MiniLi
Trådstartare
Min ena hund är en 6,5 årig brukshund som jag tog över för ca 3,5 år sedan som omplacering. Hon har haft en stressproblematik som hos mig har förbättrats avsevärt men vissa saker kvarstår. Bland annat är hon väldigt osäker bland barn.
Små icke-mobila barn är aldrig något problem men rörliga barn och framförallt stökiga barn blir hon väldigt osäker kring.
Det är också en väldigt reaktiv hund som gör först och tänker sedan och vid två tillfällen har detta lett till att hon nafsat.
Första gången var för några år sedan då hon nafsade ett barn som stojade väldigt mycket. Sedan dess har jag varit väldigt noga med att hålla henne avskiljs i situationer som blir för svåra för hunden.
Min bror har två barn som hunden känt sedan de föddes, hon har aldrig visat något annat än att hon tycker väldigt mycket om barnen.
Idag när hunden låg och vilade kom ena barnet plötsligt springandes i hög fart och skrämde hunden som for upp och nafsade barnet i armen. Det blev ett litet märke och en pytteliten rispa i huden, och såklart blev barnet rädd.
Jag har ju alltid vetat att hunden inte är 100% stabil och jag är alltid noga för att inte försätta henne i situationer hon inte klarar av. Mestadels är hon världens snällaste men hon är lite osäker och väldigt reaktiv.
Jag är enormt ledsen efter det här idag, har gråtit i flera timmar. Min hund bet min brorsdotter och det känns så jävla jobbigt.
Jag klandrar mig själv för att det kunde hända, samtidigt som ingen av oss hann reagera när barnet kom så snabbt och hunden aldrig har visat någon osäkerhet kring henne innan. Men ändå. Jag vet ju att hon har svårt för barn generellt.
På ett sätt tänker jag att jag bara får vara ännu mer noga framöver, hålla hunden borta från alla barn. Jag har inga egna barn så det gäller barn på besök.
Samtidigt tänker jag att det nu har hänt två gånger och att det faktiskt inte är ett acceptabelt beteende. Tankar dyker upp på att jag kanske borde avliva hunden men ärligt talat så går jag typ under av att bara tänka tanken.
Hur skulle du tänka?
Små icke-mobila barn är aldrig något problem men rörliga barn och framförallt stökiga barn blir hon väldigt osäker kring.
Det är också en väldigt reaktiv hund som gör först och tänker sedan och vid två tillfällen har detta lett till att hon nafsat.
Första gången var för några år sedan då hon nafsade ett barn som stojade väldigt mycket. Sedan dess har jag varit väldigt noga med att hålla henne avskiljs i situationer som blir för svåra för hunden.
Min bror har två barn som hunden känt sedan de föddes, hon har aldrig visat något annat än att hon tycker väldigt mycket om barnen.
Idag när hunden låg och vilade kom ena barnet plötsligt springandes i hög fart och skrämde hunden som for upp och nafsade barnet i armen. Det blev ett litet märke och en pytteliten rispa i huden, och såklart blev barnet rädd.
Jag har ju alltid vetat att hunden inte är 100% stabil och jag är alltid noga för att inte försätta henne i situationer hon inte klarar av. Mestadels är hon världens snällaste men hon är lite osäker och väldigt reaktiv.
Jag är enormt ledsen efter det här idag, har gråtit i flera timmar. Min hund bet min brorsdotter och det känns så jävla jobbigt.
Jag klandrar mig själv för att det kunde hända, samtidigt som ingen av oss hann reagera när barnet kom så snabbt och hunden aldrig har visat någon osäkerhet kring henne innan. Men ändå. Jag vet ju att hon har svårt för barn generellt.
På ett sätt tänker jag att jag bara får vara ännu mer noga framöver, hålla hunden borta från alla barn. Jag har inga egna barn så det gäller barn på besök.
Samtidigt tänker jag att det nu har hänt två gånger och att det faktiskt inte är ett acceptabelt beteende. Tankar dyker upp på att jag kanske borde avliva hunden men ärligt talat så går jag typ under av att bara tänka tanken.
Hur skulle du tänka?