Här kommer min förlossningsberättelse
Jag vaknade vid fyra på natten, som vanligt, för att gå upp och kissa. Allt kändes som vanligt och jag gick och la mig igen.
Efter en liten stund vaknade jag igen av att jag fått mensvärk. Men det hade jag ju haft till och från under veckan så det var inget nytt. Men efter ytterligare en liten stund så började, vad jag då trodde, förvärkarna komma igång igen. Dom var inte starkare än så först så jag låg kvar i sängen men började klocka dom för säkerhets skull vid 05.40. Dom kom rätt tätt ändå med 9 minuter emellan och längden på värkarna var över 1 minut och började kännas mer, så vid ca 06.00 så väckte jag min man.
Jag sa att det nog hade satt igång och han kunde väl börja packa sin väska om det var något speciellt han ville ha med sig till sjukhuset och så sa jag att vi kan försöka att skicka iväg ungarna till skolan först innan vi ringer sjukhuset.
Men då klev jag upp ur sängen och då jävlar drog det igång. Gick ut i köket och fortsatte klocka värkarna där och på bara 3 minuter så gick det från 9 min emellan till 4 min. Och sen 3, och sen 2.44...
Då började jag få lite panik och bad min man ringa förlossningen vid 06.35. Vi var välkomna in när vi kände för det.
Min man ringde sin mamma och bad henne komma. Turligt nog har dom bara 5 min hem till oss.
Jag hade då fått så intensiva värkar att det kändes som en enda lång en, så min man fick sätta på mig mina byxor för det klarade jag inte av. Sen tänkte jag testa att lägga mig ner för att se om det kändes bättre och det gjorde det så jag låg i sängen till 06.50 då svärmor kom och jag reste mig för att ta mig till bilen - för att inse att dit tar jag mig inte.
Istället gick jag raka vägen till tösens säng och la mig där. Mannen instruerade svärmor i vad hon skulle fixa med barnen och sen kom han och sa att vi skulle åka.
Men jag kunde inte stå upp, då blev allt så intensivt. Så jag bad honom att tömma baksätet på ungarnas bilstolar så jag kunde ligga där på vägen in.
Sagt och gjort så tömde han sätet och sen försökte han få på mig mina gympaskor men jag fixade inte att få i foten så han fick dra på mig mina uggs medans jag låg kvar i sängen.
Sen reste jag mig och gjorde en kraftansträngning och tog mig ut till bilen och la mig i sätet. När min man kom ut och satte sig så bad jag honom ringa förlossningen igen och be dom vara redo med lustgasen för då kändes det som att jag var i helvetet och jag ville definitivt ha smärtlindring så fort som möjligt om det nu skulle vara så intensivt i flera timmar till, med tösens förlossning på 16 timmar i bakhuvudet men som var långt ifrån så intensiv i smärtan. Så han ringde och dom var redo.
En kvart senare var vi utanför sjukhuset och jag är glad över att jag rekade tiderna för när bakdörren öppnade. Vi kom fram precis vid 07.30 då den öppnade.
Men jag hann inte mer än ut ur bilen och resa mig så blev det som en enda lång värk igen. Min man ledde mig in medans jag gick in i blindo. Jag blundade hela vägen och gick in i mig själv för att klara av att ta mig fram och i varje steg så kändes det som att något var på väg ut.
En som jobbade på sjukhuset såg mig bakifrån och det måste synts att jag hade ont för hon frågade min man om jag behövde hjälp och om det gick bra, men sen när hon kom upp bredvid så såg hon magen och då var vi nästan framme på förlossningen så vi klarade oss själva.
Vi kom innanför dörrarna till avdelningen vid 07.52 och en kvinna mötte oss och min man presenterade oss och hon sa att dom väntat på oss och dom hade ett rum klart men att dom måste skriva in mig först. Jag fick då en värk och min man frågade om dom inte bara kunde ta mitt körkort och fixa det medans vi tog oss mot rummet. Det gjorde dom och vi kom in på rummet och bm skulle undersöka mig men jag sa att jag behöver lustgas nu så jag fick den satt på 30/70 så länge vid 08.20. Min man drog av mig byxorna snabbt och jag la mig i sängen så hon kunde känna efter hur det låg till. Jag ifrågasatte om lustgasen verkligen var på och om den inte gick att höja. Bm sa att hon måste se hur allt ligger till först och så utför hon undersökningen och säger att jag är öppen 8 cm med buktande hinnblåsa, bebis ruckbar i bäckeningången.
8 cm!? Häver jag och min man ur oss samtidigt och hon säger ja, nästan 9 cm men det är liite kvar så vi säger öppen 8 fulla cm.
Då säger jag att då är det okej att höja lustgasen då och det var det. Jag hann även få ur mig att då är det lite sent med eda och det var det definitivt sa bm och började plocka fram grejerna dom har när man precis ska få ut bebisen. Både jag och min man blev lite chockade över det och fattade att det var visst nära.
Bm lämnar rummet i någon minut för att hämta en till i personalen men glömmer att höja lustgasen så det gjorde jag själv till 50/50..
Sedan är det en bm inne i rummet hela tiden, jag lämnas aldrig själv utan dom var beredda.
Jag ligger på sidan i sängen fram till 09.03 då dom bestämmer sig för att ta vattnet. Jag är då fullt öppen och har starka intensiva långa värkar och hinnblåsan buktar ut rejält vid varje värk men går inte sönder av sig självt.
Så dom väntar till efter en värk med att ta hål på hinnan så det inte skulle bli en störtvåg när den går sönder. En bm tar hål på hinnan och en annan pressar ner bebisens huvud utanför på magen eftersom huvudet låg så högt upp så inte navelsträngen skulle hamna emellan.
Sedan väntar vi bara på att huvudet ska glida ner och krystvärkarna ska starta. För att hjälpa till så får jag ändra läge i sängen lite då och då för att bebisen ska få hjälp ner.
Vid 09.45 skriver bm så här i journalen: Fungerar jättebra med lustgasen. Går helt in i sig själv. Mkt avslappnad.
Vid 10.50 börjar jag känna av krystvärkar när jag ligger på sidan med ena benet uppe i gynstolen och plötsligt säger bm att nu är det bråttom, för medans jag ligger så så håller bebisen på att komma. En tredje bm kommer inrusandes och dom hjälps åt att lyfta ner mitt ben och lägga mig i gynställning och som bm skrev i journalen: krystade elegant ca 4 krystvärkar. 11.01 kom en liten flicka till världen.
Dom sa att det var tur att hinnan var så seg att vattnet inte hade gått hemma för då hade hon nog kommit när vi var kvar hemma.
Så, en himla intensiv förlossning men väldigt bra!
Den där mensvärken jag haft i några dagar hade ju gjort sitt uppenbarligen.
Jag fick sy 2 stygn invändigt och ett utvändigt.
Vi stannade kvar en natt på BB fastän jag gärna hade åkt hem samma dag men vi sa att jag kan se det som en chans att vila upp mig lite utan storasyskonen. Så vi kom hem igår och idag har vi varit och tagit pkutest så nu är allt sånt färdigt och vi är mitt inne i bebisbubblan
Så underbart fin min lilla sessa