Hund som nafsat - hur skulle du göra?

[LadyCovergirl]

Barnet har alltid varit lite rädd för hundar men nyligen slappnat av mer och mer kring dem. Nu är hon såklart osäker igen men vi har två andra väldigt snälla och barnvänliga hundar här så jag tror det kommer gå att reparera.
Hon är 3 år gammal och vi har pratat med henne om att hunden blev rädd när hon sprang och att hunden inte menade något illa. Hon verkar förstå men är såklart fortfarande försiktig kring dem.

Jag tycker att tösen reagerar klokt. Hon stötte på en situation som inte fungerade och nu vet hon inte riktigt hur hon ska hantera det i fortsättningen. Det hon trodde fungerade gjorde helt plötsligt inte det längre och då måste hon få lära om och nytt. Att hon ska komma över osäkerheten med hjälp av de mer barnvänliga hundarna tror jag absolut.
Lycka till!

 

[kem]

@MiniLi Håller med övriga helt enkelt.

 

[Blueberry]

Det är ingen big deal. Sära på hund och barn framöver. De kan få hälsa/mata/klappa - men sen är det bra.

Mina hundar är inte heller vana vid barn, och eftersom vi numera har en människovalp i flocken vänjer de sig steg för steg i takt med honom.
Jag berömmer dem när de markerar tydligt och tidigt, precis som jag berömmer deras tolerans. Ongen förstår ju inte skillnaden än, men han får gärna lära sig the hard way att hundar bits om han drar dem i öronen... Plus att hundarna snabbt lär sig att flytta på sig om de vill vara i fred.

Än så länge har det inte gått hål på någon

/Mother of the year

 

[mandalaki]

/Mother of the year

Ja herregud

Jag har en känsla av att den här tråden fått ett annat utfall inne på Förälder. Och på familjeliv hade den blivit anmäld till soc ...

 

[Fan of Bill]

Min ena hund är en 6,5 årig brukshund som jag tog över för ca 3,5 år sedan som omplacering. Hon har haft en stressproblematik som hos mig har förbättrats avsevärt men vissa saker kvarstår. Bland annat är hon väldigt osäker bland barn.
Små icke-mobila barn är aldrig något problem men rörliga barn och framförallt stökiga barn blir hon väldigt osäker kring.
Det är också en väldigt reaktiv hund som gör först och tänker sedan och vid två tillfällen har detta lett till att hon nafsat.

Första gången var för några år sedan då hon nafsade ett barn som stojade väldigt mycket. Sedan dess har jag varit väldigt noga med att hålla henne avskiljs i situationer som blir för svåra för hunden.
Min bror har två barn som hunden känt sedan de föddes, hon har aldrig visat något annat än att hon tycker väldigt mycket om barnen.

Idag när hunden låg och vilade kom ena barnet plötsligt springandes i hög fart och skrämde hunden som for upp och nafsade barnet i armen. Det blev ett litet märke och en pytteliten rispa i huden, och såklart blev barnet rädd.

Jag har ju alltid vetat att hunden inte är 100% stabil och jag är alltid noga för att inte försätta henne i situationer hon inte klarar av. Mestadels är hon världens snällaste men hon är lite osäker och väldigt reaktiv.
Jag är enormt ledsen efter det här idag, har gråtit i flera timmar. Min hund bet min brorsdotter och det känns så jävla jobbigt.

Jag klandrar mig själv för att det kunde hända, samtidigt som ingen av oss hann reagera när barnet kom så snabbt och hunden aldrig har visat någon osäkerhet kring henne innan. Men ändå. Jag vet ju att hon har svårt för barn generellt.
På ett sätt tänker jag att jag bara får vara ännu mer noga framöver, hålla hunden borta från alla barn. Jag har inga egna barn så det gäller barn på besök.
Samtidigt tänker jag att det nu har hänt två gånger och att det faktiskt inte är ett acceptabelt beteende. Tankar dyker upp på att jag kanske borde avliva hunden men ärligt talat så går jag typ under av att bara tänka tanken.

Hur skulle du tänka?

Jag skulle tänka att din hund inte bet barnet. Hade hunden bitit så hade skadorna varit större. Hunden nafsade. Och det blev olyckligt, både för hunden och barnet.

