bestämd ponny

[orientalkatten]

Smarta ponnyer är svåra att få bukt med. Jag var en läktviktare när jag gick i 8-9 och red russ eller körde dom. Mor och dotter russ. Morsan inga problem, satte man upp en mindre erfaren så bet hon sparkade efter barnens ben. Hennes dotter satte gärna ned huvudet i högre farter så man själv och sadeln åkte över huvudet. Man fick lära sig signalerna den hårda vägen. Kanske börja longera med dottern på så att hästen lär sig gå fram. När dom fattat att den som sitter på ryggen faktiskt bestämmer vad som gäller så blir det bättre.

 

[_Taggis_]

Ponnyn är helt enkelt oriden. Antingen dåligt utbildad eller så bra utbildad i grunden men dåligt uppdaterad, vilket alla ponnyer blir som bara rids av små barn.

Börja om från start.
Lär dottern att skänkla korrekt, det är A och O. Dvs ett lätt tryck med underskänkeln när det behövs och i rätt ögonblick, däremellan inget... I skritt: höger skänkel när höger bakben är på väg upp och fram. Vänster skänkel när vänster bakben är på väg upp och fram. I trav: båda skänklar i nedsittningsfasen i lättridningen. Sitt aldrig ner i trav på en häst som inte bjuder och är lösgjord, det är bara ett otyg.

Om ponnyn inte tar skänkel så förstärk med röst eller spö. Detta kan du som förälder göra från marken, samt säga åt dottern när det är rätt ögonblick för att skänkla. Det kan inte ett sånt litet barn känna direkt, och speciellt inte när hon inte fått lära sig det.

Beröm Alltid när ponnyn går fram för skänkeln. Även om det blir i en annan hastighet än ni tänkt. Framåt är rätt, finjustera får ni göra när detta sitter.

Gör detta konsekvent och i rätt tajming så har ni en ny häst om några veckor.

 

[Nytant]

Jag brukar försöka tänka "varför ska hästen göra x" när det gäller att hitta motivation och samförstånd. T.ex varför ska hästen vilja gå fram? Ska den tycka det är kul? Hur gör vi det isåfall kul för hästen? Hur gör vi så att det jag föreslår att vi ska göra tas emot som en bra och vettig idé? Varför ska hästen bli glad av att jag kommer in i boxen? Är det för att jag ger den space när den ber om det?

Det kan tänkas flummigt, men det öppnar upp för tankeställningar som jag tycker är nyttiga (och ibland obekväma).

Inte det minsta flummigt, utan enligt mig kärnan i de mesta av våra interaktioner med djur! Det är ju så beteenden funkar, precis som du säger - djur och människor utför beteenden för att de lönar sig. Antingen för att slippa obehag eller för att uppleva något som fungerar belönande.

 

[Elisha]

Tror du behöver hitta en tränare till ditt barn där de fokuseras på bra ridning helt enkelt, i kombination med att ha lite kul med hästen.
Ställ upp bommar även vid dressyr/markarbete om hästen nu gillar det, smyg in lite dressyr (när barnet och hästen ridit ihop sig mer och kan använda finare hjälper).

Ut i skogen och rid dressyr, naturligare bjudning oftast och mycket kan även göras där.

Se över hästens hull och kondition osv i allmänhet.

Longera barnet nån gång i veckan där ni fokuseras på sits, balans osv, hjälpgivning.

Passa på att träna upp sitsen med barbackaridning när hästen ändå ska vila/skrittas i skogen.

Analysera igenom ekipaget och se över hjälperna barnet ger (eller inte ger?), Sits, hållning osv.

Mina barns b-ponny är känslig och med rätt ryttare och ridning (dvs med mina barn eller liknande ridning de har fått lära sig) går ponnyn fantastiskt bra. Pigg, känslig, framåt, arbetsvillig, både hoppar och går dressyr med glädje. Jag har verkligen tränat upp barnens balans, sist, hjälpgivning, verkligen fokuserat på grunder. Alltså bra ridning redan från start.
Stilla hand, Still skänkel, egen balans, allting sånt som är grunder.

Men med fd medryttaren, en liten vuxen, med mycket tävling i bagaget och på pappret en bra ryttare (som red med mycket ben, drev i varje steg ungefär, visserligen mjuk hand men ingen stilla hand) så blev ponnyn "lat", smet undan hindren, var ovillig, osv, allt du beskriver, även var han så hos en fodervärd vi hade. Försökte "ridas ihop" osv.

