Hönstråden 2015

[Yrja]

Turen har vänt. I helgen får jag hem 4 nya bjurisar. Längtar!

 

[EmmaW]

Jag plockade ju bort tupparna i går och satte dom själva vilket uppenbarligen var ett stort misstag för den ena har åkt på råstryk och har flera bitskador i slören, kammen och under ögat och haltar Den andra hade en lite skråma bara Så i morgon blir det tuppslakt
Satte tillbaka den skadade med dom andra och han verkade väldigt lättad över det. Silkestuppen uppförde sig som skit mot min minsta och sötaste höna så hon bara skrek . Så han ligger fan pyrt han med nu. Så nu sitter jag i valet och kvalet. Ska jag bara ta bort den ena i morgon eller båda två? Eller kanske alla tre med silken och bara ha en tupp kvar?
Eller vågar jag sätta silken och den jag flyttade över i kväll i en egen inhägnad tills jag har bestämt mig?

 

[Shaggy]

Det är ofta svårare att ha två tuppar än tre. Om du vill ha kvar den du satte tillbaka idag så är det väl egentligen bara att testa om det går. Blir han för utsatt kan du ju ta bort honom då.

 

[EmmaW]

Det är ofta svårare att ha två tuppar än tre. Om du vill ha kvar den du satte tillbaka idag så är det väl egentligen bara att testa om det går. Blir han för utsatt kan du ju ta bort honom då.

Nu blir jag nyfiken, varför är det svårare att ha två än tre? Är det att det inte blir fokus på bara en "rival"?

Det handlar inte om att han blir utsatt utan att han varit för tuff mot hönorna, men jag anar att det kan ha varit en hets mot den som jag beslutat att ta bort för det känns som om dom hetsat varandra. Ingen hets mellan dom andra tupparna utan bara dom två.

 

[Shaggy]

Ja den tuppen som har högst rang har få bara en rival att ta sikte på och förfölja. Är det tre tuppar delar han sin uppmärksamhet på fler. Jag vet att det fungerar hos vissa med två så vill du spara honom så testa.

 

[EmmaW]

Ja den tuppen som har högst rang har få bara en rival att ta sikte på och förfölja. Är det tre tuppar delar han sin uppmärksamhet på fler. Jag vet att det fungerar hos vissa med två så vill du spara honom så testa.

Den som är högst i rang är den grå hos mig och han är den snällaste av dom allihopa och helt klockren med hönorna. Han bråkar aldrig med dom andra eller tar sikte på nån även om han har satt silken på plats vid några tillfällen när den blev könsmogen.

 

[EmmaW]

Nu har jag tagit bort båda tupparna. Jag har även flyttat över silkestuppen med sina två hönor till ett eget hägn för att se om det blir lugnare nu. Jag tror att jag gör det svårt för mig själv eftersom jag verkligen avskyr att ta bort dom. Men nu är det gjort och på ett sätt är det skönt fast sorgligt.

 

[labb]

En tupp (hans som var så bra med hönorna) och två hönor har fått ett nytt hem hos en granne så han klarade sig Sen har jag slaktat en tupp igår så nu det är lite bättre ordning i flocken. Allt som allt har jag nu 15 hönor och 5 tuppar så någon tupp skall slaktas ytterligare men de andra är inte riktig färdiga än.

Den senaste slaktade jag tidigt på morgonen och det var bättre än på kvällen, framförallt lättare att ta ur när inte krävan var helt full.

 

[labb]

Nu har jag tagit bort båda tupparna. Jag har även flyttat över silkestuppen med sina två hönor till ett eget hägn för att se om det blir lugnare nu. Jag tror att jag gör det svårt för mig själv eftersom jag verkligen avskyr att ta bort dom. Men nu är det gjort och på ett sätt är det skönt fast sorgligt.

Man vänjer sig, kymigast är nog när man skall äta upp dem men även där var det en vanesak för mig

Viktigaste är tycker jag att slakten går snabbt och bra utan lidande eller oro för djuret.

 

[EmmaW]

Man vänjer sig, kymigast är nog när man skall äta upp dem men även där var det en vanesak för mig

Viktigaste är tycker jag att slakten går snabbt och bra utan lidande eller oro för djuret.

Jag tog bort silkestuppen i dag med. Han visade sin dåliga sida i morse mot sina hönor och jag bara kände att jag vill ha lugn och ro igen i min lilla flock, så nu har jag bara min snälla dv Kochins tupp kvar (gentlemannen) och det känns lite tomt men bra.

Själva slakten i sig är inte det svåra. Det gå snabbt och lätt (mina är ju inte så stora) och utan tvekan just då, men den där tvekan innan, om jag gör rätt beslut som avslutar deras liv bara för att dom inte passar in eller skapar osämja är svår. Sjuka djur är bara sorgligt men egentligen inga problem så sett.
Jag har inte ätit nån av mina, dels är dom så små raser och dessa var bara 7 månader så det blev inget för dom hade inte så mycket på kroppen så det kändes värt det hela.

 

[labb]

Jag tog bort silkestuppen i dag med. Han visade sin dåliga sida i morse mot sina hönor och jag bara kände att jag vill ha lugn och ro igen i min lilla flock, så nu har jag bara min snälla dv Kochins tupp kvar (gentlemannen) och det känns lite tomt men bra.

Själva slakten i sig är inte det svåra. Det gå snabbt och lätt (mina är ju inte så stora) och utan tvekan just då, men den där tvekan innan, om jag gör rätt beslut som avslutar deras liv bara för att dom inte passar in eller skapar osämja är svår. Sjuka djur är bara sorgligt men egentligen inga problem så sett.
Jag har inte ätit nån av mina, dels är dom så små raser och dessa var bara 7 månader så det blev inget för dom hade inte så mycket på kroppen så det kändes värt det hela.