Att avliva hade inte funnits på kartan för mig. Jag hade för hundens skull haft den i eget rum för att få avskildhet och inte stressa upp sig. Barnet hade jag säkert talat om och om igen om att vara försiktig och lugn och klappa fint osv och det med alla djur, inte bara din hund. Har du något annat djur barnet kan träna på? En katt eller så?

Det går att lära barn att inte springa och bröta/väsnas runt djur. Att klappa fint och inte kramas. Och när djur går undan, låter man dem vara ifred. Märker man att djur blir stressade och inte trivs i situationen, så är det bättre att låta dem få vara i annat rum eller ute eller vad som kan passa.

 

[iNHALE]

Jag tycker personligen inte det är befogat att börja prata om avlivning förrän man har en hund som har en sådan obotlig rädsla att den går till attack med ordentliga hugg och bett, eller en hund som går runt med konstant ångest och där det inte hjälper att hålla barn och hund isär, ens i olika rum. Att man blir nafsad är inte hela världen och det var snarare bara en nyttig läxa för barnet. Ibland måste de lära sig den hårda vägen hur man beter sig runt djur. Man kan som vuxen repetera något tusen gånger, men i vissa fall är det inte förrän barnet faktiskt får uppleva konsekvenserna som polletten trillar ned på riktigt.

När jag var barn hade jag en ponny som var väldigt ilsken och vaktande runt sin mat, och jag fick lära mig den hårda vägen att man inte går in i boxen hos honom när han äter för då blir man biten.

 

[Miao]

Jag håller med alla de andra, jag hade aldrig ens tänkt tanken att avliva för ett sådant fullt förståeligt beteende, med hundens bakgrund och allt. Det enda är att hålla henne ifrån barn, så hon inte ska behöva hamna i situationer där hon inte har kontroll. Och att det dessutom skedde när hon vilade/sov, vem har inte varit nära att sopa till någon som skrämt en när man halvsovit och inte haft full kloll .

Ila är inte en okontrollerbar, aggressiv hund @MiniLi , du behöver inte känna panik och inte heller ta bort henne för en sådan olyckshändelse. Andas och ta det lugnt . Låt henne bara slippa vara runt barn när man inte har full koll på dem och på henne.

 

[linnsan]

Håller med dom andra som säger att det "inte är så farligt"

Hunden nafsade för att barnet överraskade den. Ingen större skada skedd.

Precis som barn lär sig att man kan ramla och skrapa knäna när man cyklar och åker inlines, springer, kan ramla från klätterställningar och träd så lär de sig även ibland den hårda vägen att djur är djur och kan bli överraskade. Din hund är inget monster som slet sönder ungens arm och var tvungen att monteras bort. Den markerade.

Jag skulle som andra haft de åtskillda när man inte har uppsikt och i övrigt om hunden är trygg låta de umgås under lugna förhållanden så barnet även lär sig att behandlar man djur rätt/beter sig rätt så är även djuren lugna och snälla

 

[dpmatte]

Tråkigt när sådant händer, men hunden kan inte lastas för det som hände. Och det var nafs, inte bett. Försök ha henne så att barn inte kan springa o hoppa alldeles inpå henne. Man kan ju tänka på hur människor reagerar i en liknande situation. En människa som blir skrämd i sömnen o vaknar kan mycket väl dela ut en smocka utan att veta var den hamnar. Och den kan ta hårt. Det som händer i sådana fall är att den är en ren reflex, det är inte av elakhet.

 

[Liran]

Reaktiva hundar och små barn med häftiga, okontrollerade rörelser är en dålig mix, men det är ju bara att stänga in hunden när barnen stojar. Hunden markerade, den bet inte, och de aktuella barnen kommer att vara så mycket förståndigare och enklare att förklara hundvett för om bara ett par år.

 

[LadyCovergirl]

Ja herregud

Jag har en känsla av att den här tråden fått ett annat utfall inne på Förälder. Och på familjeliv hade den blivit anmäld till soc ...

Äh, föräldrar är helt enkelt inte kloka på någon fläck

 

[MiniLi]

Tack alla som svarat!
Jag tänker ju egentligen precis som ni alla säger, att det är förståeligt och egentligen inte någon jätteallvarlig händelse. Ska väl förtydliga att jag inte på fullt allvar funderat på att avliva hunden, men tanken kom upp igår när jag blev så väldigt ledsen och då är det skönt att få tillfälle att bolla med andra!

