Hjälpgivningen galoppfattn

Sv: Hjälpgivningen galoppfattn

Haha det blev mycket spekulationer nu! :D
Det är möjligt att det beror på i vilken fas man pratar om. Att du sett det mycket på AR-ryttares hästar är inte så konstigt tycker jag eftersom dessa tidigt försöker böja hästen efter voltspåret. Om hästen är höger- eller vänsterhänt och faller in eller ut pga det, då kommer den troligen vilja ställa inåt i ena varvet och utåt i andra. Om man är där och mekaniskt försöker plocka tillbaka nosen inåt och få böjning, då tror jag likagärna den trillar på innerbogen.

Hästar kan säkert vara olika, men själv upplever jag att i ena varvet behöver man hålla koll på båda sidor och båda bogar, för får du koll på ena sidan så trillar det annars lätt iväg åt nästa, medans i ett varv är det väldigt tydligt åt ett håll men faller inte iväg åt det andra på samma vis när man rättat den sidan. För mig är det högervarvet som är "dubbelsidigt", för att mesta vikten är på vänster bog som utgångsläge, men när man fått det på plats och försöker böja utan att riktigt ha fått med h.bak än, då trillar det inåt istället pga fenomenet "tynga på innerbogen på volten" om böjning inte finnes men man försöker ändå ;) I vänster däremot så har jag väl fått innerbogen på plats (vänster) så är det bra. Sen får jag inte loss den om jag inte kommit åt helheten i böjningen (bakifrån) så lätt är det såklart inte alla gånger ändå.
Märks jättetydligt om någon annan ridit som inte tänker lika mycket på viktfördelningen. Då kan vänsterbogen kännas tydligt! :p
 
Sv: Hjälpgivningen galoppfattn

*KL*

Förlåt, men jag måste bara :rofl: åt hur tråden utvecklas. Total förvirring på alla plan :D Hoppas det kan bli någon klarhet så småningom! Jag själv är alldeles för trött i huvudet för att ge mig in i diskussionen igen just nu och skulle nog mest bara öka förvirringen tiofalt :p
 
Sv: Hjälpgivningen galoppfattn

Jag använder mig av pinch för att få in rumpan under hästen, dvs aktivera bak. Samlande sits, men jag "tynger" liksom inte i någon stigbygel.

Nej jag tynger inte i någon stigbygel heller, jag använder som jag sa sittbenet för att fånga in den sidan vars bakben ska sätta under sig.

jag tycker det låter identiskt med det du skriver ovan.

KL
jag måste nog också skratta åt de tomma blickar jag ser framför mig, och den gemensamma förvirringen. : )
 
Senast ändrad:
Sv: Hjälpgivningen galoppfattn

*KL*

Förlåt, men jag måste bara :rofl: åt hur tråden utvecklas. Total förvirring på alla plan

:rofl: tänkte samma, och hur intressant det är med tanke på vad jacko skrev i första inlägget om hårklyverier.

jacko: du borde känna buke bättre:D

puppan2:
Ja så blir det, min tex har den tendensen om man inte håller koll på bogarna.

Men sen kan jag tycka att hästar också har en tendens att kunna ta stöd på inner i båda varven om ryttaren har en tendens att använda innertygeln istället, och inte kan hålla den på plats med skänkeln istället för att försöka greja med tygeln. (jag har varit dålig på att använda min vänsterskänkel alls fick jag inse för ett par år sen och var då exempel på ovanstående:cool: Nu har jag jobbat på det, men istället måste jag komma ihåg att inte tappa högersk:eek: :o)
 
Sv: Hjälpgivningen galoppfattn

För min egen del så så drar jag mest i höger tygel som innertygel - eftersom min häst är sned åt det hållet och bjuder in till det. Vänster tygel glappar mer än gärna :crazy:. I båda varven. Men nu testar jag en ny tränare som förhoppningsvis skall få mig att sluta med detta elände att dra i inner. Inte styra med inner, inte bromsa med inner, fram med handen ... vi får väl se hur det går :D.
 