Hem igen till oss, och samma fina, känsliga, arbetsvilliga ponny.
Han blev helt enkelt trög, omotiverad, lat osv av den ridningen, pickande skänkel, inte helt stilla hand, sämre balans, det här "ihopridandet". Ingen dålig ryttare på något sätt egentligen, men lite dålig grund helt enkelt.

Hur har ponnyn gått/sett ut hos tidigare ägare? Samma problematik där med dålig bjudning och sur?

 

[Hästmamman-78]

Vi har en ungponny som inte har lärt sig framåtbjudning på ridbanan ännu och segar som tusan. Jag har fått rådet av erfaren unghästutbildare att förstärka barnets skänkelhjälp med longerspö. Det fungerar, vi behöver spöt i början av varje ridpass på banan än så länge men det blir kortare stund för varje gång. Jag behöver inte använda spöt direkt på hästen utan liksom swishar med det i luften snett bakom den när barnet ber om mer fart. Vår ponny är också av den smarta sorten, men peppar, peppar så funkar det.

Till en början kan en vuxen gå bredvid och sköta spöet, så att timingen blir lätt. Viktigt är att dottern inte fortsätter skänkla i varje steg fast ponnyn går framåt, utan det måste vara tydligt vad ni vill. Inte att ponnyn får en spark i magen oavsett vad den gör.

Att sitta och sparka på en stillastående ponny lär den bara att ignorera skänkeln fullkomligt, så att den blir ännu svårare att rida.

Ja jag är noga med att så fort ponnyn går fram så ger hon eftergift och är still med skänkeln. Att jag ska peta med spöt är nog en bra ide för märker att det blir för mycket för min dotter att ha koll på tygel och spö samtidigt. Tack

 

[Hästmamman-78]

Tror du behöver hitta en tränare till ditt barn där de fokuseras på bra ridning helt enkelt, i kombination med att ha lite kul med hästen.
Ställ upp bommar även vid dressyr/markarbete om hästen nu gillar det, smyg in lite dressyr (när barnet och hästen ridit ihop sig mer och kan använda finare hjälper).

Ut i skogen och rid dressyr, naturligare bjudning oftast och mycket kan även göras där.

Se över hästens hull och kondition osv i allmänhet.

Longera barnet nån gång i veckan där ni fokuseras på sits, balans osv, hjälpgivning.

Passa på att träna upp sitsen med barbackaridning när hästen ändå ska vila/skrittas i skogen.

Analysera igenom ekipaget och se över hjälperna barnet ger (eller inte ger?), Sits, hållning osv.

Mina barns b-ponny är känslig och med rätt ryttare och ridning (dvs med mina barn eller liknande ridning de har fått lära sig) går ponnyn fantastiskt bra. Pigg, känslig, framåt, arbetsvillig, både hoppar och går dressyr med glädje. Jag har verkligen tränat upp barnens balans, sist, hjälpgivning, verkligen fokuserat på grunder. Alltså bra ridning redan från start.
Stilla hand, Still skänkel, egen balans, allting sånt som är grunder.

Men med fd medryttaren, en liten vuxen, med mycket tävling i bagaget och på pappret en bra ryttare (som red med mycket ben, drev i varje steg ungefär, visserligen mjuk hand men ingen stilla hand) så blev ponnyn "lat", smet undan hindren, var ovillig, osv, allt du beskriver, även var han så hos en fodervärd vi hade. Försökte "ridas ihop" osv.

Hem igen till oss, och samma fina, känsliga, arbetsvilliga ponny.
Han blev helt enkelt trög, omotiverad, lat osv av den ridningen, pickande skänkel, inte helt stilla hand, sämre balans, det här "ihopridandet". Ingen dålig ryttare på något sätt egentligen, men lite dålig grund helt enkelt.

Hur har ponnyn gått/sett ut hos tidigare ägare? Samma problematik där med dålig bjudning och sur?

Jag vet så lite om ponnyn. Hon kommer ifrån en försäljare som har haft henne en kort tid och innan dess har en 12-årig flicka ägt ponnyn i 2 år. Jag fick beskrivet att ponnyn är lite omotiverad och har lessnat lite på ridning helt enkelt.
Vi försöker tänka omväxling och göra sånt som kan vara kul för ponnyn, men det kan ju också vara så att hon blir lite trött av värmen också?! Talade med en veterinär idag som inte trodde att det var ett fysiskt problem utan att det nog handlade om stark vilja hos den lilla ponnyn...

