Sv: Höstföräldrar 2012
Jag är stor. JÄTTEstor. Både magmått och viktmässigt. Det var jag sist också, men gick ner allt på 5 månader utan att banta eller träna. Det räckte nog med att jag kunde röra på mig och att jag hade ett extremt vaket barn. Jag hoppas att det går bra även denna gången. Vill absolut inte fota mig så som jag ser ut just nu, utan jag längtar bara efter att få gå ner igen.
Inte så mycket har satt sig i ansiktet och folk tror mig inte när jag säger vad jag gått upp, men det är inga smickrande siffror. Skulle min sambo säga att jag var vackrare nu än innan så skulle jag tro att det slagit slint i huvudet på honom. Däremot klandrar han mig inte när jag tar en bit choklad eller äter glass med sonen - trots viktuppgången. Han tycker att det kommer att lösa sig och att jag faktiskt kan vara värd en extra bit eller två så här i väntans tider
Orkar faktiskt inte få dåligt samvete heller. Det får komma efter att allt lugnat sig med bebis och jag är motiverad som sjutton att komma i form, för att vara så här orörlig (Inte så mkt pga vikten, mer pga magstorlek, foglossningar och övriga smärtor samt trötthet) tvärvägrar jag att vara någon längre tid. Man har ju inget liv med dålig ork. Jag vill ut och promenera, gå i skogen, åka pulka med sonen osv. Orka med hästarna lite bättre och kanske ta mig upp och rida lite.
I övrigt - jag är inte heller på övertid. Har ju 5 dagar kvar. Klagar ändå, men mest inombords, för ingen blir ju gladare av att jag klagar ut högt. Var uppe 1½ timme inatt igen, men har sovit nu innan lunch då sambo + son åkt till stan.
Någon annan som är sjukt asocial? Ska iväg på kalas kl 17 med sonen och är så sjukt osugen. Jag vet att det mest är mina hjärnspöken, men jag känner mig alltid utstirrad så här i slutet och det kanske inte är så konstigt när någon som är bredare än lång kommer vaggandes. Sen är det ju alltid så fantastiskt att vara gravid enligt andra och så får man höra alla gulligullhistorier om deras graviditeter. Just nu känns det som jag hellre skjuter mig än är social, men jag vet ju att jag kommer gå dit och vara trevlig i vanlig ordning.
