SiZo
Trådstartare
Jag sitter här och är smått chockad. Tidigare idag så tog en bekants stora hund (grandistik på 55 kilo) tag i en av sina flockmedlemmar, en annan tik på 2,7 kilo och skulle ha ihjäl henne. Jag såg inte när det hände och ingen såg exakt vad som hände mer än att grandisen tog tag i den lilla och skakade om henne, REJÄLT. Hon försökte med andra ord döda henne.
När min bekanta kom fram och fick upp henne så fortsatte den stora att försöka attackera den lilla, trots att hon var i famnen. 3 ggr attackerade hon medans den lilla var i famnen, och den fjärde så sparkade min bekant henne så hårt i huvudet att hon tuppade av. Jag klandrar verkligen inte min bekanta för det, ärligt talat.
För mig är ju detta väldigt främmande. Mina hundar kan givetvis bli osams de med, men de har aldrig bitit varandra. Oftast är det lek som går över styr och ett snabbt morr brukar räcka så ber den andra om ursäkt direkt. Detta även om morret kommer från den som egentligen är lägst i rang, så tar den andra det.
Så jag undrar, hur blir det såhär? Grandistiken har förvisso väldigt kort sträcka mellan varning och bett, knappt befintlig skulle jag väl säga. Men ändå, att gå så långt som att försöka döda den andre?
Jag hade nog omplacerat grandisen, eller avlivat henne. Men min bekant vill försöka få det att fungera ändå. Enligt mig är det bara en tidsfråga innan det händer igen, och med den storleksskillnaden så blir det väldigt stora skador på den lilla. Tror ni att det hade kunnat fungera? Utan munkorg? För min bekant är helt emot munkorg. Vad hade ni gjort i samma situation?
Kan man själv utlösa sånthär? Det är nämligen inte första gången något liknande händer, men förut med 2 st hanar där de tillslut tog bort den ena för att de slogs jämt. De var lika stora dock, så där blev ju inte skadorna alls så illa.
Den lilla tiken är nu opererad och har haft tur! Stora sår kring halsen (det var seriöst blod överallt!!) och en fraktur på skuldran, men i övrigt verkar hon hel! Helt otroligt!
När min bekanta kom fram och fick upp henne så fortsatte den stora att försöka attackera den lilla, trots att hon var i famnen. 3 ggr attackerade hon medans den lilla var i famnen, och den fjärde så sparkade min bekant henne så hårt i huvudet att hon tuppade av. Jag klandrar verkligen inte min bekanta för det, ärligt talat.
För mig är ju detta väldigt främmande. Mina hundar kan givetvis bli osams de med, men de har aldrig bitit varandra. Oftast är det lek som går över styr och ett snabbt morr brukar räcka så ber den andra om ursäkt direkt. Detta även om morret kommer från den som egentligen är lägst i rang, så tar den andra det.
Så jag undrar, hur blir det såhär? Grandistiken har förvisso väldigt kort sträcka mellan varning och bett, knappt befintlig skulle jag väl säga. Men ändå, att gå så långt som att försöka döda den andre?
Jag hade nog omplacerat grandisen, eller avlivat henne. Men min bekant vill försöka få det att fungera ändå. Enligt mig är det bara en tidsfråga innan det händer igen, och med den storleksskillnaden så blir det väldigt stora skador på den lilla. Tror ni att det hade kunnat fungera? Utan munkorg? För min bekant är helt emot munkorg. Vad hade ni gjort i samma situation?
Kan man själv utlösa sånthär? Det är nämligen inte första gången något liknande händer, men förut med 2 st hanar där de tillslut tog bort den ena för att de slogs jämt. De var lika stora dock, så där blev ju inte skadorna alls så illa.
Den lilla tiken är nu opererad och har haft tur! Stora sår kring halsen (det var seriöst blod överallt!!) och en fraktur på skuldran, men i övrigt verkar hon hel! Helt otroligt!