egentligen så borde jag inte ens skriva nåt, men av nån anledning så gör jag det ändå
jag är en oseriös blandras ägare som t om har fått en kull valpar på mina vovvar....den ena tog jag som omplacering för 11 år sedan, den andra köpte jag för 4 år sen.
jag tycker både bä och bu om blandras aveln, lika som jag tycker om renras aveln.....jag ställer mig frågande till seriositeten till att avla fram renrasiga hundar med målet att få dom så extrema som möjligt...så extrema att dom inte kan leva ett normalt hundliv ens, jag tänker ALDRIG gynna rasaveln nån gång i hela mitt liv faktiskt, inte förrän folk börjar att tänka på hundarnas bästa...vad gör en hd ad test om hunden inte ens kan andas ordentligt????? eller gå som en hund???? brrrr...jag mår bara illa...
jag hade en leonberger(en omplacering) i 6 år...hade jättemycket bekymmer med eksem och öronen, fick en magtumör(vilket tydligen inte är så ovanligt)...och egentligen...vad skall man med en sån hund till i våra klimat????
mina vovvar (schäfer/bordercollie)är friska och vitala, den yngre är förvisso bolltokig, men det är även renrasiga schäfrar och bc's...dom är lättsamma och lyhörda och underbara att jobba med, man behöver bara tänka, så är dom med på noterna direkt och vill inget annat än att vara nära och tillags...sannolikheten för att jag skaffar mig en lika blandning igen är väldigt stor, och inte tror jag att jag är mer oseriös än de flesta andra härinne för det.