 

[Hästmamman-78]

Har ponnyn blivit riden innan den kom till er? Hur är den i hull?
Vårt russ ska inte ha mycket övervikt innan det märks på orken och arbetslusten.
Det är en svår balans med lagom med mat, men tillräcklig stråfoder.
Har den stått i grushage innan hade jag funderat över magsår också. Ponnyer kan vara ganska duktiga på att maskera att de har ont.

Hon är lite tjock, tror dock inte på magsår. Fin i övrigt och visar inga tendenser till att ha ont. Veterinär trodde inte det heller - men vi har iof inte gjort en sådan undersökning så säker kan man inte vara.

 

[Hästmamman-78]

Jag brukar försöka tänka "varför ska hästen göra x" när det gäller att hitta motivation och samförstånd. T.ex varför ska hästen vilja gå fram? Ska den tycka det är kul? Hur gör vi det isåfall kul för hästen? Hur gör vi så att det jag föreslår att vi ska göra tas emot som en bra och vettig idé? Varför ska hästen bli glad av att jag kommer in i boxen? Är det för att jag ger den space när den ber om det?

Det kan tänkas flummigt, men det öppnar upp för tankeställningar som jag tycker är nyttiga (och ibland obekväma).

Ja jag håller helt med. Jag tänker så hela tiden. Men har inget svar på vad hon kan tänkas tycka är jättekul än...

 

[Hästmamman-78]

Vissa hästar stänger av när det blir för tjatigt. Min häst är sådan. Hon är också en häst som reagerar på dålig balans genom att helt enkelt sakta av.

Nybörjare som inte gör så mycket åker på henne utan problem. Hon tar det lugnt och försiktigt och tar det väldigt piano, men kan gå i alla gångarter utan några protester.
Hon är inte förtjust i nybörjare/"kunniga" som försöker rida på henne - folk som sitter och skänklar lite obestämt, alternativt försöker gunga fram henne med sitsen, kan hon bli seg som sirap med. Ju mer tjat, desto mer oengagerad häst.

När jag rider henne så sitter jag still. Jag säger till om jag vill något, men annars är mitt fokus mest att hålla oss välbalanserade, vilket mest innebär att hålla mig själv balanserad och inte störa henne när hon jobbar. Hennes känslighet ser jag som en fördel, för i takt med att vi lär oss mer är det bara trevligt att ha en häst som faktiskt reagerar även på små skillnader.

Hade det varit mitt barn hade jag sett till att det fick rida för en tränare. Jag hade också hjälpt barnet med hemmadressyren, med fokus på att få hen att vara en trevlig och balanserad ryttare för hästen. Exempelvis genom att låta barnet träna sits och balans utan att driva. Du kan ta hästen på lina och vara den som sätter tempot, samtidigt som barnet får släppa klämmandet och bara hitta balansen i rätt takt. Om barnet har dålig balans och t ex blir hängande i tygeln så kan du under en period ersätta tygeln med halsrem, till dess att barnet har hittat en egen balans. Du kan även tömköra ponnyn under den här perioden och jobba på att hitta en framåtbjudning, till exempel genom att jobba med bommar eller kul saker, och även jobba på ljudkommandon. Genom att till exempel lära hästen att trava på ett "Sss" så kan ni sedan ta med det i ridningen, och undvika att hästen behöver tjatas på med skänkel. När hästen har ljudet, så kan den också lättare förknippa en lätt skänkelhjälp med kommandot, och ni har kommit ut ur den onda cirkeln.

Tack för bra tips! Dålig balans har hon nog lite, dock mjuk i handen. Men jag har tänkt på det där med tömkörning och lina.

 

[Hästmamman-78]

Har ni samma utrustning ute/vid hoppning som vid dressyren?
Om inte kanske det är värt att prova om ni får samma problem med hopputrustnigen?

Har ni möjlighet att dressyra ngn annanstans än på banan, tex på ngn äng? Får ni samma problem då?

Om hästen tycker bommar är kul använd dem på marken även i dressyren. Finns mängder med övningar för dressyr även med bommar.

Kan ni använda den andra hästen som draghjälp åt ponnyn? Gäller det alla gångarter? Är det skillnad på om dottern rider lätt eller sitter ned i traven? Sitter hon på rätt nedsittningsben?

