L
LuckyBoy
För fyra veckor och tre dagar sedan tog jag hand om en liten "vild" honkatt som var högdräktig.
Hon var krafigt infekterad av kattvirus som gått över till en bakteriellinfektion. Jag tog henne akut till djursjukhuset där hon fick två påsar dropp, utskrivet antibiotika och ögonsalva.
Veterinären talade om för mig att kattungarna kanske inte skulle överleva, eftersom hon var så sjuk.
Hon fick komma hem till mig. Dagen efter sjukanmälde jag mig, hon verkade redan mycket bättre och åt glatt den näringsrika maten jag gav henne.
Jag la mig i soffan och hon kröp föriktigt upp till mig. Hon var så kelen och visade verkligen sin tacksamhet!
Plötsligt gick vattnet!
Jag rusade in i badrummet för att hämta handdukar som skydd.
Det hela gick väldigt snabbt och vips låg där fem små kattungar.
Alla levde och var pigga!
Veckorna gick och ungarna växte och var pigga.
Den ena lilla kattungen, Mellis, hade ett ganska stort huvud, men hon var pigg och började leka så smått nu den sista tiden.
Jag tänkte att hon säkert växer ikapp sig själv.
Men igår, på Sveriges Nationaldag, på dagen fyra veckor sedan de små underbara varelserna föddes, dog Mellis.
Jag kom hem och märkte att något var fel. Hon kunde inte gå, utan ramlade ihop med framtassarna och slog huvudet i golvet, hon var varm och torr om nosen och ville bara sova.
Jag körde med illfart upp akut till djursjukhuset där de konstaterade att hon hade vattenskalle.
Jag hade virat in henne i en hadduk och höll henne i famnen.
Eftersom det var kväll och akut så fick vi vänta en timme.
Hon låg alldeles stilla och drömde lite!
Jag stortjöt!
Veterinären kom in och gav henne en spruta, hon skrek till lite och vandrade upp mot min hals, sen somnade hon!
Varför ska en sådan liten varelse som precis satt sina tassar på jorden få vara med om detta!
Till minne av Mellis!
(tre veckor på bilden)
Hon var krafigt infekterad av kattvirus som gått över till en bakteriellinfektion. Jag tog henne akut till djursjukhuset där hon fick två påsar dropp, utskrivet antibiotika och ögonsalva.
Veterinären talade om för mig att kattungarna kanske inte skulle överleva, eftersom hon var så sjuk.
Hon fick komma hem till mig. Dagen efter sjukanmälde jag mig, hon verkade redan mycket bättre och åt glatt den näringsrika maten jag gav henne.
Jag la mig i soffan och hon kröp föriktigt upp till mig. Hon var så kelen och visade verkligen sin tacksamhet!
Plötsligt gick vattnet!
Jag rusade in i badrummet för att hämta handdukar som skydd.
Det hela gick väldigt snabbt och vips låg där fem små kattungar.
Alla levde och var pigga!
Veckorna gick och ungarna växte och var pigga.
Den ena lilla kattungen, Mellis, hade ett ganska stort huvud, men hon var pigg och började leka så smått nu den sista tiden.
Jag tänkte att hon säkert växer ikapp sig själv.
Men igår, på Sveriges Nationaldag, på dagen fyra veckor sedan de små underbara varelserna föddes, dog Mellis.
Jag kom hem och märkte att något var fel. Hon kunde inte gå, utan ramlade ihop med framtassarna och slog huvudet i golvet, hon var varm och torr om nosen och ville bara sova.
Jag körde med illfart upp akut till djursjukhuset där de konstaterade att hon hade vattenskalle.
Jag hade virat in henne i en hadduk och höll henne i famnen.
Eftersom det var kväll och akut så fick vi vänta en timme.
Hon låg alldeles stilla och drömde lite!
Jag stortjöt!
Veterinären kom in och gav henne en spruta, hon skrek till lite och vandrade upp mot min hals, sen somnade hon!
Varför ska en sådan liten varelse som precis satt sina tassar på jorden få vara med om detta!
Till minne av Mellis!
(tre veckor på bilden)
