Åh jag blir så frustrerad på min mor och min svärmor just nu. Det värsta är att det de gör gör de för att vara snälla osv så jag känner att jag egentligen bara borde vara tacksam.
Svärmor håller i skrivande stund på att köpa en åkpåse till oss (om nu inte min man mot förmodan lyckas få henne på andra tankar), vi behöver ingen åkpåse. Vi har iofs ingen men det vet inte hon (vi har bestämt oss för att ha ett par olika filtar samt overall istället - lager på lager då det passar vår livstil och klimatet här bättre) mannen ska iaf försöka tala om för henne att vi redan har en åkpåse. Ljuga alltså..
Igår ringde min mor och berättade att hon köpt en overall till pyret. Inte för att vi inte har någon i just den storleken, för det har vi och hon vet om det, utan för att hon tyckte att en vit var finare än den bruna vi har
Jag vet att de bara menar väl och att de vill vara delaktiga men varför inte fråga oss istället vad vi behöver och skulle vilja ha?? Båda har redan bestämt att om det blir en flicka så ska de köpa klänningar, jag VILL INTE ha klänningar på en bebis!!!!!! Det känns som om jag inte har rätt att välja själv. Har redan fått 12(!) par kalasbyxor i strl 62 av svärmor..
Min mor poängterar hela tiden att det där kan vi inte köpa för tänk om det blir en tjej osv. Vi köper enbart könsneutrala färger eftersom jag (min man är färgblind) inte är så förtjust i rosa, blått eller starka nyanser. Men de är så indoktrinerade i sina spår att jag känner mig inmålad i ett hörn. Svärföräldrarna har redan sagt att de inte kommer acceptera att de bara får ge en julklapp/ present per man sen. Jag har försökt påtala att det är bättre de köper ngt dyrare eller stoppar in pengarna på det sparkonto vi kommer sätta upp men nej, de har bestämt sig för att det ska köpas mängder av skitsaker redan nu. Det har vi föräldrar tydligen inte med att göra
Jag älskar mina svärföräldrar och min mor men just nu gör de det väldigt svårt för mig att tycka om dem.