Hundägare som stressar en på promenader

[lilsan]

Fast du lägger dig i andras hunduppfostran i typ fem inlägg här?

Ja, här har jag åsikter på ett öppet diskussionsforum men det är ju inget jag går runt och luftar ute på hundpromenaderna. Så länge andra låter mig vara ifred så gör jag det samma.

 

[Nota]

Ja, här har jag åsikter på ett öppet diskussionsforum men det är ju inget jag går runt och luftar ute på hundpromenaderna. Så länge andra låter mig vara ifred så gör jag det samma.

Men det måste vara ytterst få som gör det irl
Är främst på nätet folk gör det.

 

[lilsan]

Men det måste vara ytterst få som gör det irl
Är främst på nätet folk gör det.

Men om någon står och skrapar med benet i gruset otåligt och inte ämnar gå förbi med sin hund medan min står upptagen med att lukta runt i dikeskanten så hade jag undrat hur det står till egentligen. Samma om någon okänd hade krävt någonting av mig så som att jag skulle gå undan eller vad som helst så hade jag talat om ett och annat. Om någon ber mig snällt och respektfullt så hade jag dock varit behjälplig.

 

[Nota]

Men om någon står och skrapar med benet i gruset otåligt och inte ämnar gå förbi med sin hund medan min står upptagen med att lukta runt i dikeskanten så hade jag undrat hur det står till egentligen. Samma om någon okänd hade krävt någonting av mig så som att jag skulle gå undan eller vad som helst så hade jag talat om ett och annat. Om någon ber mig snällt och respektfullt så hade jag dock varit behjälplig.

Ja det är svenskar i ett nötskal

 

[lilsan]

Ja det är svenskar i ett nötskal

Ja, det kanske. Det är väl den anständiga vägen att gå eller hur skulle du själv bete dig? Eller hur beter sig människor från övriga världen i liknande situation menar du?

 

[Nota]

Ja, det kanske. Det är väl den anständiga vägen att gå eller hur skulle du själv bete dig? Eller hur beter sig människor från övriga världen i liknande situation menar du?

Ja världen är ju rätt stor så beror ju på vilka länder du syftar på men alla har ju lite olika typ av social koder men få länder har så mycket problem med hundmöten som vi är min gissning.
Bara åka en liten bit ner i Europa så märker man stor skillnad.

Jag möter nästan aldrig andra hundar på mina promenader men dom vi möter har jag ingen yttre stress emot iaf

 

[Lingon]

Nej, du har rätt. Jag kan inte veta om den reaktiva hunden kommer skada andra hundar eller människor. Och jag bryr mig inte heller. Det är ju det jag säger. Det är inte mitt problem. Jag sköter min hund och tar ansvar för den och så får du helt sköta din. Jag bryr mig inte om er och hunden får skälla hur mycket den vill så länge den inte inkräktar på vårt eller på något vis får närkontakt. Jag har kontroll på min och kan med säkerhet garantera att min inte kommer gå i närheten av din. Din får skälla av vilken anledning som helst. Jag bryr mig inte. Jag noterar er bara och går vidare i livet med fullt fokus på min. Jag jobbar 100 % med min hund att inte bry sig om andra hundar och därför gör jag ingen som helst grej av en skällande hund i möte. Hade jag börjat att göra en stor grej av det, gå långt ut i diket med min, kanske platsa min (värsta man kan göra btw) osv så hade det varit en tidsfråga innan min också hade börjat bete sig reaktivt. Då bygger jag upp en förväntan att ”herregud, här kommer det en livsfarlig hund. Nu måste vi strama upp kopplet och spänna till oss. Nu måste du sitta blixt stilla och glo” osv så hade det varit katastrof. Nu går jag avslappnat förbi din skällande hund utan spänningar i varken koppel eller på något annat vis utan att min hund bryr sig. Jag visar att det här är inget att bry sig om. Vi skiter i det. Jag brukar däremot alltid vara beredd för jag vet hur andra hundar kan hålla på så jag alltid möter hunden på min sida. Jag skapar en barriär för det har hänt flertalet gånger att jag fått ställa mig framför min hund för att skydda den mot andra som vill hoppa mot oss eller komma fram. Jag kommer aldrig att störa min hund som fridfullt står och sniffar i gräset och som inte bryr sig något om andra. Varför skulle jag? Han gör ingenting. Han är inte problemet överhuvudtaget.