Sv: Hjälpgivningen galoppfattn

Jag funderade på det där... Vart sjutton det kom ifrån att "hästarna naturligt belastar mer på innerbogen på böjt spår", för det var ett tag sen jag hörde det och jag har för mig att det var från fler källor än en och att jag såg en illustration i området. Sen har jag tyckt det stämt ganska bra i min egen ridning och inte funderat så mycket på det.
Haha, men efter reaktionerna i tråden blev det intressant att fundera vad tanken var egentligen, och vart den kommer ifrån! :p

En av källorna har jag för mig var KW. Där det är så tydligt eftersom denne väldigt tidigt i utbildningen lär hästarna att sträva aningens utåt med innerfram, för att inte kunna avlasta på innerbogen istället för att bära med innerbak.
Men jag tror det hänger ihop mycket med den ridstilen, att det passar in i systemet så att säga.

Men sen spånar jag vidare - varifrån kommer påståendet? Tror inte det är KW själv som hittat på det. Kommer inte vidare på den biten, men ett tappert försök i att spinna vidare på anledningen (fyll gärna i eller rätta om ni har andra fakta/teorier i just den frågan! :) ):
När en häst går böjd på ett voltspår behöver innerbak bära aningens mer och ytter skjuta på aningens mer, om hästen är böjd som i böjd hela vägen med ställning i höften, pga att steglängden blir lite annorlunda mellan inner- resp. ytterbak.
Då blir det ju rätt logiskt att det ofta (inte alltid, särskilt inte på ojämna hästar) är den bristande bärigheten i innerbak som ger symptom på avlastning. Antingen i båda bogar eller en.
Men som sagt, så är min egen upplevelse att hästar som belastar en bog mer (vilket ju är rätt vanligt) lätt trillar på innerbogen istället om man "får loss" den naturligt tyngre bogen i det varv den går som ytterbog, för att det blir väldigt enkelt att avlasta inåt istället.
Medans i andra varvet kan det snarare vara mycket svårare att "komma åt" den tunga innerbogen, men lyckas man väl med det så brukar det vara i samband med att man börjar få rätt teknik bakifrån, inte följdsymptom i att den börjar tynga på yttre istället på samma sätt.

Men som sagt - det är helt och hållet mina egna erfarenheter och spekulationer över en teori som jag hört.. Någon gång för länge sedan! :angel:
 
Sv: Hjälpgivningen galoppfattn

Det är snarare yttre bak som måste stimuleras att ta ett längre steg- spåra.

När man rider lätt sitter man ner när yttre fram sätts ner- för att balansera upp.
Det är oxå viktigt att den "är " på yttertygeln för att den i förlängningen ska korta sin yttersida- hålla ihop o ha ytterbog på plats o därmed kunna balansera upp sig mer jämnt på framdelens benpar- än vad en lös häst gör självmant.

Ju mer kortad den är i kroppen desto lättare kommer den ha att både fatta o fortsätta i en helt annan "bärighet". Man hjälper den till att börja vinkla sina bakre leder o inte tippar framåt o får det skitjobbigt -saktar av efter några språng.
Den outbildade hästen behöver lite fart för att överhuvutaget kunna hålla igång.

Tycker hästen att det är jobbigt o onödigt att galoppera har man troligtvis inte fått bjudning för att man ridit för sakta.
 
Sv: Hjälpgivningen galoppfattn

Om man ser till galoppen så ja, där är det säkert mest påskjutet från början som är viktigt. För att man ändå inte kan få till någon direkt bärighet utan att störa/kräva för mycket tänker jag.
Men att den lärt sig själva tekniken till att korta ihop sig och börja vinkla bak är ju en fördel. Ser det också som en fördel om man har koll på båda delar, inte "bara" yttersida eller "bara" innersida, för då blir det ju lätt att man har bra koll i ena varvet, men i andra varvet där man har motsatt svaghet blir det sämre.
Typ som att det i vissa lägen är fördelaktigt att förbereda med öppna, i andra lägen med sluta, eller kanske bäst med en skänkelvikning som utgångsläge. Men det blir ju också lite överkurs beroende på vilken nivå man pratar om. :p

Jag tänker att "på" yttertygeln på det sätt jag vill ha den (dvs inte bara att den "är där" utan att den självmant söker sig till yttertygeln) det kommer man inte få förrän man har båda delar. Bra teknik både för innerbak och ytterbak, bra "koll" på båda så att säga. Eller snarare helheten, framdel på bakdel i avspänning.
 
