Hjälp mig, hur skall jag göra?

[-emma-]

Hej!
Jag behöver verkligen hjälp! Känner mig dum, oansvarig och bortskämd. Kan inte prata med någon om det (in real), blir så fel då. Alla kommer att tycka att jag är jobbig som aldrig kan bestämma mig...
Sålde min korsningsvalack i somras som jag haft i 3 år, kändes väldigt rätt med köparen. Hon har mailat bilder och allt verkar superbra! Sålde honom för att köpa en bättre hopphäst, vilket jag troligtvis också gjorde.
Köpte en ny häst för ca 1,5 månad sen, en ädlare (fulllodstyp) import från Lettland. Ett sto på 5 år. Var i ganska dålig kondition när jag köpte henne, så håller på att sätta igång henne nu.

Ingenting har egentligen gått helt fel, men det är en massa småsaker som gör mig osäker. Hon är väldigt mkt hanterad, så hon är snäll i allt sånt. Men är väldigt tittig när man rider ut, rädd för det ena och det andra...

Min förra häst var stabil och säker, och jag vill ha en lugn och trygg häst (gärna nästan trög).

Det känns inte som att "det" finns mellan oss. Jag vet att det inte har gått speciellt lång tid, men jag är inte lycklig, det känns inte som det "ska" kännas.
Jag tycker inte att det är kul att åka till stallet, har skaffat en medryttare för att slippa åka dit så ofta.
Jag måste jobba för att få det att gå ihop (mamma och pappa betalar oxå). Känns inte kul att lägga pengar på något jag verkligen inte tycker är kul...

Är jag bortskämd? Förstorar jag allt?

Hjälp mig, har ni oxå kännt så här? Hur ska jag göra?

 

[Masse]

Sv: Hjälp mig, hur skall jag göra?

Tror att alla som råkat köpa "fel" häst har känt det samma. Finns två saker för dig att göra. Antingen ger du det mer tid och ser om det vänder igen om några månader, kanske fram mot våren eller så. Eller så säljer du så fort det går och funderar på om du ska ha en ny häst igen eller hålla upp ett tag.

 

[isabeeelle_]

Sv: Hjälp mig, hur skall jag göra?

jag känner som du, har dock bara en på foder & kan lämna när jag vill. men hittar ingen annan så har kvar henne ändå, hon är duktig och allt det där. men det där "lilla extra" finns inte heller. det känns som du säger, tråkigt nästan. jag själv tror man fastnar mer för hästar man måste jobba med. så man alltid har ett mål att nå osv. men hade jag varit du hade jag nog provat ett tag till, det har ju trots allt bara gått 1,5 mån och kanske hästen inte ens hunnit hemmastadga sig än ? känner du att det inte blir "roligare" så hade jag nog sålt den och provat en ny, alltså ha på prov ett tag innan köp också

 

[Cizma]

Sv: Hjälp mig, hur skall jag göra?

Tror också att du kanske måste ta dig en riktigt ärlig och djupgåeende funderare på hur du vill ha det.. Jag menar, det ska ju inte vara så att äga häst som du beskriver... Visst, det är kanske inte kul ALLA dagar att åka iväg å mocka och grejja, men det ska ju inte heller vara så att man rent drar sig och känner som det du gör...Kanske det är läge att sälja pållen och ta en time-out å pyssla med annat ett tag,kanske intresset och lusten och glädjen återkommer...Menar verkligen inte detta som kritik... du verkar ju ändå vara ganska på det klara med hur du känner, men kanske inte varföroch ibland så tar det tid att få reda på varför man känner som man gör... Du kanske måste ge dig den tiden Hoppas det löser sig... Du kommer säkert göra ett bra och genomtänkt val... Kram i höstmörkret

 

[Korint]

Sv: Hjälp mig, hur skall jag göra?

Att tappa lusten /inspirationen kan hända vem som helst, det är inget konstigt och det finns ingen anledning att du skall känna dig vare sig dum, bortskämd eller oansvarig. Jag är också ganska säker på att människor runt om kring dig skulle ha full förståelse för om du skulle sälja /ta ett break eller vad du än bestämmer dig för.
Jag själv hade en svacka för många år sedan då det var mkt annat runt i kring mig som gjorde att det blev jobbigt inte minst ekonomiskt med hästarna. Fick då hjälp av en bra tjej som red mitt sto (tränade för tränare osv) några gånger i veckan. Det var jätteskönt, eftersom jag kände att hästen fick all träning/uppmärksamhet den behövde samtidigt som jag fick tid att ta beslut hur jag skulle gå vidare med mina hästar. Nu är det ju lite skillnad om man haft hästen bara en kort tid, då det rent känslomässigt kanske inte är så svårt att ta beslut att sälja.

Ta det bara lungt så kommer du fram till rätt beslut

 

[-emma-]

Sv: Hjälp mig, hur skall jag göra?