Jag håller helt och hållet med dig!

 

[Red_Chili]

Måste det hela tiden handla om problemhundar då och olämpliga hundägare?

I mitt område finns det väldigt gott om hundar som jättegärna vill leka med andra hundar eller åtminstone hälsa, och där ägarna försöker träna på att hundarna inte ska göra detta utan istället gå lugnt och avslappnat i kopplet. Vissa har som metod att inte gå för nära den mötande, andra har som metod att stanna och tex träna på att sitta stilla och tyst med en leksak eller godbit i munnen.

Att man, när man ser att någon annan försöker träna på något, själv tar ut svängen lite åt motsatt håll eller kortar upp kopplet och signalerar att man sett den mötande... Hur kan det ens vara jobbigt eller något att fundera på? Nej, mina hundar kommer inte bry sig om den skällande, sprattlande lilla hunden om de står och nosar på någon buske. Men det hindrar inte att jag trots detta tar ett steg närmare dem och kortar kopplet lite och tar ögonkontakt med mötande hundägare, för att visa dem att det är lugnt och att jag har koll på mina hundar. Det är inte mer ansträngande för mig än att just ta ett steg mot mina hundar (dvs inte alls) och mötande hundägare kan slappna av lite mer. För den andra kan ju inte veta om mina hundar kommer fortsätta stå och nosa på busken, eller vända sig om och plötsligt gå igång på den mötande hunden.

Oavsett andras anledning till att vilja hålla avstånd, oavsett om det är befogad eller obefogad rädsla, osäkerhet eller vad det nu än må vara... Hur svårt kan det vara att åtminstone försöka vara lite snäll mot människor i sin närhet? För mig hamnar sådant här på samma nivå som att hålla upp dörren för en person med rullator eller att hjälpa en förälder upp på bussen med en barnvagn, dvs en självklarhet som jag inte ens reflekterar över.

Och till er som anser att man ska omplacera hunden om man har problem med hundmöten: En del av hundarna man möter ute kan mycket väl vara omplaceringar med sin nya ägare som jobbar på att få ordning på hunden. Men hunden kommer sällan per automatik börja bete sig fantastiskt bara för att den går med en ny människa i koppel i ett nytt område.

 

[lilsan]

Ja världen är ju rätt stor så beror ju på vilka länder du syftar på men alla har ju lite olika typ av social koder men få länder har så mycket problem med hundmöten som vi är min gissning.
Bara åka en liten bit ner i Europa så märker man stor skillnad.

Jag möter nästan aldrig andra hundar på mina promenader men dom vi möter har jag ingen yttre stress emot iaf

Okej. Inte jag heller.

 

[lilsan]

Måste det hela tiden handla om problemhundar då och olämpliga hundägare?

I mitt område finns det väldigt gott om hundar som jättegärna vill leka med andra hundar eller åtminstone hälsa, och där ägarna försöker träna på att hundarna inte ska göra detta utan istället gå lugnt och avslappnat i kopplet. Vissa har som metod att inte gå för nära den mötande, andra har som metod att stanna och tex träna på att sitta stilla och tyst med en leksak eller godbit i munnen.

Att man, när man ser att någon annan försöker träna på något, själv tar ut svängen lite åt motsatt håll eller kortar upp kopplet och signalerar att man sett den mötande... Hur kan det ens vara jobbigt eller något att fundera på? Nej, mina hundar kommer inte bry sig om den skällande, sprattlande lilla hunden om de står och nosar på någon buske. Men det hindrar inte att jag trots detta tar ett steg närmare dem och kortar kopplet lite och tar ögonkontakt med mötande hundägare, för att visa dem att det är lugnt och att jag har koll på mina hundar. Det är inte mer ansträngande för mig än att just ta ett steg mot mina hundar (dvs inte alls) och mötande hundägare kan slappna av lite mer. För den andra kan ju inte veta om mina hundar kommer fortsätta stå och nosa på busken, eller vända sig om och plötsligt gå igång på den mötande hunden.