Sv: Hjälpgivningen galoppfattn

Om man ser till galoppen så ja, där är det säkert mest påskjutet från början som är viktigt
På en ridhäst får man ju en gnutta samling per automatik i galoppen- inte på din dock:p iom att hela rumpan sätts in i varje språng, men det jag menar är att om man rider för sakta tappar hästen takten, svävet o den blir framtung o har därmed ingen galopp längre- i dess riktiga bemärkelse.
Man försvårar eller snarare gör det omöjligt för hästen.

Är den dessutom väldigt lång- att den inte får support från ryttaren- pannkaka, men takt o tempo i första hand.
 
Sv: Hjälpgivningen galoppfattn

Hur vet du hur min hästs galopp ser ut? Vaddå fördomsfullt? :crazy:
Det blir bara svårare för dom om de länger ut för mycket. Beroende på vad man menar. Galopp i fullt ös rakt fram är knappt något jag räknar, eftersom det inte alls kräver samma teknik och balans som på en ridbana = det gör inget om det blir 4-takt passgalopp för att farten kompenserar. Å andra sidan är den inte skolande för fem öre, när du väl är i galopp, fattningen kan iaf vara en början till att lära in kommandot.

Som jag ser det så kan energin till viss del kompensera för tekniken. Men framförallt det motsatta, att bristande teknik gör att de måste ödsla en massa energi i onödan, så lär de sig tekniken behöver de inte samma nivå för att klara av det. Man brukar ju prata om ex. "orka hålla galoppen". Vilket blir en sanning med modifikation om man ser det så. Att ok, visst kan det vara när orken tar slut som hästen bryter. Å andra sidan så hade den haft bättre teknik, då hade det med största sannolikhet inte krävts lika mycket styrka/energi för att utföra samma sak.
Alltså, tänker jag, bör prion ligga högst på tekniken, så fort som möjligt utan att sabba viljan att försöka.
Om man skulle lägga prio på att som ryttare anpassa farten/påskjutet till vad hästen behöver, (mer än i allra första grovjobbet) då skulle man ju egentligen inte förbättra mycket mer än hästens förmåga att kompensera för sina brister. Grovt förenklat, för jag tror knappast någon tänker antingen eller, utan olika kombinationer av båda.
 
Sv: Hjälpgivningen galoppfattn

Förmodligen är jag inte alls med på hur du menar då jag läst snabbt. Men jag reagerade på det du skrev om teknik för att kunna galoppera. Man får heller inte glömma att olika hästar har helt olika kvalitet på galoppen och behöver arbete därefter. Min häst har en enormt stor galopp, jättebra kvalitet på sin galopp. Men här gäller det verkligen att inte falla för frestelsen att börja backa av. Galoppen är lugn även om det känns som om det går i "180 blås" och ett varv på volten är gjort med ungefär 5 språng. Men INTE backa o bromsa utan låta hästen rulla på i sin, faktiskt, lugna galopp. Och istället rida mycket övergångar trav-galopp för att få lydnad för sätet.

Med denna häst har jag fått förståelse för att hästar med stor gång inte alltid är så lätta, upplever det som att det krävs mycket mer för att en sådan häst ska orka hålla ihop i sin kropp. Och det är ansvaret man har som ryttare att hjälpa hästen till det. Men ALDRIG tjuvbromsa.

Hästar med kort markbunden galopp är sedan svåra på sitt vis, där får man genom träning hjälpa hästen att komma upp från backen så mycket det går, korta galoppsträckor, mycket övergångar.
 