Det är lite samma för mig, jag drog ut på det i det längsta men när jag väl började med årets tuppar kändes det bra. Det var nog så även förr, i bondesamhället, läser man gamla böcker är det inte ovanligt att djur kunde få nådeår för att man helt enkelt ville skjuta upp det obehagliga beslutet

 

[EmmaW]

Det är lite samma för mig, jag drog ut på det i det längsta men när jag väl började med årets tuppar kändes det bra. Det var nog så även förr, i bondesamhället, läser man gamla böcker är det inte ovanligt att djur kunde få nådeår för att man helt enkelt ville skjuta upp det obehagliga beslutet

Skönt att veta att man inte är ensam i att känna såhär, tack för att du delar med dig

 

[Hazel]

Jag tog bort silkestuppen i dag med. Han visade sin dåliga sida i morse mot sina hönor och jag bara kände att jag vill ha lugn och ro igen i min lilla flock, så nu har jag bara min snälla dv Kochins tupp kvar (gentlemannen) och det känns lite tomt men bra.

Själva slakten i sig är inte det svåra. Det gå snabbt och lätt (mina är ju inte så stora) och utan tvekan just då, men den där tvekan innan, om jag gör rätt beslut som avslutar deras liv bara för att dom inte passar in eller skapar osämja är svår. Sjuka djur är bara sorgligt men egentligen inga problem så sett.
Jag har inte ätit nån av mina, dels är dom så små raser och dessa var bara 7 månader så det blev inget för dom hade inte så mycket på kroppen så det kändes värt det hela.

Jag är likadan. Tycker att själva beslutet att säga att idag är det dags är absolut jobbigast. Jag har inte ätit mina egna djur än men sist vi nackade en tupp (vi gav bort den som "betalning" för att han hjälpte oss avliva) så kände jag när den va död att ja. Jag kan nog äta mina egna. När den väl är plockad och så är det liksom inte samma sak längre. Fast jag förstår helt om man inte fixar det, dock är jag glad ATT jag gör det, för jag ser mycket värde i att kunna veta hur djuren haft till fram till slakt

 

[Mia_R]

Jag är likadan. Tycker att själva beslutet att säga att idag är det dags är absolut jobbigast. Jag har inte ätit mina egna djur än men sist vi nackade en tupp (vi gav bort den som "betalning" för att han hjälpte oss avliva) så kände jag när den va död att ja. Jag kan nog äta mina egna. När den väl är plockad och så är det liksom inte samma sak längre. Fast jag förstår helt om man inte fixar det, dock är jag glad ATT jag gör det, för jag ser mycket värde i att kunna veta hur djuren haft till fram till slakt

Min grannes syster har höns och hon hävdar att efter ett par månader i frysen spelar det ingen roll längre. Jag är böjd att tro henne men har inte vågat testa.

 

[Milene]

Min grannes syster har höns och hon hävdar att efter ett par månader i frysen spelar det ingen roll längre. Jag är böjd att tro henne men har inte vågat testa.

Så var det för mig med våra grisar. Framförallt när det var mkt kött och man inte visste vilken gris det hade varit, då funkade det. Identiteten satt liksom i grishuvudet, efter skållningen och styckningen och så, när alla såg likadana ut, då var det lättare.

Fast allra första tuggan från en egenuppfödd gris, ja den var svår... Som tur var så blev den grisen en riktig liten elaking, så det var väl det som gjorde att det öht gick att få ner en bit.
Egna höns har jag inte ätit, men ankor födde jag upp och åt. Samma där, när man inte längre vet vem det var så gick det bra.

Men ja, en vända i frysen var ett absolut måste...

 

[Mia_R]

Jag måste få revidera vem jag tror är den skyldige till Dinos död. Jag har hela tiden tyckt det var konstigt att räven hade plockat honom på åkern, ju mer jag tänker på det desto mer är jag böjd att tänka att den tidigare siktade örnen kan ha haft ett finger med i det hela.

De fjädrar som låg innanför stängslet kan ha blåst in, att han var plockad på åkern tyder på en rovfågel, grannen med kompis såg örn cirkla och om han slogs på tomten men om örnen var osäker kan den lyft med honom utanför tomten men inte orkat längre.

 

[EmmaW]

Känns verkligen som om att jag äntligen fått lugn och ro både i hönsflocken och i vaktelflocken nu. Känns så skönt!

 

[labb]

En av mina försvann troligen idag, gissar också på en rovfågel - hoppas bara att den inte får för vana att komma hit så att det blir som i somras då en efter en spårlöst försvann .

 

[Mia_R]

En av mina försvann troligen idag, gissar också på en rovfågel - hoppas bara att den inte får för vana att komma hit så att det blir som i somras då en efter en spårlöst försvann .

Det som adderar mina misstankar om rovfågel är att hönsen sitter och trycker i buskarna nästan hela tiden de är ute, dvs de är sällan ute i det fria som de brukar vara. Nåja, var det en örn så var döden snabb hoppas jag, den har u lite kraft när den slår till skillnad mot en räv som nappar tag och springer iväg med sitt kanske fortfarande levande byte.

Har dina börjat trycka mer när rovfåglar varit framme?

 

[labb]

Det som adderar mina misstankar om rovfågel är att hönsen sitter och trycker i buskarna nästan hela tiden de är ute, dvs de är sällan ute i det fria som de brukar vara. Nåja, var det en örn så var döden snabb hoppas jag, den har u lite kraft när den slår till skillnad mot en räv som nappar tag och springer iväg med sitt kanske fortfarande levande byte.

Har dina börjat trycka mer när rovfåglar varit framme?

Ja, jag vet inte om det är typiskt för rovfåglar eller om de reagerar lika på räv men mina gör också så.