Sv: Höstföräldrar 2012
Här kommer förresten min förlossningsberättelse, har kopierat de anteckningar jag gjorde under tiden allt höll på. Ja, det sista skrev jag förstås i efterhand!
13/10
Vi var på tropikariet med Tuva. Fick lite förvärkar på vägen dit, men sa inget till Dogge. Fick någon på vägen hem med. Åkte till stallet när vi kommit hem, hade en del sammandragningar och vaggade verkligen som en anka!
14/10
Kom en blodig, slemmig flytning på morgonen, och en lite större blodig klump på kvällen.Förvärkar då och då under hela dagen, på kvällen övergick det i värkar. Kom regelbundet ca var 10 minut efter 20.00, ökade i intensitet. Gjorde tillslut riktigt ont. Provade TENS:en, men den var bara irriterande. Badade, det hjälpte inte direkt. Tog alvedon och försökte sova. Tuva vaknade vid 1 och var jätteledsen, hade nog mardrömmar. Hon och Dogge mös i soffan, jag badade igen. När jag kom upp gick alla in i sängen, tittade på film med Tuva lite. Vid 3 somnade hon, jag slumrade lite mellan värkarna. Somnade vid 4, vaknade när jag fick värkar, de var fortsatt starka.
15/10
Gick upp vid halvåtta, då kändes det som om värkarna avtagit, men de kom igång igen när jag rörde på mig. Dogge lämnade Tuva på dagis och köpte bullar. Åt, gick sedan in och vilade. Lyckades sova en del, men vaknade till av smärtsamma värkar. Gick upp och badade. Värkarna avtog lite vid 13, kommer inte så regelbundet längre. Passade på att försöka vila mer. Fick några värkar när jag vilade. Gick upp strax efter 15, får värkar oregelbundet, de varierar i styrka. Vid 16-tiden blev värkarna mer regelbundna igen. Vid 19:30 blir värkarna lite tätare, 8-9 minuter mellan värkarna. Ringer till förlossningen och åker in för att göra en snabb undersökning, får en sovdos och åker hem.
16/10
Har sovit hyfsat under natten, vaknat en del av smärtsamma värkar. På morgonen, mellan 4-7 får jag sova rätt bra. Upplever att värkarna har stannat av när jag går upp. Ny blodig flytning, ser ut som gammalt blod. Får lite oregelbundna värkar. Lägger mig och vilar vid 11, får 2-3 värkar jag vaknar av, annars är allt lugnt. Börjar känna mig uppgiven, ringer min barnmorska som uppmanar mig att ringa förlossningen. Ringer förlossningen som säger att de inte kan göra något, men att jag ju får komma på överburenhetskontroll på torsdag om jag inte fött än då. Om jag är väldigt uppgiven kan jag kanske få komma redan imorgon… När vi hämtat Tuva på dagis åker vi till Entré för att köpa lite nya kläder till henne. Där drar värkarna igång igen, och kommer hyfsat regelbundet. Har värkar med 8-10 minuters mellanrum, de påverkas inte av lägesändringar eller bad. Börjar få upp hoppet lite igen. Vid 23 börjar värkarna komma med 5-6 minuters mellanrum, men de håller inte i sig särskilt länge, högst 40 sekunder. En timme senare ringer jag till KK och frågar om jag ska vila eller röra mig för att få igång det. Hon tycker jag ska röra mig tre kvart, och sedan återkomma.
17/10
Vid 1-tiden kommer värkarna med tre minuters mellanrum, men är fortfarande korta. Nytt samtal till KK som tycker jag ska komma in för undersökning, så jag kan få en sovdos om det bara är pinvärkar. Ringer Mattias som kommer och passar Tuva. När han kommer tar vi en taxi in, väl inne blir jag uppkopplad på CTG. Värkarna är regelbundna, men fortfarande inte särskilt starka eller långa. Jag är övertygad om att jag kommer få nått att sova på, och blir glatt överraskad när det visar sig att jag är öppen 4 cm! Vi får gå över till förlossningen där jag kopplas upp på CTG igen. En undersköterska kommer in och frågar om jag vill ha lavemang; JA TACK! Får det (sjukt obehagligt) och går in och bajsar. Sedan duschar jag, mycket skönt! Klär på mig och ringer efter barnmorskan. Hon vill att jag ska få vila lite så jag ska orka när det väl är dags att krysta. Jag lägger mig på sängen medan hon går efter en petidinspruta. Under tiden får jag några riktigt jobbiga värkar, på sista känns det som om vattnet går. Ringer henne igen. Får petidinsprutan, och den verkar fungera, underbart! Trodde jag… får genast en riktigt smärtsam värk, och det trycker nedåt. Ringer efter BM, öppen 7 cm. Sedan öppnar jag mig till 10 cm på bara några värkar. Får panik av smärtan och skriker rakt ut. Får lustgas, underbart! Sedan kommer krystvärkarna. BM vill att jag ska lägga ifrån mig lustgasen och koncentrera mig på att krysta. Jag vägrar, och hävdar bestämt att jag behöver den! Efter ett tag tar jag bara ett snabbt andetag innan jag börjar krysta, sedan låter jag den vara. BM och undersköterskan uppmuntrar mig att krysta mer, längre, hårdare. Tillslut kommer hon ut, med navelsträngen två varv runt halsen. Hon är lite medtagen efter Petidinet och att ha haft navelsträngen runt halsen, men hämtar sig ganska snabbt! Dags att krysta ut moderkakan, det går väldigt lätt men känns sjukt äckligt! Sedan ska jag sys, nu åker lustgasen fram igen! Ber Dogge ta Saga, undersköterskan vill att jag ska ha henne vid bröstet, men jag har inga planer på att vara så redbar att jag kan hålla i henne, amma kan vi göra sen. Suger i mig av lustgasen så att jag blir rent berusad, känner mig som en full tonåring. Men effektivt är det, är knappt obehagligt ens att bli sydd.
Så här i efterhand känner jag: Wow, jag vill göra det igen! Krystvärkarna var häftiga, kroppen tog nästan över själv. Men de sista öppningsvärkarna var riktigt jobbiga, där fick jag panik och visste inte vart jag skulle ta vägen. Barnmorskan hade ringt efter en narkosläkare som kunde lägga epidural, men den fick hon snabbt avboka!
