Ben får absolut inte vara i sängen här. Hunden får det men inga äckliga ben. Och alla ben är äckliga när det handlar om det
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Ja, jag vill också kunna göra det.
Men jag hade nog valt annat tillvägagångssätt i inlärningen och inte satt mig i den sitsen med en hund som försvarar och som inte är min och jag inte känner.
Absolut, där håller jag helt med. Och jag skulle om behov uppstod försöka avleda och omärkligt "byta bort" resursen jag ville ta av hunden om det var en främmande hund.
Jag tillåter btw aldrig ätande på ben eller liknande på eller alldeles nära mig. Just för att jag inte vill hamna i ett plötsligt resursförsvar tre cm från mitt ansikte eller så. Eller att hunden ska försvara mot katterna och min arm råkade hamna mittemellan...
Så situationen som beskrevs i TS skulle jag inte hamna i. OM jag gjorde det skulle jag se väldigt negativt på att hunden morrade. Men skulle försöka få hunden ta sin resurs och gå. Och absolut inte starta bråk med den. Sen skulle jag avleda med annat, ta resursen och ta bort den. Dvs jag skulle inte vilja hunden hade det benet mer förrän jag var säker på att den utan problem kunde se det som lugnt att ge mig resurser.
Så hela situationen i TS är felhanterad anser jag. Men jag är en av de som anser man bör träna sin hund från början i att känna sig okej att släppa ifrån sig resurser.
Jag är en av de få som resonerar lika. Jag ska kunna ta resursen från hunden, säga att den ska låta bli den eller kommendera loss. Utan problem.
Men jag gör det extremt sällan efter att jag befäst att det går. Men jag vill av säkerhetsskäl veta om/att det går.
Aldrig i livetBara en tanke, typ..... Får era hundar tugga på ben i era sängar??
Jag tycker att det är stor skillnad på attityden mellan "jag ska kunna ta" och "hunden ska kunna släppa". Jag är inte intresserad av konflikter som maktetablerare, jag vill istället ha samarbete och win-win.
Om jag någon gång skulle ha anledning att rycka något ur munnen på hunden skulle jag verkligen föredra om han blir paff som attan för att något sådant aldrig hänt i hans liv tidigare.
(Och ja, min hund kan släppa vad som helst. Inkluderat köttbullar och annat godis - men inte för att han måste, utan för att han tycker det är en rolig lek.)
VARFÖR hunden släpper är för mig eg inte relevant, så länge den gör det.
Och jag tycker det är jätteviktigt.
Jo jag förstod det. Därav förtydligandet att vi ser olika på just det fast vi är rätt eniga om resten. Men om hunden släpper haren för den ser fram emot köttbullar, för den är van att släppa direkt eller för den blir paff kvittar för mig. Bara den släpper.
Dock om man läste resten så i inlärning finns endast positiv träning. Att släppa ger fördel. Men i skarpt läge struntar jag i anledning faktiskt bara det utan problem släpps.
Alltså bara för att vara tydlig, jag vill absolut inte att hunden släpper för att han ser fram emot köttbullar heller. Jag vill att han släpper för att det är ett väl intränat beteende, inte en muta eller någon värdering av vad som är mest värt.
Jag tror det är rätt stor skillnad i vår grundinställning, men jag håller med om att det är viktigt att kunna förmå hunden att släppa när det behövs.
Vi har pratat ut och det hela var fel gjort av honom, han vet det själv nu. Han ringde och pratade med en kompis han har som har bland annat holländsk herdehund och hon kan inte ta ben från sin hund.
varför ge tuggben överhuvet taget när hunden är hos hundvakt om hunden vaktar sitt tuggben?? Som ägare till en sådan hund måste man tänka steget före.
Fast TS har ju skrivit att hon inte har upplevt några större problem med resurs hos sin hund utan kan ta ifrån hunden ben mm. Hur synsk ska man vara inför andra människors dumhet när man lämnar bort en hund? Hundvakten skulle ju dessutom vara hundvan och då har man nog ett par självklara förväntingar i grundläggande grejer.