Oavsett andras anledning till att vilja hålla avstånd, oavsett om det är befogad eller obefogad rädsla, osäkerhet eller vad det nu än må vara... Hur svårt kan det vara att åtminstone försöka vara lite snäll mot människor i sin närhet? För mig hamnar sådant här på samma nivå som att hålla upp dörren för en person med rullator eller att hjälpa en förälder upp på bussen med en barnvagn, dvs en självklarhet som jag inte ens reflekterar över.

Och till er som anser att man ska omplacera hunden om man har problem med hundmöten: En del av hundarna man möter ute kan mycket väl vara omplaceringar med sin nya ägare som jobbar på att få ordning på hunden. Men hunden kommer sällan per automatik börja bete sig fantastiskt bara för att den går med en ny människa i koppel i ett nytt område.

Känns som att du blandar ihop det lite. Jag skrev att man bör omplacera hunden om man själv inte reder ut det och hunden sliter sig från sig ägare stup i kvarten. Inte att man bör omplacera för att den står och skäller osv utan när den utgör en fara för andra, dvs när det strikta ägaransvaret inte kan uppfyllas så som lagen säger. Och ja, jag visar också att jag har sett den andra hunden och ägaren. Jag kan ställa mig nära som en barriär mellan när hunden nosar i backen, jag söker gärna ögonkontakt med ägaren för att kolla av läget dels i hur denne kommer hantera situationen för vår skull men också för att visa att jag ser dem för deras skull. Jag är beredd på allt och skulle kunna hantera att en lös hund kommer springandes mot oss. Jag stramar inte upp kopplet vid möten utan jag har det redan på så bra längd och jag går redan längst ut på min sida. Man kan ha det kortare men ändå avslappnat när man promenerar. När vi promenerar i arbetstempo så gör vi det på så vis att han ska gå tätt intill vid min vänstra sida. Han går varken framför mig eller bakom utan följer mitt tempo. Sedan kan han gå mer fritt och till och med lös men då på lämpliga platser för detta och inte i värsta stråket. Respektfullheten mot andra kommer du alltid hitta hos mig såtillvida du ger mig samma tillbaka. Att kräva att andra ska hoppa ut i skogen, att de ska platsa sina hundar eller strama åt kopplet ytterligare är orimligt när man befinner sig på en normalstor väg. Då får man gå tillbaka och jobba på problemet själv.

 

[Nepenthe]

Jag är en sån som brukar vara behjälplig även om "problemet" inte är mitt.
Märker jag att någon har en rädd/stressad/arg hund så anpassar jag mig, går ur vägen eller ser till att min hund inte stirrar vid möten t.ex.

Jag kan även gå ut i skogen för att visa att jag ger utrymme och såklart kopplar jag vid alla möten även om jag vet att min hund inte kommer gå fram till människor/folk med hund mm.

Senast igår mötte jag ett par med en malle och jag hörde tjejen blev orolig när hon såg oss, Då bytte de till killen som skulle hålla hunden och den skulle gå fot. Jag kände då att de är så lätt för mig att bara gå 10 meter åt sidan och gå i gräset istället för att mötas på gångbanan.

Sen tycker jag nog helt ärligt inte det är mitt ansvar. Såklart kan en vara behjälplig men rent krasst så tycker jag nog inte en kan förvänta sig det? Isåfall kanske en ska fråga "kan du stanna där med din hund? Jag passerar nu om du kan hålla in din hund?" t.ex

Jag är en sån som läser in min omgivning lite för mycket, rent generellt.