Jag funderar också på sadeln. Vi fick med sadeln när vi köpte henne och den har en tendens till att åka fram. Funderar om det kan vara så att den klämmer på henne och att hon blir sur av det?
Andra hästen är oftast draghjälp. I dag hjälpte det dock inte alls, när de kom ca 500 m från stallet vände lilla ponnyn och parkerade sig utanför stallet. Det är iof väldigt varmt ute så förstår henne lite ...

 

[Nytant]

Hur reagerar hon när ni sadlar?

Vet inte om jag minns rätt att det var @QueenLilith som lade in den här videon någon gång, men det där med att ponnyn sparkar åt skänkeln fick mig hursomhelst att tänka på den trejde hästen här. Kanske värt att kolla om något annat indikerar magsår.

Om ni kan utesluta smärta tycker jag att ni verkar vara rätt på det dels med longering och förfining av hjälpgivning, dels med belöningsutveckling. Kanske kan ni skippa ridbana helt och ha lika roligt och jobba mer givande i terrängen!

Tycker ni verkar fundera klokt, TS.

 

[Luff]

Många gånger handlar det om att ryttaren ska tänka framåt. Ha ett mål. Barn fastnar gärna när ponnyn fastnar. Så kör gymkhanaövningar. Hämta en boll ur en hink. Placera bollen på en stolpe. Rid slalom mellan hinderstöd. Och så vidare. Börja trava mellan när det känns bra. Och trava utan att hålla i tyglarna på raksträcka. I början kan någon leda hästen och hjälpa till att hålla tempo. Dom flesta hästar travar ju om någon joggar bredvid.

 

[Hästmamman-78]

Hur reagerar hon när ni sadlar?

Vet inte om jag minns rätt att det var @QueenLilith som lade in den här videon någon gång, men det där med att ponnyn sparkar åt skänkeln fick mig hursomhelst att tänka på den trejde hästen här. Kanske värt att kolla om något annat indikerar magsår.

Om ni kan utesluta smärta tycker jag att ni verkar vara rätt på det dels med longering och förfining av hjälpgivning, dels med belöningsutveckling. Kanske kan ni skippa ridbana helt och ha lika roligt och jobba mer givande i terrängen!

Tycker ni verkar fundera klokt, TS.

Ingen reaktion när vi sadlar alls. Hon är för det mesta trevlig i all hantering. Förutom lilla minuset vid ridningen. Hon visar ingen smärta alls över rygg och kors - men har inte känt under som på filmen. Ska göra det genast !

Hur reagerar hon när ni sadlar?

Vet inte om jag minns rätt att det var @QueenLilith som lade in den här videon någon gång, men det där med att ponnyn sparkar åt skänkeln fick mig hursomhelst att tänka på den trejde hästen här. Kanske värt att kolla om något annat indikerar magsår.

Om ni kan utesluta smärta tycker jag att ni verkar vara rätt på det dels med longering och förfining av hjälpgivning, dels med belöningsutveckling. Kanske kan ni skippa ridbana helt och ha lika roligt och jobba mer givande i terrängen!

Tycker ni verkar fundera klokt, TS.

 

[Andromedae]

Tack för bra tips! Dålig balans har hon nog lite, dock mjuk i handen. Men jag har tänkt på det där med tömkörning och lina.

När balansen blir bättre så blir också allt tydligare för ponnyn. Kanske kan hon när passet avslutas få ta av sadeln och träna (i skritt!) på att rida med små hjälper? Lite slalom och tydliga uppgifter, där fokuset blir på att de samarbetar (och inte på ett "spring framåt") tror jag är bra för många ekipage som inte tycker paddock är så roligt.

 

[kbtravare]

Hej
Vi har nyligen köpt en B-ponny till vår 10-åring. Det är hennes första ponny men det är familjens femte häst.
Denna 13-åriga Welsh ponny har en vilja av stål. Hon kommer från att ha fått göra lite som hon vill (så vi var medvetna om det vid köpet), tex visa tydligt att ingen får gå in i hennes box. Det har jag ignorerat och det funkar rätt bra att gå in till henne. Hon har många tricks för sig, tex drar ner huvudet så att ryttaren förhoppningsvis åker av etc. Det har vi också sagt till direkt om och nu gör hon inte det så ofta.

Men största problemet är att hon vägrar gå fram på ridbanan och min dotter sparkar och sparkar (förmodligen för löst) och får ingen reaktion alls. Hon bryr sig inte. Vi varierar ridningen väldigt mycket, i skog har hon energi och även vid hoppning - men det måste ju gå att få henne att lyssna vid ett dressyrpass också. Jag är generellt emot att min dotter ska börja rida med sporrar. Energin måste ju komma inifrån hästen. Ska jag kanske longera medan min dotter sitter på? Hon är vetcheckad och varit hos tandläkare precis.