Senast ändrad:
Sv: Hjälpgivningen galoppfattn

Hur vet du hur min hästs galopp ser ut? Vaddå fördomsfullt? :crazy:
Det blir bara svårare för dom om de länger ut för mycket. Beroende på vad man menar. Galopp i fullt ös rakt fram är knappt något jag räknar, eftersom det inte alls kräver samma teknik och balans som på en ridbana = det gör inget om det blir 4-takt passgalopp för att farten kompenserar. Å andra sidan är den inte skolande för fem öre, när du väl är i galopp, fattningen kan iaf vara en början till att lära in kommandot.

Som jag ser det så kan energin till viss del kompensera för tekniken. Men framförallt det motsatta, att bristande teknik gör att de måste ödsla en massa energi i onödan, så lär de sig tekniken behöver de inte samma nivå för att klara av det. Man brukar ju prata om ex. "orka hålla galoppen". Vilket blir en sanning med modifikation om man ser det så. Att ok, visst kan det vara när orken tar slut som hästen bryter. Å andra sidan så hade den haft bättre teknik, då hade det med största sannolikhet inte krävts lika mycket styrka/energi för att utföra samma sak.
Alltså, tänker jag, bör prion ligga högst på tekniken, så fort som möjligt utan att sabba viljan att försöka.
Om man skulle lägga prio på att som ryttare anpassa farten/påskjutet till vad hästen behöver, (mer än i allra första grovjobbet) då skulle man ju egentligen inte förbättra mycket mer än hästens förmåga att kompensera för sina brister. Grovt förenklat, för jag tror knappast någon tänker antingen eller, utan olika kombinationer av båda.
Jo jag har sett den galopper lös- för du galopperar väl fortfarande inte uppsuttet:confused:

Svar på det fetstilta. Är det din egen filosofi?
Är vi överens om att det nästan alltid är ryttaren som försvårar för hästen?
när den får vara utan klarar de sig fint- som regel.

Du har alltid hästens grundtempo att utgå ifrån- där den jobbar lättast- arbetsgalopp som är ngt olika för var individ.

då har du motorn på- baken bär upp hästen o du har svävmoment.
Sen börjar man att kanske via SVAG öppna få hästen att bära sig lite mer- vilket då innebär att man inte bromsar hästen- rörelsen stjäl energi. Samma sak som nä'r du lägger en volt o samtidigt gör halvhalter.

Man ökar o minskar- för att stärka o lära den balansera sig o klara av övergångar.

Har hästen svårt överhuvudtaget att kunna galoppera rent gör man många fattningar, men de behöver oxå "flås" o bjudning för att det ska gå att träna på att förbättra galoppen.

som ngn skrev. Om den alltid saktas av o inte får galoppera på så kommer den att gå med handbromsen i- bara väntar på att sakta av- vara lydig.
 
Sv: Hjälpgivningen galoppfattn

Hur vet du hur min hästs galopp ser ut? Vaddå fördomsfullt? :crazy:
Det blir bara svårare för dom om de länger ut för mycket. Beroende på vad man menar. Galopp i fullt ös rakt fram är knappt något jag räknar, eftersom det inte alls kräver samma teknik och balans som på en ridbana = det gör inget om det blir 4-takt passgalopp för att farten kompenserar. Å andra sidan är den inte skolande för fem öre, när du väl är i galopp, fattningen kan iaf vara en början till att lära in kommandot.

Som jag ser det så kan energin till viss del kompensera för tekniken. Men framförallt det motsatta, att bristande teknik gör att de måste ödsla en massa energi i onödan, så lär de sig tekniken behöver de inte samma nivå för att klara av det. Man brukar ju prata om ex. "orka hålla galoppen". Vilket blir en sanning med modifikation om man ser det så. Att ok, visst kan det vara när orken tar slut som hästen bryter. Å andra sidan så hade den haft bättre teknik, då hade det med största sannolikhet inte krävts lika mycket styrka/energi för att utföra samma sak.
Alltså, tänker jag, bör prion ligga högst på tekniken, så fort som möjligt utan att sabba viljan att försöka.
Om man skulle lägga prio på att som ryttare anpassa farten/påskjutet till vad hästen behöver, (mer än i allra första grovjobbet) då skulle man ju egentligen inte förbättra mycket mer än hästens förmåga att kompensera för sina brister. Grovt förenklat, för jag tror knappast någon tänker antingen eller, utan olika kombinationer av båda.

