Ehum, törs knappt erkänna det här men tänkte att ni kanske kan behöva ett gott skratt ...
I morse skulle någon bära ner en ny säck foder till pippisarna, men för att inte riskera att de skulle smita ut och för att inte behöva ställa ner säcken på marken om det var fuktigt kom jag på den lysande idén att ta ut fodertunnan först, ställa ner säcken i den och öppna innan jag lyfter in hela härligheten i hönshuset.
Jodå, det gick alldeles utmärkt att gå ner till pippisarna, öppna och slinka in efter tunnan, men då det blåste så väldigt så tänkte ja .., ehum, någon att om jag drar igen dörren så pass att klinkan bara åker ner lite, lite grand så kan ja .., ehum, någon peta upp den sedan, inifrån. Sagt och gjort, det lilla foder som fanns kvar tömdes över i foderautomaten och sen skulle j .., någon bara peta upp klinkan igen, smita ut genom dörren med tunnan och bära ner den nya säcken och ställa in. Det var bara ett litet, litet problem ... klinkan hade åkt ner helt och det gick inte att öppna dörren!
Vad göra? Som tur var hade
någon med sig mobilen och ringde först den ena grannen som låg och sov på vinden men vars skröpliga gamla mor skulle gå och väcka. Sen ringde ja .., eh,
någon den andra grannen och hon kom ner och släppte ut mi .., host, harkel, någon så någon fick gå till den första grannen för att se så gumman inte trillat nerför trappen och sedan hämta hönsfodret.
Nåväl, nu har pippisarna all mat de behöver och kan önska sig och jag ska se till att sätta en hasp på insidan så
någon inte låser in sig igen. Tänk vad förvånade de hade blivit på jobbet om jag inte hade kommit in idag, jag menar, jag hade ju varit fullt upptagen med att hjälpa
någon ta sig ut från hönshuset annars om grannarna inte hade varit hemma.
Eventuella likheter med
någon hönsägande bukefalist är ett rent sammanträffande.