Min äldre dotter som är duktig att rida har ridit henne och då går hon fram men blir irriterad av kraven och sparkar mycket mot skänkeln. Och vi båda tycker att hon är lite för tung för B-ponnyn så det är ingen långsiktig lösning.

Hur hade ni gjort? Jag är rädd att min dotter ska tappa sugen, hon älskar så sin lilla ponny men får verkligen inget gratis...
Ponnyn är alltså inte traumatiserad på nåt sätt, supersmart och kan bli riktigt fin men lärt sig att komma undan.

(utan att ha läst all respons du fått hittils) så vill jag börja med att sparka på en häst som inte går fram inte funkar i längden. Det du gör då är att sura ner en redan sur häst Speciellt om det är en ung tjej som inte lyckas få fram önskad respons i slutändan ändå. Att öka intensiviteten på smärta när hästen inte lyssnar kan funka ett tag, med sporrar el piska. Men det viktigaste är att lära om och alltid vara noggrann med att be om saker snällt först.
Basic grej är ju dom 3 olika stegen, men möjligen att ett fjärde behövs i början för att få liv i ponnyn.
Driv med sitsen. Ska hon lära sig rida är det utmärkt att ha en seg ponny för då måste du alltid rida aktivt och tänka fram. Att sura ihop på hästryggen och bli arg el frustrerad leder ingen vart o de lär dom smarta ponnysarna ut.
Ska hon ha liv i ponnyn kommer hon konstant behöva sitta och hålla driv i sitsen. Rid ödmjukt. Börja från backen och lär in vad framåthjälper betyder i longering. Lär ponnyn att lyssna på ljud och lätt tryck. Funkar det inte på backen kommer det aldrig funka i ridningen. Träningen ser inte annorlunda ut bara för att hästen är liten. Ni har inte fått tag i en ponny som inte går med på att man bara åker runt på den, den måste ridas.

Tömkör och träna in ljudhjälper där också. Få det så bra att hon bara behöver driva med sits och ljud, så slipper ni banka i hästens mage.

Ridning handlar om att samarbeta sig framåt, inte vålda sig fram bara för något basic inte funkar och man inte orkar träna upp det. Träna bort problemet så kommer det inte behövas sporrar eller piskor för att plåstra över att det är ett problem.

Ponnyn vi fick hem var väldigt dålig på att lyssna på benen. Vi tränade aldrig upp det heller, vi lärde honom lyssna på sits och ljud istället och när han inte kände ett behov av att skydda magen genom att spänna sig så inåthelvete kunde vi börja jobba med benen igen. Men det brukar räcka med att man driver med sitsen och använder lätt tryck för sidförflyttningar osv.

Då ponnyn verkar tycka dressyr är urtråkigt kan det vara idé att komma med övningar som är kluriga och roliga också. Min egna tröttnar fort om man gör samma sak flera gånger och vem hade inte gjort det. Har hon ponnyn för att det ska vara roligt eller för att hon ska tävla upp i sm? Lägg fram bommar och gör olika bomövningar och ser om energin är en annan. Se till att det alltid är kul för båda i teamet så löser detdär sig nog ganska fort.

 

[miumiu]

Min erfarenhet, efter att ha jobbat många år med just små ponnys och barn, är att vissa ponnys helt enkelt inte vill vara barnponnys. Och då kan dom väl få slippa känner jag? Varför försöka tvinga fram nånting när det finns individer som är betydligt bättre lämpade för uppgiften.

 

[Shaggy]

