Okej, här kommer liten rapport från oss. Just nu ligger vi i sängen på patienthotellet, pappan och storebrorsan har varit här och petat, klappat, tittat, gosat och ätit pizza. Jag är oerhört stolt över hur storebror har tacklat hela grejen hittills, han är verkligen fantastisk
Vi har undersökning 9:30 i morgon och sen får vi åka hem.
_________________________
Snabb förlossningsberättelse:
Under morgonen: mår lite illa, har diffusa förvärkar.
9:00 Frukost med kollegor. Äter äpple. Gnäller över förvärkar. En av dem säger att det kanske inte alls är förvärkar, utan en helt vanlig förlossning som startar eftersom jag gnäller så regelbundet.
Börjar klocka värkar vid 9:20. De är regelbundna. 1 minuts värk med 3 minuters vila mellan varje. Herregud.
Ringer förlossningen vid 10:30. Har inte tillräckligt ont än.
11:20 Nu gör värkarna däremot ont. Ringer H och bestämmer att vi ses på sjukhuset och äta lunch.
11:50 Jag anländer till sjukhuset. Körde dit. (Ja, rätt iskall)
12:00 För ont för att äta. Får dock i mig en sandwichglass.
12:15 Inne på förlossningen. Kräks av onda värkar. Adjöss glass! Personalen blir lite nervös. Jag är fortsatt iskall och säger lugnt "Det är en smärtreaktion, jag mår inte illa. Ge mig lustgas." Blir undersökt. 7 cm öppen. Mot rum och lustgas.
12:25 Älskar lustgas. Kämpar på med värkarna. Täta och jävliga.
13:10 Personalen vill sätta elektrod på bebisens huvud. Vattnet har inte gått än, så de inväntar två värkar och börjar sedan ta hål på hinnan.
13:15 Hål på hinnan, vattnet forsar ut som om jag vore en fontän och i EXAKT samma sekund vill kroppen krysta. Så den gör det. Jävlar i berget, vad den krystar. Jag är inte jättekool just nu. Helvete vad det pressar på. Jag börjar se mig själv utifrån. Släpper inte lustgasmasken en sekund nu.
13:20 Fy fan vad ont det gör. Huvudet kommer ut på första riktiga krystvärken. Resten av kroppen på andra.
13:21 Födelsetid. Får applåder av personalen. Jag är mest glad att det är klart.
Sedan bebis på bröstet, pappan klipper navelsträngen och sen kommer moderkakan, den är ju rena drömmen att krysta ut jämfört med skärselden man går igenom en stund innan.
Trodde att jag skulle spricka från A till Ö i och med den mycket intensiva krystfasen, men är mirakulöst nog bara sydd med ETT stygn någonstans på insidan. Förstår inte hur det är möjligt. Hur kan det göra så ont utan att gå sönder? Eftervården är verkligen inget kul, det känns som att den tar en evighet och det svider och sticker och allt man vill är att ju att bara korsa benen och vila lite. Nåväl - det blev klart och allt gick bra. Eftervärkarna har varit rätt jävliga, kräktes nästan av dem men lyckades finta det med ett dos smärtstillande. Bebisen har ammat lite under eftermiddagen och jag verkar ha glömt ALLT om små bebisar.
Hon är 50,5 cm och vägde 3475 gram, född i gynställning.
Ironiskt nog har båda mina barn kommit tidigt, och båda är födda på 30 dagen i sin månad.
Ser fram emot att läsa journalen sen.
