Hund gråta med tårar

[Tibra]

Sv: Hund gråta med tårar

Nej de tror ja inte heller..skulle de tänka som oss så skulle de rent ut av klara sig på egen hand med mat och hem o.s.v

 

[malacogott]

Min mamma berättade för mig.. att en dag då hon och morfar var ute långt inne i skogen tillsammans med hunden Kinny så försvann hon.. eller så tappade de helt enkelt bort varandra jag minns inte..efter lång tid kunde man höra hur en hund tjöt av panik och sorg, när de hittade henne var hon dyngsur av tårar som bara rann ner för ögonen..de hade inte sett något liknande.. Kinny vart överlycklig då hon såg husse och matte som betydde allt för henne!

kan det vara sant? att hundar kan gråta med tårar? jag tror inte att de skämtade om det iaf.. de var bombsäker på att hon grät.. men ja? någon annan hund som gråtit kanske?

 

[malacogott]

Jag såg en schäfer som var lycklig. Hon hade mungiporna uppåt hela vägen mot öronen, som när man skrattar. Jag har även sett en häst med samma skratt under det att hon var lycklig när hon fick massage. Så visst kan djur känna glädje. Även flera gånger när jag har galopperat över fält och hästar har bockat så har jag känt att hästarna upplevde glädje, därav bockningarna.

 

[Is]

Jag såg en schäfer som var lycklig. Hon hade mungiporna uppåt hela vägen mot öronen, som när man skrattar. Jag har även sett en häst med samma skratt under det att hon var lycklig när hon fick massage. Så visst kan djur känna glädje. Även flera gånger när jag har galopperat över fält och hästar har bockat så har jag känt att hästarna upplevde glädje, därav bockningarna.

Nu är tråden gammal men att hundar *smilar* är troligt inte desamma som att en människa ler. Vissa hundraser verkar ha lättare för att smila än andra tex har jag aldrig sett en schäfer smila på samma sätt som flertalet jämthundar ofta gör.

Varför de smilar är svårt att säga men det skulle kunna vara exempelvis en "härmning" av människan, just att hundar kan härma vissa beteende är något som det just nu sker mycket forskning på, en annan trolig förklaring är att hunden av en händelse drar upp läpparna och plötsligt får den uppmärksamhet för sitt beteende och snart har hunden lärt att det anses positivt och i hundens värld då belönande när den smilar. jag har dock svårt att se att det skulle vara ett beteende som hundarna skulle uppvisa speciellt mycket av i villt tillstånd.

Att både hundar och hästar kan känna både det ena och det andra tror jag de flesta är överens om och självklar kan de visa upp dessa känslor genom handlingar tex att en hund viftar på svannsen så mycket att det ser ut som om hela hunden ska gå av på mitten. Eller när jakthunden inte får följa med på jakten och svarar med att sitta och yla i timtals trots att det inte är ett vanligt beteende för just den hunden.

Så självklart har djur känslor men de har med störta trolighet inte känslor som vi, människan visar många känslor för att kommunicera med omgivningen, något som även djur säkerligen också kan göra men inte på samma sätt eftsom vi kan tänka "om jag ler nu ser jag vänligt inställd ut" eller "om jag gråter så förstår mina medmänniskor att jag är ledsen" djurs känslor är antagligen mer direkta och helt på instingt. Svansviftningar är ett direkt tecken på glädje, underkastelsen är en överlevnads instinkt och de kan visa "jag är inte farlig" men de tänker antagligen inte "jag är inte farlig" utan de gör de för att de är en instinkt alternativt något de blivit lärd av andra.

 

[Migo]

Sv: Hund gråta med tårar

hundar, liksom alla andra djur, saknar känslor. de lever helt på instinkt.

Ren och skär BULLSHIT. Vetenskapligt bevisat dessutom!

Såg nu hur gammal tråden är...

 

[Monstermom]

Ren och skär BULLSHIT. Vetenskapligt bevisat dessutom!

Såg nu hur gammal tråden är...

Men en liten blodtryckstopp rensar säkert ventilerna lite.

 

[Migo]

Men en liten blodtryckstopp rensar säkert ventilerna lite.

