Sv: HjÄlp!




Jag morrar åt honom, tar i nackskinnet, knuffar undan, ryter till ORDENTLIGT. Han hoppar tillbaka och morrar vidare.

Jag trycker skarpt ner honom i golvet för nu får det f*n vara nog. Han morrar och hugger efter mina händer. Jag reser mig och går därifrån. Han fångar mina byxor och så börjar vi om...


Ta i tills han ger sig då. Håll ner honom i nackskinnet, morra dovt, stirra honom i ögonen, tills han gnäller eller visar annat obehag. Då slutar du.

( förresten vad är det för hundras?)

/KT
 
Sv: HjÄlp!

Har du testat social bestraffning? Alltså att lyfta honom i nackskinnet och sätta honom bakom kompostgaller när han härjar? Utesluta honom från det "roliga".

Det är en metod som kan vara effektiv men kräver tålamod eftersom hunden/valpen gärna kör igång igen så fort den blir utsläppt.

Jag använde ungefär samma metod på min hund men eftersom jag bor så trångt så blev det "gå och lägg dig" (på sin bädd, en utvald plats, och där fick hon inte gå ifrån förrän jag sagt det). Då hade hon härjat som din ganska länge och var ordentligt härdad, kanske runt året gammal. Först då började jag märka skillnad. Hon fick komma upp igen när hon var lugn, härjade hon igen så fick hon lägga sig en stund till. Men det tog som sagt TID, men så fort jag märkte att det funkade lite lite lite så blev man ju motiverad att fortsätta.

Din lille kan nog inte ligga plats än ;) så kompostgaller/bur kanske?

(Vad tror övriga bukefolket om detta?)
 
Sv: HjÄlp!

Han fick mig att ge upp och lomma iväg med svansen mellan benen?

Men det är en valp du har? En valp som vill leka? Han förlorar för att leken slutar och hans "bitleksak" försvinner. Naturligvis kan/bör du uttrycka ditt missnöje innan du går så att budskapet går hem.

Det är inte en jättemastodont hanhund som försöker dominera dig när ni leker och brister ut i glädjeryck när du går. ;)

Ja, leken är ett sätt att träna inför vuxenlivet vilken innebär att han testar på dig nu hur man mäter sin styrka. Men det är fortfarande en lek.
 
Sv: HjÄlp!

Härdar var det någon som sa. Jo, det kan jag lugnt hålla med om! Men vilken korrigering hjälper om han ser allt som en utmaning?

En korrigering är bara effektiv om du ser att hunden har tagit åt sig. Kanske märker han att du är osäker och tar dig därför inte på allvar?
Jag tycker definitivt inte om att ta till våld mot en hund, speciellt inte en valp. Jag skulle överväga att sikta på att göra en (eller ett mycket fåtal) ordentliga kraftdemonstrationer från början så han får lite respekt för dig och inser att du har gränser.

Det jag måste varna för är att om en hund är osäker kan den betee sig lite så här som en slags överslagshandling. Att då gå på med kraftdemonstrationer gör den mer osäker - vilket inte förbättrar problemet alls.

En eller ett par ordentliga tillsägningar som går hem, och sen hålla sig till mycket tydligt (vitt/svart) kommunicering om vad som är ok och inte.

Har du lärt valpen att sitta?
Att bryta negativt beteende genom att be om något positivt och kunna berömma när hunden gör rätt kan också hjälpa. Det kan vara ett sätt att nå igenom när han blir tossig.
 
Sv: HjÄlp!

Det är en welsh springer spaniel.

Vi har iaf tur att han inte tuggar på någonting annat än oss och sina leksaker. Sladdar, möbler och mjuka inventarier har *hittills* klarat sig helt smärtfritt.

Monstret (uttalat med kärlek!) sover kanske 16 timmar om dagen (i natt första hela natten!!) så övrig tid får vi göra ALLT för att leda på rätt spår. På tal om "spår" har han en superkänslig näsa som vi defintitivt ska fortsätta jobba med. =)


Jag har tagit ledigt i tre månader för att kunna vara med honom. Det inser jag var ett MYCKET klokt beslut.

Och nu med er hjälp så sammanfattar jag min uppgift för dagen:
* Matte är INTE till för att tuggas på. Under några omständigheter. Ett pip från honom behövs kanske för att han ska förstå?
* Förekomma bitfrenesin med ännu fler roliga lekar där han får vara hund och använda sin klurighet och näsa. Blir man trött av annat kanske man inte behöver tugga på matte? Avslappning så snart vi kommer in. Inomhus r det lugnt och skönt och man kan koppla av.
* Inte ge upp. Inte ta det personligt. Inte bli ledsen.
* Påminna mig om att det är en lärofas och uppforstringstid, inte något han redan kan.
* Fortsätta fortsätta fortsätta. Vinna vinna vinna. Tydlig tydlig tydlig.