Varför hundvakten ger hunden ett tuggben är väl inget som TS kan lastas för? Det är ju hundvakten som gjort alla fel i den här soppan, inte TS som trodde hon att han var pålitlig med den bakgrunden han har. Man kan ju inte gå omkring och tro det värsta om sina medmänniskor hela tiden.Ärligt känns det som din hundvakt inte borde ägna sin tid åt hundar!
Varför ens ha en hund med ben i soffan/ sängen liggandes på en?
Det är bäddat för problem.
varför ge tuggben överhuvet taget när hunden är hos hundvakt om hunden vaktar sitt tuggben?? Som ägare till en sådan hund måste man tänka steget före.
Helt ärligt så borde hundägaren ha tänkt på det. skillnad på hundägaren o utomstående person. Man måste utgå från att människan inte tänker på samma sätt som hundägaren. Och hunden kan uppföra sig annorlunda med hundvakten. Synsk hade varit väldigt bra i många fall.
Hur ska man kunna förutse problem som man själv inte har?
Jag går i alla fall inte och tänker "tänk om min hund biter deras katt, barn, äter sönder soffan, rymmer" och andra senarier om jag inte sett innan att det finns en anledning till att det ska vara ett problem. Om sen hundvakten är korkad nog att låta ungar klättra på hunden, en katt kliva runt på den, lämnar den ensan i 10 timmar så soffan ryker eller vad...ja då får personen skylla sig själv som provocerat fram händelsen.
Det är ju orimligt att förutse sånt.
Men sådana saker är väl inte orimliga att kolla av innan? Frågor som hur länge hen kan tänkas behöva lämna hunden ensam, har de besök planerade, osv? Och jag skulle definitivt höra mig för om generell problemlösning, att hen har koll på var närmaste veterinär finns (om hundvakten inte kommer till mig), osv. "Vad gör du om hunden vägrar flytta sig ur soffan?", tex. Monster är mattes lilla knähund, men ingen flyttar på honom om han inte vill samarbeta så det känns väldigt relevant att kolla av att folk är förberedda för det och har en rimlig lösning. (Min mamma passade honom förra månaden och jag frågade henne exakt den frågan, "jag sätter mig väl någon annan stans då" var hennes svar. )
Och jag får nog sälla mig till de som tycker att den här ihopknycklingen av hunden inte bör ha kommit ur tomma intet, jag har jättesvårt att föreställa mig att attityden inte lyser igenom i någon annan aspekt av hundhanteringen. Det är så vrickat på flera sätt att jag inte kan tänka mig att det inte märks. Jag känner folk som jag mycket väl kan föreställa mig skulle få för sig någon liknande "lösning", det har jag inte behövt djupintervjua dem för att konstatera utan det handlar om deras generella inställning till hund. Tex att bli provocerad om hunden morrar och få för sig att den utmanar den naturliga rangordningen...
Jag håller med dig i det mesta, men alltså, det här med att fråga ut hundvakt om hens syn på hunduppfostran, problemlösning, veterinärer osv har aldrig ens dykt upp i mitt huvud. Jag har nog inte ens en "färdig plan" själv.
Nu är det inte så ofta jag haft hundvakt, men de gånger det hänt har det varit typ vem som helst som kunnat. Barnfamilj, ytligt bekant, lite hunrädd kompis osv och det har alltid gått hur bra som helst. Jag berättar typ vad de heter om hundvakten inte vet, och vem som är vem av dem
Men det beror väl förstås på vad man har för hundar. Mina är jättesnälla och lättsamma och jag kan inte tänka mig att de ens skulle morra mot någon i någon situation som kan uppkomma med hundvakt, om inte hen är helt komplett galen.
Jag är inte ute efter någon färdig plan, utan bara kolla av att det finns något slags tanke... Det är saker jag själv tar upp när jag är hundvakt åt någon annan, plus försäkringsnummer, vad gör jag om x, person att kontakta i händelse av y, osv. Inte för att hundarna är potentiellt farliga (även om min egen definitivt är det) utan för att kunna göra mitt bästa som hundvakt bara. Och jag vill nog att den jag lämnar min egen hund till tar lika allvarligt på uppgiften, helt enkelt.