Jag har inte läst tidigare svar.
Jag har ägt en av de där smarta bestämda hästarna. När jag köpte henne så gick det inte att rida henne på bana utan både spö och sporrar. Det blev inte bättre av att vi när jag ägt henne ett halvår fick stallet isolerat pga smittsam sjukdom, vet inte vilken med ridskolehästarna var sjuka i månader. Det gjorde att vi bara hade ridhus/ridbana att rida på. Det hela går att sammanfatta som att det inte direkt var någon succé.
Det tog tid men tillslut löste jag det. Det var min första häst och jag fick massor av "goda" råd från personalen på ridskolan alla i form av att den är istadig och behöver lära sig, den är hård och ska sättas på plats osv. De hade FEL
Min vackra vita hatade ridbanan för det var tråkigt. Jag la ner ridningen totalt en period (hade bytt stall vid det laget det fösta stället var de ju "galna" på) och läste massor här på forumet. Tyvärr finns inte den typen av trådar jag fick hjälp av idag och jag förstår varför då de kan stjälpa mer än hjälpa men mig hjälpte de. När jag började rida igen satte jag mig barbacka på hästen och travade runt runt i ridhuset på lång tygel. Det gjorde med det jag läst om sitts och inverkan underverk med min sits och jag lärde mig mycket om hur jag påverkade hästen. Ja hon tyckte det var skittråkigt. När jag kände mig säker där red ja gut och lekte med hästen barbacka, nej jag hade långt från kontroll i alla lägen men vägen jag red slutade ute i skogen vid en vändplan och det fanns ingen trafik så spela roll. Slutligen började jag träna på bana på riktigt men ALDRIG mer än max 20 minuter aktiv ridtid utom de få gånger jag red för tränare. Hästen började så småningom gilla ridbanan för hon fick vara duktig och hann inte bli uttråkad.
Jag lärde mig så småningom också att balans var livsviktigt för henne. Hon hade en gudomlig balans men åkte du snett stannade hon för hon ville inte tappa sin ryttare. Hon var fantastisk på den punkten. Om man red henne i full galopp längs en grusväg och hon kastade sig för något till andra sidan vägen så plockade hon med ryttaren. Satte du upp ett barn som åkte någon cm på snedden vägrade hon gå tills barnet satt stabilt igen.

 

[Hästmamman-78]

Tack för alla svar.
Vi har nu helt plötsligt en väldigt gladare ponny. Jag tror att hon hade lessnat lite hos förra ägaren men har nu börjat trivas igen. Vi rider mest ut (barbacka - så funderar på om det är sadeln som klämmer) och då lyssnar hon superbra på lilla ryttaren. Min äldre dotter rider till henne då och då och det verkar vara super.

Hästen har helt slutat sura i boxen eller ta ner huvudet i ridningen.
Tror att hon testat oss mycket och vi känner oss nu förväntansfulla inför framtiden med vår lilla Ponny (ska bara helt övertyga henne om lastningen också )

Dressyrpass är ingen favorit, men det behöver hon heller inte plågas med speciellt ofta.

 

[Nytant]

Tack för alla svar.
Vi har nu helt plötsligt en väldigt gladare ponny. Jag tror att hon hade lessnat lite hos förra ägaren men har nu börjat trivas igen. Vi rider mest ut (barbacka - så funderar på om det är sadeln som klämmer) och då lyssnar hon superbra på lilla ryttaren. Min äldre dotter rider till henne då och då och det verkar vara super.

Hästen har helt slutat sura i boxen eller ta ner huvudet i ridningen.
Tror att hon testat oss mycket och vi känner oss nu förväntansfulla inför framtiden med vår lilla Ponny (ska bara helt övertyga henne om lastningen också )

Dressyrpass är ingen favorit, men det behöver hon heller inte plågas med speciellt ofta.

Vad roligt att läsa! Jätteskoj att ni kan ha kul tillsammans allihopa istället. Kanske kan man tolka henne som att hon inte testat er eller har någon agenda, utan helt enkelt är en liten häst som varit med om en stor omställning med den stress och osäkerhet som en flytt innebär. Att ni nu kunnat visa henne att ni tänkt ta väl hand om henne och kommer lyssna på henne när hon talar om att något inte funkar för henne är underbart.

 

[Lingon]

Tack för alla svar.
Vi har nu helt plötsligt en väldigt gladare ponny. Jag tror att hon hade lessnat lite hos förra ägaren men har nu börjat trivas igen. Vi rider mest ut (barbacka - så funderar på om det är sadeln som klämmer) och då lyssnar hon superbra på lilla ryttaren. Min äldre dotter rider till henne då och då och det verkar vara super.

Hästen har helt slutat sura i boxen eller ta ner huvudet i ridningen.
Tror att hon testat oss mycket och vi känner oss nu förväntansfulla inför framtiden med vår lilla Ponny (ska bara helt övertyga henne om lastningen också )

Dressyrpass är ingen favorit, men det behöver hon heller inte plågas med speciellt ofta.

Så roligt att höra! Vill också tipsa om WE (working equitation). Det brukar uppskattas hos både barn och ponnys/hästar. Ridskolan här har börjat med det och hästarna tycker att det är roligt!