Sv: Höstföräldrar 2012
Nä, det var inget kul alls. Både jag och min sambo blev väldigt besvikna, båda räknade med att få hör något iallafall.
Speciellt eftersom vår BM (och den andra med sen då) kände ett veck som hon trodde var en kant, men det var inte något annat än ett jäkla veck som bara skulle försöra
Först trodde hon, som hon sa efteråt, att jag var en av väldigt få som gått o blivit typ 3-4 cm öppen och fasen vad kul det hade varit! Men så kan de inte säga något alls, mer än att huvudet ligger mycket långt ner. Men det visste jag ju redan, det känns på rörelserna.
Så sa hon att det kan ju komma igång nu när vi varit och rotat lite där inne, men det är så mycket mer som ska klaffa med bebisens hormoner, min kropps hormoner etc att det inte var "bara att pilla igång det", men man kunde ju hoppas!
Jag hade lite molvärk, tror jag (kan man sluta märka av dem om man vänjer sig vid dem?), men det har inte hänt mer än vanligt. Jag som hoppades på att det skulle sätta igång nån reaktion, men icke.
Just idag känner jag mig lite ledsen, lite deppig. Nu har jag tid för igångsättning den 30 September, så jag vet ju att då om inte annat lär det ju hända saker. Men jag vill inte vänta tills dess. Jag vill inte bli igångsatt. Jag vill att bebis ska komma nu. Av sig själv.
Men istället känns det som att den aldrig någonsin lär komma ut, det känns som att den kommer ligga där inne för resten av livet.
Och allt detta tjat från folk!
"Har den kommit än?", "Men något måste du väl känna?", "Hallå, jag vill ju mysa bebis nu!".... Jag har lust att säga till dem att klämma ut en ungjäkel själva då om det nu är så viktigt för dem med bebismys.
Hormonmonster, jag?
Samma sak på FB, senast igår skrev en kompis att "Men Malin, nu har du inte skrivit något på länge, man misstänker ju att något är på G!???"
Vad skriver man? Förlåt att jag inte börjat med nån vana att uppdatera var dag senaste tiden, för er skull?
Hör man inte av sig, då är man liksom automatiskt och föder barn. Ringer man så ringer man för att säga att man har fått barn. Svarar man inte i telefonen för att man tex är på toa - ja då är man defenitivt och föder barn!
Jag förstår att folk väntar, men för helvete, det går inte fortare för att man tjatar. Tror de inte att jag hade klämt ut bebisen redan om jag kunnat bestämma själv?
Nu blev det en massa klag, förlåt för det. Men jag börjar känna mig lite uppgiven faktiskt.
Att igångsättningen sker den 30 gör det inte bättre heller. Då lär den ju bergis födas den i Oktober. Nu menar jag givetvis inte att Oktober är en dålig månad att födas i, men jag vill inte ha någon Oktoberbebis. Jag har ju ställt in mig på att åtminstonde få en Septemberbebis! Men inget blir väl som man tänkt sig, så Oktober lär det väl bli. Efter 100 års försök med igångsättning som säkert inte lär funka i första taget.
Det slutar väl med snitt bara för att min kropp vägrar klämma ut ungen eller nått. Bara för att jävlas.
Ja, idag är jag positiv. Väldigt positiv. Kanske är det lika bra att bara gå o lägga sig igen?
BM sa btw att "det kan ju vara skönt att slippa molvärken" när jag sa att det avtagit sen sist då det var väldigt mycket sådant. "Det kan ju vara skönt att få vila/ sova och slippa ha ont".
För det första, så ont gjorde det inte. För det andra: Sova har jag inga problem med, har inte haft nån gång under graviditeten, och molvärken störde mig inte. Det var ett tecken på att något hände. Och nu är det.. ingentign? "Bara" sammandragningar, men jag vill ju ha förvärkar, jag vill att något ska hända.
I want my pain! Jag vill ha superont och föda bebis. Inte gå här och dra och bara vänta på något som inte kommer.
Blä.
På tal om annat förresten. Är det bara jag som packat ner toapapper i BB-väskan?
Pappret på sådana där ställen brukar ju vara sånt där rivjärnspapper som man inte blir torr av ens, så jag packade ner en rulle med mjukt o skönt papper ^^ Det känns som det kan vara skönt när muffen ömmar
Hehe.
