Jag tycker ändå att det är betydligt större skillnad på hästar och hundar än man kan tro. Hundar är mycket känsligare för t ex ansiktsmimik och röstläge än vad hästar är. Jag hade hästar i över 10 år innan jag började med hund och blev överraskad över hur stor skillnad det faktiskt var!
Min ena hund förstår inte vad ligg är om jag säger det med ljus röst, han blir osäker och läggandet blir långsamt. Säger jag ligg med mörkare röst så slänger han sig i backen… Och detta är min okänsliga hund. Honom fick jag för ett år sedan (utbildad till högre klass spår, lägre klass sök och lydnadsklass 3) och det är först nu som jag känner att vi pratar samma språk i lydnaden. Spåret, söket och uppletandet har varit lättare, där ska han jobba självständigt och utan så mycket påverkan av föraren.
Min känsliga hund har jag haft sedan han var valp och där måste jag verkligen ha 110 % koll på mitt eget kroppspråk. Vi gjorde ett litet test idag och det räckte med att jag
tänkte att jag skulle svänga till höger så var han beredd på det. Naturligtvis kan han inte läsa mina tankar utan det var ju något med mitt kroppsspråk. Men signalen var så liten att jag inte var medveten om den.
I min ras (kelpie) är inte en C-höft hela världen, jag hade absolut kunnat köpa en sådan hund. Men hos schäfern skulle jag nog låta bli. Dels är de dubbelt så tunga, dels har schäfern en lång och svag rygg samt ofta allt för vinklade bakben (även hos bruksschäfrar!) vilket gör att slitaget på hela bakkärran är större. Rasen är dessutom så vanlig att det nog inte är särskilt svårt att hitta friska och välutbildade hundar. Men du får kanske betala lite mer. Jag hade också sett till att ha hunden på prov i någon månad innan köp. Detta för att upptäcka eventuella allergier. Det är så vanligt att det är sorgligt att de har antingen problem med huden eller magen…
. På vår klubb har vi EN frisk schäfer och nästan alla schäferägare har börjat spana på andra raser inför framtida hundköp.