Sv: Höstföräldrar 2012
Ja, den håller jag fast vid. Och min tanke är även den att jag inte motsätter mig smärtlindringen helt, utan behövs den så gör den det, men jag tänker inte vika mig för den i första taget.
Så länge jag har försökt hålla min målbild så kommer jag inte bli besviken, så länge allt går väl. Även om det innebär att allt inte går som jag tänkt
Oddsen för att det gör det är väl inte så stora kanske, alltid händer väl nån grej som rubbar allt lite, men det är jag beredd på. Man kan ju inte förutse förloppet, men jag tror att min inställning ändå gör det öppet för att det alternativa ändå blir en del av planen, eller hur man säger.
Mustasukka: Det är precis så jag tänker med. Uppenbarligen klarade sig ju din vän utan EDAn, och även om hon fått den i tid så hade den ju, egenligen, varit i "onödan" då hon ändå klarade allt fint.
Och det är det jag gärna undviker, det är det jag menar med att jag vill vänta tills det verkligen behövs. För i sådana där fall behövdes det ju inte egentligen.
Fraggel_Tess: En tjej jag pratade med på en fest hade mått skit efter EDAn då de lyckats med konsten att punktera ryggmärgen, så de där 10 dagarna med pappan hade inte gett det där familjemyset man gärna vill ha utan hon hade legat till sängs hela tiden utan att kunna göra något alls i princip.
Så det känns inte helt osannolikt att man kan få en huvudvärk efter den heller, ryggen sitter ju som bekant ihop med huvudet och påverkas således av den också.
Cirkus: Fast jag har aldrig påstått att någon är en fjolla för att man inte klarar sig utan smärtlindring. Jag ser absolut inte ner på folk som tar smärtlindring eller mer än gärna vill ha den. Jag anser att det är bra att det finns för de som vill ha den/ behöver den.
Men jag vill gärna klara mig utan den. Hur min kropp reagerar återstår att se. Hur jag lyckas hentera/ inte hantera smärtan återstår också att se. Men måste jag utgå från att jag inte kommer att klara det så som jag vill? Det om något är ju att se till att jag absolut inte kommer lyckas med det.
"Riktig förlossning" är rent citerat från den boken, från den mamma som uttryckte sig så. Inte min personliga åsikt, så det är inget jag tänker ta åt mig av. Jag tog upp det exemplet bara för att det visst verkar finnas de som ångrar att de tog bort en, iaf för de, så stor del av förlossningen, som de kanske inte velat förlora egentligen.
Jag har inte sagt att en förlossning utan smärtlindring är mer förlossning än en med smärtlindring/ en som sker genom snitt.
Jag anser inte heller att jag behöver arbeta med mina "uppleva en förlossning"-tankar. Det jag kommenterat precis nu är, fortfarande, läst ur en bok och taget som exempel mot kommentaren att en person inte ångrat sin smärtlindring, vilket vissa tydligen visst har. Och jag står fast vid att mitt mål är att klara mig utan sådant, sedan är jag väl medveten om att det kanske inte blir så. Fortfarande.
Comfort: Jag vet att de är där för att hjälpa, det är inte det. Det jag vill är helt enkelt att de hjälper mig genom att peppa mig istället för att föreslå smärtlindring det första de gör om det blir jobbigt. På så vis vet jag att när de väl föreslår tex EDA, då är det dags att överväga och diskutera det. Då kommer jag inte känna att de försöker ge mig något som jag skulle klara mig utan, utan då är det för att det behövs och det har jag inga problem med.