Kram och tack för hjälpen!
/Syrsa
 
Sv: HjÄlp!

Ja, du har rätt.

Leksaken får helt enkelt säga ifrån och gå därifrån!
 
Sv: HjÄlp!

Du måste ju tänka så att om du säger åt honom en gång riktigt ordentligt, så det faktiskt gör lite ont på honom så kommer du inte behöva göra så fler gånger (elle iaf bara ibland). Han måste ju märka att "oj hä tog det stopp" och när han gjort det brukar det ju räcka att bara säga till..
 
Sv: HjÄlp!

Du måste ju tänka så att om du säger åt honom en gång riktigt ordentligt, så det faktiskt gör lite ont på honom så kommer du inte behöva göra så fler gånger (elle iaf bara ibland). Han måste ju märka att "oj hä tog det stopp" och när han gjort det brukar det ju räcka att bara säga till..

Mmm, så får det bli.




TACK alla som svarat! Ibland räcker det inte med att man är "hundvan", nya situationer uppkommer alltid! Såhär bitiga valpar var nytt för mig, speciellt det här att jag kanske måste vara lite strängare i korrigeringarna för att inte "härda" honom.

/Syrsa
 
Sv: HjÄlp!

Skulle vilja lägga till en sak på din lista, som för övrigt var skitbra!

* visualisering. Lika effektivt på hästar som hundar. Föreställ dig och se tydligt framför dig hur du vill ha det så är chansen större att det blir så.

Ser fram emot att få höra sen hur det gått. Och jag skulle inte protestera mot att få se nån bild på "kräket" också... ;)
 
Sv: HjÄlp!

Såhär bitiga valpar var nytt för mig, speciellt det här att jag kanske måste vara lite strängare i korrigeringarna för att inte "härda" honom.

Jag tror att dina korrigeringar tar bättre just för att du låter mer säker nu. Du är inställd på att lyckas och att det ska bli bra. Det är rätt inställning. Sen behöver korrigeringarna inte vara fysiskt hårdare, utan det är HUR man gör det.

Good luck!
 
Sv: HjÄlp!

Har du testat social bestraffning? Alltså att lyfta honom i nackskinnet och sätta honom bakom kompostgaller när han härjar? Utesluta honom från det "roliga".

Det är en metod som kan vara effektiv men kräver tålamod eftersom hunden/valpen gärna kör igång igen så fort den blir utsläppt.

Jag använde ungefär samma metod på min hund men eftersom jag bor så trångt så blev det "gå och lägg dig" (på sin bädd, en utvald plats, och där fick hon inte gå ifrån förrän jag sagt det). Då hade hon härjat som din ganska länge och var ordentligt härdad, kanske runt året gammal. Först då började jag märka skillnad. Hon fick komma upp igen när hon var lugn, härjade hon igen så fick hon lägga sig en stund till. Men det tog som sagt TID, men så fort jag märkte att det funkade lite lite lite så blev man ju motiverad att fortsätta.

Din lille kan nog inte ligga plats än ;) så kompostgaller/bur kanske?

(Vad tror övriga bukefolket om detta?)

Övriga bukefolket tror jättebra om detta förslag. Jag vet att alla inte gillar kompostgaller, men för oss var det super. Jag provade allt det andra en kort period när min hoppade och stökade och bet och slet. Det gick inte. Hon blev värre av att bli nedhållen, fasthållen, bortknuffad och skälld på. Komposthagen sov hon i på nätterna och gillade, så jag började helt konsekvent lyfta in henne i den när hon härjade, och jag gjorde det INNAN jag var arg. Vid första stöket, första nafset, inte det tionde när jag redan var irriterad. Lugnt och fint iväg till sängen, och hon fortsatte aldrig när hon väl lugnat sig. (Jo, nästa dag kanske, men hon for inte ur hagen lika tokig som hon åkte in i den.)
 
Sv: HjÄlp!

Min for upp från bädden i 180, skitlycklig över att vara "fri" igen... :grin: Men även den "dumbomen" lärde sig med tiden. Envishet var ordet.

Och så många gånger jag var tvungen att gå och hämta henne och lägga henne plats igen innan hon fattade att hon skulle ligga kvar... *suck* Tänk att det är så lätt att glömma sånt där och bara minnas det roliga.
 
Senast ändrad:
Sv: HjÄlp!