Hmm, antingen fattar jag dig helt fel eller så ägnar vi oss åt grovjobb i flera år :o Precis som axel/Solis beskriver så upplever jag (och allra mest mina tränare) att min storgalopperande häst behöver galopperas framåt mot yttertygeln för att öht sitta ihop i kroppen och bli något sånär ridbar. Han är 6 år i år och att enbart rida fattningar med honom hade varit ren katastrof, han är fortfarande inte stark nog att göra bra fattningar från trav på regelbunden basis. Självklart med MIG som ryttare :D Men jag syftar mer på själva upplägget.

Fast å andra sidan utgår vi från en frisk, rund arbetsgalopp och rider temopväxlingar ur den (både uppåt och nedåt) med fokus på att bibehålla takt och rundhet. Jag har fått uppfattningen att "ni" utgår från en samlad fattning och något språng galopp? Då kanske det blir annorlunda upplägg på hela galopparbetet? Hmm.

Jag vill bli Skåning och åka runt och kolla AR-träningar :D
 
Sv: Hjälpgivningen galoppfattn

Om man nu vill ha en "perfekt! samlad galopp ifrån första början- är det INTE en snäll metod.

Hästen ska ändra sitt rörelsemönster så kapitalt fast människan på ryggen varken kan tala med den o sällan ger den rätt direktiv. Hur kan man kräva att den ska orka:confused: förstå?

Som att ngn på gymmet säger åt dig att lyfta 75 kg en gång för att bli stark.:mad: Det händer inte när kunnigt folk instruerar, men visst finns det de som tror att det är det rätta.
Ditt mål är 75 kg, men för att inte överbelasta- ta det lätt i många repetitioner i några år o se.

Samlingen är slutprodukten o för att komma dit måste man träna hela kroppen på andra sätt.

De behöver även magmuskler o det får de inte av promenader.
 
Sv: Hjälpgivningen galoppfattn

Om man nu vill ha en "perfekt! samlad galopp ifrån första början- är det INTE en snäll metod.

Hästen ska ändra sitt rörelsemönster så kapitalt fast människan på ryggen varken kan tala med den o sällan ger den rätt direktiv. Hur kan man kräva att den ska orka:confused: förstå?

Som att ngn på gymmet säger åt dig att lyfta 75 kg en gång för att bli stark.:mad: Det händer inte när kunnigt folk instruerar, men visst finns det de som tror att det är det rätta.
Ditt mål är 75 kg, men för att inte överbelasta- ta det lätt i många repetitioner i några år o se.

Samlingen är slutprodukten o för att komma dit måste man träna hela kroppen på andra sätt.

De behöver även magmuskler o det får de inte av promenader.


:bow::bow: Fast läste nånstans att numera är magmusklerna omdiskuterade men såg bara rubriken:idea:
 
Sv: Hjälpgivningen galoppfattn

Hmm, antingen fattar jag dig helt fel eller så ägnar vi oss åt grovjobb i flera år :o Precis som axel/Solis beskriver så upplever jag (och allra mest mina tränare) att min storgalopperande häst behöver galopperas framåt mot yttertygeln för att öht sitta ihop i kroppen och bli något sånär ridbar. Han är 6 år i år och att enbart rida fattningar med honom hade varit ren katastrof, han är fortfarande inte stark nog att göra bra fattningar från trav på regelbunden basis. Självklart med MIG som ryttare :D Men jag syftar mer på själva upplägget.