 

[Grazing]

Men om någon står och skrapar med benet i gruset otåligt och inte ämnar gå förbi med sin hund medan min står upptagen med att lukta runt i dikeskanten så hade jag undrat hur det står till egentligen. Samma om någon okänd hade krävt någonting av mig så som att jag skulle gå undan eller vad som helst så hade jag talat om ett och annat. Om någon ber mig snällt och respektfullt så hade jag dock varit behjälplig.

Fast oavsett uppträdande så förstår man ju vad personen vill och att vara trevlig och samarbeta oavsett vad som sägs eller inte sägs är aldrig fel. Folk kan ha en dålig dag eller har svårt att fråga osv. Eller så är det vissa som låter mer dryga än vad dom faktiskt är och med ett leende och ett hej så lättar det upp stämningen mycket och kan faktiskt förändra den personens dag till det positiva.

Jag upplever en del går runt och är defensiva lite per automatik för att dom förväntar sig att den dom möter ska ifrågasätta osv, varje gång nästan jag mött en sådan så förändras alltid personen, nästan, och blir mycket trevligare.

Så näe, jag förstår faktiskt inte varför man inte kan vara trevlig även om någon i ens ögon inte är det.

En gång dock så stod det en med någon form av kamphund, sådan där större bullievariant som hon råhöll i, i mina ögon lite lite otäckt, och hon stod och tittade på oss när vi badade varav jag tittade lite tillbaka för jag undrade om hon ville något eller väntade på att jag skulle gå så hon kunde gå ner till vattnet. Jag var alltså inte på vägen utan bredvid och hon stod på vägen varav hon ryter till att "vad fan tittar du på, jag har faktiskt koll"..och jag liksom okej? Ta det lugnt, jag hade inte sagt ett ord, men när någon bara står och tittar på än en längre stund och råhåller i sin hund utan att ha en avsikt att gå någonstans så undrar man ju tillslut vad människan vill.

Sådant beteende har jag inte mycket för, aggressiv och dryg och dessutom en sådan ras som visade lite för mycket intresse i min hund för att jag skulle vara avslappnad.

 

[Tonto]

Du vet att inte alla reaktiva hundar skulle skada andra hundar eller människor?
Eller att alla ägare med reaktiva hundar skiter fullständigt i sin egen hund?
Och vad omplacering skulle lösa förstår jag inte alls.
Min hund har varit reaktiv sedan födseln. Hon tycker att andra hundar är äckliga och vill hålla dom på avstånd. Får hon dock hälsa på en snäll hund under lugna omständigheter är hon lugn. Hon har aldrig visat tänder eller bitit en annan hund. Hon blir istället undergiven när hon har närkontakt. Men på håll, då skäller hon för att hålla de borta.
Jag har jobbat aktivt med detta sedan hon var valp, vi har även tränat för tränare inriktad på reaktiva hundar. Jag har jättebra verktyg, jag vet hur min hund fungerar och hur jag ska agera. De flesta hundmöten vi har idag går fint. Jag försöker dock alltid ge henne så mycket plats det går, försöker passera i en böj med hunden på andra sidan om mig än var min hund är eller byta sida på vägen. Ibland vänder jag om och går en annan väg.
Jag uppskattar enormt när ägaren till hunden vi möter eller ska passera också jobbar med sin hund, även om det bara innebär att stanna upp för en sekund och dra korta kopplet så att deras hund inte når fram till min hund.
Jag vill inte att okända hundar ska hälsa på mina hundar och jag tycker det hör till allmänt hyfs att ta ut vägen och korta kopplet när man passerar en annan hund.
Jag beter mig precis på samma sätt när jag går med mina hundar som inte är reaktiva. Om de står och nosar och jag ser att en annan ägare vill passera oss så ber jag mina hundar komma närmare mig, kanske tar ett steg åt sidan, och låter de andra passera. Sedan får mina hundar fortsätta nosa. Det är knappast något som tar mycket tid eller energi från mig.

Jag har det på liknande vis, min andra hund är reaktiv på avstånd och i koppel. Kommer han fram till främmande hund så lägger han sig ner och visar sig undergiven, men han är livrädd att hundar ska komma fram till honom så han gör sig stor och försöker skrämma bort andra hundar.

