Nyfiken på varför man vill kastrera för en sån sak? Enklare att bara hålla isär dem?Jag har en wachtelhane, Finn, med ganska stor integritet (mot andra hundar, inte människor), allvar och kort stubin, som emellanåt har varit lite av en utmaning att ha i flocken. Framförallt i kombination med att min äldsta labbehane är tramsig, vilket Finn inte tycker om. Det ska vara lugn i flocken!
Jag har funderat på att kastrera honom, men nu har det gått väldigt bra de senaste 3 månaderna så just nu låter jag det vara.
Vi har gjort vissa anpassningar hemma pga detta, men egentligen inget som påverkar vardagen jättemycket. Exempel kan vara att vi aldrig lämnar dessa två ensamma med varandra i samma rum, Finn åker alltid själv i buren i bilen, är alltid ensam i sin del av hundgården osv.
Jag upplever i Finns fall att det är en kombination av könsmognad och slyngeltider (han är precis 2 år, ofta värsta åldern för wachtelhanar) och eftersom det fungerat så bra sista tiden och med mycket lite tjafs senaste typ halvåret, så kör vi på så här
I ditt fall låter det kanske ändå som en idé att fundera på kastrering?
Eller wachtel kanske har så stor avelsbas att det kvittar att man kastrerar hundar som är lite vassa? Tänker att du som både är duktig jägare och själv fött upp honom kanske skulle göra honom intressant för avel alltså, om han är bra och frisk naturligtvis!
Men det är ur perspektivet från mig som har en ras som sällan funkar bra med andra hanar och har väldigt liten avelsbas.
min tik är redan ett mat matvrak utan dess like, hon äter allt från paprika till oxfilé och sopor 
så den biten kan inte bli värre.
?
det är väldigt trist, för han är snygg i övrigt och har fungerat väl i skogen och på prov.
