Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Annars är jag mycket skeptisk till hjälptyglar. Ska man ha dem ska man också kunna rida med den och veta vad man vill få ut av det. De ska inte användas för att "tvinga" ner hästen på tygeln.
Har vi rätten att använda hjälptyglar som komplement till vår brist på kunskap och kompetens?
Är det inte bättre att istället direkt från början ta tag i sig själv och träna på problemet? Eftersom probelemet sitter hos ryttaren och inte hos hästen.
Oavsett om det är hästen som uppvisar beteendet.
nej, svart eller vitt va det har inte fått ett ända riktigt svar på mina frågor om vad man gör med alla som hamnat i "gråzonen"
bara massa sk. "faktum" som hamnar inom "ramen" svart eller vitt, inget om hur man rent praktiskt löser vissa situationer.
jag tycker fortfarande att man ska låta situationen avgöra huruvida det är den bästa lösningen.
har inte fått ett ända riktigt svar på mina frågor om vad man gör med alla som hamnat i "gråzonen"
jag tycker fortfarande att man ska låta situationen avgöra huruvida det är den bästa lösningen.
Har varit en älskare av gramanen, önskade verkligen att man kunnat göra den osynlig för att kunna delta i dressyrtävlingar - men har nu nästan helt tagit avstånd. Har insett efter 100 år på hästryggen (vissa vaknar sent) att den inte alls hjälpte mig som jag hoppades. Mitt nu 18 åriga sto red jag själv in och har misslyckats med det mesta har jag insett nu. Har efter att ha dödat hennes bakbensaktivitet och gjort henne rejält sned provat allt från graman - jaktbett - you name it, för att nu konstatera att man måste börja om från början med grunderna igen precis som någon antydde. Jag har fått jobba MASSOR med att få henne rak, jobba in sina bakben inunder istället för bakom och slappna av i nacken - och faktiskt så börjar denna stela "hopplösa" individ kunna kröka både på nacke och inte vara tudelad längre. Hennes spända attityd är svårast att jobba bort och tyvärr ett resultat av dålig ridning i kombination av mina hjälpmedel jag tagit till i dystra stunder. Jag trodde inte för några år sedan att jag skulle fördöma mina älsklingssaker, men jag vill nu inte veta av dem, inte heller i korrigeringsarbete. Bara mina åsikter... och
lite praktisk erfarenhet...
eler har du gjort det till en pricipsak? hellre bråk och tråk än en hjälp?