Hund man inte kan gå ut med

[karbens]

Sv: Hund man inte kan gå ut med

Ett annat problem jag har med honom är att han är så väldigt mycket på att naffsa när han ska hälsa på folk.Han biter inte utan bara ska han personens hand i munnen.Jag säger till alla som hälsar att säg NEJ,ordentligt nej.Men inte många som gör det,och då fortsätter han.Om det är hundmänniskor som hälsar på honom vet ju att man kan faktiskt säga ifrån.Och när de säger NEJ skarpt till honom,då slutar han.Är detta en träningsfråga eller är det bara så han är och alltid kommer fortsätta naffsa på folk?

Annars är han hur snäll,go och lugn som helst.Inne går han och lägger sig,gör aldrig något väsen utav sig.Skäller aldrig,när någon plingar på dörren,ser någon utanför huset m.m.Labradorer är ju kända för att äta allt de ser.En labbetik jag känner äter precis allt som kommer i hennes väg,bajs t.o.m.Men inte Hugo,det är jag glad för.Sen skäller han på hundar i och för sig,men det är ett skall,sen är det bra.Sen om han får hälsa på hunden han skäller på är han jätteglad.Han är väldigt leksam.Hur får jag honom att hälsa lugnt,både mot människor och hundar.Han kan vara väldigt framfusig utav sig.Och väldigt stark.

Ännu fler frågor :-)

 

[Tippan]

Sv: Hund man inte kan gå ut med

Aha... Då förstår jag ditt dilemma. Inte ett allt för ovanligt problem när man har Labrador.

Mitt bästa tips är att skilja på rastning och promenad. Min pojkvän envisas med att det ska fungera att kombinera, men det gör inte jag. Jag har dessutom två Labradorer som vill nosa och det skulle aldrig fungera om både gjorde det samtidigt när jag går med dem.

Först är det rastning och det är ett lägre tempo när de får nosa och göra sina behov. Sen promenerar vi och då är det halvkort koppel som gäller. De vet att kortar jag kopplet så är det slutnosat och då går man frammåt. Så där kommer det in en lydnadsbit. Suget att nosa finns ju kvar, men de har lärt sig att det finns något som heter promenad också.

Inget springade efter hundar som ni passerat!! Varför ska han hetsa upp sig över det? När ni passerat en annan hund så får du lära honom att hålla sig till dig. Ge han inte ens chansen att vara där och nosa. Du kan heller inte lämna över hela ansvaret till honom och säga att du vill gå med långt koppel när han uppenbarligen inte fixar det. Då måste du hjälpa till och acceptera att ni får skilja på rastning och promenad.

Lycka till, efter tre-fyra år lugnar de ned sig

 

[Tippan]

Sv: Hund man inte kan gå ut med

Han blir glad och uppspelt, klart att han vill ha något i munnen!! Det låter dessutom som att det är en hund med en del överskottsenergi, då brukar de ju också passa på att ta ut lite extra när det väl händer något. Att förbjuda honom att ta i händerna går, men behovet av det är så starkt så jag tycker att du får erbjuda honom nått annat istället. Låt honom få en leksak eller något annat att bära istället. Min ena hund måste alltid ha något i munnen när det kommer folk, men hon har lärt sig att man tar inte första bästa sko utan hon springer in i lägenheten och letar upp något som jag lärt henne att hon får ta istället!

 

[karbens]

Sv: Hund man inte kan gå ut med

Som jag skrev tidigare så måste du vara konsekvent och inte låta honom lukta. Han ska klara att gå i långt koppel utan att "spåra", du får helt enkelt jobba jobba jobba på det tills han förstår. Fya honom varje gång nosen åker ner i backen, låt honom absolut inte slicka på kissfläckar och lär honom sen att när du säger varsegod så kan han få nosa en stund.
Var med om en cocker som gjorde såhär en gång, hade han väl börjat nosa så slutade han inte. Om man däremot fick upp huvudet på honom från marken och försökte få upp intresset för föraren, då blev han mkt lugnare.

Det är bara att träna på, det är mkt bättre att du går en kortare promenad och lägger energin på att få honom att göra rätt än att envisas med att gå långt.

Lycka till!

Från allra första början vi går ut så åker nosen i marken.Ska jag alltså redan då fya honom och ha honom vid mig?

 

[karbens]

Sv: Hund man inte kan gå ut med

Aha... Då förstår jag ditt dilemma. Inte ett allt för ovanligt problem när man har Labrador.

Mitt bästa tips är att skilja på rastning och promenad. Min pojkvän envisas med att det ska fungera att kombinera, men det gör inte jag. Jag har dessutom två Labradorer som vill nosa och det skulle aldrig fungera om både gjorde det samtidigt när jag går med dem.