 

[Malibu_Stacy]

Jag har det på liknande vis, min andra hund är reaktiv på avstånd och i koppel. Kommer han fram till främmande hund så lägger han sig ner och visar sig undergiven, men han är livrädd att hundar ska komma fram till honom så han gör sig stor och försöker skrämma bort andra hundar.

Jag tror att det är rätt vanligt. Långt ifrån alla hundar som gör utfall gör det av ren aggressivitet.

 

[Linda_A]

Jag tror att det är rätt vanligt. Långt ifrån alla hundar som gör utfall gör det av ren aggressivitet.

Blir betydligt oroligare om det kommer fram en hund tyst och stelt än om den skäller.

 

[Grazing]

Blir betydligt oroligare om det kommer fram en hund tyst och stelt än om den skäller.

Det är dom värsta tycker jag, utfall och lägga sig ner eller vad som helst är bättre än stirrande smygande och stela..tycker jag.

 

[lilsan]

Fast oavsett uppträdande så förstår man ju vad personen vill och att vara trevlig och samarbeta oavsett vad som sägs eller inte sägs är aldrig fel. Folk kan ha en dålig dag eller har svårt att fråga osv. Eller så är det vissa som låter mer dryga än vad dom faktiskt är och med ett leende och ett hej så lättar det upp stämningen mycket och kan faktiskt förändra den personens dag till det positiva.

Jag upplever en del går runt och är defensiva lite per automatik för att dom förväntar sig att den dom möter ska ifrågasätta osv, varje gång nästan jag mött en sådan så förändras alltid personen, nästan, och blir mycket trevligare.

Så näe, jag förstår faktiskt inte varför man inte kan vara trevlig även om någon i ens ögon inte är det.

En gång dock så stod det en med någon form av kamphund, sådan där större bullievariant som hon råhöll i, i mina ögon lite lite otäckt, och hon stod och tittade på oss när vi badade varav jag tittade lite tillbaka för jag undrade om hon ville något eller väntade på att jag skulle gå så hon kunde gå ner till vattnet. Jag var alltså inte på vägen utan bredvid och hon stod på vägen varav hon ryter till att "vad fan tittar du på, jag har faktiskt koll"..och jag liksom okej? Ta det lugnt, jag hade inte sagt ett ord, men när någon bara står och tittar på än en längre stund och råhåller i sin hund utan att ha en avsikt att gå någonstans så undrar man ju tillslut vad människan vill.

Sådant beteende har jag inte mycket för, aggressiv och dryg och dessutom en sådan ras som visade lite för mycket intresse i min hund för att jag skulle vara avslappnad.

Men självklart är man trevlig så långt det går och hjälper till i ens omgivning, men inte på bekostnad av ens egna hund om jag säger så. Tyvärr har jag sett allt för mycket där ute i hundvärlden så jag är säkert präglad av det, jag är alltid beredd så att säga. Generellt sett anser jag att kunskapen är för dålig bland hundägare och många gånger utsätter de både sina egna hundar och andras hundar för faror. Nu pratar jag om folk med noll koll som har flexikoppel på maximal längd eller ännu värre, de som har hundarna lösa utan pli eller inkallningsförmåga. Att en hund är reaktiv och skäller är dock inget problem som drabbar mig så länge de klarar av att hålla hunden sin intill sig. Mest synd om både ägaren och hunden som befinner sig i ett uppstressat läge. Jag utgår från att de flesta gör så gott de kan men tyvärr finns det även en hel del som inte borde ha hund överhuvudtaget också, stora som små hundar. Toleransnivån för den typen av nonchalanta hundägare är inte hög kan jag säga då jag tyvärr sett allt för mycket skit genom åren.

 

[sidensvans]

När jag promenerar med ett djur, vanligtvis hund eller häst, tycker jag att det är självklart att djuret går bredvid mig och är uppmärksam, t ex stannar när jag stannar. Ser inte problemet om man har ett välhanterat djur? Folk som låter hundar vimsa omkring så man ibland nästan cyklar över kopplet blir jag tokig på!