Hm.. Bra fråga, BM vet säkert var man vänder sig. I vissa fall finns ju kurser riktade till pappan. Vi hade på min mvc en grej om förlossningsrädsla hos pappor t.ex så blivande pappan fick egen tid att prata om sina rädslor så det är inte omöjligt att det finns annat stöd med. Bvc finns till hjälp när barnet föds i alla fall. Tror man får samtal med kurator som eventuellt remitterar vidare. Han verkar ha väldigt jobbiga saker bakom sig så det är inte så konstigt om det dras upp igen.Det är vårat 1:a gemensamma men hans andra. Tror det bottnar i rädsla att inte kunna vara på plats vid förlossningen, för han ligger borta i veckorna. Vi har pratat om detta med och jag har lugnat med att när det sätter igång så kommer han med största sannolikhet hinna hem ändå (max 3h bilresa bort). Har skrivit in i förlossningsbrevet att pappan vill vara delaktig i beslut när jag inte kan ge svar och att han bl.a. vill klippa navelsträngen. BM här påpekar också att pappan är en viktig del och inte kommer bli förbisedd. Men han har dåliga minnen dock av förra barnet då mamman fick depression och han fick inte ens hålla i sin egen son första månaderna vilket ledde till hopplöshet/depp hos honom och uppbrott.
Är det dem känslorna som spökar? Vi har även pratat om detta men mina ord verkar inte lugna eller bli trodda när han sa det där. Han har missat två föräldrakurser pga. jobbet men jag har uppdaterat om dem och vad det pratades om. Inga missade BM-möten så hjärtslag osv har han fått höra. Funderar på att berätta för barnmorskan på torsdag och se vad hon har att säga om ev. hjälp eller råd. Eller kan man ringa någonstans redan nu? Det mötet blir ev. det första han missar beroende på om han hinner hem i tid..