Sv: "Hugg" med innersporre
Ja inte bara det, men jag tror du är inne på en mkt viktig sak här, och det är att många har en missuppfattning att de "är snälla" när de inte använder en stark hjälp, säger ifrån ordentligt osv. istället sitter de och smågnager med skänkel/nöter med hand, eller så kräver man saker ett varv på volten och slappar till nästa varv, varpå signalen blir ännu otydligare hos hästen vad som är Ok och vad som förväntas av den. HUR är det snällt mot hästen? Inte bara blir det obehag utan eftergift - men det som är MINST snällt av allt är att man då är otydlig. Hästen förstår inte vad man vill, för man är inte tydlig och inte konsekvent. det är INTE att vara snäll mot sin häst - tvärtom!
Min tränare jämför hästarna med autistiska vuxna i fråga om hur viktigt det är för hästarnas trygghet och komfort känsla att VETA vad ryttaren vill och önskar sig av den. VET de, och ryttaren är tydlig, med väl avvägd eftergift och hjälper, och en TYDLIG korrigering i rätt sekund med omedelbar eftergift när den tar korrigeringen, så blir hästen LÅNGT mycket nöjdare och tryggare än med en ryttare som är otydlig och sitter och säger endera ditten och endera datten, och smågnetar lite planlöst med hjälperna. Hästen vet då vad som gäller och vad som förväntas av den, och har en ärlig chans att uppfylla ryttarens önskningar - vilket de oftast gör, när de förstår vad de ska göra för att de har tydliga direktiv som ej varierar i fråga om budskapet.
DÄR ligger problemet som jag ser det, dvs uppfattningen hos folk om vad som är "snällt" och inte. Och tyvärr är det nog så att utbreddheten i hur många ryttare som tror de kör den "snälla" stilen är MYCKET stor.
Vi måste se till att ridningen blir trevlig för dem, för att motivera dem. Men att sitta och rida i en hälsovådlig form bara för att "vara snäll" anser jag är mer djurplågeri än att faktiskt säga ifrån en gång. Jag förespråkar inte straffridning, övervåld eller missbruk av sporrar och spön. Men säga ifrån med skänkeln om hästen inte går fram, svarar på energi-önskan eller åt sidan, så länge den är frisk och kan hjälpen, har styrka etc anser jag vara självklart.
Jag betalar mat och husrum åt min häst. Han kan gott jobba en tim om dagen. Så länge som jag håller det på ett hälsosamt och trivsamt plan med mycket beröm och eftergift då han gör rätt.
Ja inte bara det, men jag tror du är inne på en mkt viktig sak här, och det är att många har en missuppfattning att de "är snälla" när de inte använder en stark hjälp, säger ifrån ordentligt osv. istället sitter de och smågnager med skänkel/nöter med hand, eller så kräver man saker ett varv på volten och slappar till nästa varv, varpå signalen blir ännu otydligare hos hästen vad som är Ok och vad som förväntas av den. HUR är det snällt mot hästen? Inte bara blir det obehag utan eftergift - men det som är MINST snällt av allt är att man då är otydlig. Hästen förstår inte vad man vill, för man är inte tydlig och inte konsekvent. det är INTE att vara snäll mot sin häst - tvärtom!
Min tränare jämför hästarna med autistiska vuxna i fråga om hur viktigt det är för hästarnas trygghet och komfort känsla att VETA vad ryttaren vill och önskar sig av den. VET de, och ryttaren är tydlig, med väl avvägd eftergift och hjälper, och en TYDLIG korrigering i rätt sekund med omedelbar eftergift när den tar korrigeringen, så blir hästen LÅNGT mycket nöjdare och tryggare än med en ryttare som är otydlig och sitter och säger endera ditten och endera datten, och smågnetar lite planlöst med hjälperna. Hästen vet då vad som gäller och vad som förväntas av den, och har en ärlig chans att uppfylla ryttarens önskningar - vilket de oftast gör, när de förstår vad de ska göra för att de har tydliga direktiv som ej varierar i fråga om budskapet.
DÄR ligger problemet som jag ser det, dvs uppfattningen hos folk om vad som är "snällt" och inte. Och tyvärr är det nog så att utbreddheten i hur många ryttare som tror de kör den "snälla" stilen är MYCKET stor.