Fast å andra sidan utgår vi från en frisk, rund arbetsgalopp och rider temopväxlingar ur den (både uppåt och nedåt) med fokus på att bibehålla takt och rundhet. Jag har fått uppfattningen att "ni" utgår från en samlad fattning och något språng galopp? Då kanske det blir annorlunda upplägg på hela galopparbetet? Hmm.

Jag vill bli Skåning och åka runt och kolla AR-träningar :D

Jag kanske uttryckte mig lite väl förenklat! :p
Med prio menar jag just att man har hög prioritet på energi och påskjut och att anpassa det till vad som för hästen är lätt. I praktiken kan det betyda väldigt olika grader och tillämpas på väldigt många sätt, så jag förstår i efterhand att det blir förvirrande :angel:

Bjudning och att ha energi nog för att göra det man ber om, är ju alltid viktigt.
Men om man är mer åt det extrema hållet på den biten -utsätter så att säga aldrig hästen för lite klurigare lägen än där det funkar med ordentlig fart framåt, träna fattningar ur lite olika lägen/gångarter med syfte att förbättra tekniken osv, dvs att man lägger stor prio på skjutkraft/energi, men till att anpassa sig till det som är lätt för hästen och inte på att öva upp tekniken.
Då tycker jag det blir snedvridet, för om energi- och fartbehovet är stort, så tyder det för mig på att man har svårt med tekniken. Och då borde prion på att strategiskt träna upp den vara minst lika hög.

På det upplägg du beskriver så jobbas även hästen i "lite klurigare lägen" i lagom dos, med delvis syfte att förbättra tekniken, även om du inte skriver med det som anledning eller formulerar det så.

Huvudpoängen med inlägget var iaf att ju bättre teknik - desto mindre energi krävs. Därför tycker jag tekniken är minst lika viktig att utveckla, att man inte kan anpassa sig för länge och för mycket till vad som är "enkelt för hästen".
Bra att tänka på i sammanhanget kanske är att det kan variera enormt för olika hästar och ekipage vad det är för utgångsläge. Från "naturbegåvning" i galopp med ryttare som bara kräver en noggrann ryttare som kan förvalta och slipa vidare på det (grovt förenklat), till "riktig katastrof" där en riktig galopp knappt finns i hästens register utan måste jobbas fram och utvecklas massor med snäpp för att ens vara i närheten av utgångsläget för första exemplet. Och massor med grader däremellan.
Har du en häst som har någorlunda "lätt för sig" kommer såklart tekniken bli mer av en andrahandsprio och något som får komma med tiden, jämfört med hästen som måste ha hjälp med den/utveckla den för att öht kunna få till något som liknar en tretaktsgalopp.
 
Sv: Hjälpgivningen galoppfattn

Nej, det är inte så jag menar.
Sen kan jag som sagt förstå att vissa bitar var alldeles för generellt formulerade för att man ska kunna få samma bild av det i huvudet.

Att kräva "perfekt teknik" och att successivt jobba mot bättre teknik är väldigt skilda saker. Det senare kan man göra på tusen olika sätt, på ett juste sätt eller på för krävande sätt, men det är ju rätt självklart att för krävande inte är bra.
 

Liknande trådar

Ridning ok, har en fråga. Mamma sköter om hästen hemma i sverige åt mig och hon blev tipsad att använda stångbett, eller hackamore med bett...
Svar
13
· Visningar
2 823
Senast: Badger
·
Ridning Har roat mig med att skriva av vad herr DLG säger om ämnet terre à terre. Notera särskilt hans utläggning om folk som bara pratar...
2
Svar
21
· Visningar
2 595
Senast: Jegra
·
Hästvård Inköpt i nov -07. Fd galoppör, löpt flitigt i många år (sprungit in en halv miljon). Ingen skadehistorik jag känner till, förutom fula...
2
Svar
23
· Visningar
4 889
Dressyr Har en grej som jag funderat på ett tag som jag tänkte presentera. Jag har en häst som är stor, sent tagen, överbyggd, rakhasig samt med...
2
Svar
38
· Visningar
2 735
Senast: Malinigbg
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp