Hundar som ryker ihop

[kolblakkur]

Ni som har flera hundar, är det vanligt att era hundar ryker ihop? Hur illa brukar det vara och hur ofta?

 

[Fruentimber]

Beror väl lite på vad man menar med "ryka ihop". Mina hanar kan vara tjafsiga, speciellt ungtuppen som är strax över året. Men fullskaligt bråk har inte skett. Ungtuppen tjafsar främst över resurser, såsom mat och leksaker, så sådant har vi inte framme (det hade vi inte tidigare heller). Ben äts under uppsikt (oavsett).

Har ett par frallatikar i familjen som kan ryka ihop emellanåt, men det har aldrig hänt något allvarligt.

 

[Bulldoozer]

Min tidigare erfarenhet är att tikar kan vara rätt nedriga att ha ihop om de inte kommer överens (min mamma fick omplacera en av våra hundar då hon tröttnade på att ena hunden hopade på den andra i tid och otid när jag var ung).
Nu har vi tre tikar här hemma som fungerar super ihop (ta i trä), det var en del småtjafs ett tag när yngsta hunden skulle testa mellan-hunden som är för snäll för sitt eget bästa men nu har det lagt sig. Äldsta hunden hjälper till genom att styra med järntass så det finns inte så mycket att gruffa om då bägge de yngre hundarna respekterar henne fullt ut. Skulle säga att det aldrig att äldsta hunden ryker ihop med någon av de andra (hon säger dock till ordentligt om nån behöver läxas upp), de två yngre har inte kommit ihop sig på bra tag nu. När de kom ihop sig så var det oftast över tuggben eller liggplats och vi bröt dem på en gång om de var nära oss. Har de rykt ihop längre bort eller ute så ignorerar vi dom då de oftast löser det snabbt själva för det har inte varit särskilt allvarligt, oftast triggar man dem bara ännu mer om man lägger sig i är min egen erfarenhet såvida det inte räcker med att säga åt dem med rösten. Har dock inte varit fullskaliga slagsmål heller.

 

[escodobe]

Ni som har flera hundar, är det vanligt att era hundar ryker ihop? Hur illa brukar det vara och hur ofta?

Jag har haft ett tillfälle med hundar som bott ihop (mer eller mindre) som rykt ihop och bitit varandra.
Det är många, många år sedan men min matfixerade dobertik upptäckte att dåvarande hundvaktens hund tuggade på hennes ben som någon glömt framme. Jag var själv hemma så jag drämde ett kompostgaller in skallen på dom och fotade in den mindre av dom under vardagsbordet så att de kunde sansa sig. Det blev något bett i ett öra på tiken och nån reva i den andre hunden. Inget som krävde någon åtgärd annat än rengörning.
I övrigt har det hållt sig till ljudeffekter och kroppsspråk.

 

[Migo]

Ni som har flera hundar, är det vanligt att era hundar ryker ihop? Hur illa brukar det vara och hur ofta?

Händer aldrig.

 

[Raderad medlem 94602]

Vi har våra tikar åtskilda för annars ryker de ihop. I nuläget beror det på den gamla tiken som är väldigt dominant och har hög integritet. Ett tag hade vi tre sånna tikar
Skadorna de kan få vid slagsmål kan sluta så illa att jag aldrig skulle ha hundar som inte är 100% säkra ihop.

Vi har grind inne som separerar huset i två delar. De får turas om att vara på de olika halvorna.

 

[AraSlei]

I vår nuvarande flock händer det aldrig, men när vi hade kvar wachtelhanen så flög han på min labrador emellanåt. Det minskade allteftersom labben blev äldre. Wachtelhanen flyttade i augusti och det året hade det kanske hänt 3 gånger? Begränsade dem dock inte särskilt hemma, det hände inte vid resurser eller så utan när wachtelhanen kände sig trängd t ex i tvättstugan där det var ont om plats.

 

[niardasp]

Det har hänt. Min yngre hoppar på den äldre inomhus om han får chansen. Aldrig tjafs utomhus. De hålls åtskilda när jag inte kan ha 100% koll för att undvika bråk. Det har aldrig blivit några skador, några småsår och revor bara.

 

[Tuggben]

Min yngre hane ryker ibland ihop med svärisarnas äldre hane när den tröttnar på den jobbiga unghunden. Det brukar sluta med att den äldre gör ett utfall och nafsar mot den yngre men aldrig några skador. Händer då och då, ett par ggr per år. Annars är de bra vänner och leker tillsammans. De sover i samma soffa om nätterna

 

[Gnist]

Ni som har flera hundar, är det vanligt att era hundar ryker ihop? Hur illa brukar det vara och hur ofta?

Extremt ovanligt och de få gånger det hänt genom åren så har jag satt P för det omgående, så några skador att tala om har det inte blivit.

 

[Tajger]

Vi har två pumitikar som nån enstaka gång kan ryka ihop om nån leksak. Händer dock väldigt sällan, och det brukar räcka att ryta till eller kasta nåt på dem, en sko eller nåt

 

[Tajger]

Här var förresten 10 hundar på nyårsafton, helt lugnt, inget gruff på något sätt! Nio pumi och en dvärgschnauzer

 

[startpompe]

Våra ryker inte ihop, tik och hane båda på tre år

 

[SiZo]

Mina hundar ryker aldrig ihop någonsin. Självklart kan de låta och tala om att nu räcker det, och någon enstaka gång har den ena tiken lagt tassen över den andra tikens rygg.