Det blev iaf väldigt tydligt igår att man aldrig kan veta. Hund och barn tycker egentligen jättemycket om varandra, barnet brukar bete sig lugnt kring hunden och hunden brukar vara tålmodig även om det blir lite stök. Men plötsligt kan det hända och då blir man helt enkelt lite tagen på sängen, med alla katastroftankar som hör till

 

[Christensen1]

Min ena hund är en 6,5 årig brukshund som jag tog över för ca 3,5 år sedan som omplacering. Hon har haft en stressproblematik som hos mig har förbättrats avsevärt men vissa saker kvarstår. Bland annat är hon väldigt osäker bland barn.
Små icke-mobila barn är aldrig något problem men rörliga barn och framförallt stökiga barn blir hon väldigt osäker kring.
Det är också en väldigt reaktiv hund som gör först och tänker sedan och vid två tillfällen har detta lett till att hon nafsat.

Första gången var för några år sedan då hon nafsade ett barn som stojade väldigt mycket. Sedan dess har jag varit väldigt noga med att hålla henne avskiljs i situationer som blir för svåra för hunden.
Min bror har två barn som hunden känt sedan de föddes, hon har aldrig visat något annat än att hon tycker väldigt mycket om barnen.

Idag när hunden låg och vilade kom ena barnet plötsligt springandes i hög fart och skrämde hunden som for upp och nafsade barnet i armen. Det blev ett litet märke och en pytteliten rispa i huden, och såklart blev barnet rädd.

Jag har ju alltid vetat att hunden inte är 100% stabil och jag är alltid noga för att inte försätta henne i situationer hon inte klarar av. Mestadels är hon världens snällaste men hon är lite osäker och väldigt reaktiv.
Jag är enormt ledsen efter det här idag, har gråtit i flera timmar. Min hund bet min brorsdotter och det känns så jävla jobbigt.

Jag klandrar mig själv för att det kunde hända, samtidigt som ingen av oss hann reagera när barnet kom så snabbt och hunden aldrig har visat någon osäkerhet kring henne innan. Men ändå. Jag vet ju att hon har svårt för barn generellt.
På ett sätt tänker jag att jag bara får vara ännu mer noga framöver, hålla hunden borta från alla barn. Jag har inga egna barn så det gäller barn på besök.
Samtidigt tänker jag att det nu har hänt två gånger och att det faktiskt inte är ett acceptabelt beteende. Tankar dyker upp på att jag kanske borde avliva hunden men ärligt talat så går jag typ under av att bara tänka tanken.

Hur skulle du tänka?

Bita skulle jag faktiskt inte alls kalla det. Hunden kan tycka om barn men ändå reagera på rörelser och annat oväntat. Om man skulle avliva hundar för sådana händelser så skulle det inte bli många brukshundar kvar i världen.
Jag väljer att sätta våra mallar bakom grind i ett annat rum när vi har besök (av både barn och vuxna) just för att de kan reagera på folk.
Hundar behöver inte vara ilskna för det utan det kan handla om lek, kamp eller helt enkelt bara att hunden blir överraskad.
Jag skulle snarare säga att din hund har sunda reaktioner som bara lämnade en rispa och inte bet fullt.

 

[MiniLi]

Bita skulle jag faktiskt inte alls kalla det. Hunden kan tycka om barn men ändå reagera på rörelser och annat oväntat. Om man skulle avliva hundar för sådana händelser så skulle det inte bli många brukshundar kvar i världen.
Jag väljer att sätta våra mallar bakom grind i ett annat rum när vi har besök (av både barn och vuxna) just för att de kan reagera på folk.
Hundar behöver inte vara ilskna för det utan det kan handla om lek, kamp eller helt enkelt bara att hunden blir överraskad.
Jag skulle snarare säga att din hund har sunda reaktioner som bara lämnade en rispa och inte bet fullt.

Sunt tycker jag är att överdriva, även om det såklart hade kunnat vara ännu värre. Hunden är socialt osäker och det är ju inte särskilt sunt, det var heller ingen kamp eller liknande utan en rätt tydlig markering i stress från hundens sida.

