Hjärtats val?

[salladfinger]

Har hamnat i en knepig situation, dvs gått och kärat ned mig i en liten parson hane som söker ett eget hem. Jag har aldrig någonsin varit mycket för små hundar, snarare undvikit dem, och har lovat mig själv att "Aldrig en terrier" för jag vet hur pass mycket de kräver..

Läget är långt ifrån optimalt, jag går upp till heltid i höst, sambon tar examen och ska således också börja jobba osv.

Men ÄNDÅ

Den lille har 9 av 10 kvalitéer jag vill ha hos en hund, dvs allt utom storleken.. Han är otroligt lugn och sävlig för att vara terrier, inte alls särskilt busig, ligger helst bara och myser, inte skällig alls osv.

Tror dessutom han skulle bli en perfekt stallkamrat då han är så pass lugn och självständig som han är..

FY så jobbigt, vet varken in eller ut

Nuv. ägaren (uppfödaren) vill inte heller sälja honom till vem som helst eftersom han är så pass mjuk och försiktig att han lätt kan bli "förstörd" hos fel person..

NOG hade det varit fint med en liten vän alltid, har länge drömt om den där egna hunden som hänger med överallt, men liksom inte just nu

 

[Priscilla]

Sv: Hjärtats val?

Du har nog sökt dig till helt fel forum om du vill bli avrådd har jag en känsla av

Jag är av den idén att vill man så löser man det. Jag tycker absolut att du ska kolla upp om det finns hundvakt/hunddagis i närheten, om du hittar någon lämplig tycker jag inte du ska tveka en sekund!! Man vet aldrig vad som händer med dom där "omständigheterna", och även för den personen som köper hund under helt "optimala förhållanden" kan livet ändras om, det händer mycket på 10-15 år. Jag har hittat superbra hundvakter både via annonssidor på internet (typ Blocket), annonser i affärer samt genom kontakter.

Sen är det ju självklart av största vikt att fundera över om man vill ha en hund ifall båda i familjen jobbar heltid, dagtid måndag till fredag. Då träffar man ju inte hunden speciellt ofta, och det blir dyrt att ha hunden på hunddagis/hundvakt så pass många timmar per vecka.

 

[salladfinger]

Sv: Hjärtats val?

hade liksom hoppats på lite pros and cons eftersom jag själv blir så impulsiv och lika gärna skulle kunna hämta hunden med en gång..

Det med jobb är ju sant, men det känns också som något som går att lösa, far min har hunden med sig på jobbet, så han skulle t.ex kunna ha två osv

 

[Red_Chili]

Sv: Hjärtats val?

Håller helt med Priscilla.

Kan även tillägga att när jag köpte min unga hund så var ALLT perfekt, som på beställning ungefär. En underbar kull med föräldrar jag kände och älskade (samt kände många släktingar och älskar dem alla), en valp som verkade vara precis allt jag drömde om i en hund och hon sågs som "min" av uppfödaren från dag 1. Jag pluggade men med perfekta möjligheter och tid till hund och så skulle det vara något år framåt osv. Vänner som kunde vara hundvakter fanns också och tja, det enda som fick mig att tveka var om jag skulle klara uppfostran av en valp eftersom jag aldrig gjort det förut.

Jag köpte min älskade hund. Ett halvår senare blev det trassel med plugg och allt möjligt. När hunden 9 månader blev allt katastrofläge på alla möjliga sätt och uppfödaren trodde seriöst att vi skulle tvingas omplacera min unga dåre. På "ingen tid alls" hade situationen gått från perfekt till ohållbar.

Nu är min unga dåre 3½ år gammal. Vi lever inte i någon katastrofsituation längre, den tog slut rätt fort ändå. Jag har visserligen fått slita ihjäl mig för att få allt att fungera och framtiden är fortfarande oklar, men vad jag insett är att allt går att lösa om man vill, och att det inte är någon idé att vänta på det "perfekta läget med perfekta framtiden" så länge man har koll på vad som kan komma att krävas av en när man är hundägare och man har en lösning för närmsta framtiden (framförallt en lösning för hur man undviker att hunden är ensam för länge på dagarna).

Känns det rätt, så kör på. Men tänk igenom lösningar på eventuella problem ordentligt, fundera på bästa och sämsta tänkbara scenario och fundera på om ett mellanting är något du vill leva med. (Enligt min erfarenhet är vardagen oftast mellanläget och så har man dalar och toppar då och då)

Det ÄR underbart att ha en hund som man känner att man passar perfekt med. Själv kan jag i dagsläget inte tänka mig ett liv utan någon av mina två damer. De är de mest fantastiska varelserna i mitt liv

 

[Kamomilla]

Sv: Hjärtats val?

Själv kan jag i dagsläget inte tänka mig ett liv utan någon av mina två damer. De är de mest fantastiska varelserna i mitt liv

Minns dina trådar genom åren om den unga dåren, hur många gånger satte du mentalt ut henne på Blocket egentligen

Min *kärlekshund* bor här hemma, har åsikter om det mesta och är en veritabel houdinie så jag måste ha ögon i nacken (staketet ska byggas om till rymmningssäkert )

 

[Red_Chili]

Sv: Hjärtats val?