Först är det rastning och det är ett lägre tempo när de får nosa och göra sina behov. Sen promenerar vi och då är det halvkort koppel som gäller. De vet att kortar jag kopplet så är det slutnosat och då går man frammåt. Så där kommer det in en lydnadsbit. Suget att nosa finns ju kvar, men de har lärt sig att det finns något som heter promenad också.

Inget springade efter hundar som ni passerat!! Varför ska han hetsa upp sig över det? När ni passerat en annan hund så får du lära honom att hålla sig till dig. Ge han inte ens chansen att vara där och nosa. Du kan heller inte lämna över hela ansvaret till honom och säga att du vill gå med långt koppel när han uppenbarligen inte fixar det. Då måste du hjälpa till och acceptera att ni får skilja på rastning och promenad.

Lycka till, efter tre-fyra år lugnar de ned sig

Jag ska pröva det du gör med dina hundar,först en rastning,och sen en lite raskare promenad.Och det är nog inga problem,utan det är där vid rastningen som "spåra" kommer in i bilden.Men jag ska till mig allt ni sagt,och försöka träna på detta.
Det här med passering av hundar,det spelar ingen roll var vi är och på vilken väg vi går på,han ska alltid springa sick sack och få upp hundens dofter.Men nästa gång så ska jag fortsätta hålla kort koppel så att han inte får chansen att springa och söka dofter.Jag har ju alltid släppt honom på löst koppel varje gång vi gått förbi hunden.

Jag ska kanske ska nämna att min hund fyller 3 i april.

 

[Krasux]

Sv: Hund man inte kan gå ut med

Från allra första början vi går ut så åker nosen i marken.Ska jag alltså redan då fya honom och ha honom vid mig?

Alltså, du behöver inte ha honom nära dig, utan ha ska lära sig att gå i långt koppel, kunna uträtta sina behov, men utan att ha nosen i backen och spåra..
Så när nosen åker ner, försök fya och när han gör rätt, dvs går med huvudet i luften beröm... Lite svårt att förklara såhär, hoppas du förstår.

 

[karbens]

Sv: Hund man inte kan gå ut med

Nu har jag ialla fall varit iväg och gett honom en kemisk kastrering.Men det tar ett par dagar tydligen innan det verkar.Men jag ska träna på det ni sagt och hoppas på att det blir bättre.

 

[Falkor]

Sv: Hund man inte kan gå ut med

Har nyss kastrerat min labbe, och söker efter info på nätet. Nu är det här ett gammalt inlägg men jag gör ett försök att få tag på den här personen Det är som att det är MIN kille som beskrivs! Vill gärna resonera mer om detta...

 

[MrsScabtree]

Sv: Hund man inte kan gå ut med

Kastrera kan man ju alltid göra, tror dock inte det komer hjälpa mot snusandet. Som så många andra sagt.

1. Var konsekvent. Lär tex in att när du säger kommandot "gå fint" (eller vad du nu än vill kalla det) så betyder det huvudet rätt upp, raska kliv rakt fram. Inte en UNS snusande i marken utan enbart promenering. Säg sedan ngt i stil med "varsågod" så får hunden lukta och utgöra sina behov. Kontroll över promenaden alltså.

2. Det kan vara rasrelaterat, har du en hund med jakt i skulle jag föreslå att du utnyttjar hans vilja att spåra och börjar träna någon form av sök med honom (viltspår eller person) för att ge honom den hjärngympa och tillfredställelse han behöver. Om han inte är av jaktras kan det fortfarande finnas ett intresse och behov av att spåra. Visar han anlag för det ser jag ingen anledning att ta bort den! Vissa hundar funkar helt enkelt inte "bara" som sällskap.

 

[Falkor]

Sv: Hund man inte kan gå ut med

Tack för tipsen Vi har hållit på en del med viltspår och det funkar jättebra! Vi tycker båda att det kul. Det har jag också tänkt fortsätta med. När han spårar på det sättet så är det fullt möjligt att få kontakt med honom, men får han upp ett spår på en löptik blir han helt väck.
Han har alltid varit så glad i alla andra hundar, men det har funkat på utställningar och kurser. Han har bara behövt nån kvart på sig att landa liksom. Det har inte spelat någon roll hur mycket jag än sagt åt honom, han har varit sjövild ändå och bara stretat för att komma fram till dom andra. Tills det gått en stund alltså... då har det liksom bara runnit av honom och sen har det funkat.
Men sista tiden har det bara blivit värre och värre. Han är nästan 1,5 år nu. I sin allra "värsta" ålder, jag vet.. Men det känns som för mycket och för länge tills han ska förväntas lugna ner sig. Vi behöver jobba på kontakten, och jag har fått många tips t.ex när det gäller promenader, och jag hoppas att kastreringen ska tona ner honom lite. Han är VÄLDIGT MYCKET av allt Jag hoppas att han ska bli mer harmonisk och att det ska överhuvudtaget bli MÖJLIGT att fånga hans intresse när vi är ute bland andra hundar...

 

[liten82]

Sv: Hund man inte kan gå ut med

............