Jag och min sambo hade exakt samma problem med våran valp (han bet mest på mig hela tiden). Vi försökte med alla metoder som ni har tagit upp här, men ändå så bet han i allt, inklusive möbler och div. annat ;) Ingenting fungerade...
När han bet mig så började jag pipa AAIIIJJJ gaaanska högt och gällt, och då hajjade han till, kollade upp på mig, och blev lugnare. Självklart berömde vi honom mycket när han väl slutade.
Jag vet inte om det kanske är den bästa metoden men för oss har det funkat :) Det är precis som att han vaknar till och tänker 'Hoppsan, vad gjorde jag nu?!' (Avleder hans uppmärksamhet på just 'bitandet')

Han kan fortfarande bita på soffan ibland men nu räcker det att bara säga NEJ så slutar han... :)

Hoppas det löser sig för er!!
 
Sv: HjÄlp!

Precis sån var min lilla i början, försökte också med allt men jag nådde inte fram, ju argare jag blev ju mer taggad blev hunden och det gick ju inte heller att ignorera för det gör så j:devil:kla ont!!
Detta betende försvann när vi började gå kurser och när hon lärde sig vad nej betyder. Jag klickertränade henne och det tror jag hjälpte mycket. Hon älskar att träna när jag har klickern så det fick henne att tänka på annat, flytta fokusen. Hon var fullt upptagen med att vänta på ljudet från klickern.
Jag tror att det kommer gå över, ofta tycker jag att saker går från helt hopplöshet till ett Aha! Man kan tycka att ingentin hjälper men så plötsligt ser man att träningen faktiskt har gett resultat. (+lite gråa hår!)
 
Sv: HjÄlp!

Dessutom får han "hicka" flera gånger om dagen, är det vanligt?
Efter mat, efter vatten, efter tuggleksak, efter ingenting. Och han skäller i sömnen!

Söt liten weirdo som amn inte kan låta bli att älska ändå liksom!

Hicka får min valp väldigt ofta också. Dessutom ligger han och skäller och gnolar i sömnen haha.
Tror att det är rätt vanligt.:D
 
Sv: HjÄlp!

Rapport från eftermiddagen:

Vi var ute för några timmar sedan, kisserunda och lite lek. Jag hade satt upp som regel att vi inte skulle hälsa på andra, för han taggar alltid upp sig så då.

(Två stycken dök ner och gosade honom fast jag sagt "Ja, han är jättesöt men vi hälsar inte idag." Sånna människor borde skjutas.)

Jag hade leksaken med och gjorde några lugna "lek och släpp" övningar för att få honom att lyssna i ett lugnt sinnestillstånd.

På väg hem kom grannen förbi och ville hälsa som vanligt. Vi, jag och voffsen, satt just då i ett hörn vid vårt kvarter och övade. I samma stund som hon stack ner handen och skulle gulla honom lyckades jag få henne att förstå att "nej, vi hälsar faktiskt inte idag trots att vi brukar det" och hon drog sig undan. Han släppte leksaken och dök rakt på mitt lår. (Lugnet som jag lyckats bevara sprack i det ögonblicket.)

I samma stund som han greppade min byxa rök jag tag i nackskinnet ganska ordentligt och tryckte ner honom ganska kvickt i gatan. Han pep till (inte så mycket, men ändå ett litet "oj, nej"), granntanten gick därifrån med orden "Oj, är hon hård mot dig idag" (Jag tänkte *censur*) och sedan dess har han bara varit gullig!

Vi får naturligtvis göra om detta några gånger innan en mildare korrigering "tar" (som jag sagt tidigare så tror jag inte på mirakel) men jag har analyserat situationen och tror (för er som orkar läsa, annars är det ju bara att sluta ;) ) :
* Jag tog kanske i i överkant denna gång men jag nådde fram. Istället för att eskalera till tuffare korrigering medan hans frenesi hänger med och vi till slut är två helhispiga varelser räckte det med en...
* ...vilket innebar att jag kunde bevara mitt lugn genom hela situationen.
* Jag är den som leker mest och umgås mest med honom, vilket kanske gör att han ser mig mer som lekkamrat och sambon mer som flockledare. Därför är det mig han testar mest med, och "leker hårdhänt" med. (Flockledaren i en grupp hunddjur kanske inte leker så jättemycket med valparna, jag vet inte?)
* Framförallt var jag bestämd från början. Jag startade inte med att "prova" om han tänkte lyssna för att sedan misströsta när han skiter fullständigt i mig. "Visualisera" lade någon till på min lista. Eftersom jag redan före promenaden(vilken ju inte är så lång när han är så liten. Ett kvarter till gräsmattan bara)/lekstunden/utevistelsen bestämt mig för några mål, varav "lugnet bibehållet" var ett, kunde jag ligga steget före honom.