Haha, jadu... Tretusen gånger kanske? Mina trådar lär ha kunnat avskräcka vem som helst från att skaffa hund (alternativt kunnat få vem som helst att tycka att jag var världens sämsta hundägare som inte klarade av min hund).

Nu med facit i hand vet jag ju precis vad jag gjorde fel, ser saker nu som jag inte såg då osv. Mycket av allt trassel hade kunnat undvikas om jag bara varit kunnigare, men samtidigt, någon gång måste man ju lära sig

 

[Disen]

Sv: Hjärtats val?

Nu med facit i hand vet jag ju precis vad jag gjorde fel, ser saker nu som jag inte såg då osv. Mycket av allt trassel hade kunnat undvikas om jag bara varit kunnigare, men samtidigt, någon gång måste man ju lära sig

Och med nästa hund kan du sitta med precis samma problem fast dom kommer att kräva andra lösningar. Underbara individualitet

 

[Red_Chili]

Sv: Hjärtats val?

Nästa gång köper jag en äldre omplacering som jag har på prov först så att jag iaf vet vad jag får och då tar jag självklart en helt perfekt individ

 

[Disen]

Sv: Hjärtats val?

Hahaha, smart. Sen kan du själv gå med huvudet högt när hunden sköter sig kalasfint hela tiden

 

[Red_Chili]

Sv: Hjärtats val?

Precis!

 

[apocalypsen]

Sv: Hjärtats val?

Jag är helt fel person att fråga.

Jag får det att fungera med en hund som anses vara krävande. Jag jobbar oregelbundna 12h-pass och min sambo 3-skift. Vi har inte heller någon back-up av familj mfl.

Någon gång, när det har krisat, har en träningskompis kört hem och gått ett varv runt kvarteret med hunden. Det har hänt 1-2 gånger på de 2år jag har haft hunden. Man blir väldigt kreativ som hundägare

 

[TinyWiny]

Sv: Hjärtats val?

Om du kan lösa tillsyn och omvårdnad medans ni jobbar så skulle jag inte tveka. När rätt hund tar ens hjärta så kan det inte bli annat än bra.

När jag började leta efter min nuvarande hund så hade jag bestämt att det skulle vara en renrasig hund, en Dansk-svensk gårdshund, och jag skulle ta hem den när jag hade repat mej efter den stora operationen som jag hade framför mej.
En dag så fanns han bara där. En annons om omplacering och trots att jag förstod att han omöjligt kunde vara renrasig och han var alldeles för dyr för att vara blandras så stal han omedelbart mitt hjärta. Att han bodde drygt 40 mil bort hindrade mej inte heller.

Min sambo och jag hämtade ett skakande litet knyte en dag med fruktansvärt oväder. Han var livrädd för vindrutetorkarna och han var mager och eländig Jag funderade några gånger om jag hade tagit mej vatten över huvudet för han var så fruktansvärt vass men vi hittade en väg och fick det att fungera. Hans första halvår här hemma tränade vi enbart passitivitetsträning. Han var så stressad att han skakade och flämtade och himlade med ögonen och han kunde inte ens kissa ute när han var nödigt utan helt plötsligt så kissade han bara oavsett var han var. Trots att han var drygt sex månader så var han långt ifrån rumsren.

När dagen för min operation kom var jag mest orolig för hur hunden skulle klara sig när jag inte var hemma. Jag hade ju givetvis blivit hans stora trygghet och jag var ju rädd att han skulle återgå till att vara så rädd. När jag kom hem från sjukhuset så ville han inte komma fram till mej utan gick bara till min sambo. Det gjorde ont i hjärtat kan jag säga Men efter några minuter så närmade han sig försiktigt och strax hade jag en enormt glad liten hund i min famn
Jag skulle göra en operation till efter tio dagar då operationen gjordes i två steg och när jag kom hem andra gången så flög han upp i min famn direkt. Han hade fått såpass mycket grundtrygghet tack och lov att han klarade av det bättre när han ju visste att jag skulle komma hem igen.
När så min gammelman dog efter att jag haft dem båda i drygt ett år så blev han ju givetvis ännu viktigare för mej. Han är min vän de långa dagar jag är ensam och han tröstar när min sjukdom är för överjävlig. Jag har aldrig ångrat mitt köp trots att han inte var exakt det jag hade tänkt mej så blev det bättre än jag någonsin kunde tänka mej.

Jag tror att det är med hundar som det var med mannen med stort M för mej. Han stod där och skakade om min värld när jag minst anade det och såg inte alls ut som jag hade tänkt mej men har allt det där jag sökte och vill ha. Då när det egentligen inte var läge och jag trivdes så bra med mitt liv.
Jag tror att individer, både människor och djur kommer när vi behöver dem, inte när vi tror att vi är redo.

 

[Disen]

Sv: Hjärtats val?

Jag tror att individer, både människor och djur kommer när vi behöver dem, inte när vi tror att vi är redo.

Kan inte låta bli!

 

[salladfinger]

Sv: Hjärtats val?

Svar till alla:

Gissa vem som väckte mig på morgonen?
Kunde inte låta bli

 

[lil-sis]

Sv: Hjärtats val?



Nu när "min" terrier inte är hemma så sover jag läääääääääääääääänge på morgnarna.