Bra komplement till den övriga sötchocken jag lever i just nu

 

[Raderad medlem 94602]

Hundar som gråter. Hundar som skrattar. Hundar som behöver få bli mamma. Detta förmänskligande av djur!
Vad kommer sen?
"Min hund vill inte gå till hunddagis för han blir mobbad för sin klippning"

 

[vallhund]

#9 Nu är det vetenskapligt bevisat att du har fel.

 

[vallhund]

Lillvispan var förmodligen extremt olycklig:

 

[vallhund]

Hundar som gråter. Hundar som skrattar. Hundar som behöver få bli mamma. Detta förmänskligande av djur!
Vad kommer sen?
"Min hund vill inte gå till hunddagis för han blir mobbad för sin klippning"

Vad sägs om hanhundar som längtar efter att bli pappa o skulle bli utmärkta fäder?

 

[Is]

"Min hund vill inte gå till hunddagis för han blir mobbad för sin klippning"

Ja, det sa ju djurprataren till mig och denne vet allt om min hund!

Näh men allvarligt din fråga får mig att fundera lite. Jag förmänskligar mina hundar sjukt mycket, jag tillskriver ständigt mina djur pratbubblor (som jag då deklarerar högt och tydligt, även på Facebook) om vad mina hundar tänker, tycker och känner.
Dvs lägger jag ut en film på Doris ständiga Tokrace och uppvaktnings ritual (där det igår att vecka samtliga i huset före kl 06,00) så medföljer naturligtvis citat i form av "matte matte, är du vaken nu?! Om du inte vaknar så biter jag dig i tårna! Jag lovar, Kom igen nu!, åh bra du är vaken. Tant Assa, är du vaken ?! Aj oj inte det..., okej jag tar farbror Basse en stund tills du är på bättre humör tant Assa" osv

I själva verket är Doris bara väligt lycklig när det börjar röra sig i huset för det innebär att det snart är mat och i ärlighetens namn så struntar hon nog vem som kommer i hennes väg just då. All uppmärksamhet är positiv uppmärksamhet i jakten på mat. Men jag kan ju inte låta bli att höra i mitt huvud hur det skulle ha låtit om Doris istället hade varit ett litet barn men det betyder ju inte att jag tror hon tänker som ett barn eller att jag skulle behandla henne som ett barn (eller ja jo kanske lite men till mitt försvar brukar jag inte hönsa runt med hundar som jag gör med Doris )

Men till tanken: tänk om inte folk fattar att jag skämtar, att alla mänskliga egenskaper jag tillskriver mina hundar faktiskt är ett utlopp av min extremt livliga fantasi och att jag faktiskt inte alls tror att de tänker det jag uttrycker? Det skulle ju egentligen inte va så konstigt i en värld där det talas i var och varnann blocket annons om hundar som vill bli föräldrar eller vad det nu kan vara?!
Jag kanske borde börja utrycka mig tydligare

 

[Monstermom]

Ja, det sa ju djurprataren till mig och denne vet allt om min hund!

Näh men allvarligt din fråga får mig att fundera lite. Jag förmänskligar mina hundar sjukt mycket, jag tillskriver ständigt mina djur pratbubblor (som jag då deklarerar högt och tydligt, även på Facebook) om vad mina hundar tänker, tycker och känner.
Dvs lägger jag ut en film på Doris ständiga Tokrace och uppvaktnings ritual (där det igår att vecka samtliga i huset före kl 06,00) så medföljer naturligtvis citat i form av "matte matte, är du vaken nu?! Om du inte vaknar så biter jag dig i tårna! Jag lovar, Kom igen nu!, åh bra du är vaken. Tant Assa, är du vaken ?! Aj oj inte det..., okej jag tar farbror Basse en stund tills du är på bättre humör tant Assa" osv

I själva verket är Doris bara väligt lycklig när det börjar röra sig i huset för det innebär att det snart är mat och i ärlighetens namn så struntar hon nog vem som kommer i hennes väg just då. All uppmärksamhet är positiv uppmärksamhet i jakten på mat. Men jag kan ju inte låta bli att höra i mitt huvud hur det skulle ha låtit om Doris istället hade varit ett litet barn men det betyder ju inte att jag tror hon tänker som ett barn eller att jag skulle behandla henne som ett barn (eller ja jo kanske lite men till mitt försvar brukar jag inte hönsa runt med hundar som jag gör med Doris )