Men oavsett så kommer hon fredas från så gott som alla barn framöver.

 

[ainasoja]

Om jag hade avlivat min hund för alla gånger han nafsat ett barn hade han dött ca10 ggr nu

Han var också stressad av barn och blev det för mycket sa han ifrån, vid tex sådana tillfällen som din reagerade på. Idag älskar han barn!?! Så länge dom sköter sig och inte försöker bolla runt med honom, det är många små barn som gärna vill bära honom pga att han är av en mindre ras.

Men däremot så avlivades min morbrors hund efter att den helt oprovocerat sprang fram och bet min son i vaden när han cyklade. Skulle avliva min med om han gjorde likadant.

 

[Christensen1]

Sunt tycker jag är att överdriva, även om det såklart hade kunnat vara ännu värre. Hunden är socialt osäker och det är ju inte särskilt sunt, det var heller ingen kamp eller liknande utan en rätt tydlig markering i stress från hundens sida.

Men oavsett så kommer hon fredas från så gott som alla barn framöver.

Hunden har reagerat utifrån sina förutsättningar och har endast markerat. Det är definitivt sunt. Folk i gemen tycker det är alldeles förfärligt om en hund reagerar som en hund.
Det är det definitivt inte.

 

[Christensen1]

Om jag hade avlivat min hund för alla gånger han nafsat ett barn hade han dött ca10 ggr nu

Han var också stressad av barn och blev det för mycket sa han ifrån, vid tex sådana tillfällen som din reagerade på. Idag älskar han barn!?! Så länge dom sköter sig och inte försöker bolla runt med honom, det är många små barn som gärna vill bära honom pga att han är av en mindre ras.

Men däremot så avlivades min morbrors hund efter att den helt oprovocerat sprang fram och bet min son i vaden när han cyklade. Skulle avliva min med om han gjorde likadant.

Det beror väl på anledningen till att hunden biter? Det skulle samtliga mina kunna tänkas göra, och då för att leka/kampa.

 

[ainasoja]

Det beror väl på anledningen till att hunden biter? Det skulle samtliga mina kunna tänkas göra, och då för att leka/kampa.

Dom ska inte väl kampa med ett barn på cykel!?!

Det var helt oprovocerat som hunden sprang fram och bet honom i vaden, han kom flygande bakifrån och högg honom!

Både jag och min morbror var med då hans två barn är jämnåriga med min och det fanns inget som kunde trigga igång det hela.

 

[Christensen1]

Dom ska inte väl kampa med ett barn på cykel!?!

Det var helt oprovocerat som hunden sprang fram och bet honom i vaden, han kom flygande bakifrån och högg honom!

Både jag och min morbror var med då hans två barn är jämnåriga med min och det fanns inget som kunde trigga igång det hela.

Hundar med stor kamplust kan mycket väl tycka att det är lämpligt lekobjekt. Det är ägarens ansvar att hålla reda på sin hund. Ofta handlar det om unga hundar som inte förstått lekreglerna alt hundar som inte fått lärt sig dem någonsin.
Många hundar av bruksraser har dessa egenskaper. Rätt riktade är de mycket bra. Fel riktade blir det störande.
Om hunden högg så blev det antagligen stora sår förstår jag? Hundar som leker brukar greppa i kläder oftast (men det kan träffa olyckligt också, förstås).

 

[ainasoja]

Hundar med stor kamplust kan mycket väl tycka att det är lämpligt lekobjekt. Det är ägarens ansvar att hålla reda på sin hund. Ofta handlar det om unga hundar som inte förstått lekreglerna alt hundar som inte fått lärt sig dem någonsin.
Många hundar av bruksraser har dessa egenskaper. Rätt riktade är de mycket bra. Fel riktade blir det störande.
Om hunden högg så blev det antagligen stora sår förstår jag? Hundar som leker brukar greppa i kläder oftast (men det kan träffa olyckligt också, förstås).

Det var ingen ung hund det handlade om... Sedan spelar det ingen roll för min del, hugger en hund någon orpovocerat så ska den avlivas.

Jag var där! Ägaren var där! Vi såg allt så det spelar ingen roll att du försöker försvara det hela!