Tack för alla svar! Känns skönt att en del av alla bekymmer har fått ventileras lite. Men det känns så dumt att säga till mamma och dom i stallet - jag vill inte ha henne, jag vill sälja..

Känns som om dom flesta tycker att jag ger upp för fort, men vet dom hur det känns? Jag undrar det..

 

[isabeeelle_]

Sv: Hjälp mig, hur skall jag göra?

det är ju viktigt att man trivs med sin häst och det ska ju alltid vara kul att ha häst också ! inte jobbigt på något sätt. man brukar ju ändå märka rätt snart om man passar elr inte. men kanske är det lite svårt att förstå för andra hur du känner, men trivs man inte så gör man inte, tkr du ska säga som det är innan det är försent. ju längre tid det tar ju svårare kmr det bli att säga det så ..

 

[pompa04]

Sv: Hjälp mig, hur skall jag göra?

Jag tycker inte du skall gå omkring och känna skuld inför vad du känner. Ibland blir saker helt enkelt inte som man har tänkt sig vilket är en lärdom som kommer med åren och eftersom dina föräldrar delvis betalar omkostnaderna för hästen förmodar jag att du inte är så lastgammal. Tycker du är modig som kan erkänna inför dig själv att du faktiskt känner så här, särskilt som det säkert finns de som tycker att det är ett bortskämt betende.
Som jag ser det kan du försöka att ge hästen en chans, hon är trots allt bara 5 år, förutsatt att du själv tror att du klarar av det. Då kan du senare känna stolthet o ta åt dig äran för att hästen är stabil, duktig o pålitlig ELLER så kan du svälja "stoltheten" o säga till dina föräldrar att det här var inte hästen för dig, sätta ut henne till försäljning och med omsorg leta efter en ny häst som du trivs bättre ihop med. Är övertygad om att du reder ut det här även om du har några tuffa val o en tuff tid framför dig. Lycka till hur du än gör med hästeriet.

 

[Leteng]

Sv: Hjälp mig, hur skall jag göra?

Varför betalar dina föräldrar hästen till dig? Jo, antagligen för att de vill att du ska ha roligt och njuta av din häst. Jag kan säga som hästmamma, att jag inte har lust att lägga alla de pengarna på något som mitt barn inte tycker är kul eller känns fel. Ta upp och diskutera saken med dina föräldrar. Jag tycker inte alls att du är bortskämd, tvärt om, tar du ansvar för dig, hästen och dina föräldrar som betalar om du ärligt talar om hur du känner. Känner du att du och din häst inte är rätt för varandra så lita på den känslan och sälj hästen till någon som uppskattar den och hitta en som du passar ihop med.

 

[Marie-Cazilia]

Sv: Hjälp mig, hur skall jag göra?

Min förra häst var stabil och säker, och jag vill ha en lugn och trygg häst (gärna nästan trög).

Köpte en ny häst för ca 1,5 månad sen, en ädlare (fulllodstyp) import från Lettland. Ett sto på 5 år. Var i ganska dålig kondition när jag köpte henne, så håller på att sätta igång henne nu.

Är jag bortskämd? Förstorar jag allt?

Hej!

Nej, du är absolut inte bortskämd - men du kan ha gjort ett litet misstag/tankefel när du gjorde dessa hästaffärer. Misstag gör alla och det som är positivt med det är att man alltid lär sig något av dem!

Du har själv konstaterat att det du egentligen vill ha är en lugn och trygg häst - på gränsen till trög, vilket du också hade. Samtidigt finns en annan del av dig som längtar efter något mer. Något "större och bättre". Kanske en seger på hoppbanan och publikens jubel - vad vet jag...

Kanske är det så att du önskar att du vore mer framåt och modig på hästryggen än vad som faktiskt är fallet? I så fall har du skaffat en häst åt en ryttare som bara finns i fantasin - eller som än så länge utgör en alldeles för liten del av dig för att kunna komma fram och rida den här hästen på ett bra och övertygande sätt.

Livet är fullt av valmöjligheter och ibland är det svåraste att komma underfund med vem man är och vad man vill. Sällan kan man få både och - utan man får göra sina val och ta konsekvenserna, såväl de positiva som de negativa, som medföljer. Skaffar man en ung fullblodshäst kan man kanske inte ta för givet att den ska vara både hoppstjärna och den perfekta skogsmullehästen samtidigt - utan det blir till att prioritera.

Känner du att du innerst inne trivs bäst med en lugn och trygg häst - medan din önskan att prestera på hoppbanan inte är så dominerande som du först trodde (det kanske mer är en fåfäng önskedröm som är roligare att dagdrömma än att faktiskt leva ut?) så tycker jag att det är en sådan du ska rida - med stolthet och glädje! Är det å andra sidan så att du känner att det på fullaste allvar bor en liten tuff tävlingsryttare i dig som så att säga är ditt "riktiga jag", så måste du ge henne en ärlig chans att få komma fram och låta henne rida hästen istället.