Jepp, återkommer med fler lägesrapporter! Detta blir mitt jobb de kommande månaderna.

/Syrsa
 
Sv: HjÄlp!

Vilken onödig kommentar av din granne! Usch på såna människor. Även såna som inte fattar att man faktiskt inte vill att de ska hälsa i tid o otid!


MEN! Grattis!!! Det verkar som din hund förstod vad du menade, eller hur? Precis som du sa så behövde du aldrig bli arg mot honom utan det räckte att du sa till på skarpen en gång och sen kunde ni återgå till mysig lek! Du låter otroligt nöjd själv?

Hoppas nu att det fortsätter fungera bra! Jag tror inte att du tog i i överkant utan alldeles lagom för att han skulle förstå att du inte accepterade hans beteende och lugna sig lite! Sketbra!
Lycka till!!!!!1
 
Sv: HjÄlp!

Ta i tills han ger sig då. Håll ner honom i nackskinnet, morra dovt, stirra honom i ögonen, tills han gnäller eller visar annat obehag. Då slutar du.

( förresten vad är det för hundras?)

/KT

-Ögonkontakt är ingen form av bestraffning, tvärtom så vill man ju att hunden ska söka ögonkontakt och det ska inte vara något som förknippas med obehag. Jag menar inte att man medvetet ska låta bli att se hunden i ögonen vid korrigering, jag menar bara att det likom inte spelar så stor roll och det ska inte vara en del av korrigeringen såsom du verkar mena.

-Att "hålla nere" eller trycka ner eller överhuvudtaget hålla fast en hund som korrigering ger jag inte mycket för. Det är lätt att det blir fel (för hårt/för länge) och skapar en otrygghet. Bättre att putta iväg den och markera ett avstånd istället.

-Att "morra" som bestraffning/markering ger jag heller inte mycket för. Det känns inneffektivt och en aning töntigt måste jag säga. Jag tror verkligen inte att en valp lättare förstår en människa som försöker sig på något slags morr-ljud än en människa som använder t ex "Nej!" på ett tydligt och konsekvent sätt.
 
Sv: HjÄlp!

Har du testat social bestraffning? Alltså att lyfta honom i nackskinnet och sätta honom bakom kompostgaller när han härjar? Utesluta honom från det "roliga".

Det är en metod som kan vara effektiv men kräver tålamod eftersom hunden/valpen gärna kör igång igen så fort den blir utsläppt.

Jag använde ungefär samma metod på min hund men eftersom jag bor så trångt så blev det "gå och lägg dig" (på sin bädd, en utvald plats, och där fick hon inte gå ifrån förrän jag sagt det). Då hade hon härjat som din ganska länge och var ordentligt härdad, kanske runt året gammal. Först då började jag märka skillnad. Hon fick komma upp igen när hon var lugn, härjade hon igen så fick hon lägga sig en stund till. Men det tog som sagt TID, men så fort jag märkte att det funkade lite lite lite så blev man ju motiverad att fortsätta.

Din lille kan nog inte ligga plats än ;) så kompostgaller/bur kanske?

(Vad tror övriga bukefolket om detta?)

Toppenbra idé!
När min cocker var valp så var hon också ett litet bitmonster, och kompostgallret funkade utmärkt!
Vi hade en hage gjord av fyra galler som hon sov i och tyckte det var mysigt att vara där. Vi ställde den utom synhåll (toaletten :p) men ändå lätttillgängligt och lyfte dit henne så fort hon fick frispel. Efter ett tag var matte roligare att gosa med än att bita.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Hej! Jag ber om ursäkt för en låång text. Jag är förtvivlad över situationen med min 7 månader gamla valp, jag känner mig så jävla...
2 3
Svar
42
· Visningar
4 954
Senast: fixi
·
Övr. Hund Hej Min Corgi gick bort för ca 3år sedan och saknar en hund i mitt liv Bor på landet med barn 5,9,11 varannan vecka och några katter som...
2 3 4
Svar
63
· Visningar
3 113
Senast: Maniac123
·
Övr. Hund Behöver ventilera av mig… Jag tog emot en omplacerings hund i april först på prov i två veckor innan jag beslöt mig för att köpa honom...
2
Svar
33
· Visningar
4 934
Senast: Hermelin
·
Övr. Hund Hej! Jag har sedan 2 år tillbaka min första hund. Hon är det finaste jag har, och att se henne lycklig är det bästa jag vet. Jag gör...
Svar
19
· Visningar
2 351
Senast: Hellhound
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp