angelwings
Trådstartare
Jag har som bekant (?) ett tämligen egensinnigt fuxsto som är helt underbar, gosig, brinnjäklig, envis, glad..ja allt på samma gång.
Vi har jobbat så hårt och på något vis blev det fel nu i våras och jag blev rädd för att rida henne. Jag vet inte varför, hon var mycket värre förra våren och hon har ju blivit bättre och bättre. Inget hände direkt, jag bara blev rädd och ville inte.
Jag vet ju också att kan man bara plocka fram den så har hon mycket mer potential än vad jag har nytta av. Och jag hade börjat hitta den där potentialen och kanske blev det fel då? Jag vill ju absolut inte tävla, jag vill bara lufsa runt i skogen, antingen till fots med hästen bredvid eller på hästryggen.
Nu har vi flyttat till nytt stall där de andra är tävlingsryttare och alla har fastnat för min lilla Docka. Inte konstigt i och för sig, hon är himla underbar. Jag låter med varm hand stallägaren rida henne, jag är bara glad att jag slipper.
Så jag lufsar runt på gammeltant och rider ut med dem och jag är lika glad varenda gång hon börjar tjura, bocka, stegra, backa osv att jag inte sitter på hennes rygg. Men stallägaren gillar ju det temperamentet i en häst. Hon har utvecklats mycket på bara de här veckorna och stallägarna vill testa att tävla henne. *stolt*
Nu fick jag förslag om jag vill byta min lilla trasselhäst mot ett av gårdens nyfödda hingstföl. (Jag ska ju bara ha skogslufsare som sagt så han kommer isf bli valack och avel har jag inte nerver för ändå). Pengarna struntar jag i, det är ett väldigt sött hingstföl som föddes i fredags natt (tror jag) och som vi i så fall får döpa. Det kommer även ingå en månads inridning/träning i priset när den dagen kommer + ju att de kommer hjälpa mig hela vägen.
Min Docka kommer stå kvar i stallet och jag får låna henne och rida om jag vill. Och jag kan fortfarande gosa med henne.
Det känns ju som det smartaste att göra egentligen, för vad ska jag med en stor (för sin ras är hon ganska stor) 14årig häst som kan så mycket mer än vad jag vill och jag inte ens vill rida henne. Och vill jag så kommer jag få låna henne. Men samtidigt så är det min älsklingstjej...Åh det är svårt.
Någon klok bukefalist som kan hjälpa mig att tänka? Jag vet ju hon kommer få det bra och jag kommer ju träffa henne varje gång jag är i stallet så skillnaden kommer ju inte bli så stor eftersom stallägaren rider henne nu ändå. Hon har eksem och det vore ju lite skönt att slippa hela det joxet, lillkillen är svenskfödd med svenskfödd mamma. Mormor finns också på gården och ingen av dem har eksem. Just nu klarar jag inte någon press och stress och livet vore ju helt klart lättare utan att behöva tänka på att pålle ska motioneras. (Gammeltant promenadrider vi ju så jag har ridhäst ändå)
Här är det lilla livet: 5 dagar gammal
(moderator: jag vet att det rör islandshästar men jag känner att det är en tanke som kan diskuteras även med de som inte har islandshästar. )
Vi har jobbat så hårt och på något vis blev det fel nu i våras och jag blev rädd för att rida henne. Jag vet inte varför, hon var mycket värre förra våren och hon har ju blivit bättre och bättre. Inget hände direkt, jag bara blev rädd och ville inte.
Jag vet ju också att kan man bara plocka fram den så har hon mycket mer potential än vad jag har nytta av. Och jag hade börjat hitta den där potentialen och kanske blev det fel då? Jag vill ju absolut inte tävla, jag vill bara lufsa runt i skogen, antingen till fots med hästen bredvid eller på hästryggen.
Nu har vi flyttat till nytt stall där de andra är tävlingsryttare och alla har fastnat för min lilla Docka. Inte konstigt i och för sig, hon är himla underbar. Jag låter med varm hand stallägaren rida henne, jag är bara glad att jag slipper.
Så jag lufsar runt på gammeltant och rider ut med dem och jag är lika glad varenda gång hon börjar tjura, bocka, stegra, backa osv att jag inte sitter på hennes rygg. Men stallägaren gillar ju det temperamentet i en häst. Hon har utvecklats mycket på bara de här veckorna och stallägarna vill testa att tävla henne. *stolt* Nu fick jag förslag om jag vill byta min lilla trasselhäst mot ett av gårdens nyfödda hingstföl. (Jag ska ju bara ha skogslufsare som sagt så han kommer isf bli valack och avel har jag inte nerver för ändå). Pengarna struntar jag i, det är ett väldigt sött hingstföl som föddes i fredags natt (tror jag) och som vi i så fall får döpa. Det kommer även ingå en månads inridning/träning i priset när den dagen kommer + ju att de kommer hjälpa mig hela vägen.
Min Docka kommer stå kvar i stallet och jag får låna henne och rida om jag vill. Och jag kan fortfarande gosa med henne.
Det känns ju som det smartaste att göra egentligen, för vad ska jag med en stor (för sin ras är hon ganska stor) 14årig häst som kan så mycket mer än vad jag vill och jag inte ens vill rida henne. Och vill jag så kommer jag få låna henne. Men samtidigt så är det min älsklingstjej...Åh det är svårt.
Någon klok bukefalist som kan hjälpa mig att tänka?
Jag vet ju hon kommer få det bra och jag kommer ju träffa henne varje gång jag är i stallet så skillnaden kommer ju inte bli så stor eftersom stallägaren rider henne nu ändå. Hon har eksem och det vore ju lite skönt att slippa hela det joxet, lillkillen är svenskfödd med svenskfödd mamma. Mormor finns också på gården och ingen av dem har eksem. Just nu klarar jag inte någon press och stress och livet vore ju helt klart lättare utan att behöva tänka på att pålle ska motioneras. (Gammeltant promenadrider vi ju så jag har ridhäst ändå) Här är det lilla livet: 5 dagar gammal
(moderator: jag vet att det rör islandshästar men jag känner att det är en tanke som kan diskuteras även med de som inte har islandshästar.
)