Hoppas nu att du förstår vad jag menar med mitt filosofiska flummande! För att göra en lång historia kort antar jag att jag vill uppmana dig att följa ditt hjärta! Tror att dina föräldrar förstår och överensstämmer.

 

[Klaris]

Sv: Hjälp mig, hur skall jag göra?

låter som om en paus skulle kunna vara bra.. om du får längta riktigt mycket ett litet tag så kommer det säkert kännas helt underbart att gå till stallet sen. Jag själv tog en paus på typ ett halvår.. längtade sjukt mycket tillbaka efter det å nu tycker jag att det är hur kul som helst å vill helst rida hela tiden.. dock rider jag bara en gång i veckan pga pengar, tid m.m

 

[-emma-]

Sv: Hjälp mig, hur skall jag göra?

Hej!

Nej, du är absolut inte bortskämd - men du kan ha gjort ett litet misstag/tankefel när du gjorde dessa hästaffärer. Misstag gör alla och det som är positivt med det är att man alltid lär sig något av dem!

Du har själv konstaterat att det du egentligen vill ha är en lugn och trygg häst - på gränsen till trög, vilket du också hade. Samtidigt finns en annan del av dig som längtar efter något mer. Något "större och bättre". Kanske en seger på hoppbanan och publikens jubel - vad vet jag...

Kanske är det så att du önskar att du vore mer framåt och modig på hästryggen än vad som faktiskt är fallet? I så fall har du skaffat en häst åt en ryttare som bara finns i fantasin - eller som än så länge utgör en alldeles för liten del av dig för att kunna komma fram och rida den här hästen på ett bra och övertygande sätt.

Livet är fullt av valmöjligheter och ibland är det svåraste att komma underfund med vem man är och vad man vill. Sällan kan man få både och - utan man får göra sina val och ta konsekvenserna, såväl de positiva som de negativa, som medföljer. Skaffar man en ung fullblodshäst kan man kanske inte ta för givet att den ska vara både hoppstjärna och den perfekta skogsmullehästen samtidigt - utan det blir till att prioritera.

Känner du att du innerst inne trivs bäst med en lugn och trygg häst - medan din önskan att prestera på hoppbanan inte är så dominerande som du först trodde (det kanske mer är en fåfäng önskedröm som är roligare att dagdrömma än att faktiskt leva ut?) så tycker jag att det är en sådan du ska rida - med stolthet och glädje! Är det å andra sidan så att du känner att det på fullaste allvar bor en liten tuff tävlingsryttare i dig som så att säga är ditt "riktiga jag", så måste du ge henne en ärlig chans att få komma fram och låta henne rida hästen istället.

Hoppas nu att du förstår vad jag menar med mitt filosofiska flummande! För att göra en lång historia kort antar jag att jag vill uppmana dig att följa ditt hjärta! Tror att dina föräldrar förstår och överensstämmer.

-Haha! Har du varit med om detta själv? Det är faktiskt precis så jag känner, och så det har vart när jag köpte en hopphäst. Grejen är att hon var jättelugn på det andra stället, inte alls tittig eller så... men nu har hon blivit det. Jag så ju på henne att hon var fullblodstyp, men hon var ju så lugn så jag slog bort mina fördomar.

Igår när jag var i stallet kändes det bättre, men jag tror att det är för att jag gillar det sociala med stallet (har ej vart där på 2 dagar). Vet inte hur jag ska göra.. ibland känns det helt ok, men jag känner ingen positiv känsla för själva hästen... mer än de känslor man har för typ alla hästar - att man vill att dom ska må bra.

Jag bara längtar tillbaks till en lugn och trygg häst.. Spelar typ ingen roll vilken sorts häst det är, bara den är trygg i sig själv!

Tycker att det är jättesvårt, kan inte bestämma mig. Men tack för att så många har brytt sig och skrivit! Tack igen!

 

[Marie-Cazilia]

Sv: Hjälp mig, hur skall jag göra?

-Haha! Har du varit med om detta själv?

Jag bara längtar tillbaks till en lugn och trygg häst.. Spelar typ ingen roll vilken sorts häst det är, bara den är trygg i sig själv!

Jodå, jag gjorde en liknande fadäs i min relativa ungdoms oförstånd! Tror att det är väldigt vanligt faktiskt. Som de flesta började jag rida för att jag tyckte om hästar - men med tiden började jag att snegla mer och mer på diverse tävlingsryttare och deras hästar och någonstans fick jag väl intrycket att det är det där som är målet (underförstått) - fastän det inte ens var min egen idé från början.

Fördelen med din situation är att du nu verkar mer klar över vad du egentligen vill. Man måste ju faktiskt prova sig fram här i livet (man kan ju inte veta vad man gillar/ogillar förrän man testat, eller hur?). Alla är inte av naturen tävlingsmänniskor - en del (de flesta faktiskt) vill bara ha en trevlig häst som man kan avnjuta en skön ridtur i naturen med!

Lycka till!