt andra hållet och ropade på lillan som kom så fint och fick massor med beröm och bus med leksaken.

Så visst går det framåt men det känns som att vi får såna otroliga dalar i träningen de gånger vi möter de två grannkvinnorna med tre hundar vardera som alltid hänger längst ut i kopplet och skäller som tokar. Och även de gånger någon ställer sig i hissen med sin hund trots att lillan står där och skäller och gör utfall. Finns ingen chans att jag skulle kunna få kontakt med henne sådana gånger.

 

[Tyrann]

Sv: Hundmöten.... gaaah!

Så jag ska backa bandet?

Hur ska vi göra nu vid hundmöten om vi inte ska skvallra?

 

[Milosari]

Sv: Hundmöten.... gaaah!

Så fick jag också lära mig men satte ändå igång att skvallra på vilt som objekt nr 1 . Är ju lite otålig! Och det gick hur bra som helst. Om de bara lyckas tillräckligt ofta så lär de sig hur snabbt som helst.

 

[Blandrastik]

Sv: Hundmöten.... gaaah!

Allt går utom små barn, så visst kan man göra som Cillamuffins skriver. Meeeen, ska du säkerställa ett moment är grundträning alltid det som gäller. Man börjar på ruta ett. För egen del så tycker jag att man får en hund som i princip inte bommar.

Jag gissar att du har en signalkänslig hund, så det är inte omöjligt att det bara är ett par timmar att sätta grund i skvallret. Så kan du bara åka vidare i mötesträningen.
När det gäller mötesträning som gått i stå, så skulle jag säga, ta hjälp. När jag har hjälp hundar och hundägare i just hundmötesträning så är vi nästan aldrig överens om vad exakt hunden gör vi själv mötena.

För mig är det helt vesäntligt, att just veta vad hunden gör, för att sen få den att gör nåt annat.