Men till tanken: tänk om inte folk fattar att jag skämtar, att alla mänskliga egenskaper jag tillskriver mina hundar faktiskt är ett utlopp av min extremt livliga fantasi och att jag faktiskt inte alls tror att de tänker det jag uttrycker? Det skulle ju egentligen inte va så konstigt i en värld där det talas i var och varnann blocket annons om hundar som vill bli föräldrar eller vad det nu kan vara?!
Jag kanske borde börja utrycka mig tydligare

Fast jag tror nog att ett visst(!) mått av förmänskligande av hundarna bara är bra! Det är viktigt att knyta an till hunden, inte bara "ha hund". Det är väl helt OK att bli glad över en ivrig hund när man kliver upp, istället för att tänka "jaha, du skiter i vem som matar dig bara du får mat"?

Samtidigt ska man inte gå för långt givetvis. Det finns såklart risker med att man blir blind för att det faktiskt är en hund, något man aldrig ska glömma. Men visst kan hundar kommunicera känslor till oss också (till och med luras, "jag dööööööööör av svält om jag inte får en kaka, titta vad jag lider!" ), så länge man är medveten om att det är hundkänslor för hundsaker tycker jag det är bra att vi är uppmärksamma på det.

 

[Cornelia]

Jag har levt nära djur (hundar, katter och hästar) hela mitt liv, och om det är något jag har lärt mig genom åren (börjar bli många!) så är det att vi verkligen vet väldigt lite om djurens inre liv.
Vi vill gärna komma med snusförnuftiga förklaringar till djurs beteende, men om man tittar lite närmare, vilket vetenskapen allt mer gör numera, så ser man att det inte skiljer sig alltför mycket från vårt eget inre liv.
Djur kan inte prata med ord, så de är superba på att kommunicera med kroppsspråk, att iaktta oss för att se hur våra reaktioner blir, att avläsa mikrosignaler som vi själva inte ens vet att vi sänder ut.
Jag tror inte ett ögonblick på att djuren lever bara i nuet, att de gör vad som helst för en bit mat och struntar i vem som delar ut maten, att de styrs helt och hållet av instinkter osv.

Faktum är att vi själva styrs väldigt mycket av instinkter, mer än vad vi är medvetna om.

Forskningen kommer längre och längre inom de här frågorna, och ännu har man bara skrapat på ytan. Kråkfåglar har ju visat sig vara mycket intelligenta, smarta problemlösare som tänker i flera led. Vissa hundar har visat sig ha en intelligens i nivå med en mänsklig treåring, och alla som har levt med en treåring vet att de har ett mycket rikt inre liv och att de knyter an mycket mycket starkt känslomässigt till sin familj.

Just för tillfället lever jag med en sörjande hund. Han är sju år gammal och har levt hela sitt liv tillsammans med sin mamma. Förra veckan dog hon av obotlig cancer. När vi kom hem från veterinären, efter avlivningen, luktade Arn igenom hela mig på ett sätt som han aldrig gjort tidigare (hans mamma låg i min famn när hon dog) och sedan gick han och lade sig och sov i tolv timmar, något han heller aldrig gjort tidigare. När han vaknade var han en annan hund. Hela hans kroppsspråk uttryckte den djupaste sorg som var helt bedrövlig att se... Självklart läste han av oss och vår sorg, men även nu när den har börjat lägga sig hos oss är han en mycket ledsen och rotlös hund.

Min dröm är att vi ska lära oss allt mer om hur djurens inre liv ser ut, samtidigt som vi lär oss mer om vårt eget. Kan bara vara till nytta för alla parter.

En viktig sak i sammanhanget; självklart måste vi göra djuren till robotar utan känslor om vi ska kunna föda upp dem i fabriker och döda dem på löpande band för att äta dem.
Och nej, jag är inte vegetarian, bara medveten om människans dubbelmoral....