De vet väldigt väl att den som bråkar får inte vara med, och eftersom det viktigaste är att få vara med så håller man sig då ifrån bråk. De kunde som yngre småmorra lite åt den andra om den kom nära när den satt i knät eller så, men då fick man gå ner helt enkelt. Svårare än så var det inte.

Vet inte om det spelar roll, men våra är syskon.

 

[lizzie]

Jag har haft det som @Voff - Hade huset avdelat med grindar då jag hade en schäfertik och en amstafftik (blandning). De var bästa kompisar de 6 första åren - sedan rök de ihop och slogs på liv och död. Att ingen dog berodde på att jag var hemma när de rök ihop och jag ringde grannen som kom på en minut. Det tog 10 minuter att få isär dem. Jag hade blod 2 meter upp på väggarna. Hade bara tur att det blev ytliga skador, ingen som behövde sys. Det gick aldrig mer att släppa ihop dem resterande 5 åren, utan fick alltid ha dem åtskilda med grind emellan.

Kommer aldrig mer ha flera hundar av samma kön. Nu har vi en schäfertik, hon är vass och funkar inte alls med andra hundar. Så att skaffa en kompis till henne är ej aktuellt.

/Lizzie

 

[Sel]

Har två tikar - en på åtta år och en på snart tretton .
Mina två har rykt ihop fyra gånger på åtta år. Alltid över resurser (mig inräknat. En gång var det helt och hållet mitt fel, jag var helt enkelt inte uppmärksam och lade mig i på fel sätt) så jag lämnar dem fortfarande ensamma ihop hemma. Skulle aldrig göra det med mat eller högt värderade leksaker dock.
Blodvite har uppstått två gånger och en gång fick shiban tag i min hand istället för den andra hunden, det var lagom roligt.
Varje gång det händer är jag förbaskat glad att hundarna är så små att jag kan skilja på dem på egen hand. Väl skilda åt brukar det gå över relativt fort, om jag kan tar jag ut dem på en promenad och allt är som vanligt på ett par minuter. De äter i samma rum utan problem och sover i samma säng.

 

[Sel]

Jag har haft det som @Voff - Hade huset avdelat med grindar då jag hade en schäfertik och en amstafftik (blandning). De var bästa kompisar de 6 första åren - sedan rök de ihop och slogs på liv och död. Att ingen dog berodde på att jag var hemma när de rök ihop och jag ringde grannen som kom på en minut. Det tog 10 minuter att få isär dem. Jag hade blod 2 meter upp på väggarna. Hade bara tur att det blev ytliga skador, ingen som behövde sys. Det gick aldrig mer att släppa ihop dem resterande 5 åren, utan fick alltid ha dem åtskilda med grind emellan.

Kommer aldrig mer ha flera hundar av samma kön. Nu har vi en schäfertik, hon är vass och funkar inte alls med andra hundar. Så att skaffa en kompis till henne är ej aktuellt.

/Lizzie

Fy farao så läskigt! Jag skattar mig som sagt lycklig som har såpass små hundar att jag rår på dem själv.

 

[Liran]

Mina två tikar, en äldre 14 kg, och en yngre 34 kg rök i hop två gånger. Båda tillfällena var det den äldre som startade, och det handlade om ätbara resurser.

Första gången hade hundarna inte fått någon mat fast det var efter lunchtid, och jag bar in en hundmatsäck jag hade köpt. Den äldre hade hunnit bli så hungrig att hon tänkte äta sin egen vikt i torrfoder till lunch och flög på den unga.

Den sista gången delade jag grisöron, en tredjedels öra till den mindre och resten till den större. Den mindre som hade varit en förväntansfull åskådare hade uppenbarligen paxat alla delar, och flög på den yngre som kom i närheten.

På den tiden hade jag alltid läderhalsband på den unga stora hunden för ibland behövdes ett handtag på henne. Alltså lyfte jag upp hennes framdel i luften, och sparkade undan den mindre båda gångerna. Vi klarade oss alla utan blodvite.

Hundarna blev goda vänner igen, och jag vågade lämna dem ensamma tillsammans till och med med varsitt märgben. Det är alltså överdrivet att tikar måste bli dödsfiender om de har slagits.

 

[Red_Chili]

Det händer aldrig.

Däremot hade min första tik en del resursförsvar gentemot andra hundar, ibland även mot min andra tik (sin dotter) och hamnade hon i trängda situationer när hon hade något ätbart eller liknande så kunde hon bli otrevlig. Om då andra hunden ansåg sig vara tillsagd i onödan så kunde det bli tjafsigt. Jag bodde trångt och fick vara väldigt(!) noga med att mata dem i olika rum eller med galler mellan, inte ha tuggben framme eller liknande.

Värst var det precis när hon hade flyttat till mig, hon hade tidigare kommit undan med att vara tjurig eller visa resursförsvar. När jag inte lät henne bete sig hur som helst utan jobbade på att få ordning på det hela så blev det mycket, mycket bättre. Jag litade dock aldrig helt på henne i sådana situationer och när jag efter henne hade min andra tik och Aysu så märkte jag verkligen vilken enorm skillnad det blev på allt. Jag hoppas verkligen på att aldrig mer få en hund med resursförsvar mot andra hundar. Då är det (enligt mig) lättare med en hund som har resursförsvar mot människor.

 

[Kilauea]

Hände aldrig mellan gammellabben och lagotton.
Nuvarande labben och lagotton rök ihop nån gång, vet en gång när jag tränade trick med lagotton och labben ville vara med - då sa lagotton till att det faktiskt var hon som tränade och att han skulle ge f-n i att störa då. Varade dock bara några sekunder, tills jag hunnit säga till.
Rykt ihop över leksaker gjorde de aldrig.